Den djupt splittrande och för Obamas del svåra debatten om en sjukvårdsreform som har dragit ner hans opinionssiffror till 50%-strecket kommer inte (oavsett den politiska utgången i sjukfrågan) att bli hans svåraste prövning. Financial Times har här en artikel där de drar väldigt snarlika slutsatser som jag själv gjorde häromdagen i detta inlägg om Obamas krig i Afghanistan.
Artikeln förklarar att sjukvårdsreformen må verka svår för Obama, men när kriget i Afghanistan börjar toppa nyheterna - vilket oundvikligen kommer att ske - så kommer Obama att längta tillbaka till de lugna sjukvårdsdebattsdagarna. Artikeln inleds:
"...healthcare reform has dominated US news and comment for weeks. It is seen as the make-or-break challenge for Barack Obama’s administration. Yet soon it may look unimportant in comparison with an issue that the US public has barely seemed to notice: the war in Afghanistan.
...When it does, Mr Obama will longingly recall those carefree months debating healthcare."
Artikeln förklarar att de amerikanska dödssiffrorna i Afghanistan stiger, och att denna månad varit den dödligaste månaden sedan invasionen av Afghanistan inleddes 2001. Den amerikanska opinionen börjar också vända sig emot kriget. Artikeln förklarar hur en opinoinsundersökning visar att 51% av det amerikanska folket inte anser att Afghanistankriget är värt att utkämpas, en åsikt som delas av 7 av 10 Demokrater.
En Demokrat som däremot inte delar sina partikamraters åsikt är emellertid partiets president. Barack Obama har gjort Afghanistankriget till ett personligt krig. Artikeln skriver:
"This is now his war. He asserted ownership again only recently, calling the conflict for the hundredth time “a necessary war”, unlike his predecessor’s supposedly needless “war of choice” in Iraq.
Yet Mr Obama’s war, necessary or not, will be hard to win, and impossible without greater expense of lives and money."
Huruvida kriget är nödvändigt eller ej, är förstås en fråga öppen för debatt på samma sätt som Irakkriget kunde debatteras - artikeln diskuterar vidare olika ståndpunkter i frågan. Artikeln går dock vidare och förklarar att Afghanistankriget - precis som alla krig - är ett krig man kan välja - inte ett krig man nödvändigtvis måste utkämpa. Med det inte sagt att kriget är onödigt, tvärtom så kan valet mycket väl vara ett rätt val:
"In short, Afghanistan is a war of choice, and a finely balanced choice at that. Given the risks of withdrawal, I think Mr Obama is right not to quit just yet – but to improve his chances of success he must bring his ends and means into closer alignment."
Och det är just det som kommer att göra kriget så svårt för Obama. Om valet att fortsätta kriget är det rätta (vilket Obama satsat oerhört stort politiskt kapital och personlig prestige på att förmedla) så kommer det att krävas enorma resurser för att fortsätta göra det effektivt. Men för att göra det så krävs det ett politiskt stöd på hemmaplan, och där ligger Obama sämre till än George W. Bush gjorde gällande Irak:
"A rule of thumb for counter-insurgency operations is that you need one soldier for every 50 inhabitants. For Afghanistan, this gets you to well over 500,000 troops even before you start taking account of the terrain. That number is unthinkable. Counter-insurgency is never quick even when it succeeds, and the US is impatient.
...Congress might not be much help either. Mr Obama and the Republicans have fallen out bitterly over healthcare and economic policy; the president cannot rely on their help on Afghanistan. Worse, unlike George W. Bush, he cannot count on his own party. Mr Obama is trying to do the right thing, but he will surely regret making this war his own."
En mycket saklig beskrivning av situationen. Utan stöd i Kongressen kommer Obamas krig i Afghanistan inte att lyckas. Bush lyckades tack vare sin egen beslutsamhet - men också i lika hög utsträckning tack vare ett lojalt parti och hängivna Republikanska senatorer som John McCain, som förstod vad som stod på spel i Irak, och vad konsekvensen skulle bli om USA förlorade. Obama har inte, och kan knappast förvänta sig samma stöd av Nancy Pelosi och hennes kompisar inom den liberala vänster som smittat ner det Demokratiska partiet.
Däremot går det att hoppas på att en Republikansk seger 2010 kommer att innebära ett nytt bipartisanskt samarbete i frågan. Det skulle kunna vara Obamas enda hopp att vinna kriget, och slippa bli presidenten som ledde "USA:s nya Vietnam". Och, hur konstigt det än kan låta - om Obama förlorar den politiska striden kring sjukvårdsreformen så kan en Republikansk kongress blir vad som räddar ryktet på hans presidentskap - en Republikansk seger och en seger i Afghanistan kan i krigsavseende göra Obama till en Franklin Delano Roosevelt - medan en Demokratisk seger mycket väl kan få hans presidentskap att i historiens ljus betraktas som ännu en LBJ/Carter-Demokrat.
Källa: Financial Times
Se även tidigare inlägg:
Demokraternas Afghanistankrig - ett nytt Vietnam? 20090829
måndag 31 augusti 2009
Obama möts av hetsande sjukvårdsdebatt efter semestern
President Obamas semester är slut och han har nu återvänt till Vita Huset. Helt ledigt fick han förstås heller inte på Marthas Vineyard, där han utsåg Ben Bernanke till en ny period som ordförande för Federal Reserve, och där han också fick avbryta pg a senator Kennedys bortgång. Men nu återvänder han till Washington och där är semestern slut på riktigt. MSNBC har här ett inslag om de senaste politiska turerna i Washington och den fight Obama återigen - nu med en dalande popularitet i bagaget - måste kasta sig in i:
Se även tidigare inlägg:
Obama-familjen åker på semester 20090823
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Obama-familjen åker på semester 20090823
Schwarzenegger auktionerar ut signerade Kalifornienprylar
Arnold Schwarzenegger har kommit på en ny idé för att boosta sin delstats haltande ekonomi. Han ska sälja överblivna prylar som ägs av staten. Allt från datorskärmar, surfingbrädor och 500 bilar ska bort auktioneras ut såväl i vanliga lagerlokaler som på e-bay och Craigslist. Prylarnas värde utgör dock inte några gigantiska summor - ens med Kaliforniens mått, och utifrån deras värdelösa ekonomi mätt - men vars värde Arnold tänkt förhöja genom att signera med sin autograf. En idé han fick efter ett tips från en av sina 900 000 fans på Twitter, där Arnold också upprättat ett forum där folk kan tipsa om hur man ska täcka budgetunderskottet på 24 miljarder dollar.
Vem vet - auktionen kan kanske bli en god början. Arnold Schwarzenegger är trots allt inte bara guvernör utan också filmstjärna - och även om han själv inte medverkade (och inte fick vara med) i den senaste Terminator-filmen (vilket nog var lika bra), så suckade förmodligen många fans - likt mig själv - när de såg Terminator 4, över att man inte gav filmserien ett värdigt avslut med Terminator 2 - när Arnold Schwarzenegger helt enkelt var coolast, störst, starkast och den filmstjärna vars autograf man helst skulle vilja ha. Det var förstås då - därefter gick allt i Terminatorväg neråt...
Nu finns risken att Schwarzenegger lämnar guvernörskapet i Kalifornien i samma kvalitetsmässiga B-skick som de senaste två Terminatorfilmerna (för att inte tala om spin-off serien The Sarah Connor Chronicles). Än är han dock fortfarande guvernör, och den här auktionen är hans senaste försök att skjuta upp den Kaliforniska ekonomins Judgement Day.
Och precis som när vi såg Terminator 2 och nervöst höll tummarna för 16 år sedan, så får vi hoppas att han Governator-Arnold lyckas den här gången också.
Källa: SVD
Se även tidigare inlägg:
Schwarzenegger talar om Kalifornien, ekonomin och framtiden 20090730
Kalifornien och Texas - två exempel för nationen 20090712
Kalifornien - den oregerliga delstaten 20090628
Kaliforniens direktdemokratiska överskott 20090531
Vem vet - auktionen kan kanske bli en god början. Arnold Schwarzenegger är trots allt inte bara guvernör utan också filmstjärna - och även om han själv inte medverkade (och inte fick vara med) i den senaste Terminator-filmen (vilket nog var lika bra), så suckade förmodligen många fans - likt mig själv - när de såg Terminator 4, över att man inte gav filmserien ett värdigt avslut med Terminator 2 - när Arnold Schwarzenegger helt enkelt var coolast, störst, starkast och den filmstjärna vars autograf man helst skulle vilja ha. Det var förstås då - därefter gick allt i Terminatorväg neråt...
Nu finns risken att Schwarzenegger lämnar guvernörskapet i Kalifornien i samma kvalitetsmässiga B-skick som de senaste två Terminatorfilmerna (för att inte tala om spin-off serien The Sarah Connor Chronicles). Än är han dock fortfarande guvernör, och den här auktionen är hans senaste försök att skjuta upp den Kaliforniska ekonomins Judgement Day.
Och precis som när vi såg Terminator 2 och nervöst höll tummarna för 16 år sedan, så får vi hoppas att han Governator-Arnold lyckas den här gången också.
Källa: SVD
Se även tidigare inlägg:
Schwarzenegger talar om Kalifornien, ekonomin och framtiden 20090730
Kalifornien och Texas - två exempel för nationen 20090712
Kalifornien - den oregerliga delstaten 20090628
Kaliforniens direktdemokratiska överskott 20090531
Cheney om CIA-utredningar och annat
Tidigare vice-president Dick Cheney som varit en stark försvarare av CIA:s förhörsmetoder och som även tidigare varit kritisk mot president Obamas kritik mot dessa metoder, går nu återigen till motangrepp efter att Obama-administrationen under Justitieminister Eric Holders befäl beslutat sig för att tillsätta en utredning kring förhörsövergreppen på Guantanamo, där agenter visat sig inte bara förhöra fångar med de kontroversiella metoder Bushadministrationen stakat ut - utan även gått bortom dessa. Cheney menar dock att utredningen bara är en politisk taktik, och något som skadar landets säkerhet. Och precis som tidigare så för Cheney ett mycket sansat och logiskt resonemang - och även om man inte håller med Cheney i de specifika sakfrågorna så är det svårt att inte anse att han är avsevärt mer politiskt konsekvent än Obama varit (för att inte tala om den nuvarande vice-presidenten som är en pajas och i Sverige knappast hade fått jobb ens på ett svenskt Överskottsbolag). Tydligt framstår också att Bush/Cheney-administrationen var mer rakryggade och policyförankrade sin politik under de senaste åtta åren än Obama-administrationen visat sig vara de senaste åtta månaderna:
Jenna Bush får jobb på NBC:s Today Show
President Bushs 27-åriga dotter Jenna Bush, eller Jenna Bush Hager som hon numera efter sitt giftemål förra sommaren heter - har fått jobb på NBC:s Today Show.
Programmets verkställande producent Jim Bell sa att han fick idén efter att ha sett de två intervjuer som tidigare gjorts med Jenna Bush på the Today Show, där hon för två år sedan promotade sin bok "Ana's Story: A Journey of Hope," som hon skrivit om en HIV-smittad ensamstående mamma - en intervju som gick så bra att den planerade tiden förlängdes. Jenna var också med i en annan intervju tillsammans med sin mor Laura Bush, vid ungefär samma tidpunkt.
Bell förklarar att Jenna "just sort of popped to us as a natural presence, comfortable on the air. I think she can handle it. I think she knows something about pressure and being under some scrutiny. When she came here for a handful of appearances, she knocked it out of the park."
Jenna själv förklarar att folket på Today Show "have always made me, whenever I've been there, feel very comfortable."
Hennes dröm har alltid varit att bli lärare och författare - vilket hon nu är. Men, säger hon, man måste vara öppen för nya idéer:
"It wasn't something I'd always dreamed to do. But I think one of the most important things in life is to be open-minded and to be open-minded for change."
En gång i månaden kommer att hon få bidra med sina historier i TV-programmet, ämnen hon kommer att behandla kommer att beröra utbildning, barn- och kvinnofrågor et c. Däremot kommer hon inte att tala politik - eller sina erfarenheter som dotter till en president.
"I don't think it's that interesting," förklarade hon. "I'm pretty normal."
Det må så vara. Däremot är hon den av de två Bush-döttrarna som är mest lik sin far, såväl till personlighet som utseende. Det ska bli riktigt spännande att följa Jenna Bush Hagers framtida karriär.
Källa: Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
Bushs döttrar skriver brev till Obamas döttrar 20090123
Programmets verkställande producent Jim Bell sa att han fick idén efter att ha sett de två intervjuer som tidigare gjorts med Jenna Bush på the Today Show, där hon för två år sedan promotade sin bok "Ana's Story: A Journey of Hope," som hon skrivit om en HIV-smittad ensamstående mamma - en intervju som gick så bra att den planerade tiden förlängdes. Jenna var också med i en annan intervju tillsammans med sin mor Laura Bush, vid ungefär samma tidpunkt.
Bell förklarar att Jenna "just sort of popped to us as a natural presence, comfortable on the air. I think she can handle it. I think she knows something about pressure and being under some scrutiny. When she came here for a handful of appearances, she knocked it out of the park."
Jenna själv förklarar att folket på Today Show "have always made me, whenever I've been there, feel very comfortable."
Hennes dröm har alltid varit att bli lärare och författare - vilket hon nu är. Men, säger hon, man måste vara öppen för nya idéer:
"It wasn't something I'd always dreamed to do. But I think one of the most important things in life is to be open-minded and to be open-minded for change."
En gång i månaden kommer att hon få bidra med sina historier i TV-programmet, ämnen hon kommer att behandla kommer att beröra utbildning, barn- och kvinnofrågor et c. Däremot kommer hon inte att tala politik - eller sina erfarenheter som dotter till en president.
"I don't think it's that interesting," förklarade hon. "I'm pretty normal."
Det må så vara. Däremot är hon den av de två Bush-döttrarna som är mest lik sin far, såväl till personlighet som utseende. Det ska bli riktigt spännande att följa Jenna Bush Hagers framtida karriär.
Källa: Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
Bushs döttrar skriver brev till Obamas döttrar 20090123
Tortyrdebatten fortsätter: är Minotaurtortyr, tortyr?
Denna vecka har det mesta, till och med den heta sjukvårdsdebatten, hamnat i skuggan av senator Ted Kennedys bortgång. En fråga som diskuterats i bakgrunden är dock förhörsmetoderna på Guantanamo, där nya dokument visat två saker: dels hur förhörsagenter gått längre än Bushadministrationen föreskrivit och agerat mycket brutat, och korsat även gränsen för vad Genve-konventionen och inhemska amerikanska lagar klassicierar som tortyr. Men också dels hur dessa metoder faktiskt resulterat i att fångar delgett information som de inte tidigare delgivit. En av dessa är Khalid Sheik Mohammed. Den nya informationen ger därför bränsle till lågorna på båda sidor av debatten - en debatt som de närmsta veckorna förmodligen kommer att göra vad den kan för att bli hörd genom "sjukvårdsbruset". Här är i alla fall en rolig video där det absurda i diskussionen kring förhörsmetoderna ställs på sin spets genom den enkla fråga: "Är det tortyr att bli förhörd av en minotaur?"
Gästerna i studion menar att det beror på definitionen av saken, och intentionen med förhöret.
Is Using A Minotaur To Gore Detainees A Form Of Torture?
Se även tidigare inlägg:
Nyhetsinslag om CIA-förhören 20090825
CIA-förhör utreds och Obama skapar terroristförhörsgrupp 20090825
Gästerna i studion menar att det beror på definitionen av saken, och intentionen med förhöret.
Is Using A Minotaur To Gore Detainees A Form Of Torture?
Se även tidigare inlägg:
Nyhetsinslag om CIA-förhören 20090825
CIA-förhör utreds och Obama skapar terroristförhörsgrupp 20090825
söndag 30 augusti 2009
Skokastar-irakiern släpps fri
Den skokastande irakiska journalisten Muntadhar al-Zeidi som gjorde sig känd när han i december förra året kastade sina skor mot en duckande president Bush och ropade “This is your farewell kiss, you dog! This is from the widows, the orphans and those who were killed in Iraq”, dömdes i mars till 3 års fängelse - hans straff reducerades dock som konsekvens av gott uppförande och nästa månad släpps han fri.
“We have been informed officially about the court decision,” sa hans advokat al-Shujairi till The Associated Press i en telefonintervju. “His release will be a victory for the free and honorable Iraqi media.”
Skokastarincidenten gjorde den 30-årige Muntadhar al-Zeidi till en nationell hjälte och en symbol för den irakiska motståndsrörelsen. Anhängare till den shiitiske milispredikanten Muqtada al-Sadr sa om frigivandet:
“We believe that al-Zeidi did not commit any crime but only expressed the will of the Iraqi people in rejecting the U.S. occupation. Al-Zeidi’s image will always be a heroic one.”
Hans familj välkomnade naturligtvis också beslutet och hans bror Dargham sa:
“We thank God that he will be released, although we still fear for his safety since he is still in the prison. He will be released full of pride and strength from all the love he has received from the Iraqi people and international organizations and figures who advocate freedom.”
Källa: Reno Gazette
Se även tidigare inlägg:
3 års fängelse för irakisk skokastare 20090312
Sko kastas mot Israels Sverigeambassadör 20090205
Skokastning på modet 20090204
Irakier bygger sko-monument 20090130
Arg journalist kastar skor mot Bush 20081214
“We have been informed officially about the court decision,” sa hans advokat al-Shujairi till The Associated Press i en telefonintervju. “His release will be a victory for the free and honorable Iraqi media.”
Skokastarincidenten gjorde den 30-årige Muntadhar al-Zeidi till en nationell hjälte och en symbol för den irakiska motståndsrörelsen. Anhängare till den shiitiske milispredikanten Muqtada al-Sadr sa om frigivandet:
“We believe that al-Zeidi did not commit any crime but only expressed the will of the Iraqi people in rejecting the U.S. occupation. Al-Zeidi’s image will always be a heroic one.”
Hans familj välkomnade naturligtvis också beslutet och hans bror Dargham sa:
“We thank God that he will be released, although we still fear for his safety since he is still in the prison. He will be released full of pride and strength from all the love he has received from the Iraqi people and international organizations and figures who advocate freedom.”
Källa: Reno Gazette
Se även tidigare inlägg:
3 års fängelse för irakisk skokastare 20090312
Sko kastas mot Israels Sverigeambassadör 20090205
Skokastning på modet 20090204
Irakier bygger sko-monument 20090130
Arg journalist kastar skor mot Bush 20081214
Guvernör Crist utser ny Florida-senator
Floridas guvernör Charlie Crist, som sedan Floridas senator Mel Martinez beslutat att avgå innan ämbetsperioden löper ut efter nästa hösts senatsval, har haft i uppgift att tillsätta en ny senator och har nu gjort sitt val. Lotten föll på Crists tidigare stabchef George LeMieux. Orlando Wesh News har här ett inslag om saken:
Se även tidigare inlägg:
Floridas senator Mel Martinez avgår 20090809
Se även tidigare inlägg:
Floridas senator Mel Martinez avgår 20090809
lördag 29 augusti 2009
Den amerikanska eliten sluter upp på Kennedys begravning
Den amerikanska politikens yttersta elit samlades på senator Kennedys begravning - och för tillfället lades partipolitiken åt sidan. Här är några exempel:
Kaliforniens Republikanske guvernör Arnold Schwarzenegger skakar hand med tidigare president Bill Clinton. Schwarzenegger är gift med Maria Shriver, Ted Kennedys nyligen avlidna syster Enuices dotter.
USA:s förre president George W. Bush ger Ted Kennedys änka Vicki en kyss på kinden, med Första Fru Michelle Obama i bakgrunden:
Tidigare president Bill Clinton med hustru och utrikesminister Hillary, tidigare president George W. Bush med hustrun Laura och president Obama och första fru Michelle längst fram:
Tidigare president Jimmy Carter och hustrun Rosalynn. 1980 ställde Carter upp för att bli omvald till en andra presidentperiod, men han utmanades inom sitt eget parti av just Ted Kennedy - som dock förlorade nomineringen mot Carter, som i sin tur förlorade presidentvalet mot Ronald Reagan:
Senator John McCain, som tillsammans med Kennedy är en av senatens veteraner, och förra hösts Republikanske presidentkandidat:
Källa: Boston Globe
Se även tidigare inlägg:
President Obama talar på Ted Kennedys begravning20090829
Kaliforniens Republikanske guvernör Arnold Schwarzenegger skakar hand med tidigare president Bill Clinton. Schwarzenegger är gift med Maria Shriver, Ted Kennedys nyligen avlidna syster Enuices dotter.
USA:s förre president George W. Bush ger Ted Kennedys änka Vicki en kyss på kinden, med Första Fru Michelle Obama i bakgrunden:
Tidigare president Bill Clinton med hustru och utrikesminister Hillary, tidigare president George W. Bush med hustrun Laura och president Obama och första fru Michelle längst fram:
Tidigare president Jimmy Carter och hustrun Rosalynn. 1980 ställde Carter upp för att bli omvald till en andra presidentperiod, men han utmanades inom sitt eget parti av just Ted Kennedy - som dock förlorade nomineringen mot Carter, som i sin tur förlorade presidentvalet mot Ronald Reagan:
Senator John McCain, som tillsammans med Kennedy är en av senatens veteraner, och förra hösts Republikanske presidentkandidat:
Källa: Boston Globe
Se även tidigare inlägg:
President Obama talar på Ted Kennedys begravning20090829
President Obama talar på Ted Kennedys begravning
Idag hölls begravningsgudstjänsten för senator Ted Kennedy i Boston, Massachusetts. Närvarande var bland annat tidigare presidenter Jimmy Carter, Bill Clinton och George W Bush, som i sina fruars sällskap satt längst fram i katedralen tillsammans med president Obama. President Obama förklarade på sitt begravningstal att Ted Kennedy var vår tids främsta lagstiftare och berättade personliga historier från Kennedys liv, men också från sina egna kontakter med denne.
Ted Kennedy kommer att begravas på Arlingtonkyrkogården nära sina bröder president John F Kennedy, och senator Robert Kennedy.
Se även tidigare inlägg:
Familjerna Reagan och Kennedys relationer 20090828
Ted Kennedy kommer att begravas på Arlingtonkyrkogården nära sina bröder president John F Kennedy, och senator Robert Kennedy.
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Familjerna Reagan och Kennedys relationer 20090828
Demokraternas Afghanistankrig - ett nytt Vietnam?
"Kriget mot terrorismen" som under den Republikanske presidenten George W. Bushs tid kännetecknades av Afghanistan och Irak - har båda jämförts med Vietnam. Den första Vietnamjämförelsen gjordes (så vitt jag drar mig till minnes) av Ryssland som i samband med USA:s invasion av Afghanistan efter terrorattacken 2001 förklarade att USA skulle komma att få det lika helvetiskt som de själva haft det under 1980-talet när Sovjetunionen försökte inta landet.
Riktigt så blev det inte. Talibanerna drevs ganska snabbt undan av den USA-ledda alliansen, därefter upprättades så småningom ett civilt system och en demokrati där kvinnor som tidigare stenades till döds på sportarenor nu fick möjlighet att kandidera till politiska parlament. Och även om tiden på kriget drog ut och talibanerna sakta omstrukturerade sig för att slå tillbaka igen, så försvann för en tid Vietnamjämförelsen för att några år senare återkomma som en beskrivning av kriget i Irak.
Irakkriget hade blivit Bushs nya fokus och det krig där USA satsade flest trupper och flest resurser. Fram till 2004 hade kriget gått hyfsat. I efterhand kan det konstaterats att många saker hade kunnat skötas bättre - och av de strategiska valmöjligheter som fanns innan invasionen så valde USA -med efterperspektivets facit i handen- en del felaktiga handlingsmöjligheter. Vietnamparallellen skulle dock dröja lite till. Visserligen hade inga massförstörelsevapen hittats, men Irak hade befriats från en diktator och makten hade lämnats över till irakierna själva som några månader senare skulle rösta fram en egen konstitution. Det mesta tycktes gå åt rätt håll. Sen kom de två riktigt mörka åren 2005-2006 - de civilia dödsoffren och de stupade amerikanska soldaterna sköt i höjden. Det tycktes vara ett krig mot en osynlig fiende som var svår nog att upptäcka och även när så skedde lika svår att stoppa. Vietnamparallellen kom tillbaka och användes inte bara av amerikanska och europeiska tidningar utan även av Al Qaida i Irak, som i brev förklarade att bara man dödade tillräckligt många amerikaner så skulle USA få stora skälvan och lämna landet.
Hade Demokraterna lett kriget, och te x John Kerry vunnit presidentvalet 2004 så hade förmodligen så också skett. 2006 släppte den ansedda Baker-kommissionen sin intellektuella rapport om Irak som förklarade att USA borde dra sig tillbaka och bara hålla sig till sina specifika militärbaser och inte försöka skydda hela det irakiska folket, eftersom det inte gick. Ett folk som vid den tidpunkten inte hade några möjligheter alls att skydda sig från Al Qaidas terrorism. De kritiserade också Iraks premiärminister Al Malaki och ansåg att Bush skulle sluta hålla denne bakom ryggen, eftersom denne gjorde för lite för att ena de politiska motsättningarna i landet. President Bush skulle dock inte lyssna på det örat, och i ett av sina bästa tal någonsin om kriget mot terrorismen (hans andra bästa tal, närmare bestämt) så förklarade han 2005 att terroristerna själva drog paralleller till Vietnam och menade att om de själva bara var ihärdiga och höll ut, så skulle amerikanerna eftersom de var ett fegt folk, lämna Irak - varpå Bush snabbt och beslutsamt replikerade: "Thats not going to happen on my watch!" Två år senare - när trycket på ett tillbakadragande var ännu större, skickade han istället iväg 30 000 extra soldater under general David Petraeus ledning.
Resultatet blev att den irakiska demokratin säkrades. Det blev inget inbördeskrig (som det talades friskt om under 2005-2006). Idag är Irak en oberoende, demokratisk nation med ansvar för sin egen säkerhet och med en god chans att på egen hand utvecklas till ett fungerande fredligt och civilt samhälle. Så var inte fallet i Vietnam.
Vietnamparallellen har nu istället återgått till Afghanistan. Talibanerna har gjort come-back och det har länge varit mycket svårt för USA-alliansen att säkra speciellt många områden utanför Kabul. Den Afghan-Pakistanska terrängen är dessutom mycket mer svårbemästrad än den irakiska - och möjligheterna för talibanerna att komma undan är oändliga.
President Obama har tagit till sig Afghanistankriget på en väldigt personlig nivå. I hans segertal på valnatten i Grant Park i Chicago förra året förklarade Obama att till dem som ville riva ner världen, hade han ett budskap: "We will defeat you!" Ord som tveklöst riktades mot talibanerna i Afghanistan. Därefter har han förklarat Afghanistankriget vara det "nödvändiga kriget" (gissningsvis i motsats till Irakkriget) - och sedan han blev president har ytterligare 21 000 amerikanska soldater skickats till landet vars situation ter sig lika svår som situationen såg ut i Irak under det krigets mörka år.
Det finns dock några skillnader: Demokraterna, och Obama-administrationen i synnerhet, är inte speciellt bra på att förstå vilka parter som är respektive inte är ens vänner - och hur vänner bäst bör behandlas. I Irakkriget så kom trycket mot Bush att rycka mattan under Iraks premiärminister Al Malikis fötter främst från Demokratiskt håll - som i frustration över krigets utveckling ville se drastiska åtgärder. Det är svårt att spekulera i vad som hade hänt om inte Bush personligen offentligt förklarat sitt stöd för och sin vänskap med Maliki. I efterhand är det svårt att tro att någon annan premiärminister alls överhuvudtaget hade kunnat hålla ihop det etniskt mycket splittrade arablandet.
The Patriot-News har här en artikel om den Demokratiske senatorn Bob Casey från Pennsylvania som nyligen besökt Afghanistan, där han ansåg att president Hamid Karzai gjorde för lite för att motverka korruption i landet och förklarade för denne att USA:s stöd inte skulle vara för evigt:
"If the American people don't see significant progress over the next 18 months, obviously we'll have to make a final decision about continuing," sa Casey till den afghanske presidenten.
Det beslutet vilar förstås inte på Caseys utan på president Obamas axlar. Däremot kan det knappast gynna relationerna med den demokratiska regering USA försöker försvara (även om Obama-administrationen i viss mån ändrat målsättning i Afghanistan) eller det krig som USA ämnar trappa upp. Tänk om John McCain sagt så till al Malaki de gånger han besökte Irak? Det hade lett till en mycket dålig relation där Irak tveklöst ännu mer än nu på en mikronivå hade försök sätta käppar i hjulen för amerikanerna, önska att fler amerikanska soldater låstes in för krigsbrott, att de amerikanska trupperna omgärdades av fler restriktioner et c - och kriget hade inte kunnat bedrivas effektivt.
Senator Bob Casey kan dock som sagt inte fatta några beslut, inte heller förde han president Obamas talan på sitt besök. Problemet är dock att Obamas personlighet (och hans agerande hittills) gör att han dock säkerligen skulle kunna överväga samma sak. Hur Bush agerade under press bevisades under Irakkriget - han brydde sig inte alls, eftersom han var övertygad om att det han gjorde var rätt.
I retoriken kan Obama stundom prata likadant. Men när det hettar till så har han svårare att hålla huvudet kallt och försöker istället anpassa sig och forma sig kring de nya råd han får (och alla politiker vet att råd från alla håll och kanter är det alltid gott om: "Ge mig en nationalekonom som bara har en hand, eftersom de alltid säger "but on the other hand" - sa en gång president Truman mycket talande.) Och att Afghanistankriget kommer att pröva Obamas uthållighet råder föga tvivel om.
Här har Obama också en annan nackdel gentemot Bush. Folkopinionen börjar (sedvanligt som i alla krig efter Vietnam och i viss mån redan Koreakriget) vända sig mot kriget när dödssiffrorna stiger. Det gällde Irak och det gäller nu alltmer också Afghanistan. Men under Bushs år i Vita Huset så hade Bush likväl stöd från ett håll: nämligen kärnan i sitt parti (bortsett från Ron Paul/libertarian-falangen) - som måhända var kritiska mot Bush i fråga om ekonomiskt slöseri, men som däremot stödde USA:s krigsinsatser, och oavsett vad de än tyckte om Bush så såg de honom en utmärkt överbefälhavare.
Det stödet har inte Obama från sitt parti. För även om Obama personligen anser det vara av yttersta vikt för USA besegra talibanerna i Afghanistan, så är det likväl ett faktum att majoriteten av de amerikaner som faktiskt tycker om att flyga runt ute i världen och spöa skiten ur ondingar, främst tillhör det andra partiet - inte hans eget.
Och för närvarande är det hans eget parti som härskar i Washington DC - och sakta börjar göra gällande att de inte tänker dansa till presidentens alla visor. Inte ens trots att han tillhör deras eget parti. Det gör, och kommer om kriget blir blodigare, att göra krigsinsatsen i Afghanistan ännu svårare för president Obamas del.
En annan Demokratisk president drev en gång i tiden ett annat Demokratiskt krig - där många inom hans eget parti snabbt vände sig mot honom och han blev en nidvisa för hundratusentals anti-krigsaktivister. Han hette Lyndon B Johnson - och det krig han påbörjade/involverade sig i, hette just Vietnamkriget.
Om Republikanerna däremot vinner kongressvalet nästa år så torde dock Afghanistan vara ett område där de faktiskt kan enas med president Obama bättre än han kommer att kunna enas med sitt eget parti (under förutsättning att han vid det laget inte ändrat ståndpunkt).
Se även tidigare inlägg:
Valet i Afghanistan 20090821
Val närmar sig i Afghanistan 20090813
USA inleder jätteoffensiv i Afghanistan 20090702
Riktigt så blev det inte. Talibanerna drevs ganska snabbt undan av den USA-ledda alliansen, därefter upprättades så småningom ett civilt system och en demokrati där kvinnor som tidigare stenades till döds på sportarenor nu fick möjlighet att kandidera till politiska parlament. Och även om tiden på kriget drog ut och talibanerna sakta omstrukturerade sig för att slå tillbaka igen, så försvann för en tid Vietnamjämförelsen för att några år senare återkomma som en beskrivning av kriget i Irak.
Irakkriget hade blivit Bushs nya fokus och det krig där USA satsade flest trupper och flest resurser. Fram till 2004 hade kriget gått hyfsat. I efterhand kan det konstaterats att många saker hade kunnat skötas bättre - och av de strategiska valmöjligheter som fanns innan invasionen så valde USA -med efterperspektivets facit i handen- en del felaktiga handlingsmöjligheter. Vietnamparallellen skulle dock dröja lite till. Visserligen hade inga massförstörelsevapen hittats, men Irak hade befriats från en diktator och makten hade lämnats över till irakierna själva som några månader senare skulle rösta fram en egen konstitution. Det mesta tycktes gå åt rätt håll. Sen kom de två riktigt mörka åren 2005-2006 - de civilia dödsoffren och de stupade amerikanska soldaterna sköt i höjden. Det tycktes vara ett krig mot en osynlig fiende som var svår nog att upptäcka och även när så skedde lika svår att stoppa. Vietnamparallellen kom tillbaka och användes inte bara av amerikanska och europeiska tidningar utan även av Al Qaida i Irak, som i brev förklarade att bara man dödade tillräckligt många amerikaner så skulle USA få stora skälvan och lämna landet.
Hade Demokraterna lett kriget, och te x John Kerry vunnit presidentvalet 2004 så hade förmodligen så också skett. 2006 släppte den ansedda Baker-kommissionen sin intellektuella rapport om Irak som förklarade att USA borde dra sig tillbaka och bara hålla sig till sina specifika militärbaser och inte försöka skydda hela det irakiska folket, eftersom det inte gick. Ett folk som vid den tidpunkten inte hade några möjligheter alls att skydda sig från Al Qaidas terrorism. De kritiserade också Iraks premiärminister Al Malaki och ansåg att Bush skulle sluta hålla denne bakom ryggen, eftersom denne gjorde för lite för att ena de politiska motsättningarna i landet. President Bush skulle dock inte lyssna på det örat, och i ett av sina bästa tal någonsin om kriget mot terrorismen (hans andra bästa tal, närmare bestämt) så förklarade han 2005 att terroristerna själva drog paralleller till Vietnam och menade att om de själva bara var ihärdiga och höll ut, så skulle amerikanerna eftersom de var ett fegt folk, lämna Irak - varpå Bush snabbt och beslutsamt replikerade: "Thats not going to happen on my watch!" Två år senare - när trycket på ett tillbakadragande var ännu större, skickade han istället iväg 30 000 extra soldater under general David Petraeus ledning.
Resultatet blev att den irakiska demokratin säkrades. Det blev inget inbördeskrig (som det talades friskt om under 2005-2006). Idag är Irak en oberoende, demokratisk nation med ansvar för sin egen säkerhet och med en god chans att på egen hand utvecklas till ett fungerande fredligt och civilt samhälle. Så var inte fallet i Vietnam.
Vietnamparallellen har nu istället återgått till Afghanistan. Talibanerna har gjort come-back och det har länge varit mycket svårt för USA-alliansen att säkra speciellt många områden utanför Kabul. Den Afghan-Pakistanska terrängen är dessutom mycket mer svårbemästrad än den irakiska - och möjligheterna för talibanerna att komma undan är oändliga.
President Obama har tagit till sig Afghanistankriget på en väldigt personlig nivå. I hans segertal på valnatten i Grant Park i Chicago förra året förklarade Obama att till dem som ville riva ner världen, hade han ett budskap: "We will defeat you!" Ord som tveklöst riktades mot talibanerna i Afghanistan. Därefter har han förklarat Afghanistankriget vara det "nödvändiga kriget" (gissningsvis i motsats till Irakkriget) - och sedan han blev president har ytterligare 21 000 amerikanska soldater skickats till landet vars situation ter sig lika svår som situationen såg ut i Irak under det krigets mörka år.
Det finns dock några skillnader: Demokraterna, och Obama-administrationen i synnerhet, är inte speciellt bra på att förstå vilka parter som är respektive inte är ens vänner - och hur vänner bäst bör behandlas. I Irakkriget så kom trycket mot Bush att rycka mattan under Iraks premiärminister Al Malikis fötter främst från Demokratiskt håll - som i frustration över krigets utveckling ville se drastiska åtgärder. Det är svårt att spekulera i vad som hade hänt om inte Bush personligen offentligt förklarat sitt stöd för och sin vänskap med Maliki. I efterhand är det svårt att tro att någon annan premiärminister alls överhuvudtaget hade kunnat hålla ihop det etniskt mycket splittrade arablandet.
The Patriot-News har här en artikel om den Demokratiske senatorn Bob Casey från Pennsylvania som nyligen besökt Afghanistan, där han ansåg att president Hamid Karzai gjorde för lite för att motverka korruption i landet och förklarade för denne att USA:s stöd inte skulle vara för evigt:
"If the American people don't see significant progress over the next 18 months, obviously we'll have to make a final decision about continuing," sa Casey till den afghanske presidenten.
Det beslutet vilar förstås inte på Caseys utan på president Obamas axlar. Däremot kan det knappast gynna relationerna med den demokratiska regering USA försöker försvara (även om Obama-administrationen i viss mån ändrat målsättning i Afghanistan) eller det krig som USA ämnar trappa upp. Tänk om John McCain sagt så till al Malaki de gånger han besökte Irak? Det hade lett till en mycket dålig relation där Irak tveklöst ännu mer än nu på en mikronivå hade försök sätta käppar i hjulen för amerikanerna, önska att fler amerikanska soldater låstes in för krigsbrott, att de amerikanska trupperna omgärdades av fler restriktioner et c - och kriget hade inte kunnat bedrivas effektivt.
Senator Bob Casey kan dock som sagt inte fatta några beslut, inte heller förde han president Obamas talan på sitt besök. Problemet är dock att Obamas personlighet (och hans agerande hittills) gör att han dock säkerligen skulle kunna överväga samma sak. Hur Bush agerade under press bevisades under Irakkriget - han brydde sig inte alls, eftersom han var övertygad om att det han gjorde var rätt.
I retoriken kan Obama stundom prata likadant. Men när det hettar till så har han svårare att hålla huvudet kallt och försöker istället anpassa sig och forma sig kring de nya råd han får (och alla politiker vet att råd från alla håll och kanter är det alltid gott om: "Ge mig en nationalekonom som bara har en hand, eftersom de alltid säger "but on the other hand" - sa en gång president Truman mycket talande.) Och att Afghanistankriget kommer att pröva Obamas uthållighet råder föga tvivel om.
Här har Obama också en annan nackdel gentemot Bush. Folkopinionen börjar (sedvanligt som i alla krig efter Vietnam och i viss mån redan Koreakriget) vända sig mot kriget när dödssiffrorna stiger. Det gällde Irak och det gäller nu alltmer också Afghanistan. Men under Bushs år i Vita Huset så hade Bush likväl stöd från ett håll: nämligen kärnan i sitt parti (bortsett från Ron Paul/libertarian-falangen) - som måhända var kritiska mot Bush i fråga om ekonomiskt slöseri, men som däremot stödde USA:s krigsinsatser, och oavsett vad de än tyckte om Bush så såg de honom en utmärkt överbefälhavare.
Det stödet har inte Obama från sitt parti. För även om Obama personligen anser det vara av yttersta vikt för USA besegra talibanerna i Afghanistan, så är det likväl ett faktum att majoriteten av de amerikaner som faktiskt tycker om att flyga runt ute i världen och spöa skiten ur ondingar, främst tillhör det andra partiet - inte hans eget.
Och för närvarande är det hans eget parti som härskar i Washington DC - och sakta börjar göra gällande att de inte tänker dansa till presidentens alla visor. Inte ens trots att han tillhör deras eget parti. Det gör, och kommer om kriget blir blodigare, att göra krigsinsatsen i Afghanistan ännu svårare för president Obamas del.
En annan Demokratisk president drev en gång i tiden ett annat Demokratiskt krig - där många inom hans eget parti snabbt vände sig mot honom och han blev en nidvisa för hundratusentals anti-krigsaktivister. Han hette Lyndon B Johnson - och det krig han påbörjade/involverade sig i, hette just Vietnamkriget.
Om Republikanerna däremot vinner kongressvalet nästa år så torde dock Afghanistan vara ett område där de faktiskt kan enas med president Obama bättre än han kommer att kunna enas med sitt eget parti (under förutsättning att han vid det laget inte ändrat ståndpunkt).
Se även tidigare inlägg:
Valet i Afghanistan 20090821
Val närmar sig i Afghanistan 20090813
USA inleder jätteoffensiv i Afghanistan 20090702
Obama - videovecka 32
President Obama talar inför den annalkande fyraårsdagen av Orkanen Katrina om återuppbyggnaden längs Gulfkusten och New Orleans:
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 31 20090822
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 31 20090822
fredag 28 augusti 2009
Familjerna Reagan och Kennedys relationer
Ronald Reagan och Kennedy-klanen stod politiskt så långt ifrån varandra som det går att komma i amerikansk mainstream-politik. Likväl formades ett särskilt band mellan dem - något som började i samband med att president Reagan på inbjudan av Ted Kennedy höll ett insamlingstal till förmån för president John F Kennedys presidentbibliotek. Under valet 1984 hade Ted Kennedy kampanjat ivrigt för Ronald Reagans motståndare Walter Mondale. Efter Reagans seger - och efter det tal som Reagan höll, försonades de dock.
Peggy Noonan, som var Reagans talskrivare och som också skrev talet som Reagan förmedlade till förmån för den mördade Demokratiske presidenten kan läsas i hennes följande krönika på Wall Street Journal. Och här är ett inslag där Peggy Noonan och John F Kennedys specialrådgivare Ted Sorensen diskuterar relationen mellan Kennedys och Reagans - en relation som skulle få samma speciella karaktär som den mellan Clintons och Bushfamiljen:
Se även tidigare inlägg:
Karl Rove talar om Ted Kennedy, sjukvård och senaten 20090827
Peggy Noonan, som var Reagans talskrivare och som också skrev talet som Reagan förmedlade till förmån för den mördade Demokratiske presidenten kan läsas i hennes följande krönika på Wall Street Journal. Och här är ett inslag där Peggy Noonan och John F Kennedys specialrådgivare Ted Sorensen diskuterar relationen mellan Kennedys och Reagans - en relation som skulle få samma speciella karaktär som den mellan Clintons och Bushfamiljen:
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Karl Rove talar om Ted Kennedy, sjukvård och senaten 20090827
Senator Deeds i Virginia spelar ut Bush-kort
I Virginias pågående guvernösval har senator Creigh Deeds de senaste veckorna försökt koppla sin Republikanske motståndare Bob McDonnell till president Bush, i förhoppning om att det ska kunna knäcka Republikanen. För en dryga vecka sedan släppte Deeds följande ad:
Och nu har han en släppt en uppföljare:
Senator Deeds är inte den första Demokrat att under höstens valkampanjer försöka knyta sin motståndare till den tidigare presidenten och dennes låga opinionssiffror. I somras släppte Demokraterna i Illinois en reklamsnutt där de inför senatsvalet nästa år försökte koppla Republikanen Mark Kirk till Bush, och tidigare denna månad så försökte guvernör Jon Corzine i New Jersey att göra likadant med sin motståndare Chris Christie. Det är dock tveksamt hur pass lyckad den taktiken kommer att vara. Än så länge har Republikanerna i de två guvernörsvalen vind i seglen (och Obama tycks för närvarande belasta Demokraterna mer än Bush belastar Republikanerna).
Se även tidigare inlägg:
Guvernörsvalet i New Jersey: Change We Can Believe In 20090827
Obama kampanjar inför novembers guvernörsval 20090807
Det blir ett underhållande senatsval i Illinois 20090710
Och nu har han en släppt en uppföljare:
Senator Deeds är inte den första Demokrat att under höstens valkampanjer försöka knyta sin motståndare till den tidigare presidenten och dennes låga opinionssiffror. I somras släppte Demokraterna i Illinois en reklamsnutt där de inför senatsvalet nästa år försökte koppla Republikanen Mark Kirk till Bush, och tidigare denna månad så försökte guvernör Jon Corzine i New Jersey att göra likadant med sin motståndare Chris Christie. Det är dock tveksamt hur pass lyckad den taktiken kommer att vara. Än så länge har Republikanerna i de två guvernörsvalen vind i seglen (och Obama tycks för närvarande belasta Demokraterna mer än Bush belastar Republikanerna).
Se även tidigare inlägg:
Guvernörsvalet i New Jersey: Change We Can Believe In 20090827
Obama kampanjar inför novembers guvernörsval 20090807
Det blir ett underhållande senatsval i Illinois 20090710
Howard Dean möter Yes och No- demonstranter
I ett town-hall-möte i Reston, Virginia - möttes bl a Demokraternas tidigare ordförande Howard Dean av en hopdemonstranter som mot varandra ropade "Yes we can" och "No you can´t":
Se även tidigare inlägg:
Karl Rove talar om Ted Kennedy, sjukvård och senaten 20090827
Se även tidigare inlägg:
Karl Rove talar om Ted Kennedy, sjukvård och senaten 20090827
Obama-administratioen backar från kraven mot Israel
Obama-administrationen har backat i sin tidigare strikta kritik mot de israeliska bosättningarna, som administrationen krävt helt ska upphöra för att få fredsprocessen att starta igen.
Utrikesdepartementets talesman P.J. Crowley sa igår att USA:s position är oförändrad, men att det är upp till parterna själva att bestämma kriterierna för förhandlingar:
"We put forward our ideas, publicly and privately, about what it will take for negotiations to be restarted, but ultimately it'll be up to the parties themselves, with our help, to determine whether that threshold has been met,"
Vita Huset hade igår ingenting att tillägga till Crowleys kommentar. Tidigare hade Obama-administrationen intagit en hård position om att alla israeliska bosättningar, inklusive bosättningar som konsekvens av "den naturliga tillväxten" på Västbanken, och aktiviteter i östra Jerusalem.
Palestiniernas president Mahmoud Abbas har dock förklarat att några fredsförhandlingar inte kommer att återupptas om Israel inte fryser alla sina bosättningar. USA har sagt att de kommer att fortsätta pressa Israel, men helt klart står att trycket inte längre är lika hårt.
Det nya amerikanska förhållningssättet är i det här fallet ett steg i rätt riktning. Men det visar också på två brister i Obamas utrikespolitiska filosofi:
Den första bristen är att Obama inte tycks ha något emot att ställa skarpa krav, men när kraven inte går igenom så är han väldigt snar att backa - för att istället få någon slags vänskaplig relation, som han anser vara bättre att upprätthålla än att principfast göra det han anser vara rätt. Så har han agerat i sjukvårdsfrågan, i Irakfrågan et c - och nu i det den här frågan.
Den andra bristen är att Obama riktar sina krav mot fel parter: Bush riktade sina krav mot USA:s och västvärldens fiender - talibanerna, al Qaida, Hamas och Hezbollah - eftersom Bush ansåg att dessa stod för en ideologi som det inte fanns utrymme för västvärlden och USA att kompromissa med. Du var antingen med USA eller med talibanerna. Obama däremot ställer skarpa krav på nära vänner - och ger en utsträckt hand till svurna fiender. Som konsekvens tvingas han nu backa på båda punkter: Israel har inga avsikter att låta sig dikteras av USA, i synnerhet inte nu när Obama visat lite mer av hur han fungerar - och Iran et c, är inte speciellt intresserade av Obamas utsträckta hand.
Kompromissvillighet är jättebra i personliga relationer - men i ideologiska konfrontationer med parter som har helt motsatta ideologiska värderingar så är det sällan en vare sig bra eller fungerande metod. I sådana relationer betraktas den utsträckta handen inte som ett ödmjukt tecken på vänskap, utan på svaghet. Historien är fylld av sådana exempel: det klassiska är förstås Neville Chamberlains utsträckta hand till Hitler. Det hade säkert varit suveränt att sträcka ut en ödmjuk hand över någon träta om fiskevatten eller dylikt med en vän som Norge - men det var galenskap att göra det med en ideologisk fiende som Hitler. Men även USA:s mer moderna historia är fylld av liknande exempel - och även om det är för tidigt att dra parallellen så börjar en Jimmy-Carter-president skymta i horisonten bakom Obama. De stora presidenterna i USA:s historia är de presidenter som kompromisslöst stått sida vid sida med sina vänner, och lika kompromisslöst konfronterat sina ideologiska fiender: Ronald Reagan var en sådan, och George W. Bush - även om samtidens omdöme över denne var helt annorlunda än över Reagan - var också en sådan (och naturligtvis även Demokratiska presidenter som Franklin Delano Roosevelt). Jimmy Carter var inte en sådan. Och Obama - ja, tiden måste utvisa den saken, men hittills har han tyvärr gjort det mesta fel (trots att han gjort många av sina felaktiga saker på ett tämligen galant sätt).
Källa: Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
USA och Israel närmar sig överenskommelse 20090827
Utrikesdepartementets talesman P.J. Crowley sa igår att USA:s position är oförändrad, men att det är upp till parterna själva att bestämma kriterierna för förhandlingar:
"We put forward our ideas, publicly and privately, about what it will take for negotiations to be restarted, but ultimately it'll be up to the parties themselves, with our help, to determine whether that threshold has been met,"
Vita Huset hade igår ingenting att tillägga till Crowleys kommentar. Tidigare hade Obama-administrationen intagit en hård position om att alla israeliska bosättningar, inklusive bosättningar som konsekvens av "den naturliga tillväxten" på Västbanken, och aktiviteter i östra Jerusalem.
Palestiniernas president Mahmoud Abbas har dock förklarat att några fredsförhandlingar inte kommer att återupptas om Israel inte fryser alla sina bosättningar. USA har sagt att de kommer att fortsätta pressa Israel, men helt klart står att trycket inte längre är lika hårt.
Det nya amerikanska förhållningssättet är i det här fallet ett steg i rätt riktning. Men det visar också på två brister i Obamas utrikespolitiska filosofi:
Den första bristen är att Obama inte tycks ha något emot att ställa skarpa krav, men när kraven inte går igenom så är han väldigt snar att backa - för att istället få någon slags vänskaplig relation, som han anser vara bättre att upprätthålla än att principfast göra det han anser vara rätt. Så har han agerat i sjukvårdsfrågan, i Irakfrågan et c - och nu i det den här frågan.
Den andra bristen är att Obama riktar sina krav mot fel parter: Bush riktade sina krav mot USA:s och västvärldens fiender - talibanerna, al Qaida, Hamas och Hezbollah - eftersom Bush ansåg att dessa stod för en ideologi som det inte fanns utrymme för västvärlden och USA att kompromissa med. Du var antingen med USA eller med talibanerna. Obama däremot ställer skarpa krav på nära vänner - och ger en utsträckt hand till svurna fiender. Som konsekvens tvingas han nu backa på båda punkter: Israel har inga avsikter att låta sig dikteras av USA, i synnerhet inte nu när Obama visat lite mer av hur han fungerar - och Iran et c, är inte speciellt intresserade av Obamas utsträckta hand.
Kompromissvillighet är jättebra i personliga relationer - men i ideologiska konfrontationer med parter som har helt motsatta ideologiska värderingar så är det sällan en vare sig bra eller fungerande metod. I sådana relationer betraktas den utsträckta handen inte som ett ödmjukt tecken på vänskap, utan på svaghet. Historien är fylld av sådana exempel: det klassiska är förstås Neville Chamberlains utsträckta hand till Hitler. Det hade säkert varit suveränt att sträcka ut en ödmjuk hand över någon träta om fiskevatten eller dylikt med en vän som Norge - men det var galenskap att göra det med en ideologisk fiende som Hitler. Men även USA:s mer moderna historia är fylld av liknande exempel - och även om det är för tidigt att dra parallellen så börjar en Jimmy-Carter-president skymta i horisonten bakom Obama. De stora presidenterna i USA:s historia är de presidenter som kompromisslöst stått sida vid sida med sina vänner, och lika kompromisslöst konfronterat sina ideologiska fiender: Ronald Reagan var en sådan, och George W. Bush - även om samtidens omdöme över denne var helt annorlunda än över Reagan - var också en sådan (och naturligtvis även Demokratiska presidenter som Franklin Delano Roosevelt). Jimmy Carter var inte en sådan. Och Obama - ja, tiden måste utvisa den saken, men hittills har han tyvärr gjort det mesta fel (trots att han gjort många av sina felaktiga saker på ett tämligen galant sätt).
Källa: Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
USA och Israel närmar sig överenskommelse 20090827
torsdag 27 augusti 2009
Guvernörsvalet i New Jersey: Change We Can Believe In
Republikanen Chris Christie som utmanar den sittande Demokratiske guvernören Jon Corzine i höstens guvernörsval har lanserat följande reklam ad med en Obama-supporter som förklarar att hon nu stöder den Republikanske guvernörskandidaten:
I dagsläget tycks förändringen också gå Republikanens väg, som leder med 3% enligt Real Clear Politics opinionsmätning.
Se även tidigare inlägg:
Obama kampanjar inför novembers guvernörsval 20090807
I dagsläget tycks förändringen också gå Republikanens väg, som leder med 3% enligt Real Clear Politics opinionsmätning.
Se även tidigare inlägg:
Obama kampanjar inför novembers guvernörsval 20090807
Karl Rove talar om Ted Kennedy, sjukvård och senaten
Karl Rove talar här i 15 minuter på Fox News om Ted Kennedy, sjukvårdsreformen och utvecklingen i senaten. Rove förklarar att även om han inte höll med Kennedy i speciellt många avseenden så hade han respekt för Kennedy som var en mycket ambitiös och insatt politiker, och som tog varje politiska processer han var engagerad i på mycket stort allvar. Rove förklarar vidare att sjukvårdsreformen stött på stora problem och att Kennedys bortgång nu innebär att Demokraterna bara har 59 platser i Senaten, vilket gör att om de vill få en filibuster-säker majoritet så behöver de få med sig en Republikansk röst. Han förklarar vidare hur svårt det kommer att bli för Senatens talesman Harry Reid att bygga samman en koalition, och att Reid personligen har svåra problem med opinionen hemma i sin delstat Nevada. Här är Karl Rove:
Laura Ingraham diskuterar arvet efter Ted Kennedy
Den konservativa opinionsbildaren Laura Ingraham diskuterar här tillsammans med Bill O Reilly på Fox News vilket arv Ted Kennedy egentligen lämnade efter sig. Ted Kennedy förtjänar tveklöst att hedras för sin långa politiska tjänst i den amerikanska senaten. Men Ted Kennedy tillhörde också den 1960-talsliberalism som konservatismen gick emot och som i och med Ronald Reagans seger i princip drevs bort från den amerikanska regeringsmakten, men som även förmådde folket att bli mycket skeptisk till liberalismen, vilket de fortfarande är:
Se även tidigare inlägg:
Sjukvårdsreformens öde efter Ted Kennedys bortgång 20090827
Se även tidigare inlägg:
Sjukvårdsreformens öde efter Ted Kennedys bortgång 20090827
McCain slänger ut kvinna från sitt town-hall-möte
I Phoenix i sin hemstat Arizona höll John McCain höll idag ännu ett town-hall-möte, där en kvinna började skrika, vilket tvingade McCain att köra ut henne därifrån. Det är den andra incidenten på bara några dagar där McCain tvingats ta itu med sin egen publik som kommit för att protestera mot Obamas sjukvårdsreform -som McCain också motsätter sig, men på ett mer sansat sätt än somliga av sina anhängare:
Se även tidigare inlägg:
McCain blir utbuad när han försvarar Obama 20090826
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
McCain blir utbuad när han försvarar Obama 20090826
Stimulanscheckar till tusentals fängelsekunder
Turerna kring president Obamas stimulanspaket, vars nota på 787 miljarder dollar varit fylld av öronmärkta pengar mer avsedda för diverse senatorer och kongressmäns favoritprojekt snarare än för att stimulera den nationella ekonomin, tar sig nu en ny vändning.
Ca 3,900 stimulanscheckar på 250 dollar har skickats till fängelsekunder - människor med utan några som helst möjligheter att överhuvudtaget "stimulera ekonomin". Ca 52 miljoner människor, socialbidragstagare, pensionärer et c var tillgodoräknade en engångscheck på 250 dollar - fångar är emellertid överlag inte godkända för federala bidrag. 2200 fångar kommer dock att få behålla checkarna eftersom de inte var inlåsta under någon av de tre månaderna som det tog för stimulanspaketet att komma dem till del.
"The law specified that any beneficiary eligible for a Social Security benefit during one of those months was eligible for the recovery payment," förklarade Mark Lassiter, talesman för socialtjänsteadministrationen.
De övriga 1,700 checkarna skickades ut av misstag, eftersom regeringen inte hade vetskap om att dessa personer satt i fängelse. De flesta av de checkarna returnerades dock av fängelserna.
Ca $425,000 dollar skickades felaktigt ut till fängelsekunderna. En förhållandevis liten summa, men som knappast kommer att öka stimulanspaketets anseende, eller bidra till Obama-administrationens försvar för genomdrivandet.
Källa: Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
Eric Cantor talar om stimulanspaketet och sjukreformen 20090817
GOP påpekar Obamas ekonomiska löftesrevisionism 20090718
Stimulanspaket 2.0 - en ideologisk fråga 20090707
Ca 3,900 stimulanscheckar på 250 dollar har skickats till fängelsekunder - människor med utan några som helst möjligheter att överhuvudtaget "stimulera ekonomin". Ca 52 miljoner människor, socialbidragstagare, pensionärer et c var tillgodoräknade en engångscheck på 250 dollar - fångar är emellertid överlag inte godkända för federala bidrag. 2200 fångar kommer dock att få behålla checkarna eftersom de inte var inlåsta under någon av de tre månaderna som det tog för stimulanspaketet att komma dem till del.
"The law specified that any beneficiary eligible for a Social Security benefit during one of those months was eligible for the recovery payment," förklarade Mark Lassiter, talesman för socialtjänsteadministrationen.
De övriga 1,700 checkarna skickades ut av misstag, eftersom regeringen inte hade vetskap om att dessa personer satt i fängelse. De flesta av de checkarna returnerades dock av fängelserna.
Ca $425,000 dollar skickades felaktigt ut till fängelsekunderna. En förhållandevis liten summa, men som knappast kommer att öka stimulanspaketets anseende, eller bidra till Obama-administrationens försvar för genomdrivandet.
Källa: Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
Eric Cantor talar om stimulanspaketet och sjukreformen 20090817
GOP påpekar Obamas ekonomiska löftesrevisionism 20090718
Stimulanspaket 2.0 - en ideologisk fråga 20090707
USA och Israel närmar sig överenskommelse
USA och Israels relationer har efter såväl Barack Obamas som Benjamin Netanyahus tillträde, i jämförelse med tidigare relationer länderna emellan, det senaste halvåret varit avvaktande. USA har pressat Israel att upphöra med bosättningarna på Västbanken - något israelerna varit föga intresserade av - Israel har å sin sida önskat se ett hårdare tryck mot Iran vars kärnvapenutveckling går allt längre, medan Obama-administrationen däremot önskat sträcka ut en fredlig hand till den islamiska republiken.
Nu tycks dock USA och Israel ha hittat en väg som passar båda parter. Israel upphör med sina bosättningar på Västbanken, och USA tar tuffare ton mot Iran. På så vis kan USA boosta fredsprocessen mellan israeler och palestinier (ett mål varje amerikansk regering sedan Bill Clinton och det första Oslo-avltalet haft) och ta itu med de svårare frågorna kring gränsdragning, Jerusalems status et c - och Israel få ett större internationellt stöd i trycket mot Iran.
USA ska tillsammans med Frankrike och Storbritannien försöka få igenom en resolution i FN med ökade sanktioner mot Irans olje- och gasindustri, en åtgärd som skulle kunna lamslå landets ekonomi.
I utbyte mot detta ska den israeliska regeringen delvis frysa utbyggnaden av bosättningar - och i utbyte få också normaliserade relationer med de omgivande arabländerna (bland annat vill Israel få rätt att flyga över länderna med sitt flygbolag El Al, öppna handelskontor och ambassader i arabländerna, och få ett slut på förbudet mot resenärer med israeliska stämplar i sina pass. Bahrain, Qatar, Förenade arabemiraten, och Marocko har gått med på detta - medan Saudiarabien vägrat och sagt att man redan givit Israel tillräckliga eftergifter). En av dem som förhandlar om avtalet sammanfattar det hela med orden: "The message is: Iran is an existential threat to Israel; settlements are not."
En annan ämbetsman som deltagit i förhandlingarna förklarar:
"It has been pretty hard going but we are getting there. We are closer to a deal with the Israelis than many think. The Arabs are more difficult to pin down."
Frankrike och Ryssland (som också deltar i samtalen) har erbjudit sig att hålla i en fredskonferens om mellanöstern. Barack Obama ämnar att i sinom tid presentera hela planen med Mahmoud Abbas och Benjamin Netanyahu vid sin sida.
Källa: The Guardian
Se även tidigare inlägg:
Mike Huckabee talar om Israel 20090821
Huckabee kritiserar Obamas Israelpolitik 20090818
Iran hotar att slå till mot israeliska kärnkraftverk 20090726
Joe Biden säger att Israel har rätt att anfalla Iran 20090705
Benjamin Netanyahu talar på Meet the Press 20090621
Netanyahus tal om fred och säkerhet 20090615
Israel och USA drar åt olika håll 20090529
Nu tycks dock USA och Israel ha hittat en väg som passar båda parter. Israel upphör med sina bosättningar på Västbanken, och USA tar tuffare ton mot Iran. På så vis kan USA boosta fredsprocessen mellan israeler och palestinier (ett mål varje amerikansk regering sedan Bill Clinton och det första Oslo-avltalet haft) och ta itu med de svårare frågorna kring gränsdragning, Jerusalems status et c - och Israel få ett större internationellt stöd i trycket mot Iran.
USA ska tillsammans med Frankrike och Storbritannien försöka få igenom en resolution i FN med ökade sanktioner mot Irans olje- och gasindustri, en åtgärd som skulle kunna lamslå landets ekonomi.
I utbyte mot detta ska den israeliska regeringen delvis frysa utbyggnaden av bosättningar - och i utbyte få också normaliserade relationer med de omgivande arabländerna (bland annat vill Israel få rätt att flyga över länderna med sitt flygbolag El Al, öppna handelskontor och ambassader i arabländerna, och få ett slut på förbudet mot resenärer med israeliska stämplar i sina pass. Bahrain, Qatar, Förenade arabemiraten, och Marocko har gått med på detta - medan Saudiarabien vägrat och sagt att man redan givit Israel tillräckliga eftergifter). En av dem som förhandlar om avtalet sammanfattar det hela med orden: "The message is: Iran is an existential threat to Israel; settlements are not."
En annan ämbetsman som deltagit i förhandlingarna förklarar:
"It has been pretty hard going but we are getting there. We are closer to a deal with the Israelis than many think. The Arabs are more difficult to pin down."
Frankrike och Ryssland (som också deltar i samtalen) har erbjudit sig att hålla i en fredskonferens om mellanöstern. Barack Obama ämnar att i sinom tid presentera hela planen med Mahmoud Abbas och Benjamin Netanyahu vid sin sida.
Källa: The Guardian
Se även tidigare inlägg:
Mike Huckabee talar om Israel 20090821
Huckabee kritiserar Obamas Israelpolitik 20090818
Iran hotar att slå till mot israeliska kärnkraftverk 20090726
Joe Biden säger att Israel har rätt att anfalla Iran 20090705
Benjamin Netanyahu talar på Meet the Press 20090621
Netanyahus tal om fred och säkerhet 20090615
Israel och USA drar åt olika håll 20090529
Sjukvårdsreformens öde efter Ted Kennedys bortgång
Ted Kennedys politiska livsmål var att skapa en allmän sjukförsäkring för alla. Han ville att sjukvård skulle vara en rättighet och inte ett privilegium. Kennedys död är ett bakslag för de liberala reformisterna, eftersom ingen symboliserade frågan i lika stor utsträckning som senatorn. Men kan hans död ge motsatt effekt, och istället förmå lagstiftare att ena sig kring en sjukvårdsreform för att hedra den avlidne senatorn? MSNBC diskuterar den saken i följande klipp:
Se även tidigare inlägg:
Bush ringer Kennedys hustru 20090826
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Bush ringer Kennedys hustru 20090826
onsdag 26 augusti 2009
Bush ringer Kennedys hustru
Kondoleanserna har efter senator Ted Kennedy strömmat in till Kennedy-familjen, från såväl tidigare Demokratiska presidenterna Bill Clinton och Jimmy Carter, som från världsledare och politiker världen över. Tidigare president George W. Bush ringde Teds hustru Vicki och delgav sitt medkännande - och hade i ett tidigare utlåtande sagt:
"Laura and I are saddened by the death of Sen. Ted Kennedy. We extend our condolences and prayers to Sen. Kennedy’s wife, Vicki, and all of their family.
"Ted Kennedy spent more than half his life in the United States Senate. He was a man of passion who advocated fiercely for his convictions. I was pleased to work with Sen. Kennedy on legislation to raise standards in public schools, reform immigration and ensure dignity and fair treatment for Americans suffering from mental illness.
"In a life filled with trials, Ted Kennedy never gave in to self-pity or despair. He maintained his optimistic spirit, his sense of humor and his faith in his fellow citizens. He loved his family and his country — and he served them until the end. He will be deeply missed."
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
Obama talar om Kennedys bortgång 20090826
"Laura and I are saddened by the death of Sen. Ted Kennedy. We extend our condolences and prayers to Sen. Kennedy’s wife, Vicki, and all of their family.
"Ted Kennedy spent more than half his life in the United States Senate. He was a man of passion who advocated fiercely for his convictions. I was pleased to work with Sen. Kennedy on legislation to raise standards in public schools, reform immigration and ensure dignity and fair treatment for Americans suffering from mental illness.
"In a life filled with trials, Ted Kennedy never gave in to self-pity or despair. He maintained his optimistic spirit, his sense of humor and his faith in his fellow citizens. He loved his family and his country — and he served them until the end. He will be deeply missed."
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
Obama talar om Kennedys bortgång 20090826
Obama talar om Kennedys bortgång
President Obama höll idag ett kort tal i anslutning till senator Kennedys bortgång:
Se även tidigare inlägg:
Till minne av Ted Kennedy 20090826
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Till minne av Ted Kennedy 20090826
McCain blir utbuad när han försvarar Obama
Förra året försvarade McCain sin dåvarande presidentkandidatsrival Barack Obama inför en äldre kvinna som på ett town-hall-meeting sa att hon hört att Obama var arab (något mycket negativt i hennes ögon). Igår tycktes scenariot upprepa sig - McCain höll ett town-hall-meeting och fick av en äldre kvinna frågan varför Obama inte respekterar Konstitutionen, varpå McCain förklarade att han var övertygad om att Obama visst respekterade Konstitutionen - varpå den främst äldre publiken buade ut McCain:
McCain har motsatt sig i princip allt som Obama gjort den här våren: från stimulanspaketet, till Obamas utnämning av latinoamerikanskan Sonia Sotomayor till Högsta Domstolen, och även sjukvårdsreformen (där McCain i höstas hade ett eget mycket intressant förslag som alla idag glömt bort). Trots det så besitter McCain förmågan att kunna se bortom partipolitiken och förstå den amerikanska vision som delas av alla amerikaner - av både Demokrater och Republikaner. Det är enormt viktig egenskap och McCains agerande visar än en gång på den här mannens storhet. Jämför det med te x tidigare senator och nuvarande vice-president Joe Bidens smädelser av tidigare president Bush (naturligtvis inför en skadeglad hemmapublik). Bortsett från McCains ålder så vore han en utmärkt Republikansk motkandidat mot Obama 2012.
Se även tidigare inlägg:
John McCain talar om läget i nationen 20090824
Joe Biden driver med Bush och Cheney men... 20090822
McCain försvarar Obama 20081024
McCain har motsatt sig i princip allt som Obama gjort den här våren: från stimulanspaketet, till Obamas utnämning av latinoamerikanskan Sonia Sotomayor till Högsta Domstolen, och även sjukvårdsreformen (där McCain i höstas hade ett eget mycket intressant förslag som alla idag glömt bort). Trots det så besitter McCain förmågan att kunna se bortom partipolitiken och förstå den amerikanska vision som delas av alla amerikaner - av både Demokrater och Republikaner. Det är enormt viktig egenskap och McCains agerande visar än en gång på den här mannens storhet. Jämför det med te x tidigare senator och nuvarande vice-president Joe Bidens smädelser av tidigare president Bush (naturligtvis inför en skadeglad hemmapublik). Bortsett från McCains ålder så vore han en utmärkt Republikansk motkandidat mot Obama 2012.
Se även tidigare inlägg:
John McCain talar om läget i nationen 20090824
Joe Biden driver med Bush och Cheney men... 20090822
McCain försvarar Obama 20081024
Till minne av Ted Kennedy
MSNBC har här ett inslag om Ted Kennedys liv, med de många tragedier han - och allmänheten tillsammans med honom - fick uppleva:
Se även tidigare inlägg:
Senator Ted Kennedy avliden 20090826
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Senator Ted Kennedy avliden 20090826
Senator Ted Kennedy avliden
Senator Edward (Ted) Kennedy dog igår 77 år gammal, i sitt hem i Hyannis Port, Massachusetts, efter att förra året besked om sin hjärncancer.
Ted Kennedy var sina föräldrar Joseph P. Kennedy, Sr. och Rose Fitzgeralds yngsta barn, men skulle med tiden bli Kennedy-klanens patriark efter att ha fått se sina syskon gå hårda och tragiska öden till mötes. I unga år fick han uppleva traumat efter sin syster Rosemary Kennedys lobotomi, som gjorde henne mentalt handikappad för resten av sitt liv - hon skulle dock det till trots leva till 2005 och bli det första barnet i Kennedyfamiljen att dö av naturliga orsaker. Vid sin sida hade hon då sin syster Jean Kennedy Smith och sin enda överlevande bror Ted Kennedy.
1944 stupade den äldsta brodern i familjen Joseph P. Kennedy, Jr. i andra världskriget. Ted Kennedy var då bara i början av sina tonår. I november 1963 mördades hans storebror president John F Kennedy. Ted Kennedy - som då var senator - var i senaten när en man sprang in och gav besked om att presidenten var skjuten. En stund senare blev han uppringd av sin bror Robert Kennedy som berättade att deras storebror var död. Robert Kennedy som 1968 ställde upp i det Demokratiska primärvalet - där Ted Kennedy kampanjade ivrigt för sin bror - skulle gå samma öde till mötes som sin storebror när också han blev skjuten, den 5 juni 1968. Ted Kennedy tog Roberts död mycket hårt, eftersom han av alla i familjen stått Robert närmast. Han tog sig nu an rollen som surrogatfar åt sina bröders sammanlagt 13 barn.
Ted Kennedys roll utvecklades därefter i Senaten, och han började satsa alltmer på att driva sociala frågor om jämlikhet och allmän sjukvård. Under 1980-talet var han en av få som (tillsammans med Representanthusets talesman Tip O'Neill) verkligen kunde göra motstånd mot Ronald Reagan. 1994 upplevde han sitt livs svåraste i en strid om Massachusetts senatsplats från en ung, talangfull och välfinansierad Mitt Romney. Kennedy vann dock till slut, men partiet förlorade båda kamrar och Kennedy fick för första gången finna sig i minoritetsställning - Kennedy skulle nu dock få ryktet om att vara "senatens liberala lejon" och ingjuta nytt hopp i sina modslagna partivänner - som skulle återhämta sig efter att Newt Gingrich och Republikanerna börjat agera lite väl självsäkert och övertolkat innebörden av sitt valmandat. Kennedy var en stark försvarare av Bill Clinton när Republikanerna angrepp denne under Lewinsky-affären. Trots ryktet som ett liberalt lejon var Kennedy dock inte oförmögen att samarbeta över partigränserna när det gick och när det behövdes. I valet 2000 efter den bittra slutkampen mellan Bush och Gore, så ville många Demokrater inte samarbeta med den tillträdande presidenten - Kennedy såg dock en genuin önskan hos Bush att reformera det amerikanska skolsystemet och utvecklade tillsammans med Bushadministrationen the No Child Left Behind Act - som syftade till att testa elevers kunnande efter en nationell standard, och att hålla skolor ansvariga för att eleverna faktiskt lärde sig nödvändiga grundämnen. Kennedy ansåg att lagen var bra, men att den inte gavs tillräckligt med finansiellt stöd - trots att skolreform var en av president Bushs mest högprioriterade inrikespolitiska mål. 2003 sa Kennedy att 9 miljarder av de utlovade 29 miljarder saknades för att göra reformen effektiv.
Kennedy skulle dock uppleva fler sorger. 1999 dog hans brorson John F. Kennedy, Jr. (son till president Kennedy) i en flygolycka tillsammans med sin hustru och svärsyster. 1994 hade även hans bror John F:s hustru, och Vita Husets första fru Jacqueline Kennedy Onassis avlidit i cancer.
I valet 2004 stödde Kennedy Demokraternas kandidat John Kerry. 2008 gav han sitt stöd till Barack Obama - ett endorsement av högsta vikt, till Clinton-familjens besvikelse. Kennedy förklarade att det var dags för ett nytt ledarskap, och jämförde Obamas förmåga att inspirera med sin bror president Kennedys. I utbyte fick Ted Kennedy ett löfte från Obama att göra sjukvårdsreform till en central fråga i sitt presidentskap.
Kennedy fick förra året beskedet om hjärncancer, och har levt längre än läkarna först trott. Rykten om att hans hälsa allvarligt försämrats de senaste veckorna började dock när han inte närvarade vid en minnesstund för sin avlidna syster Eunice Kennedy Shriver den 14 augusti. Och igår avled också han.
Kennedy-familjen släppte följande meddelande:
"Edward M. Kennedy -- the husband, father, grandfather, brother and uncle we loved so deeply -- died late Tuesday night at home in Hyannis Port.
"We've lost the irreplaceable center of our family and joyous light in our lives, but the inspiration of his faith, optimism, and perseverance will live on in our hearts forever.
"We thank everyone who gave him care and support over this last year, and everyone who stood with him for so many years in his tireless march for progress toward justice, fairness and opportunity for all.
"He loved this country and devoted his life to serving it.
"He always believed that our best days were still ahead, but it's hard to imagine any of them without him."
Oavsett partitillhörighet eller åsiktsskillnader i sakfrågor - så representerade Ted Kennedy i politiskt avseende två saker: dels var han en ikon för vitaliteten i den amerikanska demokratin, där goda män kan ha olika politiska åsikter och strida vilt för dessa utan att göra detta av personlig illvilja - och därför likväl bli en symbol för demokratisk enhet. En sådan symbol har Kennedy-familjen blivit för hela den amerikanska identiteten - och inte minst tack vare familjens lillebror. Ted Kennedys långa och ihärdiga kamp för sociala rättigheter och jämlikhet, visade också en man som alltid ansåg att människor alltid var viktigare än principer, och som vid åsynen av mänskligt lidande - som han själv fått sin beskärda del av - aldrig kunde göra mindre än att göra allt som stod i hans makt för att hjälpa. En drivkraft som karaktäriserade honom både som person och som politiker. Och som han också bör bli ihågkommen för.
Källa: Wikipedia
Se även tidigare inlägg:
Ted Kennedy öppnar upp för diskussion om efterträdare 20090821
Minnesstund för Eunice Kennedy 20090814
Obama träffar påven 20090710
England adlar Kennedy 20090305
Ted Kennedy kollapsar 20090121
Intervju med Ted Kennedy 20080605
Sen. Edward Kennedy has cancerous brain tumor 20080520
Ted Kennedy var sina föräldrar Joseph P. Kennedy, Sr. och Rose Fitzgeralds yngsta barn, men skulle med tiden bli Kennedy-klanens patriark efter att ha fått se sina syskon gå hårda och tragiska öden till mötes. I unga år fick han uppleva traumat efter sin syster Rosemary Kennedys lobotomi, som gjorde henne mentalt handikappad för resten av sitt liv - hon skulle dock det till trots leva till 2005 och bli det första barnet i Kennedyfamiljen att dö av naturliga orsaker. Vid sin sida hade hon då sin syster Jean Kennedy Smith och sin enda överlevande bror Ted Kennedy.
1944 stupade den äldsta brodern i familjen Joseph P. Kennedy, Jr. i andra världskriget. Ted Kennedy var då bara i början av sina tonår. I november 1963 mördades hans storebror president John F Kennedy. Ted Kennedy - som då var senator - var i senaten när en man sprang in och gav besked om att presidenten var skjuten. En stund senare blev han uppringd av sin bror Robert Kennedy som berättade att deras storebror var död. Robert Kennedy som 1968 ställde upp i det Demokratiska primärvalet - där Ted Kennedy kampanjade ivrigt för sin bror - skulle gå samma öde till mötes som sin storebror när också han blev skjuten, den 5 juni 1968. Ted Kennedy tog Roberts död mycket hårt, eftersom han av alla i familjen stått Robert närmast. Han tog sig nu an rollen som surrogatfar åt sina bröders sammanlagt 13 barn.
Ted Kennedys roll utvecklades därefter i Senaten, och han började satsa alltmer på att driva sociala frågor om jämlikhet och allmän sjukvård. Under 1980-talet var han en av få som (tillsammans med Representanthusets talesman Tip O'Neill) verkligen kunde göra motstånd mot Ronald Reagan. 1994 upplevde han sitt livs svåraste i en strid om Massachusetts senatsplats från en ung, talangfull och välfinansierad Mitt Romney. Kennedy vann dock till slut, men partiet förlorade båda kamrar och Kennedy fick för första gången finna sig i minoritetsställning - Kennedy skulle nu dock få ryktet om att vara "senatens liberala lejon" och ingjuta nytt hopp i sina modslagna partivänner - som skulle återhämta sig efter att Newt Gingrich och Republikanerna börjat agera lite väl självsäkert och övertolkat innebörden av sitt valmandat. Kennedy var en stark försvarare av Bill Clinton när Republikanerna angrepp denne under Lewinsky-affären. Trots ryktet som ett liberalt lejon var Kennedy dock inte oförmögen att samarbeta över partigränserna när det gick och när det behövdes. I valet 2000 efter den bittra slutkampen mellan Bush och Gore, så ville många Demokrater inte samarbeta med den tillträdande presidenten - Kennedy såg dock en genuin önskan hos Bush att reformera det amerikanska skolsystemet och utvecklade tillsammans med Bushadministrationen the No Child Left Behind Act - som syftade till att testa elevers kunnande efter en nationell standard, och att hålla skolor ansvariga för att eleverna faktiskt lärde sig nödvändiga grundämnen. Kennedy ansåg att lagen var bra, men att den inte gavs tillräckligt med finansiellt stöd - trots att skolreform var en av president Bushs mest högprioriterade inrikespolitiska mål. 2003 sa Kennedy att 9 miljarder av de utlovade 29 miljarder saknades för att göra reformen effektiv.
Kennedy skulle dock uppleva fler sorger. 1999 dog hans brorson John F. Kennedy, Jr. (son till president Kennedy) i en flygolycka tillsammans med sin hustru och svärsyster. 1994 hade även hans bror John F:s hustru, och Vita Husets första fru Jacqueline Kennedy Onassis avlidit i cancer.
I valet 2004 stödde Kennedy Demokraternas kandidat John Kerry. 2008 gav han sitt stöd till Barack Obama - ett endorsement av högsta vikt, till Clinton-familjens besvikelse. Kennedy förklarade att det var dags för ett nytt ledarskap, och jämförde Obamas förmåga att inspirera med sin bror president Kennedys. I utbyte fick Ted Kennedy ett löfte från Obama att göra sjukvårdsreform till en central fråga i sitt presidentskap.
Kennedy fick förra året beskedet om hjärncancer, och har levt längre än läkarna först trott. Rykten om att hans hälsa allvarligt försämrats de senaste veckorna började dock när han inte närvarade vid en minnesstund för sin avlidna syster Eunice Kennedy Shriver den 14 augusti. Och igår avled också han.
Kennedy-familjen släppte följande meddelande:
"Edward M. Kennedy -- the husband, father, grandfather, brother and uncle we loved so deeply -- died late Tuesday night at home in Hyannis Port.
"We've lost the irreplaceable center of our family and joyous light in our lives, but the inspiration of his faith, optimism, and perseverance will live on in our hearts forever.
"We thank everyone who gave him care and support over this last year, and everyone who stood with him for so many years in his tireless march for progress toward justice, fairness and opportunity for all.
"He loved this country and devoted his life to serving it.
"He always believed that our best days were still ahead, but it's hard to imagine any of them without him."
Oavsett partitillhörighet eller åsiktsskillnader i sakfrågor - så representerade Ted Kennedy i politiskt avseende två saker: dels var han en ikon för vitaliteten i den amerikanska demokratin, där goda män kan ha olika politiska åsikter och strida vilt för dessa utan att göra detta av personlig illvilja - och därför likväl bli en symbol för demokratisk enhet. En sådan symbol har Kennedy-familjen blivit för hela den amerikanska identiteten - och inte minst tack vare familjens lillebror. Ted Kennedys långa och ihärdiga kamp för sociala rättigheter och jämlikhet, visade också en man som alltid ansåg att människor alltid var viktigare än principer, och som vid åsynen av mänskligt lidande - som han själv fått sin beskärda del av - aldrig kunde göra mindre än att göra allt som stod i hans makt för att hjälpa. En drivkraft som karaktäriserade honom både som person och som politiker. Och som han också bör bli ihågkommen för.
Källa: Wikipedia
Se även tidigare inlägg:
Ted Kennedy öppnar upp för diskussion om efterträdare 20090821
Minnesstund för Eunice Kennedy 20090814
Obama träffar påven 20090710
England adlar Kennedy 20090305
Ted Kennedy kollapsar 20090121
Intervju med Ted Kennedy 20080605
Sen. Edward Kennedy has cancerous brain tumor 20080520
tisdag 25 augusti 2009
O'Reilly om relationen mellan Fox och Vita Huset
Bill O'Reilly diskuterar här relationen mellan Fox News och Vita Huset och intervjuar Fox News Vita Huset-korrespondent Major Garrett om hur relationen med Obama-administrationen ser ut. Fox News är, förklarar Reilly den nu största nyhetsorganisationen i USA - så Vita Huset borde inte mucka gräl, menar han:
Se även tidigare inlägg:
Charles Krauthammer prisar Fox News 20090619
Se även tidigare inlägg:
Charles Krauthammer prisar Fox News 20090619
Statsskulden förväntas bli 2 biljoner större än tidigare beräknat
Obama-administrationen pålyste idag att statsskulden inom de närmsta tio åren förväntades bli större än man först trott, och höjde beräkningen från 7,1 till 9 biljoner dollar.
Uppgifterna kommer att ge kritikerna mot Obamas dollarslukande projekt än större - men Peter R. Orszag direktör för the Office of Management and Budget sa om den saken:
“I know there are going to be some who say that this report proves that we can’t afford health reform,” Och fortsatte med att förklara att det var motsatsen som snarare var sann: om sjukvårdskostnaderna inte åtgärdas genom att systemet reformeras så blir problemen större. “The size of the fiscal gap is precisely why we must enact fiscally well designed health care reform now,”
En åsikt som emellertid knappast kommer att skydda från Republikansk kritik, som också anser att systemet behöver reformeras - bara inte på det sätt som Obama-administrationen föreslagit.
Källa: New York Times
Se även tidigare inlägg:
USA:s statsskuld når 1-biljonsstrecket 20090714
Uppgifterna kommer att ge kritikerna mot Obamas dollarslukande projekt än större - men Peter R. Orszag direktör för the Office of Management and Budget sa om den saken:
“I know there are going to be some who say that this report proves that we can’t afford health reform,” Och fortsatte med att förklara att det var motsatsen som snarare var sann: om sjukvårdskostnaderna inte åtgärdas genom att systemet reformeras så blir problemen större. “The size of the fiscal gap is precisely why we must enact fiscally well designed health care reform now,”
En åsikt som emellertid knappast kommer att skydda från Republikansk kritik, som också anser att systemet behöver reformeras - bara inte på det sätt som Obama-administrationen föreslagit.
Källa: New York Times
Se även tidigare inlägg:
USA:s statsskuld når 1-biljonsstrecket 20090714
Obama nominerar Ben Bernanke för en andra mandatperiod
President Obama tog idag en paus från sin semester och förklarade att han avsåg nominera Federal Reserves ordförande Ben Bernanke till en andra ämbetsperiod. Bernanke tillsattes först av president Bush och svors in den 1 februari 2006 när han efterträdde FED-veteranen Alan Greenspan. Här är Obamas uttalande:
Se även tidigare inlägg:
Ben Bernanke i 60 Minutes 20090317
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Ben Bernanke i 60 Minutes 20090317
Nyhetsinslag om CIA-förhören
MSNBC har här ett nyhetsklipp om CIA-förhören, som kort sammanfattar den senaste händelseutvecklingen:
Se även tidigare inlägg:
CIA-förhör utreds och Obama skapar terroristförhörsgrupp 20090825
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
CIA-förhör utreds och Obama skapar terroristförhörsgrupp 20090825
CIA-förhör utreds och Obama skapar terroristförhörsgrupp
Nya uppgifter om övergrepp vid CIA-förhör av terrorister tiden efter 9/11 har framkommit - vilket fått Justitieminister Eric Holder att nu påbörja en utredning.
Nya uppgifter om CIA:s förhörsmetoder:
I måndags släpptes en ny rapport från den 7 maj 2004, som gav större inblick i några av förhören av tillfångatagna terrorister. Dokumentet beskriver hur CIA efter 9/11 snabbt tvingades sätta ihop en förhörsverksamhet de tidigare inte haft, och där agenter efter bara två veckors träning -ungefär halva tiden det tar att i USA bli lastbilschaufför- gavs möjlighet att bruka sig av de mest tuffa förhörsmetoderna.
Förhören gick långt, och många gånger mycket längre än de breda juridiska rättigheter som Bushadministrationen utstakat. Advokater för Bushadministrationen förklarade för CIA att de hårda metoderna bara skulle använda som sista utväg. Dokumentet visar dock att dessa metoder började användas redan på tidigt stadium - vilket bland annat gjordes på Abd al-Nashiri, som ansågs ligga bakom bombningen av USS Cole år 2000, och som tillfångatogs i november 2002. En förhörsledare tog stryptag på honom till dess han var nära att svimma och han hotades av en förhörsledare med såväl en borrmaskin som en oladdad pistol - båda sakerna förbjudna enligt amerikanska anti-tortyrlagar.
I ett fall försökte också en fånge skrämmas genom en skenavrättning - där man avlossade ett skott i ett annat rum för att få honom att tro att en annan fånge avrättats. Något som heller inte tillåts.
Khalid Sheik Mohammed, hjärnan bakom 9/11-attacken - hotades också genom att man förklarade för honom att om något mer hände USA så skulle man döda dennes barn. Mohammeds son var vid den tidpunkten i amerikanskt-pakistanskt förvar.
Den mest omtalade metoden waterboarding, användes heller inte på det kliniska, övervakade sätt som Justitiedepartementet föreskrivit - och ibland hällde förhörsledarna stora mängder vatten genom fångens mun och näsa och sa "It is for real."
Eric Holder påbörjar utredning:
I ljuset av dessa uppgifter förklarade Justitieminister Holder:
"As a result of my analysis of all of this material, I have concluded that the information...warrants opening a preliminary review into whether federal laws were violated in connection with the interrogation of specific detainees at overseas locations,"
Eric Holder tillsatte därför igår åklagare John H. Durham från Connecticut för att utreda CIA:s förhörsverksamhet, som redan tidigare sysslat med att utreda förstörelsen av 92 videoinspelningar av CIA:s förhör.
Eric Holders besked möttes från många Demokratiska håll av glädje:
“I applaud the Attorney General for this first step. But, we must go further,” sa den Demokratiske kongressmannen Jerry Nadler från New York, som dock krävde att utredningen gick längre. “Seeking out only the low-level actors in a conspiracy to torture detainees will bring neither justice nor restored standing to our nation.”
Republikanerna var dock skeptiska - och varnade för att detta kunde bli början på en farlig häxjakt pÅ CIA-agenter:
“History has shown that special prosecutors. . .often take an expansive view of their investigative authority,” skrev den Republikanske senatorn Jon Kyl från Arizona, tillsammans med åtta andra Republikaner till Justitieminister Holder. “Despite your assurances that this investigation will be narrow and focused, there is a real risk that today's announcement portends a long, arduous, and unpredictable process for the intelligence community.”
CIA var själva mycket kritisk till utredningen. Vince Cannistraro, som ledde CIA:s anti-terroristverksamhet under 1990-talet kommenterade:
“This is a political act….It’s awful, just awful. There’s a lot of sadness among the professionals that have been doing this…They’re scaring the hell out of people. A lot of people are going to just retire.
There were a lot of stupid things done, no question about it, but do you want to prosecute them for doing the same kind of thing you saw on TV in a drama? We are now forgetting why they were doing what they were doing. Whether it was right or wrong is another question.”
CIA-chef Leon Panetta förklarade i ett uttalande till CIA:s anställda att han skulle "stand up for those officers who did what their country asked and who followed the legal guidance they were given. That is the President's position, too."
Panetta förklarade också utan att metoderna resulterat i att få fram "intelligence from high-value detainees when inside information on al Qaida was in short supply."
Däremot förklarade han att det pågick en diskussion om huruvida metoderna som använts var de enda som kunde ha använts för att få fram informationen ifråga:
"Whether this was the only way to obtain that information will remain a legitimate area of dispute, with Americans holding a range of views on the methods used,"
Obama-administrationens respons:
Vita Huset som önskat lämna de förgångna händelserna bakom sig gjorde ett någorlunda neutralt uttalande:
"The president thinks that Eric Holder, who he appointed as a very independent attorney general, should make those decisions," förklarade Vita Husets talesman Bill Burton redan innan Holder formellt tillkännagivit sin utredning.
Obamas-pressekreterare Robert Gibbs sa ungefär samma sak:
“The president has said repeatedly that he wants to look forward, not back, and the president agrees with the attorney general that those who acted in good faith and within the scope of legal guidance should not be prosecuted. Ultimately, determinations about whether someone broke the law are made independently by the attorney general,”
Samtidigt tillkännagav Obama-administrationen att de ämnar upprätta en speciell terroristförhörsenhet. En grupp som ska ledas inte av CIA utan av FBI - som tillhörde några av de mest kritiska grupper mot CIA:s förhörsverksamhet - och överses direkt av Vita Husets Nationella Säkerhetsråd. De ska arbeta utifrån the Army Field Manual, som förbjuder waterboarding och liknande metoder som präglade början av Bush-eran. Gruppen kommer dock att ges möjlighet att i vissa fall använda sig även av andra metoder.
Obama-administrationen kommer dock att fortsätta utlämningen av fångar för att förhöras i tredje-länder utanför USA - men att fångarna ska skyddas bättre från tortyr än under Bushadministrationen. Hur detta skulle göras framgick dock inte, och Obama-administrationen kan komma att i likhet med tidigare administration lita på utländska regeringars löften om att fångar inte ska torteras. Detta beslut mötte kritik från människorättsgrupper:
“It is extremely disappointing that the Obama administration is continuing the Bush administration practice of relying on diplomatic assurances, which have been proven completely ineffective in preventing torture,” sa en advokat för American Civil Liberties Union.
Kritiken var också en besvikelse eftersom Obama som presidentkandidat hade sagt att USA måste sluta överlämna fångar att förhöras av andra länder och 2007 i en artikel i Foreign Affairs skrivit:
“To build a better, freer world, we must first behave in ways that reflect the decency and aspirations of the American people.” skrev Obama och fortsatte. “This means ending the practices of shipping away prisoners in the dead of night to be tortured in far-off countries, of detaining thousands without charge or trial, of maintaining a network of secret prisons to jail people beyond the reach of the law.”
Obama-administrationen försvarade dock sitt beslut genom att förklara att de skulle följa fångarnas öden bättre än Bushadministrationen gjort. Utlämnande av terrorister för att förhöras av tredje länder påbörjades under president Clinton men expanderades stort av president Bush efter attacken den 11 september 2001.
Några av spekulationerna kring varför Obama-administrationen valde att fortsätta den tidigare politiken kan vara det inhemska motståndet mot att hysa terrorister på amerikansk mark - och försvåra Obamas önskan att stänga ner Guantanamobasen.
Obamas politiska problem riskerar att utökas:
För Obama-administrationen är Eric Holders beslut att påbörja en utredning dock allt annat än oproblematisk. Den pågående sjukvårdsdebatten är tillräckligt kontroversiell och tillräckligt svårnavigerad för att Obama ska behöva en annan parallell diskussion om halsen. Holders beslut kommer nämligen inte att göra någon part nöjd och därför öka spänningarna ytterligare. De liberala Demokraterna vill ha en större utredning som handlar inte bara specifikt om förhörsagenterna utan går längre upp i kedjan till Bushadministrationens toppministrar och juridiska advokater. Republikaner vill inte ha någon utredning alls, eftersom det skulle undergräva CIA:s viktiga verksamhet att faktiskt skydda nationen från de mycket verkliga terroristhoten.
Professor Julian Zelizer från Princeton University kommenterade den politiska innebörden av Holders beslut och sa:
"The most immediate effect is, he[Obama] wants public attention on health care coming out of a difficult August so he can define what this bill is about. Now, with Holder's announcement, we're going to be talking about national security and torture again. So on that level I do think it's harmful. And it's more red meat for Republicans"
Senatens Republikanske minoritetsledare Mitch McConnell förklarade att: "the American people will be rightly outraged" pg a Holders beslut.
Mycket indikerar också att McConnell kan ha rätt: För även om svenska och europeiska tidningar efter år av hjärntvätt kring Bushadministrationen säkert gärna sluter upp bakom en sådan utredning, så är situationen i USA inte alls likadan. Opinionen kring såväl Guantanamo som USA:s anti-terroristverksamhet har de senaste månaderna svängt. Från att under Bushadministrationens era betraktas med stor skepsis så har pendeln efter Obamas många beslut att förändra tidigare politik, svängt - och Obamas beslut att stänga ner Guantanamobasen har stött på stor kritik från såväl allmänhet som Obamas eget parti. William Murchison skriver i en artikel på Real Clear Politics följande om utredningen, som är Obamas eftergift inte till den amerikanska allmänheten, utan till den amerikanska vänsterns vänstra vänsterfalang, följande:
"Attorney General Eric Holder's decision to go after the CIA has all the earmarks of policy designed to make left-wing hearts palpitate. What other purpose could it possibly serve? Not that of national security or common sense.
...To appease the fundamentally unappeasable left wing, we haul operatives of the U.S. government through the justice system by probing, testing and suspecting them as if they were, well, terrorists; undercut the morale of our main principal intelligence and of terrorist hunters that have escaped the government's notice; and gladden the hearts of terrorists suddenly given to know what small consequences accompany defying U.S. interrogation. Do we risk foregoing vital intelligence that we would have been ecstatic to own on Sept. 10, 2001?
Put it merely in political terms. What's in it for Barack Obama? He thinks to earn the gratitude of ordinary -- as distinguished from left-left-left -- voters for affecting these amazing results? He has not merely handed the Republicans a rhetorical club with which to pummel him (rightfully, I might add), but he has also made it harder than ever to bring the country together over his health care project. No wonder he wanted to go on vacation. In Martha's Vineyard, he can nervously hope the furor will die away before he goes back to work.
In a pig's eye, it will. Special prosecutor investigations aren't like that. They have lives of their own, even when the country yearns for euthanasia.
Around the presidential neck, this spectacular blunder will dangle, albatross-like -- long after Obama starts to wish he'd never heard of the CIA or, for that matter, the left of the left of the left. A trifle late for that now, one fears."
Slutsatser:
Eric Holders utredning är precis som den citerade artikel påpekar, problematisk. En utredning över när CIA-agenter gick bortom vad Bushadministrationen auktoriserat är befogad, eftersom historien inte gynnas av att sopa några saker under mattan. Däremot bör åtal mot CIA-agenter som faktiskt förhörde högriskfångar inom Al Qaida helt uteslutas. CIA borde inte i något fall gått bortom de juridiska befogenheter som gavs av Bushadministrationen - men däremot bör vissa saker tas i akt - som te x vilka personer det var som förhördes. Khalid Sheik Mohammed och de toppnamn inom Al Qaida som förhördes tuffast borde ha behandlats civiliserat i enlighet med de regler som då fanns - däremot förtjänar de ingen som helst sympati. Och att utmåla de CIA-agenter som i måhända personlig vrede gick för långt gör likväl inte att dessa agenter går att jämföra med Al Qaidas toppnamn, som har en tro, en teologi, en ideologi, en vilja och en historia av att inte hysa några som helst betänkligheter kring att stena kvinnor till döds, halshugga bakbundna fångar, eller köra in flygplan i civila byggnader. I den pågående debatten bör det aldrig förglömmas.
Det kan heller inte anses rimligt att CIA över en natt skulle utveckla "perfekta metoder" i fråga om tuffa förhör. 9/11-attacken tog såväl CIA som Bushadministrationen på sängen och ingen kan förvänta eller kräva att politiken och den policy som utvecklades direkt efter attacken skulle vara perfekt. Att metoderna förfinas, dålig politik och felaktiga metoder rannsakas och rensas ut är dock bra, och ett gott bevis på den amerikanska politikens självkorrekterande system. Något som såväl Al Qaida, talibanerna, eller kommunisterna under kalla kriget saknade.
Källor: ABC News, Wall Street Journal, Politico
, New York Times, McClatchy, New York Times, Yahoo News, McClatchy, Politico
Se även tidigare inlägg:
Obamas GITMO-lösning kritiseras från två håll 20090805
GITMO:s nedstängning i januari går från löfte till målsättning 20090721
Representanthuset tänker utreda CIA:s program 20090718
Fler uppgifter om CIA:s lönnmordsprogram 20090715
Felaktig svensk rapportering om CIA:s förhörsdokument 20090530
Nya uppgifter om CIA:s förhörsmetoder:
I måndags släpptes en ny rapport från den 7 maj 2004, som gav större inblick i några av förhören av tillfångatagna terrorister. Dokumentet beskriver hur CIA efter 9/11 snabbt tvingades sätta ihop en förhörsverksamhet de tidigare inte haft, och där agenter efter bara två veckors träning -ungefär halva tiden det tar att i USA bli lastbilschaufför- gavs möjlighet att bruka sig av de mest tuffa förhörsmetoderna.
Förhören gick långt, och många gånger mycket längre än de breda juridiska rättigheter som Bushadministrationen utstakat. Advokater för Bushadministrationen förklarade för CIA att de hårda metoderna bara skulle använda som sista utväg. Dokumentet visar dock att dessa metoder började användas redan på tidigt stadium - vilket bland annat gjordes på Abd al-Nashiri, som ansågs ligga bakom bombningen av USS Cole år 2000, och som tillfångatogs i november 2002. En förhörsledare tog stryptag på honom till dess han var nära att svimma och han hotades av en förhörsledare med såväl en borrmaskin som en oladdad pistol - båda sakerna förbjudna enligt amerikanska anti-tortyrlagar.
I ett fall försökte också en fånge skrämmas genom en skenavrättning - där man avlossade ett skott i ett annat rum för att få honom att tro att en annan fånge avrättats. Något som heller inte tillåts.
Khalid Sheik Mohammed, hjärnan bakom 9/11-attacken - hotades också genom att man förklarade för honom att om något mer hände USA så skulle man döda dennes barn. Mohammeds son var vid den tidpunkten i amerikanskt-pakistanskt förvar.
Den mest omtalade metoden waterboarding, användes heller inte på det kliniska, övervakade sätt som Justitiedepartementet föreskrivit - och ibland hällde förhörsledarna stora mängder vatten genom fångens mun och näsa och sa "It is for real."
Eric Holder påbörjar utredning:
I ljuset av dessa uppgifter förklarade Justitieminister Holder:
"As a result of my analysis of all of this material, I have concluded that the information...warrants opening a preliminary review into whether federal laws were violated in connection with the interrogation of specific detainees at overseas locations,"
Eric Holder tillsatte därför igår åklagare John H. Durham från Connecticut för att utreda CIA:s förhörsverksamhet, som redan tidigare sysslat med att utreda förstörelsen av 92 videoinspelningar av CIA:s förhör.
Eric Holders besked möttes från många Demokratiska håll av glädje:
“I applaud the Attorney General for this first step. But, we must go further,” sa den Demokratiske kongressmannen Jerry Nadler från New York, som dock krävde att utredningen gick längre. “Seeking out only the low-level actors in a conspiracy to torture detainees will bring neither justice nor restored standing to our nation.”
Republikanerna var dock skeptiska - och varnade för att detta kunde bli början på en farlig häxjakt pÅ CIA-agenter:
“History has shown that special prosecutors. . .often take an expansive view of their investigative authority,” skrev den Republikanske senatorn Jon Kyl från Arizona, tillsammans med åtta andra Republikaner till Justitieminister Holder. “Despite your assurances that this investigation will be narrow and focused, there is a real risk that today's announcement portends a long, arduous, and unpredictable process for the intelligence community.”
CIA var själva mycket kritisk till utredningen. Vince Cannistraro, som ledde CIA:s anti-terroristverksamhet under 1990-talet kommenterade:
“This is a political act….It’s awful, just awful. There’s a lot of sadness among the professionals that have been doing this…They’re scaring the hell out of people. A lot of people are going to just retire.
There were a lot of stupid things done, no question about it, but do you want to prosecute them for doing the same kind of thing you saw on TV in a drama? We are now forgetting why they were doing what they were doing. Whether it was right or wrong is another question.”
CIA-chef Leon Panetta förklarade i ett uttalande till CIA:s anställda att han skulle "stand up for those officers who did what their country asked and who followed the legal guidance they were given. That is the President's position, too."
Panetta förklarade också utan att metoderna resulterat i att få fram "intelligence from high-value detainees when inside information on al Qaida was in short supply."
Däremot förklarade han att det pågick en diskussion om huruvida metoderna som använts var de enda som kunde ha använts för att få fram informationen ifråga:
"Whether this was the only way to obtain that information will remain a legitimate area of dispute, with Americans holding a range of views on the methods used,"
Obama-administrationens respons:
Vita Huset som önskat lämna de förgångna händelserna bakom sig gjorde ett någorlunda neutralt uttalande:
"The president thinks that Eric Holder, who he appointed as a very independent attorney general, should make those decisions," förklarade Vita Husets talesman Bill Burton redan innan Holder formellt tillkännagivit sin utredning.
Obamas-pressekreterare Robert Gibbs sa ungefär samma sak:
“The president has said repeatedly that he wants to look forward, not back, and the president agrees with the attorney general that those who acted in good faith and within the scope of legal guidance should not be prosecuted. Ultimately, determinations about whether someone broke the law are made independently by the attorney general,”
Samtidigt tillkännagav Obama-administrationen att de ämnar upprätta en speciell terroristförhörsenhet. En grupp som ska ledas inte av CIA utan av FBI - som tillhörde några av de mest kritiska grupper mot CIA:s förhörsverksamhet - och överses direkt av Vita Husets Nationella Säkerhetsråd. De ska arbeta utifrån the Army Field Manual, som förbjuder waterboarding och liknande metoder som präglade början av Bush-eran. Gruppen kommer dock att ges möjlighet att i vissa fall använda sig även av andra metoder.
Obama-administrationen kommer dock att fortsätta utlämningen av fångar för att förhöras i tredje-länder utanför USA - men att fångarna ska skyddas bättre från tortyr än under Bushadministrationen. Hur detta skulle göras framgick dock inte, och Obama-administrationen kan komma att i likhet med tidigare administration lita på utländska regeringars löften om att fångar inte ska torteras. Detta beslut mötte kritik från människorättsgrupper:
“It is extremely disappointing that the Obama administration is continuing the Bush administration practice of relying on diplomatic assurances, which have been proven completely ineffective in preventing torture,” sa en advokat för American Civil Liberties Union.
Kritiken var också en besvikelse eftersom Obama som presidentkandidat hade sagt att USA måste sluta överlämna fångar att förhöras av andra länder och 2007 i en artikel i Foreign Affairs skrivit:
“To build a better, freer world, we must first behave in ways that reflect the decency and aspirations of the American people.” skrev Obama och fortsatte. “This means ending the practices of shipping away prisoners in the dead of night to be tortured in far-off countries, of detaining thousands without charge or trial, of maintaining a network of secret prisons to jail people beyond the reach of the law.”
Obama-administrationen försvarade dock sitt beslut genom att förklara att de skulle följa fångarnas öden bättre än Bushadministrationen gjort. Utlämnande av terrorister för att förhöras av tredje länder påbörjades under president Clinton men expanderades stort av president Bush efter attacken den 11 september 2001.
Några av spekulationerna kring varför Obama-administrationen valde att fortsätta den tidigare politiken kan vara det inhemska motståndet mot att hysa terrorister på amerikansk mark - och försvåra Obamas önskan att stänga ner Guantanamobasen.
Obamas politiska problem riskerar att utökas:
För Obama-administrationen är Eric Holders beslut att påbörja en utredning dock allt annat än oproblematisk. Den pågående sjukvårdsdebatten är tillräckligt kontroversiell och tillräckligt svårnavigerad för att Obama ska behöva en annan parallell diskussion om halsen. Holders beslut kommer nämligen inte att göra någon part nöjd och därför öka spänningarna ytterligare. De liberala Demokraterna vill ha en större utredning som handlar inte bara specifikt om förhörsagenterna utan går längre upp i kedjan till Bushadministrationens toppministrar och juridiska advokater. Republikaner vill inte ha någon utredning alls, eftersom det skulle undergräva CIA:s viktiga verksamhet att faktiskt skydda nationen från de mycket verkliga terroristhoten.
Professor Julian Zelizer från Princeton University kommenterade den politiska innebörden av Holders beslut och sa:
"The most immediate effect is, he[Obama] wants public attention on health care coming out of a difficult August so he can define what this bill is about. Now, with Holder's announcement, we're going to be talking about national security and torture again. So on that level I do think it's harmful. And it's more red meat for Republicans"
Senatens Republikanske minoritetsledare Mitch McConnell förklarade att: "the American people will be rightly outraged" pg a Holders beslut.
Mycket indikerar också att McConnell kan ha rätt: För även om svenska och europeiska tidningar efter år av hjärntvätt kring Bushadministrationen säkert gärna sluter upp bakom en sådan utredning, så är situationen i USA inte alls likadan. Opinionen kring såväl Guantanamo som USA:s anti-terroristverksamhet har de senaste månaderna svängt. Från att under Bushadministrationens era betraktas med stor skepsis så har pendeln efter Obamas många beslut att förändra tidigare politik, svängt - och Obamas beslut att stänga ner Guantanamobasen har stött på stor kritik från såväl allmänhet som Obamas eget parti. William Murchison skriver i en artikel på Real Clear Politics följande om utredningen, som är Obamas eftergift inte till den amerikanska allmänheten, utan till den amerikanska vänsterns vänstra vänsterfalang, följande:
"Attorney General Eric Holder's decision to go after the CIA has all the earmarks of policy designed to make left-wing hearts palpitate. What other purpose could it possibly serve? Not that of national security or common sense.
...To appease the fundamentally unappeasable left wing, we haul operatives of the U.S. government through the justice system by probing, testing and suspecting them as if they were, well, terrorists; undercut the morale of our main principal intelligence and of terrorist hunters that have escaped the government's notice; and gladden the hearts of terrorists suddenly given to know what small consequences accompany defying U.S. interrogation. Do we risk foregoing vital intelligence that we would have been ecstatic to own on Sept. 10, 2001?
Put it merely in political terms. What's in it for Barack Obama? He thinks to earn the gratitude of ordinary -- as distinguished from left-left-left -- voters for affecting these amazing results? He has not merely handed the Republicans a rhetorical club with which to pummel him (rightfully, I might add), but he has also made it harder than ever to bring the country together over his health care project. No wonder he wanted to go on vacation. In Martha's Vineyard, he can nervously hope the furor will die away before he goes back to work.
In a pig's eye, it will. Special prosecutor investigations aren't like that. They have lives of their own, even when the country yearns for euthanasia.
Around the presidential neck, this spectacular blunder will dangle, albatross-like -- long after Obama starts to wish he'd never heard of the CIA or, for that matter, the left of the left of the left. A trifle late for that now, one fears."
Slutsatser:
Eric Holders utredning är precis som den citerade artikel påpekar, problematisk. En utredning över när CIA-agenter gick bortom vad Bushadministrationen auktoriserat är befogad, eftersom historien inte gynnas av att sopa några saker under mattan. Däremot bör åtal mot CIA-agenter som faktiskt förhörde högriskfångar inom Al Qaida helt uteslutas. CIA borde inte i något fall gått bortom de juridiska befogenheter som gavs av Bushadministrationen - men däremot bör vissa saker tas i akt - som te x vilka personer det var som förhördes. Khalid Sheik Mohammed och de toppnamn inom Al Qaida som förhördes tuffast borde ha behandlats civiliserat i enlighet med de regler som då fanns - däremot förtjänar de ingen som helst sympati. Och att utmåla de CIA-agenter som i måhända personlig vrede gick för långt gör likväl inte att dessa agenter går att jämföra med Al Qaidas toppnamn, som har en tro, en teologi, en ideologi, en vilja och en historia av att inte hysa några som helst betänkligheter kring att stena kvinnor till döds, halshugga bakbundna fångar, eller köra in flygplan i civila byggnader. I den pågående debatten bör det aldrig förglömmas.
Det kan heller inte anses rimligt att CIA över en natt skulle utveckla "perfekta metoder" i fråga om tuffa förhör. 9/11-attacken tog såväl CIA som Bushadministrationen på sängen och ingen kan förvänta eller kräva att politiken och den policy som utvecklades direkt efter attacken skulle vara perfekt. Att metoderna förfinas, dålig politik och felaktiga metoder rannsakas och rensas ut är dock bra, och ett gott bevis på den amerikanska politikens självkorrekterande system. Något som såväl Al Qaida, talibanerna, eller kommunisterna under kalla kriget saknade.
Källor: ABC News, Wall Street Journal, Politico
, New York Times, McClatchy, New York Times, Yahoo News, McClatchy, Politico
Se även tidigare inlägg:
Obamas GITMO-lösning kritiseras från två håll 20090805
GITMO:s nedstängning i januari går från löfte till målsättning 20090721
Representanthuset tänker utreda CIA:s program 20090718
Fler uppgifter om CIA:s lönnmordsprogram 20090715
Felaktig svensk rapportering om CIA:s förhörsdokument 20090530
måndag 24 augusti 2009
Sjukvårdsdebatten fortgår utan Obama
Att Obama dragit på semester för att bl a kanske spela golf med Tiger Woods har inte inneburit att debatten kring sjukvårdsreformen varvat ner. Den fortgår lika hett som tidigare. Nu inom det Demokratiska partiets egna led där liberaler med Nancy Pelosi i spetsen förklarar att någon reform utan ett allmänt statligt sjukvårdsalternativ (public opition) inte kan komma på fråga - medan moderata Demokrater anser att en reform för att gå igenom helt enkelt måste släppa lite på kraven. MSNBC har här ett inslag om de senaste dagarnas utveckling:
Se även tidigare inlägg:
Meet the Press diskuterar sjukvårdsreformen 20090824
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Meet the Press diskuterar sjukvårdsreformen 20090824
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)