USA firar idag Memorial Day när deras fallna soldater hedras. Här besöker bandet Lonestar Mike Huckabees show där de framför I'm Already There' som tillägnas USA:s trupper, som de också sjungit många gånger på besök bland soldaterna utomlands:
Och här en video till Amazing Grace:
Och naturligtvis Battle Hymn of the Republic:
Min personliga favoritpatriotlåt (bortsett från bättre versioner av Battle Hymn of the Republic) är fortfarande Citizen Reigns "Fight for me":
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 71 20100529
Citizien Reign 20080728
måndag 31 maj 2010
Bush-familjen på bröllop i Miami
Tre generationer av det republikanska partiets och den amerikanska nationens största politiska dynastier möttes upp i Miami, Florida på 26-årige John Ellis Bush Jr:s bröllop i helgen där han gifte sig med Sandra Algudady i St. Jude Catholic church.
John Ellis Bush Jr är son till Floridas tidigare guvernör Jeb Bush. Med på bröllopet fanns även farfadern president George Herbert Walker Bush och farbrodern president George W. Bush (samt deras hustrur, och nationens tidigare första fruar). Närvarade gjorde också kusinerna - och presidentdöttrarna Jenna and Barbara Bush.
Säkerhetsuppbådet var stort, med såväl uniformerade Miami-poliser, under-cover-poliser och Secret Service-agenter. Om själva bröllopet finns för närvarande inga djupare offentliga uppgifter, mer än att bruden är 30 år. Någon presskonferens eller dylikt hölls heller inte, men George W. Bush sa till en fotograf som tog en bild på vägen ut "Make me look good!"
Till skillnad från många andra politiska familjer i USA som på ett eller annat sätt lämnat rampljuset (Kennedy-klanen är väl det främsta exemplet), så talar en del saker för att Bush-familjens politiska inblandning kommer att fortskrida, även med dess två presidenter ute ur scenen. George W. Bush har påbörjat sin post-presidentiella karriär - och även om Jeb Bush för närvarande lämnat den dagspolitiken så arbetar han en aktivt med politisk rådgivning och att han någon gång i framtiden skulle välja att sikta lite högre torde inte vara någon omöjlighet.
Källa: McClatchy
Se även tidigare inlägg:
Bush förespråkar vindkraft i Texas 20100530
John Ellis Bush Jr är son till Floridas tidigare guvernör Jeb Bush. Med på bröllopet fanns även farfadern president George Herbert Walker Bush och farbrodern president George W. Bush (samt deras hustrur, och nationens tidigare första fruar). Närvarade gjorde också kusinerna - och presidentdöttrarna Jenna and Barbara Bush.
Säkerhetsuppbådet var stort, med såväl uniformerade Miami-poliser, under-cover-poliser och Secret Service-agenter. Om själva bröllopet finns för närvarande inga djupare offentliga uppgifter, mer än att bruden är 30 år. Någon presskonferens eller dylikt hölls heller inte, men George W. Bush sa till en fotograf som tog en bild på vägen ut "Make me look good!"
Till skillnad från många andra politiska familjer i USA som på ett eller annat sätt lämnat rampljuset (Kennedy-klanen är väl det främsta exemplet), så talar en del saker för att Bush-familjens politiska inblandning kommer att fortskrida, även med dess två presidenter ute ur scenen. George W. Bush har påbörjat sin post-presidentiella karriär - och även om Jeb Bush för närvarande lämnat den dagspolitiken så arbetar han en aktivt med politisk rådgivning och att han någon gång i framtiden skulle välja att sikta lite högre torde inte vara någon omöjlighet.
Källa: McClatchy
Se även tidigare inlägg:
Bush förespråkar vindkraft i Texas 20100530
MTP om oljekatastrofen, immigration
Veckans Meet the Press handlar om oljekatastrofen i mexikanska golfen och om immigrationsfrågan, där president Obama beslutat att skicka 1200 man till gränsen mot Mexiko. Man diskuterar också händelsen med Joe Sestak Vita Husets och Bill Clintons försök att övertala denne att inte ställa upp i demokraternas primärval.
Se även tidigare inlägg:
BP:s top-kill har ännu inte lyckats 20100529
Obama skickar 1200 soldater till mexikanska gränsen 20100526
Vita Huset, Bill Clinton och Joe Sestak 20100530
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
BP:s top-kill har ännu inte lyckats 20100529
Obama skickar 1200 soldater till mexikanska gränsen 20100526
Vita Huset, Bill Clinton och Joe Sestak 20100530
Israeliska soldater attackeras på Ship to Gaza
Israeliska soldater som bordade Ship to Gaza där 10-15 "fredaktivister" dödades uppges att de attackerades av en lynchmobb. När de bordade skeppet, skriver Jerusalem Post, så attackerades de av folk beväpnade med knivar och andra (förmodligen improviserade tillhyggen) - de israeliska soldaterna besvarade detta med icke-dödligt våld, men när en aktivist lyckades stjäla ett vapen från en IDF-soldat, och vapnet avfyrades (det står dock oklart om den förmodligen icke-vapen-kunnige aktivisten sköt eller om vapnet bara gick av) så eskalerade våldet vilket ledde till den dödliga utgången.
Det har de senaste veckorna pågått ett mediakrig inför denna "fredsexpedition" (svenskar som deltar är bla Henning Mankell och riksdagsledamoten Mehmet Kaplan, i ledningen för det svenska projektet finns bl a musikern Dror Feiler och religionshistorikern Mattias Gardell - här är deras hemsida). Och här i Sverige lär det snabbt uppstå en mediabild över de omänskligt grymma israelerna. Här är dock en video där Israels militär varnar skeppen för att bryta mot den israeliska regeringens förbud. Notera hur de erbjuds att lämna sina förnödenheter i alla fall, fast landvägen:
Hur Israel än agerar så lär det dock inte hjälpa efter dödsskjutningarna. Sådana situationer där omvärlden drar snabba slutsatser till Israels nackdel är förstås ingen nyhet för Israel och den israeliske reportern Yaakov Katz har här en utmärkt analys i Jerusalem Post av mediasituationen kring den rådande incidenten där han skriver:
Han fortsätter sedan att förklara Israels syn på saken och att Israel försvarade sitt beslut att inte släppa fram fartyget:
Han fortsätter sedan med att förklara att det krävs väldigt lite för kritikerna att vinna mediakriget:
Hade då Israel kunnat agera annorlunda?
Svaret är ja, Israel hade kunnat låta skeppet göra precis så som de önskade. Den viktiga frågan är dock inte om det hade varit rätt eller fel (att släppa in skeppet hade av ovan nämnda anledningar betraktats av israelerna som problematiskt) - men man hade kunnat göra det. Men hade det hjälpt Israel, hade kritikerna blivit mer öppensinnade?
Yaakov Katz skriver:
Svensk media kommer med säkerhet att visa snap-shot-bilderna från aktivisternas mobilkameror etc, frågan är dock om den israeliska sidans syn på saken också kommer att lyftas fram? Det återstår att se.
Jag själv har inte helt lätt att ta humanitära projektet seriöst med namn som de ovan involverade. Humanitära projekt värda att tas seriöst är sådana som med sitt aktiva vardagliga livsengagemang försöker hjälpa människor i nöd. Projekt som dessa, som utförs just för att de ska synas och där aktivisterna tycks vilja göra sig själva till självutnämnda martyrer imponerar föga. I synnerhet inte när sådana operationer görs mot länder där det är tämligen ofarligt att göra sådant (såvida man inte är helt stendum). Det vore mycket mer intressant om de förde ett humanitärt skepp till de krigshärjade människorna i Somalia, eller Afghanistan, eller något annat område som faktiskt är farligt (även om man inte är stendum).
Källor: JPost, JPost
Se även tidigare inlägg:
Chuck Schumer kritiserar Obamas Israel-policy 20100423
“It was like a well-planned lynch,” sa en israelisk IDF-officer. “These people were anything but peace activists.”
Det har de senaste veckorna pågått ett mediakrig inför denna "fredsexpedition" (svenskar som deltar är bla Henning Mankell och riksdagsledamoten Mehmet Kaplan, i ledningen för det svenska projektet finns bl a musikern Dror Feiler och religionshistorikern Mattias Gardell - här är deras hemsida). Och här i Sverige lär det snabbt uppstå en mediabild över de omänskligt grymma israelerna. Här är dock en video där Israels militär varnar skeppen för att bryta mot den israeliska regeringens förbud. Notera hur de erbjuds att lämna sina förnödenheter i alla fall, fast landvägen:
Hur Israel än agerar så lär det dock inte hjälpa efter dödsskjutningarna. Sådana situationer där omvärlden drar snabba slutsatser till Israels nackdel är förstås ingen nyhet för Israel och den israeliske reportern Yaakov Katz har här en utmärkt analys i Jerusalem Post av mediasituationen kring den rådande incidenten där han skriver:
Israel likely lost the battle over the flotilla of international aid ships on their way to the Gaza Strip even before the activists left their home countries and gathered in Cyprus late last week.
From a global media perspective, the story is pretty clear. Hundreds of international activists, some of them parliamentarians from Europe and Israel, are trying to bring thousands of tons of supplies to the Gaza Strip, and Israel is stopping them.
For the international media and its consumers, the reasons behind Israel’s decision do not make much of a difference, since what Israel is doing fits the way it is already widely perceived – as a violent aggressor abusing a weak and poor Palestinian people.
Han fortsätter sedan att förklara Israels syn på saken och att Israel försvarade sitt beslut att inte släppa fram fartyget:
In its defense, Israel, this time, did not stand by idly as it was slammed throughout the world. It launched a diplomatic initiative aimed at explaining to the world why it planned to stop the ships.
First, it made the claim that the Gaza Strip was not suffering from a humanitarian crisis and that the thousands of tons in supplies that the ships were carrying were not really needed, since it was all already supplied to the Palestinians by Israel. The IDF went so far as to invite media down to the Kerem Shalom crossing to videotape the hundreds of trucks that transfer supplies daily fromIsrael to Gaza. At the same time, Israel offered to transfer the shipments on the boats to the Gaza Strip after they were unloaded at the Ashdod Port and inspected.
Next, it tackled the delegitimization effort. Stories were leaked by the government to the press about the Turkish Humanitarian Relief Foundation (IHH), the Turkish organization that is behind the flotilla, described as a “radical Islamic organization” that was outlawed byIsrael in 2008 for allegedly serving as a major component in Hamas’s global fund-raising machine.
Han fortsätter sedan med att förklara att det krävs väldigt lite för kritikerna att vinna mediakriget:
In the end, though, none of this official Israeli counter-effort will really make a difference, since what will ultimately determine the impact of the flotilla saga will be the pictures and videotapes published and broadcast around the world.
All that is needed for the flotilla to “succeed” is a single picture of an Israeli soldier applying a headlock to an international activist. And no matter how hardIsrael tries to block broadcasts from the ships, the pictures will get out.
Hade då Israel kunnat agera annorlunda?
Svaret är ja, Israel hade kunnat låta skeppet göra precis så som de önskade. Den viktiga frågan är dock inte om det hade varit rätt eller fel (att släppa in skeppet hade av ovan nämnda anledningar betraktats av israelerna som problematiskt) - men man hade kunnat göra det. Men hade det hjälpt Israel, hade kritikerna blivit mer öppensinnade?
Yaakov Katz skriver:
Let’s not fool ourselves. Even if Israel allowed these ships and all such ships to dock in Gaza City’s harbor, it would still be accused of laying siege to the Palestinians in the Strip since, albeit along with Egypt, it controls the land crossings.
In the end, after all, the flotilla is just another chapter in an international campaign to chip away at Israel’s legitimate right to defend itself.
Svensk media kommer med säkerhet att visa snap-shot-bilderna från aktivisternas mobilkameror etc, frågan är dock om den israeliska sidans syn på saken också kommer att lyftas fram? Det återstår att se.
Jag själv har inte helt lätt att ta humanitära projektet seriöst med namn som de ovan involverade. Humanitära projekt värda att tas seriöst är sådana som med sitt aktiva vardagliga livsengagemang försöker hjälpa människor i nöd. Projekt som dessa, som utförs just för att de ska synas och där aktivisterna tycks vilja göra sig själva till självutnämnda martyrer imponerar föga. I synnerhet inte när sådana operationer görs mot länder där det är tämligen ofarligt att göra sådant (såvida man inte är helt stendum). Det vore mycket mer intressant om de förde ett humanitärt skepp till de krigshärjade människorna i Somalia, eller Afghanistan, eller något annat område som faktiskt är farligt (även om man inte är stendum).
Källor: JPost, JPost
Se även tidigare inlägg:
Chuck Schumer kritiserar Obamas Israel-policy 20100423
söndag 30 maj 2010
Colin Powell anser att Obama agerat för sakta i oljekrisen
Colin Powell - president Bushs förste utrikesminister som 2008 valde att stödja Barack Obama framför John McCain (vilket Rush Limbaugh ansåg helt måste ha berott på ras) är nu kritisk mot president Obamas respons på oljekrisen, som Powell menat varit för seg. I en intervju på ABC News förklarade Powell Obamas oljeproblem och sa:
Han fortsatte sedan:
Jag har tämligen medvetet valt att inte kritisera Obamas respons på oljespillet i Louisiana alltför mycket (även om jag valt att betona att jag anser att Bobby Jindal är den mest engagerade politikern gällande saken ifråga) - detta därför att det Powell säger stämmer mycket väl, och är en utmärkt beskrivning på vad som hände med president Bush efter Katrina 2005.
Har Obama agerat rätt eller fel, bra eller dåligt?
Den frågan återstår att se. Jag har svårt att bedöma saken. Däremot står det ganska tydligt att Obama faktiskt bryr sig om hur folk uppfattar honom - till skillnad från fallet med Bush, som brydde sig ytterst lite om den saken (andra - såväl vänner som fiender, brydde sig, men inte han personligen). Att så var fallet med Bush också i samband med Katrina berodde förmodligen på att Bush visste det Powell förklarar att han vet. Att det i krissituationer alltid uppstår ett medialt tryck på presidenten där hans egna ambitioner att till det yttre framstå som engagerad hamnar i konflikt med att göra det rätta. För Bushs del innebar detta i fallet med Irak, att mot allas inrådan skicka fler och inte färre trupper till landet när det krisade som värst. I fallet Katrina (där många brister i responsen definitivt fanns, men som knappast berodde på Bush personligen) innebar detta att inte göra det Powell ansåg att Obama borde ha gjort, nämligen åka till Louisiana i Air Force One med sina hundratals livvakter och hålla något grandiost tal, utan istället att låta arbetet skötas från bakgrunden.
Kanske är det vad Obama också gjort (tills häromdagen) i denna situation. Det är i så fall hedervärt, men nu kan han ha hamnat i samma sits som den Bush befann sig i. Vilket leder till nästa fråga:
Kommer oljekrisen att bli Obamas Katrina?
Det återstår också att se. Men om så blir fallet så skulle det dock råda föga tvivel om att Obama i så fall skulle få vad han förtjänade, med tanke på hans egen okunniga Bush-kritik gällande Katrina (och mycket annat) som han initierade under sin valkampanj och sedan tog med sig in i Vita Huset.
Det vore intressant att höra Powells syn på Bushs respons på Katrina - och om han håller med om att det han sa skulle kunna hända Obama var vad som också hände Bush 2005. Kanske gör han inte det - det vore intressant att veta. I intervjun talar han dock om att liknande situationer han varit med om även gällde orkaner.
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
BP:s top-kill har ännu inte lyckats 20100529
"The president correctly said the other day that he's been monitoring and following and has essentially been on top of it from the beginning, but that impression was not conveyed to the American people, and the comprehensive speech he gave the other day I think he would have been better served and the nation would have been better served if he had given it a few weeks earlier.”
Han fortsatte sedan:
"I have watched a number of these kinds of crises come and go…and in every instance what I have sort of learned from all these is that the national government the federal government, the president has to get involved as quickly as possible. If you don’t, public opinion starts to drag you, the media pushes you.”
Jag har tämligen medvetet valt att inte kritisera Obamas respons på oljespillet i Louisiana alltför mycket (även om jag valt att betona att jag anser att Bobby Jindal är den mest engagerade politikern gällande saken ifråga) - detta därför att det Powell säger stämmer mycket väl, och är en utmärkt beskrivning på vad som hände med president Bush efter Katrina 2005.
Har Obama agerat rätt eller fel, bra eller dåligt?
Den frågan återstår att se. Jag har svårt att bedöma saken. Däremot står det ganska tydligt att Obama faktiskt bryr sig om hur folk uppfattar honom - till skillnad från fallet med Bush, som brydde sig ytterst lite om den saken (andra - såväl vänner som fiender, brydde sig, men inte han personligen). Att så var fallet med Bush också i samband med Katrina berodde förmodligen på att Bush visste det Powell förklarar att han vet. Att det i krissituationer alltid uppstår ett medialt tryck på presidenten där hans egna ambitioner att till det yttre framstå som engagerad hamnar i konflikt med att göra det rätta. För Bushs del innebar detta i fallet med Irak, att mot allas inrådan skicka fler och inte färre trupper till landet när det krisade som värst. I fallet Katrina (där många brister i responsen definitivt fanns, men som knappast berodde på Bush personligen) innebar detta att inte göra det Powell ansåg att Obama borde ha gjort, nämligen åka till Louisiana i Air Force One med sina hundratals livvakter och hålla något grandiost tal, utan istället att låta arbetet skötas från bakgrunden.
Kanske är det vad Obama också gjort (tills häromdagen) i denna situation. Det är i så fall hedervärt, men nu kan han ha hamnat i samma sits som den Bush befann sig i. Vilket leder till nästa fråga:
Kommer oljekrisen att bli Obamas Katrina?
Det återstår också att se. Men om så blir fallet så skulle det dock råda föga tvivel om att Obama i så fall skulle få vad han förtjänade, med tanke på hans egen okunniga Bush-kritik gällande Katrina (och mycket annat) som han initierade under sin valkampanj och sedan tog med sig in i Vita Huset.
Det vore intressant att höra Powells syn på Bushs respons på Katrina - och om han håller med om att det han sa skulle kunna hända Obama var vad som också hände Bush 2005. Kanske gör han inte det - det vore intressant att veta. I intervjun talar han dock om att liknande situationer han varit med om även gällde orkaner.
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
BP:s top-kill har ännu inte lyckats 20100529
Vita Huset, Bill Clinton och Joe Sestak
Joe Sestak hette han som besegrade Arlen Specter i demokraternas primärval i Pennsylvania. Specter (som tidigare bytt parti från republikanerna till demokraterna) stöddes av president Obama och Vita Huset - och det ryktades om att dessa erbjudit utmanaren Joe Sestak något slags jobb i utbyte mot att han inte utmanade Arlen Specter om senatskandidatposten. Så blev inte fallet, och Sestak både ställde upp och vann. Men frågan om han blev erbjuden ett jobb för att inte ställa upp har hängt kvar, och det har visat sig att han blev detta och att Vita Huset använde sig av tidigare president Bill Clinton för att erbjuda Sestak en annan karriärmöjlighet. Något Fox News här rapporterar om:
Ämnet har diskuterats ganska mycket i amerikansk media, frågan är dock hur det hela skulle ha uppmärksammats om en liknande sak hade inträffat under president Bush? Förmodligen mycket mer, och mycket mer kritiskt.
Med det sagt har Obama-administrationen inte undgått kritik och Reuters skriver i följande artikel om hur processen verkar ha gått till, och rösterna som nu höjs:
Se även tidigare inlägg:
Arlen Specter förlorar i Pennsylvania 20100519
Ämnet har diskuterats ganska mycket i amerikansk media, frågan är dock hur det hela skulle ha uppmärksammats om en liknande sak hade inträffat under president Bush? Förmodligen mycket mer, och mycket mer kritiskt.
Med det sagt har Obama-administrationen inte undgått kritik och Reuters skriver i följande artikel om hur processen verkar ha gått till, och rösterna som nu höjs:
The White House acknowledged on Friday that it tried to get Representative Joe Sestak to drop his Senate bid in exchange for an unpaid job with the administration, but said an internal review concluded it broke no laws.
In a report issued under mounting political pressure, the White House said President Barack Obama's chief of staff Rahm Emanuel enlisted former President Bill Clinton as a go-between with Sestak last year to discuss a job on an unidentified presidential advisory board.
The offer, first disclosed by Sestak, has become an embarrassment to both the White House and the congressman, and Friday's report did little to dampen the controversy. Republicans rejected the White House statement that no laws were broken and demanded an investigation.
Se även tidigare inlägg:
Arlen Specter förlorar i Pennsylvania 20100519
Bush förespråkar vindkraft i Texas
I veckan hölls the Windpower 2010 Convention - världens största vindkraftskonferens med ca 25 000 deltagare, i Dalls, Texas. Delstaten producerar 30% av nationens vindkraft och dess vindkraftskapacitet på 9,506 megawatt är dubbelt som mycket som USA:s andra vindkraftsstat Iowa. En av dem som lade grunden för vindkraftsarbetet var Texas tidigare guvernör George W. Bush, som backade upp en lag i Texas som gick igenom 1999 och lade grund för en ny generation vindkraft i delstaten.
Bush hade därför inbjudits att tala på konferensen där han introducerades som en “a wonderful, wonderful supporter of wind,” av the American Wind Energy Associations VD Denise Bode.
Bush förklarade att USA hade ett beroende av olja och det enda sättet att bryta det beroendet var att ta en titt på vindenergi och om Texas hade varit en nation så hade det varit den sjätte största vindkraftsnationen i världen.
“It’s in our economic interests that we diversify away from oil.” sa Bush som en gång drev sitt eget oljeföretag i sin hemstad Midland. “It’s in our environmental interest. And, finally, it’s in our national security interest,” sa han också, något som han också talade ofta om under sitt presidentskap (vilket nuvarande president också gör).
Bush kommenterade också lagen från 1999 och sa att man då förväntade sig att delstaten inom 10 år skulle producera 2,000 megawatt vindenergi inom 10 år - nu har man producerat 9000.
Texas satsningar på vindkraft har dock inte slutat. Och för närvarande arbetar man med Competitive Renewable Energy Zones - ett projekt som syftar till att fördubbla produktionen av vindkraft i delstaten och expandera den till norra Texas och andra områden. Projektet skulle minska koldioxidutsläppen med 16%, kväveoxidutsläppen med 12% och spara 64 miljoner liter vatten (17 billion gallons) per år som annars behövts för att kyla ner andra kraftverk. Projektet skulle också skapa 41 000 jobb och omsätta 30,6 miljarder dollar när det var klart. AWEA:s VD Denise Bode sa att hon hoppades att nationen också skulle ta efter utvecklingen i Texas.
Bushs tal innehöll sedvanligt också en stor portion humor, och denna gång även spontan sådan. I slutet av talet lade hans mikrofon av. Han slog den mot handen och utbrast: "Conventional energy."
Källor: Dallas News, Dallas News, Star Telegram
Se även tidigare inlägg:
Laura Bush berättar om hennes och Georges liv 20100529
Bushs bok släpps i november 20100426
Bush och Clinton tillsammans på Haiti 20100323
Bush hade därför inbjudits att tala på konferensen där han introducerades som en “a wonderful, wonderful supporter of wind,” av the American Wind Energy Associations VD Denise Bode.
Bush förklarade att USA hade ett beroende av olja och det enda sättet att bryta det beroendet var att ta en titt på vindenergi och om Texas hade varit en nation så hade det varit den sjätte största vindkraftsnationen i världen.
“It’s in our economic interests that we diversify away from oil.” sa Bush som en gång drev sitt eget oljeföretag i sin hemstad Midland. “It’s in our environmental interest. And, finally, it’s in our national security interest,” sa han också, något som han också talade ofta om under sitt presidentskap (vilket nuvarande president också gör).
Bush kommenterade också lagen från 1999 och sa att man då förväntade sig att delstaten inom 10 år skulle producera 2,000 megawatt vindenergi inom 10 år - nu har man producerat 9000.
"There's a big difference in the talkers and the doers," kommenterade Bush saken. "Here in Texas, we're the doers."
Texas satsningar på vindkraft har dock inte slutat. Och för närvarande arbetar man med Competitive Renewable Energy Zones - ett projekt som syftar till att fördubbla produktionen av vindkraft i delstaten och expandera den till norra Texas och andra områden. Projektet skulle minska koldioxidutsläppen med 16%, kväveoxidutsläppen med 12% och spara 64 miljoner liter vatten (17 billion gallons) per år som annars behövts för att kyla ner andra kraftverk. Projektet skulle också skapa 41 000 jobb och omsätta 30,6 miljarder dollar när det var klart. AWEA:s VD Denise Bode sa att hon hoppades att nationen också skulle ta efter utvecklingen i Texas.
"Our biggest challenge nationally is making sure we have a robust transmission grid. We need to diversify our energy portfolio Wind energy has really been the bright spot in our economy."
Bushs tal innehöll sedvanligt också en stor portion humor, och denna gång även spontan sådan. I slutet av talet lade hans mikrofon av. Han slog den mot handen och utbrast: "Conventional energy."
Källor: Dallas News, Dallas News, Star Telegram
Se även tidigare inlägg:
Laura Bush berättar om hennes och Georges liv 20100529
Bushs bok släpps i november 20100426
Bush och Clinton tillsammans på Haiti 20100323
lördag 29 maj 2010
USA:s svarta nationsfäder
Glenn Beck har i några veckor kört en mycket intressant serie om USA:s författningsfäder, där han talar om en specifik författningsfader tillsammans med inbjudna historiker och en soffpublik. Den här veckan talar han om de många svarta som deltog i det amerikanska nationsbygget, och förklarar att det idag oftast menas att USA:s svarta hjältehistoria började med Martin Luther King Jr och innan honom var de svarta bara offer för den vita rasismen - så är det dock inte, utan genom hela nationens historia har svarta spelat avgörande roller för det amerikanska nationsbygget, och USA har många svarta hjältar som var hjältar inte bara för USA:s svarta slavbefolkning, utan för hela nationen. Programmet är mycket sevärt, med namn och historiska fakta jag inte kände till:
Här följer också en frågestund där Glenn Beck samtalar med en till stor del svart publik och frågar om de visste de här sakerna om sina förfäder - och många av dem visste inte detta. Förklaras gör också hur länge rasismen faktiskt fanns kvar inom det demokratiska partiet (den vedertagna tesen är att den försvann på 1930-talet med FDR), vilket var ända in på 1960-talet.
Se även tidigare inlägg:
Svarta kongressledamoter missnöjda med Obama 20100312
Rod Blagojevich: "Jag är svartare än Barack Obama" 20100112
Jimmy Carter om Obama: "Den här svarte pojken" 20090930
Svart pastor blir borgmästare i Philadelphia, Mississippi 20090523
"Barack the magic negro" åter tillbaka 20081228
Här följer också en frågestund där Glenn Beck samtalar med en till stor del svart publik och frågar om de visste de här sakerna om sina förfäder - och många av dem visste inte detta. Förklaras gör också hur länge rasismen faktiskt fanns kvar inom det demokratiska partiet (den vedertagna tesen är att den försvann på 1930-talet med FDR), vilket var ända in på 1960-talet.
Se även tidigare inlägg:
Svarta kongressledamoter missnöjda med Obama 20100312
Rod Blagojevich: "Jag är svartare än Barack Obama" 20100112
Jimmy Carter om Obama: "Den här svarte pojken" 20090930
Svart pastor blir borgmästare i Philadelphia, Mississippi 20090523
"Barack the magic negro" åter tillbaka 20081228
BP:s top-kill har ännu inte lyckats
Förhoppningarna fanns om att BP:s senaste försök att stoppa oljeläckan genom sin sk "top-kill" insats skulle lyckas. Hur det kommer att gå i längden är ännu inte helt säkert, men det har än så länge inte gått så som man hade önskat - och det som man hoppats skulle gå snabbt kommer att ta längre tid, om det alls går, något MSNBC här rapporterar om:
Se även tidigare inlägg:
Obama besöker åter ett oljehärjat Louisiana 20100528
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Obama besöker åter ett oljehärjat Louisiana 20100528
Obama - videovecka 71
Obama talar denna vecka inför memorial day och manar sina med-amerikaner att komma ihåg alla sina soldater som dött för sitt land - deras offer har gjort USA till den mest välbärgade och mest kraftfulla nation på jorden.
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 70 20100522
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 70 20100522
Laura Bush berättar om hennes och Georges liv
Laura Bush ger Greta Van Sustern från Fox News en rundtur i sitt och maken George W. Bushs respektive barndomshem och visar den kyrka de gifte sig i när han var 31 och hon 30. Hon berättar också om sin uppväxt och om tiden i Vita Huset.
Del 1:
Del 2:
Se även tidigare inlägg:
FNS hemma hos Laura Bush 20100516
Del 1:
Del 2:
Se även tidigare inlägg:
FNS hemma hos Laura Bush 20100516
USA smider attackplan mot Pakistans talibaner
USA planerar för att kunna utföra en attack mot Pakistans talibaner, en plan som skulle kunna sättas i verk om ett terroristdåd i USA kan spåras direkt till dem, skriver Washington Post. Kopplingarna mellan Times Square bombaren Faisal Shahzad och Pakistans talibaner har gjort att Obama-administrationen behöver möjligheten. En möjlighet som dock skulle användas bara i en extrem situation där Obama anser att CIA:s dronattacker i Pakistans gränsområden inte räcker till.
I en intervju i samband med Times Square-bombförsöket så sa också utrikesminister Hillary Clinton:
Planen bygger främst på tillslag från luften med missiler och flygplan, men kan också bestå av operationer utförda av små kommandoteam som redan finns längs den afghanska gränsen mot Pakistan. En amerikansk militärämbetsman säger till Washington Post att planerna kring Pakistan har förändrats de senaste åren, från storskaliga planer till att istället handla om mindre specifika punktinsatser mot de militanta grupperna.
Militären har i flera år önskat få göra fler insatser i Pakistan med specialteam eftersom dronattacker inte kan ta fångar och inte kan samla underrättelseinformation - men Pakistan har motsatt sig amerikansk militär närvara i landet, vilket visade sig efter en sådan operation 2008 när Pakistan protesterade.
USA har dock under det senaste året byggt upp sin spionverksamhet i Pakistan och man pressar också Pakistan för att göra mer för att motverka talibanernas makt. Det har talibanerna själva uppmärksammat och har de senaste åren dödat hundratals människor som misstänks för att spionera för amerikanerna eller den pakistanska regeringen. För en dryg vecka sedan rapporterades att två män avrättats i Norra Waziristan, efter att ha anklagats för "spioneri" för USA:s räkning. De dödades genom att talibanerna knöt fast sprängmedel på dem och sprängde dem inför en skara åskådare.
För att komma åt talibanerna så har USA också ökat trycket på den pakistanska regeringen att själva gör mer. Men USA har också ökat underrättelsesamarbetet med Pakistan för att få pakistanierna att känna sig mer delaktiga. Ett gemensamt underrättelsecenter har byggts i nordvästa Peshawar, som syftar till att effektivisera den pakistanska militären genom att ge dem direkt tillgång till amerikansk underrättelseinformation, inklusive real-tids-videor från USA:s obemannade spaningsflyg. Centret gör dock också att Pakistans egen militär också blir mer beroende av amerikanska underrättelser, vilket i sin tur förhoppningsvis kommer att minska den pakistanska kritiken mot amerikanska dronnärvaro i landet.
Således verkar det som om att talibanerna som de senaste åren haft en fristad i västra Pakistan - där Bin Laden, och hans toppmän också misstänks befinna sig - nu börjar pressas hårdare också där.
Källor: Washington Post, DN
Se även tidigare inlägg:
John Brennan om Times Square-bombaren 20100510
"Planning has been reinvigorated in the wake of Times Square," sa en ämbetsman om planerna.
I en intervju i samband med Times Square-bombförsöket så sa också utrikesminister Hillary Clinton:
"if... an attack like this that we can trace back to Pakistan were to have been successful, there would be very severe consequences."
Planen bygger främst på tillslag från luften med missiler och flygplan, men kan också bestå av operationer utförda av små kommandoteam som redan finns längs den afghanska gränsen mot Pakistan. En amerikansk militärämbetsman säger till Washington Post att planerna kring Pakistan har förändrats de senaste åren, från storskaliga planer till att istället handla om mindre specifika punktinsatser mot de militanta grupperna.
Militären har i flera år önskat få göra fler insatser i Pakistan med specialteam eftersom dronattacker inte kan ta fångar och inte kan samla underrättelseinformation - men Pakistan har motsatt sig amerikansk militär närvara i landet, vilket visade sig efter en sådan operation 2008 när Pakistan protesterade.
USA har dock under det senaste året byggt upp sin spionverksamhet i Pakistan och man pressar också Pakistan för att göra mer för att motverka talibanernas makt. Det har talibanerna själva uppmärksammat och har de senaste åren dödat hundratals människor som misstänks för att spionera för amerikanerna eller den pakistanska regeringen. För en dryg vecka sedan rapporterades att två män avrättats i Norra Waziristan, efter att ha anklagats för "spioneri" för USA:s räkning. De dödades genom att talibanerna knöt fast sprängmedel på dem och sprängde dem inför en skara åskådare.
För att komma åt talibanerna så har USA också ökat trycket på den pakistanska regeringen att själva gör mer. Men USA har också ökat underrättelsesamarbetet med Pakistan för att få pakistanierna att känna sig mer delaktiga. Ett gemensamt underrättelsecenter har byggts i nordvästa Peshawar, som syftar till att effektivisera den pakistanska militären genom att ge dem direkt tillgång till amerikansk underrättelseinformation, inklusive real-tids-videor från USA:s obemannade spaningsflyg. Centret gör dock också att Pakistans egen militär också blir mer beroende av amerikanska underrättelser, vilket i sin tur förhoppningsvis kommer att minska den pakistanska kritiken mot amerikanska dronnärvaro i landet.
Således verkar det som om att talibanerna som de senaste åren haft en fristad i västra Pakistan - där Bin Laden, och hans toppmän också misstänks befinna sig - nu börjar pressas hårdare också där.
Källor: Washington Post, DN
Se även tidigare inlägg:
John Brennan om Times Square-bombaren 20100510
fredag 28 maj 2010
Majoritet motsätter sig hårdare finansregleringar
Obama fick igenom sin sjukvårdsreform trots att en stor majoritet av folket motsatte sig reformen. Nu visar en ny undersökning att en stor majoritet av folket också motsätter sig den finansreform Obama föreslagit och som han hoppas ska bli klar i sommar.
46% motsätter sig hårdare regeringsregleringar av finanssystemet, 37% stöder hårdare regler och 17% har inte bestämt sig enligt en undersökning gjord av Rasmussen. Siffrorna kan jämföras med juni förra året då 52% var emot idén när Obama introducerade förslaget med motivering att det behövdes för att undvika en finanskrasch som den på hösten 2008.
Samma undersökning visar också att de som skyller finanskrisen på Bush har minskat och ligger nu på 48% vilket kan jämföras med 62% maj förra året. 43% anser nu istället att problemen med ekonomin beror på Obamas politik, vilket är den näst högsta skuld Obama getts kring saken, med undantag för oktober 2009 bär 45% ansåg att Obama bar skulden.
Det återstår att se hur länge Obama lyckas hålla sin egen politiska flagga ovanför vattenytan när så många av hans viktigaste politiska beslut helt enkelt inte går hem hos medelamerikanen. Hittills har Obama lyckats bra med att distanseras sig själv personligen från den kritik som riktas mot hans politik - hur länge han lyckas med detta, och om det kommer att hjälpa demokraterna inför höstens val återstår att se.
Källor: Yahoo News, Rasmussen
Se även tidigare inlägg:
Obamas strategi 2010: Skyll på Bush 20100523
Senaten röstar ja till finansreformen 20100521
46% motsätter sig hårdare regeringsregleringar av finanssystemet, 37% stöder hårdare regler och 17% har inte bestämt sig enligt en undersökning gjord av Rasmussen. Siffrorna kan jämföras med juni förra året då 52% var emot idén när Obama introducerade förslaget med motivering att det behövdes för att undvika en finanskrasch som den på hösten 2008.
Samma undersökning visar också att de som skyller finanskrisen på Bush har minskat och ligger nu på 48% vilket kan jämföras med 62% maj förra året. 43% anser nu istället att problemen med ekonomin beror på Obamas politik, vilket är den näst högsta skuld Obama getts kring saken, med undantag för oktober 2009 bär 45% ansåg att Obama bar skulden.
Det återstår att se hur länge Obama lyckas hålla sin egen politiska flagga ovanför vattenytan när så många av hans viktigaste politiska beslut helt enkelt inte går hem hos medelamerikanen. Hittills har Obama lyckats bra med att distanseras sig själv personligen från den kritik som riktas mot hans politik - hur länge han lyckas med detta, och om det kommer att hjälpa demokraterna inför höstens val återstår att se.
Källor: Yahoo News, Rasmussen
Se även tidigare inlägg:
Obamas strategi 2010: Skyll på Bush 20100523
Senaten röstar ja till finansreformen 20100521
Obama besöker åter ett oljehärjat Louisiana
Obama reste idag återigen till Louisiana där han träffade gulfkustens guvernörer och talade om situationen och förklarade att regeringen var på deras sida:
Han förklarade också att regeringen tänkte tredubbla antalet mot de 20 000 man som för närvarande arbetar med att skydda stränderna och rena havet från olja. BP har också påbörjat sin "top-kill" - en operation där de försöker täcka oljehålet och som verkar gå i positiv riktning även om man inte vet hur det hela kommer att sluta förrän imorgon.
Här är dock Obamas tal:
Se även tidigare inlägg:
Obama håller presskonferens om oljekatastrofen 20100527
“I’m here to tell you that you are not alone, you will not be abandoned, you will not be left behind,” sa presidenten.
Han förklarade också att regeringen tänkte tredubbla antalet mot de 20 000 man som för närvarande arbetar med att skydda stränderna och rena havet från olja. BP har också påbörjat sin "top-kill" - en operation där de försöker täcka oljehålet och som verkar gå i positiv riktning även om man inte vet hur det hela kommer att sluta förrän imorgon.
Här är dock Obamas tal:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Obama håller presskonferens om oljekatastrofen 20100527
torsdag 27 maj 2010
Obama håller presskonferens om oljekatastrofen
President Obama höll idag efter lång personlig offentlig tystnad, en presskonferens om oljekatastrofen i den mexikanska golfen. Han förklarade att regeringen via BP gjorde allt för att stoppa flödet, och för att begränsa naturkatastrofen (inklusive att tillmötesgå delar av Bobby Jindals förslag). Han fortsatte sedan med att förklara att det inför framtiden behövdes bättre regleringar kring oljeborrning. Här är presskonferensen:
I skrivande stund rapporteras dock att BP, som satsade på en sk "top kill" (vilket Obama talar om i presskonferensen) nu har lyckats stoppa oljeflödet. Om det stämmer så är det verkligen goda nyheter, i en annars tämligen dyster situation. DN skriver om saken här, och länkar till följande artikel i Los Angeles Times.
Se även tidigare inlägg:
Bobby Jindal leder kampen mot oljespillet 20100527
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
I skrivande stund rapporteras dock att BP, som satsade på en sk "top kill" (vilket Obama talar om i presskonferensen) nu har lyckats stoppa oljeflödet. Om det stämmer så är det verkligen goda nyheter, i en annars tämligen dyster situation. DN skriver om saken här, och länkar till följande artikel i Los Angeles Times.
Se även tidigare inlägg:
Bobby Jindal leder kampen mot oljespillet 20100527
Bobby Jindal leder kampen mot oljespillet
2005 fick dåvarande president Bush mycket kritik för en dålig respons på orkanen Katrina. En av dem som ständigt drog upp detta var Barack Obama. I kampen mot oljespillet utanför Louisiana så är det dock inte president Obama som tagit ledningen på den yttersta fronten, utan Lousianas unge republikanske guvernör Bobby Jindal.
Jindal ansågs i början av förra året vara "Republikanernas Obama" (något som då hade en mer positiv innebörd än det kanske har idag) - en ung färgad man, med förmågan att prata och den politiska framtiden definitivt mest framför sig. Jag själv var en av dem som starkt stödde Jindal. Men efter att ha gett en tämligen dålig respons på Obamas första State of the Union-tal (en respons som var dålig inte bara för att det var riktigt dåligt i sig utan också för att han kritiserade federalt stöd till naturkatastrofer som vulkanövervakning) så försvann Jindal snabbt från det nationella medialjuset, och en tilltagande te-party-rörelse skulle snart lyfta fram andra individer som Marco Rubio.
Jindal har dock gjort come-back med oljekrisen i sin delstat där han mycket energiskt leder kampen oljespridningen. Han uppdateras ständigt även i detaljerna om hur det går att försöka stoppa oljeläckan och besöker kusterna där oljan hotar med både båt och helikopter. Som ett resultat av katastrofen har han också skjutit upp releasen av sin uppkommande bok Real Hope, Real Change: New Conservative Solutions to Rescue America för att helt kunna fokusera på oljekatastrofen. Han försöker också desperat att få tillstånd att bygga barriäröar ute i havet för att hindra oljespridningen - men som den federala regeringen inte godkänt eftersom andra miljöaspekter måste tas i akt. Jindal har dock förklarat att situationen är desperat och att det är en vettig sak att göra och att han själv är beredd att hamna i fängelse genom att bygga öarna utan tillstånd om han så måste. Vita Huset har sagt att de är förvånade över kritiken och menar att de tillmötesgått de flesta av Jindals krav. Mitch Landrieu - New Orleans demokratiske borgmästare som på sistone uppträtt många gånger vid sidan om Jindal förklarar dock vilka läxor man lärt sig av Katrina:
Att just Jindal tar händelsen på så stort allvar och försöker bemöta situationen på det mest aggressiva sätt som är möjligt, beror till stor del på Katrina 2005. Louisianas dåvarande guvernör Gov. Kathleen Blanco fick då tillsammans med New Orleans borgmästare Ray Nagin hård kritik, och Bobby Jindal valdes 2008 på löftet att han var rätt man att agera rätt i liknande situationer i framtiden. Och Jindal har också lokalt fått mycket beröm för sin respons:
Här talar Jindal i måndags om situationen, vad som gjorts och vad som kommer att krävas:
Såväl Jindal som Obama kampanjade 2008 på att hantera nästa katastrof bättre än föregående administration gjort. Vem har lyckats bäst, Obama eller Jindal?
Jag vågar satsa mina slantar på den sistnämnde. Eller som en LA Times blogg skriver:
Källor: LA Times, Washington Post, Politico
Se även tidigare inlägg:
Stor desperation i Louisiana 20100524
Jindal ansågs i början av förra året vara "Republikanernas Obama" (något som då hade en mer positiv innebörd än det kanske har idag) - en ung färgad man, med förmågan att prata och den politiska framtiden definitivt mest framför sig. Jag själv var en av dem som starkt stödde Jindal. Men efter att ha gett en tämligen dålig respons på Obamas första State of the Union-tal (en respons som var dålig inte bara för att det var riktigt dåligt i sig utan också för att han kritiserade federalt stöd till naturkatastrofer som vulkanövervakning) så försvann Jindal snabbt från det nationella medialjuset, och en tilltagande te-party-rörelse skulle snart lyfta fram andra individer som Marco Rubio.
Jindal har dock gjort come-back med oljekrisen i sin delstat där han mycket energiskt leder kampen oljespridningen. Han uppdateras ständigt även i detaljerna om hur det går att försöka stoppa oljeläckan och besöker kusterna där oljan hotar med både båt och helikopter. Som ett resultat av katastrofen har han också skjutit upp releasen av sin uppkommande bok Real Hope, Real Change: New Conservative Solutions to Rescue America för att helt kunna fokusera på oljekatastrofen. Han försöker också desperat att få tillstånd att bygga barriäröar ute i havet för att hindra oljespridningen - men som den federala regeringen inte godkänt eftersom andra miljöaspekter måste tas i akt. Jindal har dock förklarat att situationen är desperat och att det är en vettig sak att göra och att han själv är beredd att hamna i fängelse genom att bygga öarna utan tillstånd om han så måste. Vita Huset har sagt att de är förvånade över kritiken och menar att de tillmötesgått de flesta av Jindals krav. Mitch Landrieu - New Orleans demokratiske borgmästare som på sistone uppträtt många gånger vid sidan om Jindal förklarar dock vilka läxor man lärt sig av Katrina:
"One of the mistakes that we made [during Katrina], we maybe waited on somebody to help us,"
Att just Jindal tar händelsen på så stort allvar och försöker bemöta situationen på det mest aggressiva sätt som är möjligt, beror till stor del på Katrina 2005. Louisianas dåvarande guvernör Gov. Kathleen Blanco fick då tillsammans med New Orleans borgmästare Ray Nagin hård kritik, och Bobby Jindal valdes 2008 på löftet att han var rätt man att agera rätt i liknande situationer i framtiden. Och Jindal har också lokalt fått mycket beröm för sin respons:
“This is in his DNA, this is what he was elected to do,” sa Nick Ayers, VD för the Republican Governors Association. “It may be a little too much to say he’s a product of Katrina, but dealing with this kind of disaster is definitely why he believes he was put in office.”
Här talar Jindal i måndags om situationen, vad som gjorts och vad som kommer att krävas:
Såväl Jindal som Obama kampanjade 2008 på att hantera nästa katastrof bättre än föregående administration gjort. Vem har lyckats bäst, Obama eller Jindal?
Jag vågar satsa mina slantar på den sistnämnde. Eller som en LA Times blogg skriver:
If anyone has been keeping his boot on the throat of BP, as Interior Secretary Ken Salazar pledged, it's not the Obama White House but the Jindal administration.
Källor: LA Times, Washington Post, Politico
Se även tidigare inlägg:
Stor desperation i Louisiana 20100524
onsdag 26 maj 2010
Obama skickar 1200 soldater till mexikanska gränsen
President Obama har efter bland annat händelserna i Arizona och ett ökat politiskt tryck beslutat att skicka 1200 soldater från nationalgardet för att hjälpa till att säkra gränsen mot Mexiko. Han kommer också att begära 500 miljoner dollar till gränsskydd. Här har MSNBC ett inslag om Obamas beslut:
2006 skickade president Bush tusentals soldater för att säkra gränsen mot Mexiko, men de programmen har nu upphört och Obama har som visades pressats hårt av republikaner att skicka trupper. 1200 är en början, men senator John McCain och Jon Kyl från Arizona har begärt 6000 och säger alltså att 1200 man inte räcker.
Här intervjuas senator McCain och Arizonas distriktssheriff Babeu på Fox News:
Källa: Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
Guvernör Jan Brewer om kritiken från Obama 20100522
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
2006 skickade president Bush tusentals soldater för att säkra gränsen mot Mexiko, men de programmen har nu upphört och Obama har som visades pressats hårt av republikaner att skicka trupper. 1200 är en början, men senator John McCain och Jon Kyl från Arizona har begärt 6000 och säger alltså att 1200 man inte räcker.
"I appreciate the additional 1,200 being sent ... as well as an additional $500 million, but it's simply not enough," sa McCain häromdagen.
Här intervjuas senator McCain och Arizonas distriktssheriff Babeu på Fox News:
Källa: Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
Guvernör Jan Brewer om kritiken från Obama 20100522
Richard Engel om situationen i Somalia
Richard Engel intervjuas här av Rachel Maddow (som inleder med att koppla Rand Pauls strävan efter en minimal regering med Somalias icke-existerande regering) om sin resa till Somalia, och situationen där. Engel förklarar att en av de mer skrämmande sakerna för en utomstående som reser dit är den totala hjälplöshet man hamnar i (noteras bör att Richard Engel varit på de flesta av världens farligaste platser). Även i länder som Pakistan och Afghanistan - som är ytterst farliga att vistas i - så kan man som utomstående i nödsituationer få någon slags hjälp. Man kan kontakta den amerikanska ambassaden, eller den amerikanska militären om man hamnar i knipa, och det kommer att göra vad de kan för att hjälpa. I Somalia finns ingen hjälp att få någonstans alls. I en eventuell bilolycka är det kört, det finns inga ambulanser som kommer att hämta dig, och landet har 250 bara läkare.
Denna totala laglöshet är vad som också lockar islamisterna till landet, förklarar Engel. Till skillnad från Pakistan/Afghanistan/Irak et c, där USA har lyckats trycka tillbaka dem på ett sådant sätt att de måste agera i hemlighet, så kan de agera i princip helt öppet i Somalia. Bin Laden, som tidigare släppte videobudskap, har nu övergått till ljudklipp, och nästan alltid när terrorister syns på film från de länderna så är de inomhus, som om att de gömde sig i något rum någonstans. I Somalia kan terroristerna vandra omkring öppet på ett helt annat sätt, eftersom den enda lag som råder är deras egen.
USA har också - sedan Black Hawk Down - dragit sig för att involveras i landet, men nu trappar man upp det hemliga kriget i landet. Mycket behövligt, kan tilläggas. Här är Richard Engel:
Se även tidigare inlägg:
Ungdomars öde i Somalia 20100526
Denna totala laglöshet är vad som också lockar islamisterna till landet, förklarar Engel. Till skillnad från Pakistan/Afghanistan/Irak et c, där USA har lyckats trycka tillbaka dem på ett sådant sätt att de måste agera i hemlighet, så kan de agera i princip helt öppet i Somalia. Bin Laden, som tidigare släppte videobudskap, har nu övergått till ljudklipp, och nästan alltid när terrorister syns på film från de länderna så är de inomhus, som om att de gömde sig i något rum någonstans. I Somalia kan terroristerna vandra omkring öppet på ett helt annat sätt, eftersom den enda lag som råder är deras egen.
USA har också - sedan Black Hawk Down - dragit sig för att involveras i landet, men nu trappar man upp det hemliga kriget i landet. Mycket behövligt, kan tilläggas. Här är Richard Engel:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Ungdomars öde i Somalia 20100526
Ungdomars öde i Somalia
Ännu ett reportage om Somalia av Richard Engel, där han beskriver hur många av islamistmilisens soldater är ungdomar (i enlighet med fenomenet kring afrikanska barnsoldater) - och hur ungdomar ofta utsätter andra ungdomar för grymt islamistiskt våld:
Se även tidigare inlägg:
USA dras återigen in i Somalia 20090525
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
USA dras återigen in i Somalia 20090525
De Rödgröna kräver att USA lämnar sina militärbaser
Det rödgröna regeringsalternativet kräver att USA lämnar alla sina baser runtom i världen. Det framkommer i partiernas program ”En rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder” från den 17 februari, som utarbetats av partitalesmännen Urban Ahlin (S), Hans Linde (V) och Peter Rådberg och som godkänts av de tre partiernas ledare. Där sägs bland annat:
Socialdemokraternas talesman Urban Ahlin tonar ner kravet och säger att det mer handlar om kärnvapnen än militärbaserna:
Allianspolitikerna är dock ytterst kritiska till förslaget, som Carl Bildt avfärdar med största tydlighet:
Bildt fortsätter förklara att det finns en skillnad mellan amerikanska militärbaser och andras militärbaser (som te x Ryssland), som gör att även om man förespråkar en demilitarisering så kan den inte ske på ett sådant sätt som de rödgröna föreslagit:
Vänsterkartellens förslag är förstås lika galet som verklighetsfrånvänt - och då verklighetsfrånvänt inte bara för att USA naturligtvis inte kommer att påverkas det minsta av vad en rödgrön svensk regering tycker i frågan, utan verklighetsfrånvänd pg a den bristande förståelsen för USA:s roll i världen. USA har 290 000 man soldater stationerade runtom i världen. (Vilket SVD här har en utmärkt grafisk bild av). De flesta finns i Irak, men 54 000 finns också i Tyskland, 33 000 i Japan och 25 000 i Sydkorea. Vad skulle hända utan USA på dessa platser?
SVD frågar Mike Winnerstig, forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI om saken, och skriver:
Han har naturligtvis helt rätt. Att avskaffa de amerikanska militärbaserna skulle öppna upp för krig och konflikter vars konsekvenser inte går att ana. USA har sedan andra världskriget varit den demokratiska världens främsta garant för stabilitet (och stabilitet är något vi svenskar tveklöst tycker om). Vilka platser har sedan dess varit stabilast?
Sydkorea är en plats. Landet har efter kriget utvecklats från ett fattigt underutvecklat till en av världens modernaste och mäktigaste ekonomier - ett demokratiskt land där människor lever i både fred och frihet. En fred och frihet som inte bygger på att deras galne granne i norr har ett stabilt temperament, utan på att USA haft en stabil bestående närvaro.
Japan är en annan, som måhända (tack vare USA) är en god vän med väst, men konflikterna som härrör från andra världskriget gentemot Kina och (Nord)Korea är inte lösta och det svårt att se hur Kina, och Nordkorea inte hade varit avsevärt mer aggressiva gentemot Japan om Japan hade haft en egen- och inte en amerikansk militär.
Taiwan är ett annat exempel - att landet (som länge var det riktiga Kina) aldrig invaderats av kommunisterna, beror tveklöst på USA:s beskydd.
Andra platser är förstås Irak och Afghanistan: Irak hade idag styrts av en i alla avseenden grym folkmördare (Saddam Hussein) utan USA. Afghanistan hade -styrts- av talibaner som stenar kvinnor till döds på gator och hugger kroppsdelar av folk (Afghanistan utan USA hade varit som Somalia idag är, för dem som nu glömt hur Afghanistan var innan 2001).
Det bästa exemplet av alla är dock Västeuropa. Att Stalin och hans efterföljare inte expanderade mer efter sina krigsbyten under andra världskriget beror också det på amerikansk militär närvaro. Och alla som studerat kalla kriget vet att det sista europeiska politiker då önskade, var att USA skulle dra sig tillbaka.
USA är således inte bara en god kraft i världen, det är den bästa av politiskt-militära krafter världen någonsin har sett. I följande artikel beskriver Dennis Prager hur USA (fortfarande) är världens sista hopp. Där beskriver han bland annat den mörka situationen i många länder, alltifrån Mexikos knarkkrig, Rysslands inte alltid demokrativänliga ageranden, Irans "nynazistiska" ideologi, Kongos folkmord, Kina, FN, etc. Om Europa skriver han dock följande mycket talande analys:
I ljuset av de rödgrönas USA-krav kan en analys av det europeiska tillståndet knappast beskrivas bättre än så där. Sverige - eller Europa - tar inte ansvar för den globala säkerheten. Och när USA gör (och försöker göra) det, så blir USA idag snarare från vänstereuropeiskt håll anklagade för att representera samma slags imperialism som USA spenderade förra seklets sista 50 år med att försvara Europa mot. Det är ironiskt. Vad sådana angrepp visar är att USA kanske borde dra sig tillbaka, men inte för att vänstern kräver det - utan för att Europa helt enkelt inte längre förtjänar amerikanskt beskydd. Så lär det dock heller inte bli (såvida inte libertarianerna intar Vita Huset), eftersom USA visat att de inte är så småsinta. Något som också visar hur mycket världen fortfarande behöver just amerikanskt ledarskap.
Källor: SVD, SVD, SVD
Se även tidigare inlägg:
Fd iransk militär säger att Ahmadinejad vill ha kärnvapen 20100509
Svensk akademiker manar Obama till mer fredlig strategi 20100110
”En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser”
– Det är en svensk position gentemot USA. De ska avveckla alla baser utanför landets gränser, säger Hans Linde från Vänsterpartiet i SVD, och fortsätter att påpeka att det även gäller platser som Sydkorea, Tyskland och Afghanistan:
– Ja. Det står i överenskommelsen. Där finns inga undantag. Vi ska ha en svensk position för nedrustning och avspänning. Det är viktigt att USA avvecklar sin militära närvaro runt om på jordklotet
Socialdemokraternas talesman Urban Ahlin tonar ner kravet och säger att det mer handlar om kärnvapnen än militärbaserna:
– Vi kommer att ställa krav på det. Men vi inser också att det kommer att ta väldigt, väldigt, väldigt lång tid. Det är svårt att kräva att militärbaser läggs ned när länderna själva starkt vill ha dem kvar. Vi hade ju ett sådant exempel med Island, förklarar Urban Ahlin i SVD.
Allianspolitikerna är dock ytterst kritiska till förslaget, som Carl Bildt avfärdar med största tydlighet:
– Det är en huvudlös politik, klassisk antiamerikansk Vänsterpartipolitik som skulle vara omöjlig i en regeringsställning, säger han.
Bildt fortsätter förklara att det finns en skillnad mellan amerikanska militärbaser och andras militärbaser (som te x Ryssland), som gör att även om man förespråkar en demilitarisering så kan den inte ske på ett sådant sätt som de rödgröna föreslagit:
– Inte på det här sättet. Vi vill få dem, och Ryssland, att nedrusta sina kärnvapen. Ryssland, visst, de har inte lika många baser som USA, men deras baser i till exempel Georgien finns där mot landets vilja. Alla USA:s baser har antingen mandat från FN:s säkerhetsråd eller från det aktuella landets regering.
Vänsterkartellens förslag är förstås lika galet som verklighetsfrånvänt - och då verklighetsfrånvänt inte bara för att USA naturligtvis inte kommer att påverkas det minsta av vad en rödgrön svensk regering tycker i frågan, utan verklighetsfrånvänd pg a den bristande förståelsen för USA:s roll i världen. USA har 290 000 man soldater stationerade runtom i världen. (Vilket SVD här har en utmärkt grafisk bild av). De flesta finns i Irak, men 54 000 finns också i Tyskland, 33 000 i Japan och 25 000 i Sydkorea. Vad skulle hända utan USA på dessa platser?
SVD frågar Mike Winnerstig, forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI om saken, och skriver:
Även forskningsledaren Mike Winnerstig vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, betonar att USA:s baser och kärnvapenparaply avhållit Japan och Sydkorea från att rusta upp och skaffa egna kärnvapen. I Europa har USA redan minskat sina styrkor i Europa från 340000 till 80000 man.
–De symboliserar en stark politisk och militär solidaritet, som även vi är delaktiga i. Skulle de försvinna blir det problem inom EU och Nato. Länder i Östeuropa har en viss misstänksamhet mot Tyskland och Ryssland. Så länge amerikanerna är på plats behöver de inte rusta upp. Är man renodlat antiamerikansk så är det här en frestande lösning. Men har man fred och stabilitet för ögonen så kan konsekvenserna bli direkt motsatta, säger Mike Winnerstig.
Han har naturligtvis helt rätt. Att avskaffa de amerikanska militärbaserna skulle öppna upp för krig och konflikter vars konsekvenser inte går att ana. USA har sedan andra världskriget varit den demokratiska världens främsta garant för stabilitet (och stabilitet är något vi svenskar tveklöst tycker om). Vilka platser har sedan dess varit stabilast?
Sydkorea är en plats. Landet har efter kriget utvecklats från ett fattigt underutvecklat till en av världens modernaste och mäktigaste ekonomier - ett demokratiskt land där människor lever i både fred och frihet. En fred och frihet som inte bygger på att deras galne granne i norr har ett stabilt temperament, utan på att USA haft en stabil bestående närvaro.
Japan är en annan, som måhända (tack vare USA) är en god vän med väst, men konflikterna som härrör från andra världskriget gentemot Kina och (Nord)Korea är inte lösta och det svårt att se hur Kina, och Nordkorea inte hade varit avsevärt mer aggressiva gentemot Japan om Japan hade haft en egen- och inte en amerikansk militär.
Taiwan är ett annat exempel - att landet (som länge var det riktiga Kina) aldrig invaderats av kommunisterna, beror tveklöst på USA:s beskydd.
Andra platser är förstås Irak och Afghanistan: Irak hade idag styrts av en i alla avseenden grym folkmördare (Saddam Hussein) utan USA. Afghanistan hade -styrts- av talibaner som stenar kvinnor till döds på gator och hugger kroppsdelar av folk (Afghanistan utan USA hade varit som Somalia idag är, för dem som nu glömt hur Afghanistan var innan 2001).
Det bästa exemplet av alla är dock Västeuropa. Att Stalin och hans efterföljare inte expanderade mer efter sina krigsbyten under andra världskriget beror också det på amerikansk militär närvaro. Och alla som studerat kalla kriget vet att det sista europeiska politiker då önskade, var att USA skulle dra sig tillbaka.
USA är således inte bara en god kraft i världen, det är den bästa av politiskt-militära krafter världen någonsin har sett. I följande artikel beskriver Dennis Prager hur USA (fortfarande) är världens sista hopp. Där beskriver han bland annat den mörka situationen i många länder, alltifrån Mexikos knarkkrig, Rysslands inte alltid demokrativänliga ageranden, Irans "nynazistiska" ideologi, Kongos folkmord, Kina, FN, etc. Om Europa skriver han dock följande mycket talande analys:
Europe long ago gave up fighting for or believing in anything other than living a life with as much economic security, as many days off and as young a retirement age as possible. World War I killed off European idealism. And whatever remained was destroyed by World War II. What I have written about the Germans is true for nearly all of Europe: Instead of learning to fight evil, Europe has learned that fighting is evil.
I ljuset av de rödgrönas USA-krav kan en analys av det europeiska tillståndet knappast beskrivas bättre än så där. Sverige - eller Europa - tar inte ansvar för den globala säkerheten. Och när USA gör (och försöker göra) det, så blir USA idag snarare från vänstereuropeiskt håll anklagade för att representera samma slags imperialism som USA spenderade förra seklets sista 50 år med att försvara Europa mot. Det är ironiskt. Vad sådana angrepp visar är att USA kanske borde dra sig tillbaka, men inte för att vänstern kräver det - utan för att Europa helt enkelt inte längre förtjänar amerikanskt beskydd. Så lär det dock heller inte bli (såvida inte libertarianerna intar Vita Huset), eftersom USA visat att de inte är så småsinta. Något som också visar hur mycket världen fortfarande behöver just amerikanskt ledarskap.
Källor: SVD, SVD, SVD
Se även tidigare inlägg:
Fd iransk militär säger att Ahmadinejad vill ha kärnvapen 20100509
Svensk akademiker manar Obama till mer fredlig strategi 20100110
tisdag 25 maj 2010
Obamas felaktiga fokus i förhållande till Iran
Obama-administrationen har de senaste veckorna nått en del framgångar i försöken att utfärda globala sanktioner mot Iran. David Frum har dock här en mycket läsvärd analys av Obama-administrationens Iranpolitik som han menar har missat fokus: de är så intresserade av att nå global konsensus om sanktioner att de missar målet i sig, nämligen att stoppa Iran från att bygga kärnvapen - vapen Iran kommer allt närmare för varje dag som går.
Obama-administrationen borde göra mycket mer: dels borde man samla "de villigas koalition" av länder som utanför FN:s ramar är beredda att utfärda hårda sanktioner mot Iran. Ryssland och Kina kommer inte att delta, men USA har många nära allierade som NATO, EU och Japan som ensamma skulle kunna sätta hård press på Iran.
För det andra bör Obama-administrationen ge Israel klartecken att USA tillåter dem att slå till mot Iran om de anser detta vara nödvändigt. För närvarande sätter USA hård press på Israel att inte göra detta, och Frum skriver att det ironiska vore om Obama pressade Israel hårdare att inte stoppa Iran, än han pressar Iran att stoppa sina aktiviteter.
För det tredje bör USA förbereda sig på scenariot att Iran faktiskt kan komma att skaffa sig kärnvapen. USA bör därför bygga ett kärnvapenparaply i mellanöstern, där det står tydligt att någon form av iransk attack skulle innebära också en direkt attack mot USA och leda till en konfrontation som Iran inte kan vinna. Detta skulle kunna göras genom att permanent stationera amerikansk personal i Israel, vilket skulle innebära att dessa också direkt drabbades av ett iranskt anfall, vilket i sin tur också skulle innebära en mycket mer direkt konfrontation mellan USA och Iran än dagsläget innebär.
David Frums analys av saken är en av de bästa jag läst, och jag instämmer helt. Obama-administrationen behöver vara både tuffare och snabbare, och mer än något annat måste man förstå vilka som är USA:s vänner och vilka som inte är det. Israel är grundläggande USA:s bästa vän i mellanöstern - Iran är dess sämsta. Utifrån det faktumet bör också rätt policy fattas gällande vilken part man pressar hårdast. Obama har under sin presidentperiod varit tämligen dålig på detta, och har i sina översofistikerade diskurser om internationella relationer förlorat förståelsen för vad trofasta allianser nationer emellan innebär.
Med det sagt är hans attityd dock avsevärt bättre än många andra världsledares, och svenska röster som dessa som menar att ett iranskt kärnvapen inte vore någon katastrof, visar (som så många andra exempel) hur oändligt mycket vettigare även en liberal amerikansk president är, än svenska tyckare vars strävan efter fred till varje pris beror mer på feghet och det svenska desperata behovet av trygghet till vilket pris som helst, snarare än en vettig syn på världen eller en moralisk övertygelse om att göra det rätta till varje pris.
Källa: FrumForum
Se även tidigare inlägg:
FN överens om sanktioner mot Iran 20100521
Fd iransk militär säger att Ahmadinejad vill ha kärnvapen 20100509
Obama-administrationen borde göra mycket mer: dels borde man samla "de villigas koalition" av länder som utanför FN:s ramar är beredda att utfärda hårda sanktioner mot Iran. Ryssland och Kina kommer inte att delta, men USA har många nära allierade som NATO, EU och Japan som ensamma skulle kunna sätta hård press på Iran.
För det andra bör Obama-administrationen ge Israel klartecken att USA tillåter dem att slå till mot Iran om de anser detta vara nödvändigt. För närvarande sätter USA hård press på Israel att inte göra detta, och Frum skriver att det ironiska vore om Obama pressade Israel hårdare att inte stoppa Iran, än han pressar Iran att stoppa sina aktiviteter.
För det tredje bör USA förbereda sig på scenariot att Iran faktiskt kan komma att skaffa sig kärnvapen. USA bör därför bygga ett kärnvapenparaply i mellanöstern, där det står tydligt att någon form av iransk attack skulle innebära också en direkt attack mot USA och leda till en konfrontation som Iran inte kan vinna. Detta skulle kunna göras genom att permanent stationera amerikansk personal i Israel, vilket skulle innebära att dessa också direkt drabbades av ett iranskt anfall, vilket i sin tur också skulle innebära en mycket mer direkt konfrontation mellan USA och Iran än dagsläget innebär.
David Frums analys av saken är en av de bästa jag läst, och jag instämmer helt. Obama-administrationen behöver vara både tuffare och snabbare, och mer än något annat måste man förstå vilka som är USA:s vänner och vilka som inte är det. Israel är grundläggande USA:s bästa vän i mellanöstern - Iran är dess sämsta. Utifrån det faktumet bör också rätt policy fattas gällande vilken part man pressar hårdast. Obama har under sin presidentperiod varit tämligen dålig på detta, och har i sina översofistikerade diskurser om internationella relationer förlorat förståelsen för vad trofasta allianser nationer emellan innebär.
Med det sagt är hans attityd dock avsevärt bättre än många andra världsledares, och svenska röster som dessa som menar att ett iranskt kärnvapen inte vore någon katastrof, visar (som så många andra exempel) hur oändligt mycket vettigare även en liberal amerikansk president är, än svenska tyckare vars strävan efter fred till varje pris beror mer på feghet och det svenska desperata behovet av trygghet till vilket pris som helst, snarare än en vettig syn på världen eller en moralisk övertygelse om att göra det rätta till varje pris.
Källa: FrumForum
Se även tidigare inlägg:
FN överens om sanktioner mot Iran 20100521
Fd iransk militär säger att Ahmadinejad vill ha kärnvapen 20100509
USA dras återigen in i Somalia
Somalia som sedan Black Hawk Down-incidenten 1993 varit ett tabu i amerikansk politik, och som gjort att amerikansk militär närvaro i Afrika i allmänhet och Somalia i synnerhet varit minimal (vilket förstås är dåligt för afrikanerna, inte bra) tycks dock nu tagit en viss vändning när man inser att man på ett eller annat sätt måste motverka den somaliska islamismen. USA stöder därför den legitima men ytterst svaga regeringen i Mogadishu med pengar och amerikanska vapen, och obemannade amerikanska flyg - som USA (och Obama) haft stora framgångar med i gränstrakterna till Pakistan - används också i Somalia. Richard Engel har här ännu ett reportage om landet:
Se även tidigare inlägg:
Är Somalia världens farligaste land? 20100524
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Är Somalia världens farligaste land? 20100524
USA stöder Sydkoreas bojkott av Nordkorea
Den 26 mars sjönk det sydkoreanska örlogsfartyget ROKS Cheonan (PCC-772) i Gula Havet utanför den koreanska kusten. 46 besättningsmän dog, och en sydkoreansk haverikommission konstaterade i början att det rörde sig om en undervattensexplosion och inte en explosion ombord på fartyget.
- Det kan röra sig om en mina eller en torped, sa kommissionens biträdande ordförande Yoon då till The Korea Herald i slutet av april, skriver DN.
Sedan dess blev bevisen allt tydligare att skulden för incidenten vilade på Nordkorea. I mitten av maj konstaterade en internationell undersökningskommitté med bland annat svenska deltagare, att det var fråga om explosion som kom utifrån. Argument för detta är sprängkraften, berättelser från ögonvittnen, ljudupptagningar och hur metallen i fartyget slitits itu, men också skador på sjömännen, vilka sägs vara typiska för en explosion.
Vidare fastslår rapporten att explosionen haft en sprängverkan av 200-300 kilo TNT. Flera fynd berättar också, enligt rapporten, att det är fråga om en torped från Nordkorea. Här handlar det om metallfynd, delar av en torped, nordkoreanska siffror och serienummer, skriver DN.
Anklagelserna väckte dock en -sedvanligt- arg respons från Nordkorea som anklagade Sydkorea för lögner och hotade med krig om Sydkora införde sanktioner. Det i sin tur fick USA att tydligt förklara sin försvarspakt med Sydkorea, och president Obama instruerade den amerikanska militären koordinera samarbetet med Sydkorea för att kunna slå tillbaka eventuell nordkoreansk aggression.
I torsdags förra veckan fastslog också en internationell kommission att det var just en nordkoreansk torped som låg bakom händelsen. Sänkningen av fartyget är den dödligaste sammandrabbningen mellan de båda länderna sedan Koreakriget 1950-53, och USA har 28,000 soldater vid den sydkoreanska gränsen. Sydkoreas Lee Myung-Bak har också tagit incidenten mycket hårt, och igår förklarade i ett TV-tal att Sydkorea kommer att frysa all handel med grannen i norr. Han förklarade att sänkningen ska hänskjutas till FN:s säkerhetsråd och att nordkoreanska handelsfartyg inte längre får trafikera sydkoreanska vatten, och att hans land tidigare tolererat nordkoreansk brutalitet men att det nu är slut med detta:
Sydkoreas beslut får också stöd från USA, och Vita Huset släppte igår ett meddelande som förklarade:
Analytiker tror att konflikten kommer att bestå i flera månader framöver, men bedömer risken för ett verkligt krig som litet. Nordkorea har en tradition av hätska utspel, men militärt så är landet underlägset sin USA-stödda granne i söder.
Källor: DN, SVD, Reuters, APNEWS, DN, DN
Se även tidigare inlägg:
Franklin Graham talar om Nordkorea, sjukvård et c 20091223
Hillary Clinton vinner diplomatiska segrar 20091012
Obama - videovecka 36 20090927
Bill Clinton uppdaterar Obama om Nordkorea 20090819
Nordkorea avrättar kvinna som delat ut biblar 20090724
Nordkorea misstänks för cyberattack 20090709
Nordkorea avfyrar fler missiler 20090704
- Det kan röra sig om en mina eller en torped, sa kommissionens biträdande ordförande Yoon då till The Korea Herald i slutet av april, skriver DN.
Sedan dess blev bevisen allt tydligare att skulden för incidenten vilade på Nordkorea. I mitten av maj konstaterade en internationell undersökningskommitté med bland annat svenska deltagare, att det var fråga om explosion som kom utifrån. Argument för detta är sprängkraften, berättelser från ögonvittnen, ljudupptagningar och hur metallen i fartyget slitits itu, men också skador på sjömännen, vilka sägs vara typiska för en explosion.
Vidare fastslår rapporten att explosionen haft en sprängverkan av 200-300 kilo TNT. Flera fynd berättar också, enligt rapporten, att det är fråga om en torped från Nordkorea. Här handlar det om metallfynd, delar av en torped, nordkoreanska siffror och serienummer, skriver DN.
Anklagelserna väckte dock en -sedvanligt- arg respons från Nordkorea som anklagade Sydkorea för lögner och hotade med krig om Sydkora införde sanktioner. Det i sin tur fick USA att tydligt förklara sin försvarspakt med Sydkorea, och president Obama instruerade den amerikanska militären koordinera samarbetet med Sydkorea för att kunna slå tillbaka eventuell nordkoreansk aggression.
"We endorse President Lee's demand that North Korea immediately apologize and punish those responsible for the attack, and, most importantly, stop its belligerent and threatening behavior," sa Vita Husets talesman Robert Gibbs.
"U.S. support for South Korea's defense is unequivocal, and the president has directed his military commanders to coordinate closely with their Republic of Korea counterparts to ensure readiness and to deter future aggression," fortsatte han.
I torsdags förra veckan fastslog också en internationell kommission att det var just en nordkoreansk torped som låg bakom händelsen. Sänkningen av fartyget är den dödligaste sammandrabbningen mellan de båda länderna sedan Koreakriget 1950-53, och USA har 28,000 soldater vid den sydkoreanska gränsen. Sydkoreas Lee Myung-Bak har också tagit incidenten mycket hårt, och igår förklarade i ett TV-tal att Sydkorea kommer att frysa all handel med grannen i norr. Han förklarade att sänkningen ska hänskjutas till FN:s säkerhetsråd och att nordkoreanska handelsfartyg inte längre får trafikera sydkoreanska vatten, och att hans land tidigare tolererat nordkoreansk brutalitet men att det nu är slut med detta:
– Men nu är det annat. Nordkorea ska få betala ett pris, sade Lee och krävde en ursäkt för torpederingen av korvetten ”Cheonan” den 26 mars, skriver DN.
Presidenten sade att hans land inte längre ämnar tåla några som helst provokationer norrifrån:
– Om vårt territorialvatten, luftrum eller territorium kränks kommer vi genast att använda vår rätt till självförsvar.
Sydkoreas beslut får också stöd från USA, och Vita Huset släppte igår ett meddelande som förklarade:
skriver SVD som citerar CNN.
"Vi stödjer president Lees krav att Nordkorea omedelbart ber om ursäkt och straffar de ansvariga för attacken, och, framförallt, upphör med sitt illvilliga och hotfulla beteende",
Analytiker tror att konflikten kommer att bestå i flera månader framöver, men bedömer risken för ett verkligt krig som litet. Nordkorea har en tradition av hätska utspel, men militärt så är landet underlägset sin USA-stödda granne i söder.
Källor: DN, SVD, Reuters, APNEWS, DN, DN
Se även tidigare inlägg:
Franklin Graham talar om Nordkorea, sjukvård et c 20091223
Hillary Clinton vinner diplomatiska segrar 20091012
Obama - videovecka 36 20090927
Bill Clinton uppdaterar Obama om Nordkorea 20090819
Nordkorea avrättar kvinna som delat ut biblar 20090724
Nordkorea misstänks för cyberattack 20090709
Nordkorea avfyrar fler missiler 20090704
måndag 24 maj 2010
Är Somalia världens farligaste land?
Richard Engel intervjuas här på MSNBC om sin resa till Somalia och konstaterar att Somalia förmodligen är världens farligaste land, där den nationella regering (som USA stöder) har kontroll över i princip ingenting. Utanför huvudstaden Mogadishu styrs landet av islamistmilisen al-Shabaab, och i huvudstaden styr presidenten bara området mellan sitt presidentpalats och flygplatsen. Till Somalia reser dessutom människor från väst för att strida för islamisterna. Somalia är ett land Engel menar måste ägnas mer uppmärksamhet eftersom landet är ett laglöst land (bortsett från shariah-lagar) med stor grogrund för terrorism. Den här bloggen har ganska länge uppmärksammat situationen i Somalia som av många olika orsaker måste tas på allvar. Terroristpotentialen är en aspekt, övergreppen mot mänskliga rättigheter en annan.
Afghanistan, Pakistan, Jemen och Somalia. För att bara nämna några (dock kanske de mest tydliga platserna) där terroristexporterande islamism har starka fästen. I de tre förstnämnda länderna driver USA aktiv krigföring (öppen krigföring dock bara i Afghanistan). I Somlia gör USA än så länge inte mer än oregelbundna lufträder, men i framtiden kommer man nästan säkert att tvingas ta till mer drastiska åtgärder. Därtill har vi givetvis Irak (och Iran) - samt förstås alla inhemska islamister som bor inne i USA (eller någon annanstans i västvärlden). Kampen mot den globala islamismen är helt uppenbar global. En utmärkt beskrivning för att just beskriva denna kamp är förstås "det globala kriget mot terrorismen" - för det är just detta det är (i synnerhet i USA:s fall, som faktiskt driver en aktiv krigföring mot dessa krafter). Ett uttryck som myntades och användes konsekvent av president Bush, men som Obama just därför har valt att inte använda. Vad Somalia (och alla andra exempel ovan) dock visar, är att det bästa sättet att beskriva USA:s kamp mot den islamistiska terrorismen är just "det globala kriget mot terrorismen". Jag har väldigt svårt att komma på något bättre.
Att de flesta förmodligen inte ens minns vad Obama kallar konflikten antyder att hans etikett inte är lika beskrivande.
Se även tidigare inlägg:
Lars Vilks hotad från Somalia 20100104
Islamister rekryterade på svensk fritidsgård 20091111
Islamisterna i Somalia tvingar befolkningen att beskåda avrättningar 20091106
Kristendomen utrotningshotad i Somalia 20091024
Somalias islamister fortsätter sina illdåd 20091020
Amerikan i Somalia manar till jihad mot USA 20090905
De somaliska islamisternas illdåd 20090629
Svenska somalier strider för islamisterna 20090529
De somaliska flyktingarna 20090316
Somalias islamism 20090316
Hoten från Somalia 20081202
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Afghanistan, Pakistan, Jemen och Somalia. För att bara nämna några (dock kanske de mest tydliga platserna) där terroristexporterande islamism har starka fästen. I de tre förstnämnda länderna driver USA aktiv krigföring (öppen krigföring dock bara i Afghanistan). I Somlia gör USA än så länge inte mer än oregelbundna lufträder, men i framtiden kommer man nästan säkert att tvingas ta till mer drastiska åtgärder. Därtill har vi givetvis Irak (och Iran) - samt förstås alla inhemska islamister som bor inne i USA (eller någon annanstans i västvärlden). Kampen mot den globala islamismen är helt uppenbar global. En utmärkt beskrivning för att just beskriva denna kamp är förstås "det globala kriget mot terrorismen" - för det är just detta det är (i synnerhet i USA:s fall, som faktiskt driver en aktiv krigföring mot dessa krafter). Ett uttryck som myntades och användes konsekvent av president Bush, men som Obama just därför har valt att inte använda. Vad Somalia (och alla andra exempel ovan) dock visar, är att det bästa sättet att beskriva USA:s kamp mot den islamistiska terrorismen är just "det globala kriget mot terrorismen". Jag har väldigt svårt att komma på något bättre.
Att de flesta förmodligen inte ens minns vad Obama kallar konflikten antyder att hans etikett inte är lika beskrivande.
Se även tidigare inlägg:
Lars Vilks hotad från Somalia 20100104
Islamister rekryterade på svensk fritidsgård 20091111
Islamisterna i Somalia tvingar befolkningen att beskåda avrättningar 20091106
Kristendomen utrotningshotad i Somalia 20091024
Somalias islamister fortsätter sina illdåd 20091020
Amerikan i Somalia manar till jihad mot USA 20090905
De somaliska islamisternas illdåd 20090629
Svenska somalier strider för islamisterna 20090529
De somaliska flyktingarna 20090316
Somalias islamism 20090316
Hoten från Somalia 20081202
Stor desperation i Louisiana
Katastrofen i Louisiana är ett faktum med både våtmarks- och djurliv drabbat. Fiskeindustrin står stilla och guvernör Bobby Jindal som tagit sig an uppgiften att bekämpa katastrofen på största allvar kräver hårdare tag från Washington DC:
Och här ett annat reportage om konsekvenserna av oljespridningen:
Se även tidigare inlägg:
Vad orsakade oljekatastrofen? 20100522
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Och här ett annat reportage om konsekvenserna av oljespridningen:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Vad orsakade oljekatastrofen? 20100522
söndag 23 maj 2010
Obamas strategi 2010: Skyll på Bush
Politico har här en mycket intressant artikel om hur Obamas strategi inför höstens kongressval kommer att vara att titta tillbaka istället för att titta framåt genom att precis som 2008 försöka skylla allt på USA:s tidigare president George W. Bush. Artikeln förklarar dock att detta är en riskfylld strategi eftersom det var 16 månader sedan Bush lämnade Vita Huset.
Här kommenterar Newt Gingrich saken på Fox News och säger att eftersom Obamas egna politiska program helt enkelt är mycket impopulära så vill han hellre än att tala om dem återöppna fighten med George W. Bush.
Presidenter i USA har en historia av att skylla på varandra - åtminstone när det rör sig om partiskiften i Vita Huset (och alla som studerat amerikansk politik nu eller för 200 år sedan vet att den kan gå ganska hett till). Det är oftast tjafs som mjukas upp när historien löpt sitt lopp, när valrörelser och presidentperioder tagit slut.
Ett undantag till detta var dock George W. Bush - som visserligen drev en mycket hård anti-Clinton-kampanj år 2000 (där Al Gore gjorde vad han kunde för att inte förknippas med Bill Clinton) - men som när han tillträdde helt släppte kritiken och fokuserade på de bra saker Clinton gjort, och de mål Clinton eftersträvat. Den goda egenskapen kan Obama inte sägas ha - vars karaktär är så oändligt mycket mindre än den karaktär den president han ideligen kritiserar hade. Förhoppningsvis, och förmodligen, så kommer dock också i det här fallet historiens försonande skeenden mildra retorik och relationer.
Gällande Obamas skylla-ifrån-sig retorik, så citerar Erixon i följande inlägg från the Jay Leno Show, som noterat samma tendenser från Obamas sida, och skriver:
Se även tidigare inlägg:
Obama får spärra in fångar på obestämd tid på Bagram-basen 20100522
FNS hemma hos Laura Bush 20100516
Newt Gingrich på katolsk TV om sin nya film 20100507
Här kommenterar Newt Gingrich saken på Fox News och säger att eftersom Obamas egna politiska program helt enkelt är mycket impopulära så vill han hellre än att tala om dem återöppna fighten med George W. Bush.
Presidenter i USA har en historia av att skylla på varandra - åtminstone när det rör sig om partiskiften i Vita Huset (och alla som studerat amerikansk politik nu eller för 200 år sedan vet att den kan gå ganska hett till). Det är oftast tjafs som mjukas upp när historien löpt sitt lopp, när valrörelser och presidentperioder tagit slut.
Ett undantag till detta var dock George W. Bush - som visserligen drev en mycket hård anti-Clinton-kampanj år 2000 (där Al Gore gjorde vad han kunde för att inte förknippas med Bill Clinton) - men som när han tillträdde helt släppte kritiken och fokuserade på de bra saker Clinton gjort, och de mål Clinton eftersträvat. Den goda egenskapen kan Obama inte sägas ha - vars karaktär är så oändligt mycket mindre än den karaktär den president han ideligen kritiserar hade. Förhoppningsvis, och förmodligen, så kommer dock också i det här fallet historiens försonande skeenden mildra retorik och relationer.
Gällande Obamas skylla-ifrån-sig retorik, så citerar Erixon i följande inlägg från the Jay Leno Show, som noterat samma tendenser från Obamas sida, och skriver:
# President Obama sa att han var arg och frustrerad över oljeutsläppet i Mexikanska golfen och oljebolagen. Han sa att han är trött på att de skyller på varandra — sedan gav han George W Bush skulden för allt.
Se även tidigare inlägg:
Obama får spärra in fångar på obestämd tid på Bagram-basen 20100522
FNS hemma hos Laura Bush 20100516
Newt Gingrich på katolsk TV om sin nya film 20100507
Republikanerna vinner i Hawaii
Den republikanske kandidaten Charles Djou vann igår fyllnadsvalet i Honolulus första kongressdistrikt och är den förste republikan på två årtionden att skickas till Washington DC för att representera Hawaii-öarna i kongressen. Trots republikanernas momentum det senaste året så har man inte lyckats vinna de fyllnadsval till kongressen som man haft möjlighet till. Förra året förlorade man ett fyllnadsval i New York och i tisdags förlorade man också chansen att knipa demokraten John Murthas plats i Pennsylvania. Segern i Hawaii är för republikansk del därför stor, och inte minst eftersom segern vann i det distrikt där president Obama växte upp.
Djous seger möjliggjordes dock eftersom demokraterna var splittrade i två kandidater som knep varandras röster. Hawaiis delstatssenats president, demokraten Colleen Hanabusa vann 30,8% av rösterna, den andre demokraten Ed Case, vann 27.6% - vilket innebar att republikanen Charles Djou som kammade hem 39.5 utgick med segern.
Här är ett klipp från Charles Djous segertal. Jag har aldrig varit i Hawaii, men det är en ny upplevelse att se en samling icke-vita stillahavsasiater prata ungefär på samma sätt som Mitt Romney :)
Källor: Fox News, Honolulu Advertiser
Se även tidigare inlägg:
Kongressvalet 2010: Rebellerna intar Frankfort 20100520
Demokraterna behåller John Murthas kongressplats 20100519
Djous seger möjliggjordes dock eftersom demokraterna var splittrade i två kandidater som knep varandras röster. Hawaiis delstatssenats president, demokraten Colleen Hanabusa vann 30,8% av rösterna, den andre demokraten Ed Case, vann 27.6% - vilket innebar att republikanen Charles Djou som kammade hem 39.5 utgick med segern.
"This is a momentous day. We have sent a message to the United States Congress. We have sent a message to the national Democrats. We have sent a message to the machine," sa en entusiastisk Djou. "The congressional seat is not owned by one political party. This congressional seat is owned by the people."
Här är ett klipp från Charles Djous segertal. Jag har aldrig varit i Hawaii, men det är en ny upplevelse att se en samling icke-vita stillahavsasiater prata ungefär på samma sätt som Mitt Romney :)
Källor: Fox News, Honolulu Advertiser
Se även tidigare inlägg:
Kongressvalet 2010: Rebellerna intar Frankfort 20100520
Demokraterna behåller John Murthas kongressplats 20100519
lördag 22 maj 2010
Obama talar på West Points examensdag
President Obama talade idag inför examenseleverna vid West Point, där han talade om den amerikanska militärens uppgift och de utmaningar som låg framför:
Se även tidigare inlägg:
Utvärdering av Karzais USA-besök 20100516
Obamas Afghanistantal vid West Point 20091202
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Utvärdering av Karzais USA-besök 20100516
Obamas Afghanistantal vid West Point 20091202
Vänstern konfronterar Obamas dubbelmoral kring Bagram
Jag skrev i detta tidigare inlägg från idag om Obama-administrationens syn på Bagram-basen, som alltmer börjar lika Obamas egen version av "Guantanamo". Där skrev jag också att den amerikanska vänstern (till skillnad från svensk media) inte hade några problem med att se att Obama för samma politik som Bush, och också förklara att detta var hycklande av Obama. Något som här också mycket tydligt görs på The Rachel Maddow Show:
Jag håller med i mycket av analysen kring Obamas dubbla inställning till två så snarlika platser som Guantanamo och Bagram, men slutet av diskussionen i videoklippet visar också lite på vänsterns inställning till saker och ting: orsaken till att Obama och Bush för den politik de gör, är alltså enligt vänstern, pg a att man inte vill medge hur många oskyldiga det faktiskt är som sitter inspärrade. Det är en väldigt cynisk inställning till USA:s presidentämbete. Att de hade en sådan syn på Bush är inte svårt att föreställa sig, men däremot trodde jag faktiskt inte att de skulle ha samma cyniska inställning till Obama. Vilket gör att jag hamnar i den intressanta positionen att jag i egenskap av pro-republikan väljer att försvara Obama mot den vänster som säkert, till skillnad från vad jag skulle ha gjort om jag haft möjlighet, röstade på honom.
Se även tidigare inlägg:
Obama får spärra in fångar på obestämd tid på Bagram-basen 20100522
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Jag håller med i mycket av analysen kring Obamas dubbla inställning till två så snarlika platser som Guantanamo och Bagram, men slutet av diskussionen i videoklippet visar också lite på vänsterns inställning till saker och ting: orsaken till att Obama och Bush för den politik de gör, är alltså enligt vänstern, pg a att man inte vill medge hur många oskyldiga det faktiskt är som sitter inspärrade. Det är en väldigt cynisk inställning till USA:s presidentämbete. Att de hade en sådan syn på Bush är inte svårt att föreställa sig, men däremot trodde jag faktiskt inte att de skulle ha samma cyniska inställning till Obama. Vilket gör att jag hamnar i den intressanta positionen att jag i egenskap av pro-republikan väljer att försvara Obama mot den vänster som säkert, till skillnad från vad jag skulle ha gjort om jag haft möjlighet, röstade på honom.
Se även tidigare inlägg:
Obama får spärra in fångar på obestämd tid på Bagram-basen 20100522
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)