lördag 31 december 2011

Bloggåret 2011 och vad som väntar 2012

Ett mycket händelserikt år och därmed också ett spännande bloggår går snart till ända när 2011 om några timmar övergår till 2012. Här följer en sammanfattning av det år som varit - först en kort sådan av de viktigaste nyhetshändelserna 2011 i anknytning till amerikansk politik, och därefter en sammanfattning av de i mitt tycke viktigaste blogginläggen här på Amerikanska nyhetsanalyser. Slutligen följer också några tankar inför 2012.

* * *


2011 - ett händelserikt nyhetsår:


2011 började med en tragedi när Arizonas kongresskvinna Gabrielle Giffords sköts i huvudet under ett kampanjevent av en ung psykiskt störd man. 6 andra dog också i tragedin och för en kort tid tycktes nationen samlas under president Obamas ledarskap som höll ett av sina bästa tal på minnesceremonin som följde.

Giffords överlevde och skulle mirakulöst nog under året återhämta sig - men snabbt efter dödsskjutningarna skulle fokus riktas mot en annan del av världen. Mellanöstern skälvde. Demonstrationer - som började med att den 26-årige gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi brände sig själv till döds i Tunisien i protest mot myndigheternas behandling av honom - tände en gnista i hela mellanöstern där tidigare västallierade, sekulära diktatorer fick ge vika en efter en. "En arabisk vår" där demokrati och frihet skulle ersätta årtionden av diktatur, verkade vara i antåg och världen följde med fascinerat intresse händelserna i Tunisien och på det egyptiska tahrir-torget.

I februari blev Wisconisn ett hett samtalsämne i amerikansk politik när den republikanskt ledda delstatskongressen under den republikanske guvernören Scott Walkers ledning drog ner rejält på rätten till kollektivförhandlingar för statsanställda, för att på så vis reda upp delstatens budgetkris. Motdemonstrationerna blev högljudda och omfattande och inledde en proteströrelse som spred sig till andra delstater i norra USA. Republikanerna vann policy-frågan men fortfarande pågår försök att få guvernör Walker avsatt.

Nästa stora världshändelse hände på en annan del av planeten när Japan i mars drabbades av en jordbävning på 8,9 på richterskalan vilket var den kraftigaste på 140 år. Det åtföljdes av en tsunami som slog hårt mot landet och bland annat förstörde kärnkraftverket i Fukushima - vilket i sin tur ledde till en kärnkraftskatastrof - den största sedan Tjernobylolyckan 1986. Världen var snabb att bistå och Japan skulle senare under året påbörja en återhämtning, men 2011 blev nationen onekligen rejält omskakad.

Samma månad upprättade FN en flygförbudzon i Libyen där landets diktator Moammar Ghaddafi slog ner hårt mot sitt eget folk som önskade få se sitt land reformeras. USA drogs snabbt i in i konflikten och valde att tillsammans med NATO engagera sig med flyginsatser för att på så sätt understödja rebellerna i kampen mot Ghaddafi. Obama betonade dock att USA skulle "leda bakifrån" och att det inte skulle bli något nytt invasionskrig. Konflikten drog dock ut på tiden och Obamas strategi skulle kritiseras inte minst från de konstitutionella på såväl höger- som vänsterkanten som konstaterade att Obama hade fått FN:s godkännande men inte Kongressens, vilket var vad den amerikanska konstitutionen krävde för att USA skulle få engagera sig i krig. Konflikten drog ut på tiden, men sommaren 2011 började rebellerna få övertaget och i slutet av sommaren stod det klart att Ghaddafis regim skulle falla, något det inte rådde några tvivel om när diktatorn oktober hittades och dödades. Exakt vad som kommer att hända härnäst står emellertid ännu inte klart.

Det var dock en annan av USA:s fienders död som skulle väcka störst uppmärksamhet. Den 1 maj 2011 rapportera president Obama i ett kort tal att USA hade dödat Usama Bin Ladin - mannen bakom 9/11-attackerna tio år tidigare och världens mest efterlyste man. I USA firades över partigränserna och det uppstod en debatt om huruvida det var Bushs tuffa förhör mot Al Qaida-fångar som gett upphov till informationen som ledde fram till terrorledaren eller ej - en debatt som här i Sverige i princip ignorerades. Här diskuterades hellre frågan i fall USA:s operation var laglig enligt internationell rätt eller ej. Hursomhelst dödades terrorikonen och det tio år långa kriget mot terrorismen skulle förvisso fortgå, men en slags slutpunkt hade i och med Bin Ladins död likväl satts. Det skulle i synnerhet noteras på 10-årsminnesceremonin efter 9/11-attacken som hölls den 11 september 2011 där såväl president Obama som tidigare president George W. Bush deltog tillsammans och formellt invigde det nya minnesmonumentet efter offren.

Våren 2011 blev också slutet för NASA:s rymdfärjor. I maj gjorde rymdfärjan Endeavour sin sista resa (där den skjutne kongresskvinnan Gabrielle Giffords make Mark Kelly var kapten). Och i juli gjorde rymdfärjan Atlantis sin sista resa - vilket markerade åtminstone det tillfälliga slutet på NASA:s 50-åriga rymdverksamhet. Beslut som skulle kritiseras av en mängd astronautveteraner som ansåg att president Obama inte borde ha pensionerat färjorna innan andra amerikanska alternativ fanns att tillgå. Utvecklingen av rymdteknik skulle dock inte stå stilla och under hösten började privata aktörer demonstrera vilka rymdtransportmöjligheter de var på väg att kunna erbjuda.

I juli drabbades Norge av en tragedi som blev en världsnyhet när högerextremisten Anders Behring Breivik bombade det norska regeringskansliet i Oslo och sköt ihjäl 69 människor på en socialdemokratisk konferens på ön Utöya. Brevik menade att Europa höll på att islamiseras och att vänstern representerad av de norska socialdemokraterna öppnat vägen för detta. En (ny) debatt om islamofobi tog snabbt fart i Norge, Sverige och runtom i världen och islamkritiker överlag började av etablerad media grundlöst associeras till Breivikdådet.

Våren och sommaren 2011 uppdagades också en mängd amerikanska sexskandaler kopplade till politiker. De två mest kända var dels den demokratiske kongressmannen Anthony Weiner som genom en tabbe på twitter avslöjades med att ha haft en mängd hemliga cyberrelationer med yngre kvinnor över nätet, och dels Kaliforniens tidigare guvernör Arnold Schwarzenegger som det visade sig ha ett nu 13-årigt barn tillsammans med sin hushållerska som vare sig världen eller hans hustru Maria Shriver vetat om - vilket ledde till att kändisparet separerade.

Hösten 2011 skulle till stor del kännetecknas av det republikanska primärvalet och diskussionen, debatten och kampen om vilken republikan skulle få utmana president Obama 2012. Det blev en berg-och-dalbana där kandidater sköt upp för att lika snabbt falla: Tim Pawlenty var i tidigt skede tippad som favorit, men efter en förlust i provvalet i Iowa (som vanns av Michele Bachmann) kastade han in handduken. Bachmann i sin tur uttryckte sig minst sagt galet när hon höll fast vid att HPV-vaccinet gjorde folk mentalt störda (ett uttalande hon sedan modifierade) och föll från sin tillfälliga toppstatus. Texas guvernör Rick Perry såg sin chans och fick snabbt stöd av såväl evengelikala som te-party-anhängare på det just breda sätt som skulle kunna gjort det möjligt för honom att kamma hem nomineringen. När det visade sig att han var en värdelös debattör så föll han dock snabbt och intresset gick istället över till den svarte fd pizza-restaurang ägaren Herman Cain. Denne skulle dock falla när han av en mängd kvinnor anklagades för att ha gjort sexuella närmanden och haft sidoaffärer utanför sitt äktenskap. Det i sin tur gav Representanthusets fd ordförande Newt Gingrich chansen att med sina duktiga debattfärdigheter segla upp i ledning. I slutet av månaden hade hans ledning dock punkterats av såväl mer intensiv mediagranskning som av främst Mitt Romneys intensiva motkampanj. Romney - som under hela hösten legat på en stabil siffra på dryga 20% hade således överkommit också den sista stora utmanaren inför årets slut och primärvalets början i Iowa den 3 januari.

På den politiska vänsterkanten skulle hösten kännetecknas av ett annat fenomen. Om 2009 och 2010 varit åren då den folkliga konservativa te-party-rörelsen gjorde sig hörda, så skulle hösten 2011 kännetecknas av en folklig vänsterrörelse när "Occupy Wall Street" började demonstrera mot vad de betecknade som orättvisor och klasskillnader mellan de 99 och 1 procenten - demonstrationer som sedan spred sig både över USA och utöver resten av världen, inklusive till Sverige.

Utrikespolitiskt präglades hösten vidare dels av ekonomiska kriser i Europa där euron började vackla och dels av hur den "arabiska våren" i vissa avseenden mer började likna en "arabisk vinter" när de demokratilängtande rösterna började se sig övermannade av islamister som snabbt visade sin intolerans och vrede genom att alltmer öppet förfölja kristna minoriteter.

Hösten präglades också av politiken kring Irak. Den 31 augusti 2010 hade Obama pålyst att alla amerikanska soldater skulle lämna Irak senast den sista december 2011 - enligt det avtal som tidigare slutits mellan den amerikanska och irakiska regeringen. I USA rådde en debatt om huruvida operationen i Irak skulle förlängas eller ej. Så blev inte fallet, till viss del pg a den irakiska regeringens eget beslut - men enligt republikanska kritiker som John McCain pg a president Obamas ointresse för konflikten, vilket nu riskerade att göra alla uppoffringar och amerikanska framgångar i Irak om intet. Hursomhelst: i december 2011 lämnade USA:s trupper Irak och kriget som pågått sedan 2003 var nu avslutat. Åtminstone för USA:s del.

Ett annat problem som gränsade till Irak framstod dock som allt farligare. Allt tydde nu på att Iran verkligen försökte utveckla kärnvapen och att försöken att stoppa Iran från detta med diplomati följt av sanktioner hade misslyckats. Och hårdare sanktioner såväl som militära alternativ (inte minst från israeliskt håll) började nu på allvar diskuteras.

2011 avled också en mängd kända ansikten, och somliga av dessa skulle på sätt och vis reflektera den enkla principen om det godas slutliga seger över det onda. Den 1 maj saligförklarades tidigare påve Johannes Paulus II - dagen efter dödades islamistledaren Usama Bin Ladin. Den massmördande kommunistledaren Kim Jong il dog den 17 december - dagen efter avled Tjeckiens fd president och den anti-kommunistiske frihetskämpen Vaclav Havel.

2011 - ett händelserikt bloggår:


2011 var således ett händelserikt nyhetsår, men det har också varit ett spännande bloggår. För egen del har jag parallellt med händelserna i politiken försökt att på olika sätt ge djupare perspektiv på saker och ting.

Fördjupade nyhetsanalyser i allmänhet:

Det är nog svårt att regelbundet lyckas hänga med övergripande i nyhetsbevakning, och ännu svårare att hinna djupdyka i allt som händer. Några saker anknutna till nyhetshändelserna 2011 har jag dock här på denna blogg försökt gräva ner mig i.

En i mitt tycke mycket intressant sak att följa som ett sidospår till katastroferna i Japan i våras, var de amerikanska hjälpinsatserna i landet, som gick under samlingsnamnet Operation Tomodachi och som i mångt och mycket återupprättande en alltmer svajande relation mellan Japan och USA (Se denna och denna länk med underlänkar) - och även utgör ett bra exempel på motbild till bilden av en bullrig, ohyfsad militärmakt svenska journalister uppväxta på 1960-talet gärna förmedlar.

En annan intressant (och underhållande) sak att rapportera om var slutet för Illinois fd guvernör Rod Blagojevich, som jag följt pg a såväl ett visst juridiskt intresse för USA, som för Blagojevichs många gånger mycket underhållande stil, sedan han arresterades i december 2008 för att bl a ha försökt sälja den senatsplats Barack Obama lämnade efter sig när han vann presidentvalet. I december detta år dömdes Blagojevich till 14 års fängelse och jag skrev då en sammanfattande artikel om mina ca 130 inlägg om honom.

Av mer seriöst politisk karaktär har under 2011 de många republikanska och konservativa konferenserna varit intressanta att följa. Främst av dessa naturligtvis den återkommande konservativa konferensen The Conservative Political Action Conference (CPAC) - i februari i Washington DC. Jag såg de flesta av talen och sammanfattade hela konferensen i följande inlägg.

Det republikanska primärvalet är förstås ett annat ämne som varit högintressant. Jag har följt alla stora svängar i primärvalet och recenserat alla republikanska primärvalsdebatter tämligen ingående - vilket även inkluderar de flesta av de mer informella debatter som inte primärt varit TV-debatter (Länkarna är för många och för utspridda för att här enkelt kunna länkas till, men finns alla i arkivet). Det har gett en god förståelse för såväl kandidaterna ifråga som för processen dessa för närvarande genomgår i kampen om vem som ska bli president Obamas motståndare nästa år. Själv har mitt stöd varierat mellan en mängd av dessa kandidater för att till slut landa på Newt Gingrich.

George W. Bush

Ett av mina primära intressen ifråga om amerikansk politik är, som ni som läser den här bloggen regelbundet vet, George W. Bushs presidentskap som jag följt sedan han kampanjade år 2000. Förra hösten släppte han sin presidentbiografi "Decision Points" en bok jag i mars recenserade ingående och där jämförde bokens innehåll med de exklusivt negativa recensionerna i svensk media. Det ledde i sin tur till en annan lång artikel om vinklad svensk USA-rapportering den 1 april, där jag beskriver och förklarar min ståndpunkt om att svensk media överlag (såväl statsägd sådan som privata aktörer) är vinklade i sin rapportering och i princip alltid skildrar republikanerna negativt vilket för en svensk allmänhet omöjliggör en rättvis förståelse av amerikansk politik. Detta bekräftades än en gång den 11 september när SVT hade en heldagssändning om 10-årsminnet efter 9/11-attacken - en sändning som helt präglades av Bushkritik och var en sändning som jag därför skarpt kritiserade i en annan lång artikel vid namn "En granskning av SVT:s 9/11-sändning".

Svensk USA-bloggning

Dessa saker blev bevis - inte bara för att svensk media var vänstervinklad ifråga om amerikansk politik, utan också för att de i många avseenden faktiskt var okunniga, något som tog sig uttryck i såväl journalistiska artiklar fyllda av faktafel som enkla Wiki-sökningar skulle kunnat åtgärda, till böcker med översättnings/faktafel och journalistiska opinionsartiklar baserade på såväl faktafel som enkelspåriga synsätt.

Detta har under året i sin tur fått mig att på ett mer övergripande sätt förstå vikten av svensk USA-bloggning som en balanserande motpol mot en överlag vinklad (och okunnig) svensk media. Eftersom Sverige saknar rikstäckande TV- radio eller tidningar som kanal för dessa balanserande motröster så utgör bloggar för närvarande ett av de bästa, enklaste och billigaste medlen att tillgå för saken. Något jag uppmärksammade strax innan jul i inlägget USA-bloggar - ett bra komplement till svensk USA-rapportering.

I detta sammanhang måste också sägas att det varit kul att se min bloggkompis John Gustavsson komma till skott under året. Medan jag själv till största del fokuserat på amerikansk utrikespolitik, svensk media, religionsfrågor och George W. Bush så har John på ett mycket professionellt sätt under 2011 skrivit avancerade analyser av några av de mest toppaktuella ekonomiska frågorna, vilket varit otroligt roligt att såväl läsa som promota. Och hans analyser och perspektiv har onekligen varit en viktig balanserande del för att förklara den ekonomiska konservatismen på ett mer trovärdigt och kunnigt sätt än vad som någonsin görs i svensk media.

Inför 2012


2012 kommer naturligtvis att domineras av det amerikanska presidentvalet. Inrikespolitiskt kommer situationen med den amerikanska ekonomin och arbetslösheten bli intressant att följa, likaså gränspolitiken mot Mexiko. Utrikespolitiskt står USA åtminstone till viss del inför en ny era. Kriget i Irak är för USA:s del nu över och president Obama har skiftat fokus mot Asien. Även i Afrika är den amerikanska närvaron i form av såväl militärt intresse som humanitära operationer större än förmodligen någonsin tidigare. Saker som alla kommer att bli intressanta att följa.

2011 visade dock det alla redan visste, nämligen att framtiden för oss människor är svår att förutspå. Vi kan göra vårt bästa för att förbättra den, men vi kan inte förutsäga den. Istället för att försöka göra det så nöjer jag mig därför härmed med att önska alla bloggläsare ett gott nytt år!

Se även tidigare inlägg:

Bloggåret som gått och året som kommer 20101231

CNN: 2011 års tio politiska incidenter

CNN sammanfattar här 2011 års tio politiska "oops-incidenter" :)



Se även tidigare inlägg:

Obama - videovecka 153: Obama sammanfattar 2011 20111231

Obama - videovecka 153: Obama sammanfattar 2011

President Obama sammanfattar på denna sista videovecka för 2011 det år som gått, och förklarar att tillsammans så kan amerikaner få ekonomin att växa under det kommande året, något han som president kommer att göra allt han kan för att åstadkomma. Slutligen önskar han med familj alla ett gott nytt år:



Se även tidigare inlägg:

Obama - videovecka 152: Paret Obama önskar God Jul 20111224

Obamas popularitet minskar - ungdomar besvikna

President Obama vars popularitetssiffror legat ganska lågt ganska länge, fick se ett litet uppsving så sent som i början av denna vecka när han hade 47% stöd (i samband med debatten om pay-roll-tax-skattesänkningarna). Det var dock ett rejält kortlivat uppsving för nu har opinionssiffrorna för presidenten fallit till marken igen.

En Gallup-undersökning från i torsdags gav Obama 41% i approval rating och 50% i disapproval, vilket alltså är ett ganska dramatiskt fall från de 47% i approval ratings tidigare under veckan.

En annan sak Obama under 2012 heller inte kommer att kunna ta för givet, är att ungdomar kommer att rösta på honom på samma sätt som gjordes 2008. Det inte i första hand för att yngre väljare ser något mer lockande alternativ på andra sidan utan främst för att Obamas politik överlag inte hjälpt dem. Hot Air skriver här om saken och tipsar om följande artikel på CNN som konstaterar:

In 2008, the youth vote helped sweep Barack Obama into office. Americans 18-29 spread the word on social media, energized fundraising and went to the polls.

In 2012, the youth vote is moving on and throwing those omnipresent “Hope” bumper stickers and t-shirts in garbage bins.

Not because of apathy. Not because another candidate generates more enthusiasm. Not because of his character. Not because they think voting is pointless. The 18-29 vote is up for grabs in 2012 because youth can’t afford cars to put bumper stickers on and those t-shirts are worn out from too many days sitting on the couch unemployed.


Hot Air länkar också till följande roliga video för hur man tar bort sin Hope and Change bumper sticker, om man i ungdomlig naivitet olyckligtvis fäst en sådan på bilen :)



Obama är för närvarande på semester i Hawaii och har överlag undvikit officiella framträdanden. Efter nyår kommer dock kampen mellan Obama och de rivaliserande republikanska presidentkandidaterna att ta rejäl fart och då kommer hans approval rating, såväl som stödet från ungdomar, att bli betydligt viktigare för hans återvalsteam att hålla koll på.

Källor: The Hill, Hot Air

Se även tidigare inlägg:

O Reilly om Obamas låga opinionssiffror 20110902

Läget inför valet i Iowa på tisdag

The Rachel Maddow Show har här en bra och sevärd sammanfattning om läget för de republikanska kandidaterna inför valet i Iowa på tisdag:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Se även tidigare inlägg:

Kandidaternas slutargument inför Iowa 20111230

Utställning om Obamas mor Ann Dunhams konstverk på Hawaii

Barack Obamas mor Ann Dunham har i första hand blivit känd genom sin son. Hon sysslade dock med kreativa saker långt innan Barack Obama var född och en utställning om hennes liv och kreativa projekt har nu öppnat på Hawaii - en utställning som fokuserar på henne istället för på presidentsonen. Här rapporterar CNN om saken:



Se även tidigare inlägg:

Jon Stewart om Ed Schultz - och underhållande liberaler 20110508

Mitt Romneys söner kampanjar för sin far

Mitt Romneys familj är förstås väldigt engagerade i sin fars presidentkampanj. Här rapporterar Fox News om hur hans söner engagerar sig:



Yahoo News rapporterar här om hur en av Romneys söner - Matt Romney, i fredags på ett kampanjmöte i New Hampshire, på frågan om det inte var dags för hans far att offentliggöra sin skatteåterbäring (något Romney inte gjort) skämtade om Obamas födelsecertifikat och sa:

"I heard that someone suggested that as soon as President Obama releases his grades, and birth certificate, and a sort of a long list of things, then maybe he will."


Ett skämt i ett inte helt ofarligt politiskt vatten, vilket fick en annan av sönerna - Tagg Romney, att hoppa in och påpeka:

"That was not my dad who said that."


En av Romneys söner har även fått den fd fotomodellen från 1980-90-talet - Cindy Crawford (som 2008 stödde Obama) att i våras ställa upp i en pro-Romney video. Något Mitt Romneys talesman Eric Fehrnstrom kommenterade:

"Cindy Crawford appears in a demonstration video at Romney call day to show people how to use ComMitt fundraising software,"


Se även tidigare inlägg:

Iowa: Romney klättrar Gingrich faller 20111230

Jackie Cushman Gingrich om sin fars kampanjsituation

Newt Gingrichs dotter Jackie Cushman som arbetar för sin fars kampanj intervjuas här på Fox News om den rådande för Gingrich-kampanjen ganska svåra situationen:



Se även tidigare inlägg:

Fler endorsements för Gingrich 20111231

------------------

Jackie Gingrich till sin fars försvar 20111218

Fler endorsements för Gingrich

Huruvida Newt Gingrichs tårar kommer att hjälpa honom i Iowa eller ej återstår att se på tisdag, men igår endorsades han också av Iowas talk-radio-programvärd Steve Deace som tidigare arbetat på WHO Radio och 2008 starkt stödde Mike Huckabee. Deace motiverar sitt stöd till Gingrich som följande efter att ha förklarat att det bara finns två kandidater som kan åtgärda det vänstern förstört de senaste 50 åren:

One of those candidates is Ron Paul, but his foreign policy is naive at best and reckless at worst. The other is Newt Gingrich, who has campaigned on what I believe is the most important issue facing us as a people—the loss of the rule of law.


Han beskriver sedan hur vänstern använt sig av icke-folkvalda domare för att utbreda sekularism, omdefiniera äktenskap, inkräkta på äganderätten etc. Ämnen han själv tagit sig an i sina otaliga radioprogram och ämnen som Newt Gingrich förstår:

After offering every candidate in the race the chance to show they understand the gravity of this issue, Gingrich is the only one who has demonstrated he does, and can also use the bully pulpit of the presidency to educate Americans on the need to return to the rule of law.


Han går sedan in på Gingrichs moraliska och politiska leverne och säger att Gingrich visserligen gjort saker han själv inte håller med om (såväl privat som politiskt), men att Gingrich också ödmjukt talat ut om dessa saker (inklusive på hans radioshow) och lovat att inta tydliga positioner i socialkonservativa frågor. Han konstaterar slutligen:

It is my hope the other Republican candidates will follow Gingrich’s bold leadership in providing the country a true alternative to President Obama.

It is my prayer that next year that for once we actually have something to vote for, and not just something to vote against. I am making this endorsement in the hopes that will be the case.


Ett annat endorsement kommer från Thomas Sowell från Hoover Institution, Stanford University som konstaterar att Romney inte är någon äkta konservativ och att den bästa anledningen att rösta på honom förmodligen är att han är mest "valbar" - men även det är ett missvisande begrepp eftersom det var det man också sa om George Herbert Walker Bush mot Ronald Reagan 1980. Sowell skriver vidare:

Much depends on whether you think the voting public is going to be more interested in Newt Gingrich's personal past than in the country's future. Most of the things for which Gingrich has been criticized are things he did either in his personal life or when he was out of office. But, if we are serious, we are more concerned with his ability to perform when in office.

... There are no guarantees, no matter whom the Republicans vote for in the primaries. Why not vote for the candidate who has shown the best track record of accomplishments, both in office and in the debates? That is Newt Gingrich. With all his shortcomings, his record shows that he knows how to get the job done in Washington.


Och New Hampshires tidning Union Leader, som i slutet av november endorsade Gingrich, men sedan dess blivit ganska ensam i att göra detta, skriver här en kritisk ledarspalt om Romney till Gingrichs fördel och konstaterar dels att Romney och George Herbert Walker Bush har många moderata likheter, vilket påminner om situationen 1980. Det i sin tur bör göra konservativa väljare betänksamma:

Romney, like Bush in 1980, is riding high in the polls right now. His friends’ “super PAC’’ is pounding rival Gingrich with nearly $1 million in advertising to which even The Washington Post has assigned a high “Pinocchio’’ rating for its out-and-out distortions.

There are two more debates scheduled for New Hampshire. They come after next week’s Iowa caucuses, and the field may be considerably smaller by then. So there is still time for Granite Staters to take the measure of these men and see whether Gingrich’s ideas, which led to a Republican revolution, matter more than Romney’s millions.


Det går trögt för Gingrich. Dessa endorsements är dock förmodligen upplyftande och i debatterna som kommer har han möjlighet att lyckas med det han inte verkar ha lyckats med i Iowa - nämligen att vinna tillbaka sina förlorade supportrar. På debatterna medverkar visserligen också Mitt Romney, men då på egen hand utan sin kampanjpropaganda till hjälp.

Källor: SteveDeace.com, Creators.com, Union Leader

Se även tidigare inlägg:

Art Laffer endorsar Newt Gingrich 20111231

Veteranjihadister på väg till Libyen

CNN rapporterar här om hur Al Qaidas toppledare i Pakistan skickat jihadistveteraner för att upprätta en närvaro i Libyen:



Se även tidigare inlägg:

Ghaddafis son tillfångatagen i Libyen 20111120

----------

Militanta islamister leder Libyens militärgrupper 20111030

Art Laffer endorsar Newt Gingrich

Ronald Reagans legendariske ekonomiske rådigare Art Laffer som tidigare stödde Herman Cains 9-9-9-plan endorsar nu Newt Gingrich, och förklarar här sin syn på saken på Fox News där han också förklarar att han kan intyga att Gingrich faktiskt var med i processerna före och under Ronald Reagans era ifråga om den ekonomiska politiken, han anser också att Gingrich är den som tydligast bevisat att han faktiskt kan leverera:



Art Laffers endorsement är ett tungt sådant och förmodligen ett av Gingrichs viktigaste.

Källa: Los Angeles Times

Se även tidigare inlägg:

Gingrich endorsas av J.C Watts 20111227

----------

Reagan-ekonomen Art Laffer stöder 9-9-9-planen 20111014

fredag 30 december 2011

Kandidaternas slutargument inför Iowa

USA Today har här gett alla sju republikanska toppkandidater möjlighet till några korta slutanföranden om varför de bör vinna, så här dagarna inför nomineringsvalet i Iowa på tisdag.

"I want to be America's Margaret Thatcher," sa Michele Bachmann.


Ron Paul betonade vikten av konstitutionen och sa:

"We desperately need a restoration of our constitutional principles and limited government."


Newt Gingrich betonade sin debattförmåga och sa:

"The key to the election this fall is to be able to debate President Obama," Gingrich said, "and I think everyone would agree from the debates we've had that I'm a much more effective advocate for our values and our beliefs than Romney is."


Jon Huntsman som satsat alla sina slantar i New Hampshire tonade ner vikten av Iowa och sa:

"Iowa will be forgotten about after a day or two, and all eyes will be on New Hampshire, which is the first primary state, where you will get all voters who will turn out."


Rick Perry betonade sin förmåga att skapa jobb:

"If they are looking for someone who's got the executive governing experience in creating jobs and creating an environment where men and women can have the dignity to take care of their family, there's not anybody on that stage that even gets close to what I've been a part of in the state of Texas."


Mitt Romney förklarade att han var "the last man standing" och sa:

"We've had one leader after another slowly rise and then be brought down to Earth, and at this stage we seem to be rising in esteem instead of declining," he said. "I think most of the candidates have been put under the microscope, and now that that's happened, we're getting more support."


Och Rick Santorum sa att han var den bäste kandidat att utifrån konservativa principer kunna besegra Obama:

"Iowans are looking to answer two questions: who's the best candidate to defeat Barack Obama and who can we trust to stand up for the conservative principles to lead this country effectively, after they win the election,"


Intervjuerna i dess helhet kan läsas hos USA Today.

Källa: USA Today

Se även tidigare inlägg:

Tårögd Gingrich minns sin mor 20111230

Tårögd Gingrich minns sin mor

Newt Gingrich talade på ett kampanjevent där han blev tårögd när hans mor kom på tal. Här är sekvensen:



Här kommenterar han sedan tårarna när han tillfrågas om saken av en reporter:



Sorg och även sentimentalitet är förstås något som i sina rätta sammanhang bör respekteras. I politiska sammanhang kommer förstås naturligtvis alltid följdfrågan om känslorna verkligen var äkta. 2008 gjorde Hillary Clinton en liknande sak i primärvalet i New Hampshire - en delstat hon till viss förvåning också vann.

Här diskuterar Mark Halperin den tårögde Gingrich på MSNBC (3:20in):

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Hur kommer allmänheten att betrakta Gingrichs tårar?

Här intervjuar Chris Matthews några väljare om saken (de flesta verkar dock vara demokrater):

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



För att ge min egen ringa syn på saken så anser jag att Hillary Clintons tårar var krokodiltårar medan Gingrichs förmodligen var äkta ;)

Se även tidigare inlägg:

Iowa: Romney klättrar Gingrich faller 20111230

Kina har femårsplan för rymdutforskning

Kina har pålyst en femårsplan för rymdutforskning, något Fox News här rapporterar om och där astronauten Gene Cernan kommenterar saken och förklarar att han inte är förvånad och uttrycker åter sin besvikelse över Obama-administrationens policy ifråga om rymdforskning:



Här är också ett annat inslag om saken:



Se även tidigare inlägg:

Privata satsningar på rymdraketer tar fart 20111214

Huntsmans anti-Paul-ad i New Hampshire

Jon Huntsman som satsat alla sina kort på New Hampshire är rädd för att Ron Pauls popularitet ska sprida sig från Iowa också till primärvalsstat 2 och har därför lanserat denna anti-Ron-Paul-ad i New Hampshire som anspelar på Ron Pauls halvrasistiska nyhetsbrev från 1990-talet:



Se även tidigare inlägg:

Ron Paul nämner sitt nyhetsbrev 1995 20111226

Iowa: Romney klättrar Gingrich faller

En ny opinionsundersökning visar återigen det som länge stått tydligt; dels att Gingrich fallit snabbt i Iowa - men också att Romney klättrat och nu tagit sig upp till första plats med Ron Paul som tvåa och Rick Santorum som trea.

Opinionsläget - i synnerhet för Romney - beror dock på att de konservativa väljarna är splittrade och Romney har, trots att han leder, lägre stöd i delstaten nu än han hade för fyra år sedan när han förlorade. Här rapporterar Chuck Todd på MSNBC om saken:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Problemet för de mest konservativa av årets kandidater (Santorum, Perry, Bachmann) är att det finns så många av dem med relativt samma grundkoncept (konservativt kristna) - där ingen utmärker sig som den självklare ledaren som alla samlas runt, utan där de istället tvingas att verkligen kämpa om varandras röster. Något som i sin tur öppnat upp för Romney. Jag hade själv hoppats på att Newt Gingrich skulle kunna ena de konservativa rösterna ungefär på nästan samma sätt som Huckabee gjorde 2008. Så tycks dock helt uppenbart inte bli fallet, och Gingrichs hopp ligger förmodligen på South Carolina.

Det bör dock sägas att valet i Iowa är ett nomineringsval där det är kandidaterna med de mest hängivna väljarna som vinner, vilket talar mer för Paul, Santorum (och även Perry) än för Romney. Så det återstår alltså fortfarande att se om Romney faktiskt kommer att vinna. Gör han det talar dock väldigt mycket till hans fördel i resten av primärvalet.

Se även tidigare inlägg:

Rick Santorum om sin tredjeplats i Iowa 20111229

Stimulus Debate: Round five

Som ni som följer bloggen vet så har jag, John Gustavsson, hamnat i en bloggduell med en medbloggare på RightSpeak, en amerikansk blogg som jag deltar på. Vi diskuterar stimulanspaket och om USA bör skära ner på de statliga utgifterna nu, eller vänta tills ekonomin är bättre (min syn är att man inte har råd att vänta). Nedanstående är mitt senaste inlägg i debatten. Länkar till de tidigare debattinläggen finns högst upp i inlägget.

******

Round one (From John)
Round two (From Pablo)
Round three (From John)
Round four (From Pablo)

First, this whole stimulus debate got me thinking of a video published earlier this year by Econstories. If you haven't yet seen it, this is a great time:


Now, on to Pablo's post:

Pablo makes an important point about transportation and how there are more "shovel-ready" projects when it comes to highways. These projects take less time to plan, in particular if they only involve reparations, and they can indeed be highly economically efficient. I agree it's hard (although not impossible) for the private sector to build roads and highways, although I believe the private sector to be fully able to build and maintain railroads and airports (since it's easy to restrict access to those, which is not the case with regular roads).

So far we agree. Here's where I differ with Pablo: I believe we can make efficient public investments while cutting the deficit. Instead of passing another 800 billion dollar stimulus package, of which again probably around 50 billion will be spent on transportation (and the other 750 be wasted), I believe we should cut some wasteful spending, let's say 400 billion the first year, and then increase spending on transportation by let's say 100 billion. The positive short-term effect from the transportation spending will help outweigh some of the possible negative short-term effects that come from cutting the other spending.

The department of defense in particular should have its budget reduced significantly as the US is no longer in Iraq, but even if that wasn't the case, Pentagon is probably the biggest wasters in the entire federal government. I believe they got more paperpushers than they got soldiers.

Of course, the US will have to cut some spending that isn't technically waste yet not affordable given the circumstances. This is going to be a frankly heartbreaking task as it will mean firing federal employees who don't deserve it and who may have a hard time finding another job. Yet, it has to be done or we'll have do go through with even more heartbreaking measures in the future.

I also think you Pablo misrepresented my position a little bit when you said that "John has made the assertion that the United States government should not borrow any more money". I believe it's impossible to balance the budget in one year (even Ron Paul acknowledges that), but i believe the US needs to cut spending starting NOW. Not in 2014, but now. I believe the budget could be balanced in 5-7 years or so if we start now. In the meantime, of course the US will have to borrow some more.

The biggest problem with postponing spending cuts can be summarized in a single word: Expectations. If no-one believes the spending cuts will come, then everyone will act as if they won't. This will exasperate the problems with more and more investors starting to expect the US to go bankrupt. Also no-one trusts the stimulus programs anymore. There has been a lot of them and they've had no measurable positive effect. By chosing more stimulus over budget cuts, the US shows itself to be absolutely tone-deaf to the market signals sent by the falling stock markets and the high unemployment. Do we really want investors to think we're ignoring their concerns?

I'm happy you agree with my assessment regarding why bond yields are so low. However, you also appear to dismiss the importance of this subject when you state that the only thing that matters is that they are low, and not why. Any sales manager can tell you that the source of demand is highly important: Is demand increasing because customers are appreciating our product more than they did before? Because customers are getting richer? Because our competitors are getting worse? Every "source" demands a different course of action. Most of all, understanding the source of the additional demand will help answer the question: Will it last?

In the case of the US, we agree (I think) that the answer is no. Now the difference is that I think it will be much easier to keep the low interest rates if the US starts cutting spending now. Let me explain: Whatever we do, if we choose your path or my path, we'll have to borrow money for a couple of more years. Let's say the US will have to borrow at least another 5 trillion dollars before the budget is balanced - not unrealistic at all I think, might even be an underestimation. Now how do we ensure that we get as low as possible interest on these 5 trillion? A 1 % difference in yield will be huge because of the amount that will have to be borrowed.

Let's do the math: 2 % interest for 10 years on 5 trillion: 1.02^10 x 5 000 000 000 000 = 6.09 trillion dollars.
To be contrasted with 3 % interest for 10 years on 5 trillion: 1.03^10 x 5000 000 000 000 = 6.7 trillion dollars.

The difference is just above 600 billion dollars. And once interest rates start to spike, there's really no ceiling they can't break. Just ask Ireland. They were borrowing at 2-3 % as late as 2007, and this year interest peaked at 14.3 % (just FYI, borrowing 5 trillion at 14.3 % means having to pay back 19 trillion). Bond yields can be very volatile and are driven to a large extent by gut feelings, because the risk of default cannot be calculated very precisely mathematically. Right now, investors feel the US will be able to handle this debt crisis. I suggest we don't give them a single reason to re-evaluate that feeling. Once it's gone, it may very well be too late to cut and you may have to make very severe cuts very fast to again convince the markets that you won't go bankrupt. Even then it might not be enough.

There are two bond market equilibria: A good equilibria and a bad equilibria. The good equilibria is when bond yields are low because markets expect the US to be able to pay back its debt, and the low yields then help making sure the US can pay back its debt. The bad equilibria, as you may suspect, is the exact opposite: High yields because markets don't expect the US to be able to pay back its debt, and the high yields just like the low yields becomes a self-fulfilling prophecy.

In short: The US can't wait with cutting the deficit because even once you start cutting, it will take a long time to balance the budget and you'll have to borrow money to stay solvent during the time it takes to balance the budget. And if you've lost the trust of the market, believe me that will be expensive. Ireland began to cut spending in 2009 and yet bond yields kept going up, peaking this summer. Only recently have they began to fall back as Ireland finally managed to convince the world that they were serious about the deficit. Yet, yields remain stubbornly above 8 %.

Regarding taxation, we agree (and we're probably alone on this site) that all options must be on the table. Yet, a VAT on top of all the other taxes would not be my first choice. It would have a positive effect in boosting consumption temporarily (if you announce that "on january 1st 2013 everything will become 5 % more expensive" people will be sure to buy that TV, lawnmower and fridge they've been thinking about buying before then). I think we should go the other way and instead of making taxation even more complicated by adding a tax on top of all the others, we should just scrap the tax code and introduce the FairTax. The FairTax can then if necessary be raised, creating more revenue for the government AND a temporary (sometimes well-needed) boost in consumption resulting from people consuming as much as possible before the raise. It would save about 500 billion all in all in administration costs that this tax code causes. and that's 500 billion the US economy could really use right now. I would however accept a VAT if the Democrats agreed to a major entitlement reform or similar in return.

It is also important that americans understand that a lot of the problems in the US economy actually comes from the Eurozone crisis, which I've written about extensively. The US fiscal crisis is not only caused by weak domestic demand - this crisis is global. It's hard to see how the US can stimulate itself away from this crisis when such a large chunk of it is caused by events on the other side of the Atlantic. The Eurozone is not like Las Vegas: What happens there doesn't stay there. It spreads all over the globe.

Finally Pablo repeats what he said in his first answer: That this is a recession like no other, like the Great Depression in the 1930's. This is conveniently ignoring that, like I said in my first post, this recession ended back in june 2009 - before virtually any stimulus money was spent. So no stimulus money was needed to end the recession, and even trillions of it haven't been able to create a boom. Yet you suggest more stimulus will cure us from this 1930's nightmare we're supposedly in. I respect your opinion but I seriously can't understand how that makes sense to you.

We do need a good leader, and just like you, I believe Romney would make a good president - in particular in economic issues. He's a turnaround artist, after all. I think he should start turning around America's deficit starting the 20th of january 2013.

We just can't afford to wait.



Se även tidigare inlägg:

Svar till en kritiker angående David Frum 20111208

torsdag 29 december 2011

Rick Santorum om sin tredjeplats i Iowa

Jag tillhör dem som gillar Rick Santorum utan att tro nämnvärt mycket på dennes faktiska chanser. Hans syn på amerikanskt utrikespolitik är enastående - och till skillnad från te x Mitt Romney (som också har en bra syn på saken) så har Santorum faktisk erfarenhet av saken från sin tid i Senaten.

Nu har Santorum efter ett intensivt kampanjarbete klättrat upp till tredjeplats i Iowa med 16%, efter Ron Paul(22%) och Mitt Romney(25%) men före Newt Gingrich(14%). Det innebär att medan Gingrich fallit 19% sedan den senaste opinionsundersökningen av CNN/Time, så har Santorum stigit med 11%. Här rapporterar MSNBC om saken:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Och här intervjuas också Rick Santorum om sin nya ställning:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Se även tidigare inlägg:

Rick Santorum får stort endorsement i Iowa 20111210

Friad palestinsk självmordsbombare vill fortfarande nå martyrskap

2005 försökte den kvinnliga palestinska självmordsbombaren Wafa al-Biss ta sig in i Israel från Gaza för att döda israeler på ett lokalt sjukhus. Bomben utlöste emellertid inte när hon försökte, och den misslyckade självmordsbomberskan togs istället tillfånga av Israel.

I det israeliska fångutbytet för att få Gilad Shalit friad av Hamas var hon dock en av de fångar som friades. Fängelset har dock inte ändrat hennes ståndpunkt och hon förklarar i en intervju hur hon fortfarande eftersträvar martyrskap. Hon gör det inte pg a desperation eller för att hon har det dåligt ställt (det har hon inte; hon kommer från en rik familj och pluggar till journalist på universitet) utan för att hon vill och anser det vara den rätta livsväg att gå.



Se även tidigare inlägg:

Hamas' ledare Ismail Haniyeh besöker Muslimska brödraskapet 20111227

Gary Johnsons libertarianska kandidatur kan dra gay-röster från Obama

New Mexicos fd guvernör Gary Johnson som kandiderat i det republikanska primärvalet men inte fått vara med på så många debatter som han önskat, förklarade i onsdag att han tänkte ställa upp som presidentkandidat för det libertarianska partiet istället. Därmed kommer han förstås inte att ha någon chans att bli president, men också stänga ute sig själv från framtida möjligheter att avancera inom det republikanska partiet.

En sak kommer dock att gör Gary Johnsons kandidatur utmärkande, han kommer med säkerhet att vara den ende kandidat i presidentvalet 2012 som finns på valsedlarna i varje delstat, att förespråka samkönade äktenskap - något alla republikanska kandidater är emot och även president Obama är emot även om han sagt att hans syn håller på att utvecklas - det kommer dock med all sannolikhet inte innebära att han kommer att uttala sig för saken inför det uppkommande valet.

Det i sin tur kan innebära att Gary Johnson får möjligheter att stjäla de gay-röster som annars när allt kommer omkring givetvis hade gått till Obama (då alla republikanska kandidater är mer skeptiska - och direkt kritiska - till gay-äktenskap än de förmodligen någonsin varit i presidentvalskampanjer.

Dan Choi - som under de tidigare DADT-reglerna - sades upp från militären efter att han gått ut med sin homosexualitet och som tidigare sagt att han inte kommer att rösta för president Obama igen förklarar för Daily Caller att han har stor respekt för Johnson:

“I am not in the habit of endorsing candidates and I no longer belong to any party, but I hold Governor Johnson in highest regards and think he would be an amazing president.”


GOProud´s VD Jimmy LaSalvia konstaterade också han att Gary Johnson var ett alternativ:

“Gov. Johnson may very well attract gay voters because of his position on same-sex civil marriage, but I think that everyone on the ballot in November is going to give Obama a run for his money,”


Republikanerna har också en osynlig men aktiv gay-kandidat - Fred Krager, som förklarade att han var en fan av Gary Johnson men själv ville förändra republikanerna inifrån:

“I am a huge Gary Johnson fan and consider him a friend, but I am staying in the Republican Party and will fight for change from within,”


Gary Johnson skulle kunna dra gay-röster bort både från republikanerna och president Obama. Men eftersom demokraterna onekligen har fler gay-väljare än republikanerna och ingen av de rådande republikanska kandidaterna bryr sig om denna väljargrupp ett uns, så tyder allt på att Obama kommer att förlora mest på en Johnson-kandidatur.

Källa: Daily Caller

Se även tidigare inlägg:

Gingrich kontra Obama om gay-äktenskap 20111221

Iran hotar oljeleveranser

USA överväger att implementera ännu hårdare sanktioner mot Iran - som man på goda grunder misstänker försöker utveckla kärnvapen. På detta har Iran nu svarat att om hårdare sanktioner inför så kan man komma att stänga av oljeleveranserna genom Hormuzsundet, något USA i sin tur varna Iran för att inte göra. MSNBC rapporterar här om saken:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Här kommenterar också John Bolton saken på Fox News:



Källa: New York Times

Se även tidigare inlägg:

John Bolton om Iran och CIA:s förlorade dronplan 20111208

onsdag 28 december 2011

Kim Jong il:s begravningsceremoni

Nordkorea har idag tagit farväl av sin avlidne ledare Kim Jong il. Enligt nordkoreansk statstelevision var det ett folk i landssorg som trotsade en bitter vintersnö för att gråtande och skrikande vinka farväl vid den förbipasserande kistan. Exil-nordkoreaner i Sydkorea är dock kritiska och har föga gott att säga om den döde ledaren. Här rapporterar MSNBC om saken:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Se även tidigare inlägg:

Vittnesmål från Nordkoreas hemliga fångläger 20111227

Gingrich siktar på South Carolina

Newt Gingrich har fallit till fjärde plats i Iowa efter Romney, Paul och Santorum. Än har han inte gett upp i delstaten, men mycket tyder på att han nu siktar mest på South Carolina - den delstat han har störst chanser att vinna. Här rapporterar MSNBC om saken:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Se även tidigare inlägg:

Gingrich endorsas av J.C Watts 20111227

Är kristendomen på väg att utrotas i Irak och Afghanistan?

Förföljelserna mot kristna har skjutit i höjden såväl i mellanöstern som i Irak och Afghanistan. Fox News rapporterar här om saken och konstaterar att det 2003 fanns mellan 800 000 och 1,4 miljoner kristna i Irak, idag är den siffran 500 000 - och frågan är om kristendomen kommer att överleva i denna region:



Se även tidigare inlägg:

Sovjetunionens förföljelse av katolska nunnor 20111226

Kyrkor bombade i Nigeria - och kristna förföljda i Egypten 20111226

Svenskarna i Etiopien dömda till 11-års fängelse

De två svenskarna Johan Persson och Martin Schibbye som sedan i somras suttit häktade i Etiopien har nu dömts till 11 års fängelse för att ha tagit sig in i landet illegalt (något de erkänt) och för att ha stött den terrorstämplade gerillan ONLF (något de förnekar).

Jag har inte hängt med i detta fall särskilt noggrant men det mesta tyder på att de arresterats pg a att de rapporterade i egenskap av inbäddade journalister med ONLF-gerillan, vilket den etiopiska regeringen betraktar som samarbete med dessa. Här har CNN några inslag om den händelse som för närvarande är mycket aktuell här i Sverige:



Här ett annat inslag:



Och här ett tredje inslag där Carl Bildts kabinettssekreterare Frank Belfrage intervjuas:



Mer om detta vid senare tillfälle...

Perry nu mot aborter även vid våldtäkt och incest

Det pågår för närvarande en intensiv kamp om de socialkonservativa och evangelikala väljarna i Iowa. Rick Santorum som blev den förste att besöka delstatens alla valdistrikt beskrev här om dagen valet i Iowa som tre olika val: dels ett libertarianskt val han förklarade att Ron Paul skulle vinna. Dels ett moderat val mellan Gingrich och Romney. Och dels ett val bland de konservativa väljarna mellan honom själv, Bachmann och Perry. Oavsett huruvida den beskrivningen stämmer eller ej så är det i första hand de tre sista (men även Gingrich) som fiskar efter de evangelikalas och de strikt socialkonservativas röster.

Rick Perry motsätter sig likt alla andra kandidater aborter. Men igår förklarade han att han fått en ännu hårdare syn på sitt abortmotstånd och att han nu motsätter sig aborter även vid fall av våldtäkt och incest. Ett ställningstagande han kom fram till efter att ha sett den av Mike Huckabee producerade filmen "Gift of Life" från 2008.

Perry förklarade att han rördes av en kvinna som introducerade filmen på ett event i Des Moines tidigare i december:

"She said, 'I am the product of rape.' And she said 'my life has worth,'" Perry said of his exchange with the woman. "It was a powerful moment."


Perry gjorde uttalandet på en kampanj i Osceola, Iowa i samband med att pastorn Joshua Verwers från Full Faith Christian Center uppmärksammade att Perry hade undertecknat ett Personhood USA-löfte där han (precis som Rick Santorum, Michele Bachmann, Newt Gingrich och Ron Paul) lovade att motsätta sig aborter "without exception and without compromise."

Här är trailern till Huckabees film:



Det återstår att se huruvida denna förändring hjälper Perry politiskt eller ej. Pastorn var till en början skeptisk till Perrys skifte men sa till slut:

"I do believe it was a sincere answer and that he has converted his position and that he would support personhood,"


Min egen syn på Perry är att han - även om man kan vara kritisk till hans ståndpunkter i sig - är en av de rakaste kandidaterna, som faktiskt säger vad han tycker rakt ut om han väl tycker något, utan att vrida och vända på sakerna som de andra kandidaterna (bortsett från Ron Paul) gör för att framstå på det sätt de anser uppfattas bäst.

Källa: MSNBC

Se även tidigare inlägg:

Ny Perry-ad: Anita Perry om sin make 20111223

Svar till en kritiker angående David Frum

Mitt inlägg om varför David Frum hade fel i det han sa om USAs budgetunderskott (essentiellt att USA borde fortsätta låna i flera år till eftersom räntorna är så låga) provocerade en medbloggare på RightSpeak till att skriva ett svarsinlägg där han hävdade att David Frum hade rätt. Här är mitt svar på hans inlägg, som ni kan hitta här.

****


Recently I wrote a post about David Frum and criticized him for his view on the deficit. Frum argued that the deficit is not an urgent issue, but rather something we can deal with when we want to, when we happen to feel for it, sometime a few years from now or so.

First of all, I'm happy Pablo took the time to respond. I really want us to have more intellectual debates here at RightSpeak and I know that both him and I are trying to contribute to that. Pablo is a fellow conservative whom I respect a lot, in particular for the fact that he always expresses his views even when he knows that they are unpopular.

Now, to the subject:

Pablo assures me that government borrowing to invest in infrastructure would have a positive return, far above 2 %, but ignores one very important thing:

It is impossible to stimulate the economy by investing in infrastructure.

This is because infrastructure investments take so long time. You can't just build a bunch of airports in the middle of nowhere and think that that will somehow help the economy, you have to plan where to build them, how big they should be, how many terminals and gates they should have etc. If we decide to build an airport today, it may well take five years or more before it's actually finished and actually contributing to the economy. Since the point of stimulus is to help the economy NOW, not in five years when the economy might have recovered on its own and might be on its way to becoming overheated, it doesn't really work.

Yes, we'll create a few jobs for architects in the meantime, and after they've made the layout for the airport we'll create a few more jobs for construction workers, but the real contribution to the economy that an airport provides comes once it's finished - and like I said, that's way too late to be considered an efficient stimulus in a recession.

The same goes with railroads (where to put them, how to deal with houses that might be in the way etc), roads (where, what kind of roads etc) and basically every other infrastructure investment. They're too slow.

There is another problem too: Political corruption and waste. Even if there is a great need for more railroads in America - and I don't doubt that - that's no guarantee that politicians will have the good sense to build railroads in the right place. A perfect example of this is the John Murtha airport, with only three commercial flights but plenty of tax money. I doubt it has a stimulating effect on the economy.

Even if the government were building railroads, who's to say they won't just end up building a connection between hippietown and liberalville (population: 224)?

Some people claim that the market isn't good at infrastructure, and that it constitutes a "market failure". What they forget is that a market failure does not equal a government success. Many times, the market fail, and the government steps in and makes everything worst. Generally, the pains of a market failure are far more endurable than the pains of a government failure. If there is a demand for railroads, they will be built. The biggest problem really is environmental regulation and similar that scares away entrepreneurs who don't want to get sued by PETA. But that's an issue for another day.

Next, Pablo claims that demand for government debt is the highest since 1995. That might be, I don't know, but as one of the commenters pointed out, this is not because of trust in the US government but because of mistrust in the market. If you don't believe in the stock market and don't feel that you know enough about commodities to invest in that market, then your options are limited. Buying american bonds until the stock market improves makes perfect sense, because even though american bonds carry with them a nowadays not insignificant default risk, that's nothing compared with the stock market. It's still the safest investment around, investors figure, and so they all buy bonds - pushing the yields down. I actually explained in my first post why the US can borrow at 2 %, Pablo unfortunately couldn't be bothered to comment on my explanations. Another thing we should notice is that the 10-year yield is only based on expectations about the coming 10 years. I would agree that the risk that the US will default within ten years is rather small, but then it increases exponentially as social security and medicare payments start to really get out of control between 2020-2030. 10-year yields don't reflect this yet, but give it a few years and I promise you they will. Again, like I wrote in my original post, you cannot deal with government debt the way you deal with private, corporate debt. For a company, lending just for the sake of it when interest rates are low can make perfect sense, but that does not translate to governments.

In addition, since the uncertainty in the stock market is one of the things that are pushing investors towards bonds, this means that once the economy and hence the stock market recovers, bond yields are likely to rise, possibly sharply as investors go back to the stock market. But even if the economy recovers, the US will still be running a huge deficit - revenues aren't set to increase to 3.8 trillion any time soon. So a recovery, ironically, can be very costly for the US government. At the same time, without a recovery, the deficit will remain even bigger (though with a lower interest rate). It's really hard to see how this can get a happy ending.

Unfortunately Pablo, to borrow at 2 % with the intention of only borrowing as long as rates are low is not going to work. The US and its population is currently "getting used" to a 1.6 trillion deficit, and federal spending at 3.8 trillion all in all. Do you think if, in a couple of years, 10-year yields are at 6 % that voters will suddenly accept a 1.6 trillion spending cut? Do you think anyone in congress would be brave enough to suggest it? Right now, the average voter is horrified that the government is spending 3.8 trillion dollars per year. Just like the average voter once was horrified that the government decided to introduce an income tax. But give it a few years, and they get used to it. The average voter doesn't even know what a bond yield is, what they mean and how they work. We must cut spending before spending nearly 4 trillion dollars a year becomes "normal", at which point it will be too late and the US will have doomed itself to bankruptcy and poverty.

I have a paper published by the European Central Bank that I really think you should take a look at Pablo. It's called “The impact of high and growing government debt on economic growth”, and it basically concludes that once debt reaches 90-100 % of GDP, adding debt will have a negative effect on economic growth. And that's exactly where the US is right now. I originally read it because I'm writing an undergrad thesis on the topic of government debt. This is economic research, proving me right and you wrong, Pablo.

Developing a plan to cut spending after 2014 is not going to cut it, for several reasons. The main one being that we've heard that before. We'll cut spending tomorrow, we promise. And we'll also go on a diet... next week. And quit smoking... starting january 1st. And look over our retirement savings... yeah, you get it. It's not credible because it's been said so many times before, but it's never done. No investor will trust it, and no employer either. The fiscal crisis is burdening the US economy, and unemployment in particular, and promising to begin to solve it in a few years is just not going to cut it. Promising a VAT-or-something in a few years is not enough. The market has lost confidence in that the US government can stimulate the economy, having seen it try and fail for years. Restoring confidence ought to be priority number one for a Republican president, and repeating what Obama has said for years: "We'll solve it tomorrow" isn't going to do that.

There is another issue that Pablo is ignoring when he argues for more stimulus: Government dependency. When you increase spending, you create a dependency on government and an expectation that government will solve all problems. This is insane as the market already has a natural cleansing mechanism which makes sure that unprofitable businesses go out of business and resources are freed up to be used by the efficient, profitable businesses. As conservatives, we ought to be against government dependency and want as many people as possible to not have to rely on the government for their income - whether that income is in the form of a welfare cheque or in the form of a salary paid by stimulus money. You can count on a lot of "temporary" stimulus jobs to soon become permanent positions, if history is any guide. Can we really tolerate that government grows permanently every recession? I don't think so and I really hope everyone agrees. But that is a consequence of stimulus spending, and that's a big reason why we have to oppose it.

On a final note, in the beginning of his post Pablo draws a distinction between borrowing to build a welfare state and borrowing to stimulate the economy. I'd argue that borrowing to build a welfare state is significantly more productive than borrowing for the purpose of stimulus. Plenty of welfare states have really low levels of government debt (Denmark, Sweden, Norway, Finland...), and in welfare states, people are used to tax hikes and so if there is any trouble paying back debt, politicians can simply raise taxes and they won't risk getting voted out of office for it. The welfare state has certain benefits after all, that the stimulus does not. While in a welfare state, at least you get free health care and education, stimulus programs do nothing to help the economy but lead to a permanent increase in bureaucracy. I'm not a fan of the welfare state, but borrowing to subsidize education makes a lot more sense to me than borrowing to build another John Murtha airport.

This will do for now. Mr Pablo, the ball is in your court.

John Gustavsson


Se även tidigare inlägg:

David Frum is wrong: Deal with the deficit now 20111223

tisdag 27 december 2011

Pund: En lösning för Irland

I följande inlägg beskriver jag varför jag anser att Irland bör införa det brittiska pundet som valuta, och varför detta vore bättre än att stanna i euron och även bättre än att återinföra en egen valuta.

***

My endless writings on the eurozone crisis are back by popular demand - actually, not really, but no-one's complained so far. I'm supposed to be studying right now, but I've already done some reading today so I figure I deserve to write a post (you know you're blogging too much when writing a post becomes a "naughty treat").

I've spent quite some time writing about the Irish economy. This is logical since I live most of the year in Ireland, and so I'm affected by the economic crisis going on there (although compared to those actually born in Ireland, I'm very protected from the events).

Today's subject is: Should Ireland join the sterling? I've been doing some thinking on this and my conclusion is that, yes, Ireland would be better of with the British pound, or sterling as it is formally called, as its currency rather than the euro and rather than introducing it's own currency. The reasons are many. Let's start with the reasons the pound is better than the euro:

1) Trade. The UK, not any country in the eurozone, is Ireland's biggest trading partner by far (though Ireland also has a lot of trade with the US). 16 % of exports and 35 % of imports come from the UK, compared to just 5-6 % from Germany and France. Who you trade with is very important for your business cycle - the fact that Ireland trades a lot with the UK but not so much with Germany means that if the UK economy is doing badly, Ireland's economy will do badly as well. The correlation between the Irish and the German economy however is much weaker. Germany and France control the eurozone and naturally they set the interest rate according to their own needs, and this means that the interest rate very often is not going to suit Ireland since Germany/France can be in a recession while Ireland is booming and vice versa. This is not the case with the UK. If the UK needs low interest rates, chances are Ireland needs it too.

2) More influence. Contrary to Germany, the UK actually cares about Ireland. Germany cares about Ireland not defaulting on the debt it owes to German banks, but the UK is not only interested in Ireland not defaulting, but also in social stability and the general well-being of the Irish people. It's not hard to see why when you think about it: Northern Ireland. If it's anything that the UK does not want, it is for the age-old conflict between catholics and protestants in the North to catch fire again. It's been relatively peaceful since 1998 when the Good Friday agreement was signed, and the UK (and Ireland too btw) would certainly prefer it to remain that way. A meltdown in the Irish economy would threaten to erase all the progress that has been made and throw the North into another civil war. A bad economy is known to create social tension and conflicts. A secondary reason why the UK cares about Ireland is simply colonial guilt - it's not very rational, but colonial guilt is still common in the UK. Ireland, for those of you who don't know your Irish history, used to be a British colony for 750 years. For these reasons Ireland would have an easier time influencing British monetary policy than it has influencing the ECB.

3) No loss of fiscal independence. Germany, in case you haven't been following the news, have demanded that Ireland as well as the rest of the Eurozone give up their fiscal independence. In the future, every budget will have to be approved by the ECB - in practice, by Germany and France as the rest of the countries have very little influence. Every tax hike, every tax cut, every move will have to be approved by the German overlords. While it is still not clear if Germany will get this kind of control, it doesn't seem completely unlikely (though the UK is currently bravely blocking it). Ireland on the other hand can join the sterling without risking such a huge loss of indepedence that staying in the euro might mean. The UK is one of few countries in Europe which actually believes in independence and democracy, which makes them a perfect country to share a currency with.

But why not just introduce a new Irish currency? Before Ireland joined the currency, Ireland had a currency called punt (an Irish word for "pound"). So why won't the punt do now?

1) Credibility. The sad fact is that few investors trust Ireland anymore, and they would have a big problem trusting a new Irish currency which is almost certain to devalue. The sterling on the other hand has a long history and a high credibility - well, higher than an Irish currency would ever have, and higher than the euro has right now. While the UK has its own share of economic problems, no-one is worried about the sterling suddenly becoming worthless. Such worries do exist about the euro, and would unfortunately exist about a new Irish punt.

2) A peg won't do it. Many of those who are supporting a return to the punt support some kind of peg to the sterling (the Irish punt used to be pegged to the sterling so the idea is hardly new), but again there is the credibility issue: An Irish peg would almost certainly become victim of speculative attacks and Ireland would have to fight back by buying sterling. All the money that would have to spent on sterling could certainly be spent better.

3) Transaction costs. One of the benefits of being in the eurozone is that currency risk largely disappears when trading with other countries in the zone and transaction costs become significantly lower as you don't have to trade in your German D-mark for Irish punt in order to buy from Ireland or vice versa. This is one thing that would be missed if Ireland were to leave the eurozone, but even more missed if Ireland were to leave the eurozone for an uncertain future with its own currency. The UK is Ireland's biggest trading partner, so it makes sense to want to minimise transaction costs when trading with them.

I'm in no way denying that an Irish punt would have benefits as well, I just believe that introducing a currency that already exists is a lot less complicated and risky. Reintroducing the punt could work - but does the return really justify the risk?

Would the UK really allow Ireland to join the sterling? It's an interesting question for sure, but I believe they would. The UK has always desired a closer relationship with Ireland, and allowing Ireland to join the sterling would be a great way to say that the past is the past and now we're focused on the future. As a matter of fact, a British Member of the European Parliament, David Hannan, suggested Britain should reach out a hand to the Irish and offer them the sterling. Also more trade between Ireland and the UK would benefit both countries.

We should also remember that technically, Ireland does not need the UK's permission to use the sterling. It may be useful to have (not to create diplomatic tension etc), but it's not absolutely necessary.

I guess a few of you are wondering what this post is doing on an american blog. I get the confusion, but I think it's time americans start looking outside their own country and begin to learn about the world. The eurozone crisis, of which Ireland is one of the countries at the centre, is pulling down the american economy as well and keeping americans unemployed. That enough I think should be a reason to care.

Thank you for reading.

/ John Gustavsson

Se även tidigare inlägg:


Krugman Is Wrong: The Welfare State And The Crisis 20111111