torsdag 17 mars 2011

SVT om anti-gay-lagen i Uganda och kristendom

SVT:s kulturprogram Kobra har här ett program om anti-gay-lag-förslaget i Uganda. Överlag ett bra program som sammanfattar situationen i landet. Man tar även upp situationen i östeuropeiska länder, och visar ett inslag från ett synbart uppenbart homofobiskt Litauen.

I inslaget om Uganda intervjuas förstås den synnerligen kontroversielle David Bahati och dennes lagförslag om dödsstraff mot homosexuella. Reportaget inleds dock med ett YouTube-klipp av den ugandiske pastorn Martin Ssempa, som beskriver homosexualitet som "analslickning" - i följande klipp som också visas delvis i Kobras reportage (i klippet nedan kritiseras också Barack Obama för att denne uttalat motstånd mot anti-gay-lagförslaget i Uganda):



Naturligtvis är klippet i fråga absurt - och anspelningar på det mest abnorma och de mest fördomsfulla skildringarna av homosexualitet. I kulturer där homosexualitet varit en icke-faktor i tid och evighet så är det dock svårt att se hur de initiala föreställningarna om homosexualitet skulle vara annorlunda än så. I Sverige trodde ingen för några hundra år sedan att det existerade någon homosexuell alls - av den anledningen att beskrivningarna av homosexuella som riktiga monster var en beskrivning ingen kände igen någonstans i sin omgivning - således fanns det alltså inga homosexuella. I Uganda verkar samma något komiska logik dock inte gälla - från vad som framkommer verkar de snarare anse att homosexuella kan finnas överallt snarare än ingenstans.

Det viktiga i sammanhanget - som Kobra missar - är att vad som måste garanteras i Uganda är politisk frihet - med friheten att vara homosexuell - inte att alla, eller att allmänheten ska tycka att homosexualitet är moraliskt korrekt (det kan man på individuellt plan också arbeta för om man vill, men det är en helt annan sak). I reportaget intervjuar man också den ugandiske pastorn Moses Male, som motsätter sig David Bahatis lagförslag och säger att om denna godkänns så vore det mycket olyckligt, varefter Kobra-reportern kommenterar:

"Pastor Moses Male, äntligen känns det som vi träffat någon med lite vänligare inställning till homosexuella."


Varefter pastorn sedan visar sitt eget förslag som motsätter sig anti-gay-lagen, men säger:

"Det är homosexualiteten som ska bekämpas, inte de homosexuella." Och fortsätter med att säga att han vill att folk ska förstå: "Vi är inte emot homosexuella, utan mot lasten homosexualitet."


Varpå Kobra-reportern ger en uppgiven kommentar:

"Häpp. Pastor Male har egna skäl till att vilja bekämpa homosexualitet. Han anser att det är en beroendeform, en sjukdom som ska botas. Det är en åsikt han delar med många av landets kristna fundamentalister."


Naturligtvis delas den synen inte bara av kristna fundamentalister. Den delas också av katolska kyrkan - som har föga med protestantisk fundamentalism att göra. Katolska kyrkan lär också ut att all sexualitet utanför den reproduktiva sexualiteten inom ett äktenskap är felaktigt. Vilket naturligtvis inte innebär dödsfatwor för alla som inte är celibatförespråkande katolska präster. De flesta svenskar vet tillräckligt mycket om Italien och Vatikanen för att veta att dessa inte är något hot mot vare sig homosexuella eller sexuella människor i allmänhet. Och därför borde man ha vett nog att förstå att personer som pastor Moses Male är personer med precis rätt inställning för Uganda: personer som trots att de på ett personligt plan motsätter sig homosexualitet - likväl vill garantera dessas rättigheter att inte bli förföljda. Det är ett sådant beteende som visar på demokratisk, pluralistisk mognad - inte att alla ska tänka på samma sätt (här är USA ett utmärkt exempel på demokratisk pluralism - med starka anti-gay-rörelser och starka gay-rörelser som överlag deltar på hedervärda sätt inom den pluralistiska demokratin, utan vilja att med våld döda varandra). Moses Male ger i Uganda-reportaget uttryck för den formen av pluralism - vilket Kobra-reportaget trots det alltså besviket uppger sitt "Häpp" mot.

Jag skrev häromveckan följande inlägg om just situationen i Uganda där jag konstaterade att lagförslaget var förkastligt men att det helt säkert också skulle komma att användas av vänstern som ett slagträ för att dra alla kristna över en kam - vilket är exakt vad som görs i Kobras reportage. Att kräva att Ugandas befolkning i allmänhet ska acceptera homosexualitet är orealistiskt - precis som det är orealistiskt att tro att detta ska göras i de överlag muslimska länderna (där detta förstås är ännu svårare eftersom en särskilnad mellan sak/synd och person inte görs på samma sätts om inom kristen teologi). I den pågående demokratiseringsvågen i mellanöstern är jag tämligen säker på att gay-frågor ligger långt ner på agendan ändå stöder västvärlden denna frihetsrevolution. Det viktiga att kräva och uppmana i dessa länder är således politisk och sexuell frihet: inte att alla ska tycka och tänka samma sak. Något Kobras program missar.

Programmet är annars sevärt och upplyser bland annat om hip-hop-världens begrepp No Homo (som jag tidigare inte känt till) - gällande att beskriva manlig icke-homosexuell närhet. Många afrikaner har förövrigt som sed att hålla varandra i hand för att visa nära vänskap - något som inte har något med homosexualitet att göra. I en svensk kontext skulle afrikanska invandrare förstås kunna klargöra missförstånd om de skaffade sig No Homo-t-shirtar - det vore om inte annat en ganska rolig grej.

Se även tidigare inlägg:

Gay-aktivist-mordet i Uganda 20110205

-------------------

Stora protester mot påven i London 20100919

Inga kommentarer: