SVT: Operation irakisk frihet

Om tre veckor lämnar de allra sista amerikanska soldaterna Irak - och Irakkriget är då definitivt i såväl teori som praktik över. Irakkriget har därför i olika sammanhang kommit upp som ett ny-aktuellt ämne.

SVT:s programserie "Världens händelser" med Lina Makboul, visade onsdagen den 7 december ett avsnitt om USA:s krig i Irak med titeln "Operation irakisk frihet" (Som kan ses här på SVT-Play) som beskriver krigets början. Jag har tidigare recenserat ett annat avsnitt av "Världens händelser" från i våras som jag fann synnerligen vinklat Bush-kritiskt, på ett visserligen subtilt men likväl tydligt sätt.

I detta program är kritiken inte längre subtil utan helt öppen - något jag därför anser förtjänar att lyftas fram och kommenteras. Här följer således en sammanfattning av programmet följt av mina egna kommentarer där jag lyfter fram faktafel och Bushkritiska vänstervinklingar.

Operation irakisk frihet:

Programmet som är dryga 25 minuter långt, handlar alltså om det krig som USA inledde mot Iraks tidigare diktator Saddam Hussein i mars 2003 och börjar - efter ingress om hur USA våren 2003 försökte övertyga världen om det massiva hotet från Saddam Hussein - hemma hos Hans Blix - den svenske FN-inspektören som ledde inspektionsgruppen UNMOVIC som innan kriget på FN:s uppdrag försökte utröna om Saddam Hussein hade massförstörelsevapen eller ej - något historien visade att Saddam inte hade, något FN under Blix' ledning också konstaterade på förhand vilket också är ett tema som i programmet ställs i skarp polemik mot Bush-administrationens krigsretorik och dess betoningar på farorna med Saddam Hussein.

Blix inleder med att visa programvärden Lina Makboul en skämtteckning där Bush försöker tända en tändsticka på Blix flintskalle (en teckning i syfte att visa motsättningarna/friktionen mellan de två). Innan den historien börjar så berättar dock Makboul historien som föregick Irakkriget 2003 - Saddams invasion av Kuwait 1990 och det ultimatum USA då ställde mot honom, att lämna Kuwait - och hur en FN-allians under amerikansk ledning då så småningom drev ut Irak ur Kuwait.

Därefter behåller man dock sanktioner mot Irak för att tvinga Irak godkänna FN-inspektörer. Under åren förhindras dock dessa vilket straffas genom amerikanska bombräder. FN-sanktionerna slår också mot det irakiska folket som drabbas av svält. I december 1998 avbryter Irak samarbetet med FN:s inspektörer som han anklagar för att ha utgjort en spionverksamhet. President Bill Clinton låter som straff för detta inleda den största bombräd mot Irak sedan Kuwaitkriget. 1999 konstateras dock att FN:s övervakningsorgan UNSCOM faktiskt hade infiltrerats av CIA. I december 1999 upphör UNSCOM och man bildar istället övervakningsorganet UNMOVIC under Hans Blix' ledning.

Efter 11-september-attacken 2001 beklagade ledare från hela världen sorgen. Dock inte Iraks president Saddam Hussein. En månad efter attacken förklarar USA krig mot terrorismen och Al Qaida och ett krig mot Afghanistan inleds. På hösten 2002 flyttar man siktet - denna gång mot Saddam Hussein.

Ett klipp visas sedan från Bushs tal inför FN i september 2002 där Bush förklarar att man varit tålmodiga och prövat sanktioner. En månad senare kräver man en invasion av Irak och Bush påstår att Irak tillverkat tusentals ton nervgas, och förbereder tillverkning av kärnvapen. Bush förklarar också att det finns kopplingar mellan Al Qaida och Irak - och att de i USA har en gemensam fiende.

Hans Blix kommenterar sedan och säger:

"Det var flera skäl som de åberopade för det hela, det första och det starkaste - det var ett korståg. Att man skulle ha ett korståg för demokratin det passade ganska bra in i Bushs filosofi om USA som frihetens stamort på jorden."

Irak tillåter dock till slut av nya inspektioner. Blix drabbas dock av ett bakslag när när en artikel den 1 november 2002 publiceras i Washington Times där folkpartisten Per Ahlmark går till angrepp mot sin gamla partikamrat Hans Blix - där Ahlmark kritiserar Blix inspektioner. Blix' rykte blir således ifrågasatt internationellt och kan ha skadat hans inspektionsgrupps rykte.

I de vidare inspektioner man gör hittar Blix och hans grupp heller inga belägg för att Saddam Hussein skulle ha massförstörelsevapen. Bush förklarar dock att tiden håller på att rinna ut för Saddam Hussein, och att han är less på Saddam Husseins spel. Man släpper således inte planerna på en invasion - samtidigt som många av FN-staterna vill låta inspektörerna fortsätta och fullborda sina uppgifter.

I februari ger amerikanerna också sin egen version - baserad på sin egen och andra länders underrättelsetjänsters uppgifter - något USA:s utrikesminister Colin Powell presenterar inför FN - uppgifter Bilx och hans team dock var skeptisk till, och när man undersökte platser CIA tipsade om, så hittade man inga massförstörelsevapen. Någon ny resolution för att godkänna en militär operation mot Saddam Hussein går dock aldrig igenom FN - och USA beslutar sig, trots stora demonstrationer runtom i världen, för att agera på egen hand.

Bush ger sedan Saddam Hussein och dennes söner 48 timmar på sig att lämna landet, vilket inte sker och "Operation Iraks frihet" börjar.

Blix förklarar att invasionen var fel, att USA:s bevis eroderades undan för undan och det verkligt grava var att Bush själv stått i Kongressen och sagt att det funnits ett kontrakt mellan Irak och Niger - något som var ett falsifikat. Trots det är kriget ett faktum. Efter en månad ockuperar USA Irak och när Bush den 1 maj 2003 förklarar uppdraget slutfört vet han inte att han satt igång en lång och utdragen våldsspiral. Bush visas sedan när han gör sitt kända uttalande ombord på USS Abraham Lincoln.

Lina Makboul säger att ett inbördeskrig nu börjar som skördar tusentals civila liv och fortsätter under den amerikanska ockupationsmaktens styre. Samtidigt kommer USA:s egna inspektörer fram till samma slutsatser som Blix: det fanns inga massförstörelsevapen.

Lina Makboul efter att Blix kommenterat saken:

"I juli 2004 slår en amerikansk undersökning fast att det inte fanns några som helst bevis för att Irakregimen haft något samröre med Al Qaida. Och nu framstår det helt klart att den amerikanska invasionen byggde på en lögn."

Man visar sedan ett klipp när Colin Powell beklagar att underrättelseinformationen visat sig vara fel. Sedan visar man ett annat klipp från en presskonferens med president Bush, där denne visas säga att Irak inte hade något med attacken på 9/11 att göra och vidare -

"Ingen i administrationen har påstått att Saddam Hussein beordrade attacken."

Efter det klippet avrundar Lina Makboul programmet med att - ackompanjerad av klipp från kriget (Och Neil Youngs "Love and War") - säger:

"Operation Iraks Frihet har kostat över en halv miljon irakiska människoliv och skapat ett land där våld, mord och terrordåd blivit vardag, och där vägen till det irakiska folkets frihet än idag känns oändligt lång."

Programmet avslutas sedan med blodiga klipp från kriget i Irak varvat med gladlynta bilder på en "synbart" obekymrad Bush, och Hans Blix förklarar avslutningsvis:

"...man brände fingrarna i Irak - det blev ingen demokrati, det blev anarki."

Problem med programmet:

Det skulle kunna sägas väldigt mycket kritiskt om programmet, som helt och hållet skildrar kriget ur UNMOVIC:s och Hans Blix's perspektiv. Bakgrunden till kriget skildras alldeles för kortfattat och enkelt - men jag tänker nöja mig med att beskriva de rena felaktigheterna ifråga om hur USA:s president George W. Bush skildrades.

Blix förklarar tidigt i programmet att Bush gick in i Irak i syfte att driva ett korståg för demokratin:

"Det var flera skäl som de åberopade för det hela, det första och det starkaste - det var ett korståg. Att man skulle ha ett korståg för demokratin det passade ganska bra in i Bushs filosofi om USA som frihetens stamort på jorden."

Hans Blix är inte ensam om den teorin (som bland kritiker är en ganska "ny" idé - en idé som nu ersatt idéerna om "olja" eller annat som man när krigsretoriken var som mest aktuellt lyfte fram som "verkligt" motiv till kriget). Det är dock en teori som inte stämmer. Bush förespråkade onekligen demokrati i mellanöstern, men orsaken till invasionen av Irak berodde inte på detta utan på att man faktiskt trodde att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen.

Enligt programmet som helt utgår från FN:s perspektiv fanns det inga skäl att tro detta - men riktigt så enkelt var det förstås inte. Det fanns skäl att tro att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen och att han medvetet förledde FN. De skälen var i efterhand felaktiga, men de var skäl nog för USA att då anse en invasion vara befogad i syfte att avväpna Saddam - vilket var det primära syftet, allt annat kom i andrahand - något Bush tydliggjorde redan i sin krigsförklaring.

De uteblivna massförstörelsevapnen och de saknade FN-resolutionen fick dock, som ovan antyds, många att betrakta kriget som ett svepskäl för något annat, och det började talas om att Bush-administrationen hade ljugit. Problemet med programmet är att det tar upp ämnen som inte bara är gamla utan också rejält genomdebatterade. Hans Blix nämner Bushs State-of-the-Union-tal inför kongressen 2003, om det uran i Niger man trodde att Saddam Hussein försökt köpa, vilket Blix menar visar att man använde uppenbart falska bevis och svarar på frågan om han tycker att kriget var rätt av USA att genomdriva:

"Nej, det tycker jag inte. Jag tycker att det var fel. Deras bevis för massförstörelsevapen eroderades undan för undan - och det verkligt grava var ju egentligen ju att Bush själv hade stått i Kongressen och sagt att det finns ett kontrakt mellan Irak och Niger om import av uranoxid och det visade IAEA att efter en dags undersökning att det var ett falsifikat - det var helt ett falsifikat."

Lina Makboul säger sedan: "Trots detta var kriget ett faktum."

Det är dock att visa bara en sida av saken. CIA var splittrade ifråga om trovärdigheten i påståendet om uran-förbindelsen med "Afrika". Men den brittiska underrättelsetjänsten var det inte alls på samma sätt, och i den brittiska Butler-rapporten från 2004 konstaterades om dessa uppgifter (och detta ämne har diskuterats ingående i USA, inte minst i ljuset av den sk Valerie Plame-affären, som jag skriver ingående om här):

There has been significant controversy surrounding the reliability of Government statements about Iraqi attempts to buy uranium from Africa. We have therefore studied this issue in detail.

...493. In early 1999, Iraqi officials visited a number of African countries, including Niger. The visit was detected by intelligence, and some details were subsequently confirmed by Iraq. The purpose of the visit was not immediately known. But uranium ore accounts for almost three-quarters of Niger’s exports. Putting this together with past Iraqi purchases
of uranium ore from Niger, the limitations faced by the Iraq regime on access to indigenous uranium ore and other evidence of Iraq seeking to restart its nuclear programme, the JIC judged that Iraqi purchase of uranium ore could have been the subject of discussions and noted in an assessment in December 2000 that:

. . . unconfirmed intelligence indicates Iraqi interest in acquiring uranium.
[JIC, 1 December 2000]

494. There was further and separate intelligence that in 1999 the Iraqi regime had also made inquiries about the purchase of uranium ore in the Democratic Republic of Congo. In this case, there was some evidence that by 2002 an agreement for a sale had been reached.

495. During 2002, the UK received further intelligence from additional sources which identified the purpose of the visit to Niger as having been to negotiate the purchase of uranium ore, though there was disagreement as to whether a sale had been agreed and uranium shipped.

Vidare konstaterar rapporten att Tony Blairs och George W. Bushs påståenden om att Irak försökt skaffa uran från Afrika inte var ogrundade:

497. In preparing the dossier, the UK consulted the US. The CIA advised caution about any suggestion that Iraq had succeeded in acquiring uranium from Africa, but agreed that there was evidence that it had been sought.

498. The range of evidence described above underlay the relevant passage in the Prime Minister’s statement in the House of Commons on 24 September 2002 that:

In addition,we know that Saddam has been trying to buy significant quantities
of uranium from Africa,although we do not know whether he has been successful.

499. We conclude that, on the basis of the intelligence assessments at the time, covering both Niger and the Democratic Republic of Congo, the statements on Iraqi attempts to buy uranium from Africa in the Government’s dossier, and by the Prime Minister in the House of Commons, were well-founded.

By extension, we conclude also that the statement in President Bush’s State of the Union Address of 28 January 2003 that:

The British Government has learned that Saddam Hussein recently sought
significant quantities of uranium from Africa.

was well-founded.

Detta betyder inte att informationen borde ha varit med i Bushs tal - CIA:s chef George Tenet sa att det var ett misstag att ta med texten, men att det inte var Bushs fel - och att Bush hade alla anledningar att tro på bevisen, som (dock) kort och gott var ett okritiskt accepterande av britternas rapport. Tenet skrev om saken följande:

Legitimate questions have arisen about how remarks on alleged Iraqi attempts to obtain uranium in Africa made it into the President’s State of the Union speech. Let me be clear about several things right up front. First, CIA approved the President’s State of the Union address before it was delivered. Second, I am responsible for the approval process in my Agency. And third, the President had every reason to believe that the text presented to him was sound.

Det här är alltså en väldigt annan ton än den som förmedlas av Hans Blix och programledare Lina Makboul. Dessa får det hela att framstå som om Bush medvetet ljög världen rakt i ansiktet (pg a något suddigt motiv om olja eller "demokratilängtan") - medan vem som helst som faktiskt sätter sig in i rapporterna och processerna ifråga tydligt förstår de misstag som begicks - misstag som var just det: misstag - rejäla sådana måhända, men inte lögner. Och det är en mycket viktig skillnad. Och att SVT inte lyckas förmå sig göra den distinktionen måste betraktas som skamligt.

Makboul fortsätter dock att med ord och bilder beskriva det krig som sedan följde. Efter en månad var Iraks armé besegrad, och USA ockuperade nu landet. Bushs visas då ombord på USS Abrahm Lincoln där han då uttalar (de nu också de genomdebatterade orden):

"Krigsoperationerna (major combat operations) i Irak är över. I slaget om Irak har USA och dess allierade segrat."

Klippet avslutas sedan i tron att Bush verkligen trodde att kriget var över - varefter Lina Makboul förklarar hur ett blodigt inbördeskrig börjar. Problemet är dock att man inte citerar Bush i dess helhet. Svensk media har vid otaliga tillfällen ryckt det där klippet ur dess sammanhang, något jag vid otaliga tillfällen på denna blogg påpekat (här är ett av mina inlägg om saken). Bushs tal slutar inte där Makboul och SVT-redaktionen klipper av det, utan låter i sitt sammanhang så här:

Admiral Kelly, Captain Card, officers and sailors of the USS Abraham Lincoln, my fellow Americans: Major combat operations in Iraq have ended. In the Battle of Iraq, the United States and our allies have prevailed. And now our coalition is engaged in securing and reconstructing that country.

Han fortsatte senare i samma tal med att säga följande, som visar att det inte rådde några tvivel om att man förstod att striderna inte var över:

We have difficult work to do in Iraq. We're bringing order to parts of that country that remain dangerous. We're pursuing and finding leaders of the old regime, who will be held to account for their crimes. We've begun the search for hidden chemical and biological weapons and already know of hundreds of sites that will be investigated. We're helping to rebuild Iraq, where the dictator built palaces for himself, instead of hospitals and schools. And we will stand with the new leaders of Iraq as they establish a government of, by, and for the Iraqi people.

The transition from dictatorship to democracy will take time, but it is worth every effort. Our coalition will stay until our work is done. Then we will leave, and we will leave behind a free Iraq.

För att få talet att överhuvudtaget framstå som om Bush verkligen trodde att kriget i dess helhet var över och att allt nu var frid och fröjd så behövde man klippa talet precis där Lina Makboul och SVT-redaktionen klipper det, samt tro att ingen som såg klippet sett själva talet i dess helhet. Att detta görs och en sådan metod brukas är förstås det också mycket ovärdigt en public-service-organisation som SVT.

Programmet fortsätter sedan och när det står klart att Irak faktiskt inte hade några massförstörelsevapen hamrar Makboul åter in att det hela handlade om en lögn, och säger:

"I juli 2004 slår en amerikansk undersökning fast att det inte fanns några som helst bevis för att Irakregimen haft något samröre med Al Qaida. Och nu framstår det helt klart att den amerikanska invasionen byggde på en lögn."

Det var ingen lögn - och en lös koppling fanns förstås mellan Irak och Al Zarqawi - något CIA fick uppgifter om genom förhör med Al Qaida-fångar. Dessa saker har utretts noggrant och det är konstigt att Makboul hänvisar till en rapport från 2004 - en rapport som alltså är 7 år gammal när dessa saker och kopplingar inte var på långa vägar lika kända som idag. Abu Zubaydah - som förhördes av CIA under 2002 - bekräftade att ett nätverk av Al Qaida hade haft kontakter med en del irakier, bland annat Abu Musab al-Zarqawi (som senare efter USA:s invasion skulle komma att leda Al Qaida i Irak). Bevisen för någon direkt koppling mellan regimen gav han dock inte och fann heller inte troliga. Det gjorde dock andra CIA-fångar. Under förhör (i Egypten) sa Al Qaida-anhängaren Ibn al Sheikh al Libi att Saddam Hussein tränat i kemisk och biologisk krigföring.

Dessa saker överdrevs i retoriken förmodligen av Bush-administrationen som behövde "sälja kriget" till Kongressen (på samma sätt som allt annat inom amerikansk politik måste säljas till allmänheten innan det kan förverkligas) men man hade en uppriktig tro på kopplingar som i kombination med allt annat som talade för det suspekta med Saddam Hussein ledde fram till de slutsatser man senare drog. Något sådant nämns dock inte alls i programmet, där man fasthåller att allt bara var en lögn.

Att det är just det man vill lyfta fram blir extra tydligt fram mot slutet av programmet, när man efter att ha visat ett klipp där Colin Powell beklagat att underrättelseinformationen var fel, visar ett annat klipp från en presskonferens med president Bush, där denne säger att han visste att Irak inte hade något med attacken på 9/11 att göra, och säger vidare:

"Ingen i administrationen har påstått att Saddam Hussein beordrade attacken."

Det sa förstås ingen i Bush-administrationen heller, men i SVT-programmet framställs uttalandet som om att underrättelsetjänstens kopplingar mellan Irak och Al Qaida skulle ha inneburit att man trodde att Saddam Hussein låg bakom attacken - vilket förstås inte var fallet. Och återigen så klipper man av (eller rättare sagt tonar ner) Bushs hela uttalande. Genom att bara lyssna på det som i programmet citeras av Bush, framstår bilden av att Bush nu förnekar något han tidigare sagt (dvs att Al Qaida haft kopplingar till Saddam, som legat bakom attacken). Bush förklarar dock i nästa andetag varför man gick till krig mot Irak och säger på presskonferensen som hölls den 21 augusti 2006 (som jag såg samma dag den sändes, precis som jag gjorde med i princip alla Bushs presskonferenser) så här:

...nobody has ever suggested in this administration that Saddam Hussein ordered the attack. ...- the lesson of September the 11th is, take threats before they fully materialize. ...Nobody has ever suggested that the attacks of September the 11 th were ordered by Iraq.

...Now, I said going into Iraq that we've got to take these threats seriously before they fully materialize. I saw a threat. I fully believe it was the right decision to remove Saddam Hussein, and I fully believe the world is better off without him.

Vad Bush här förklarar är alltså grunden till Bush-doktrinen. Att 9/11 bevisat - inte att Saddam Hussein låg bakom attacken, men att USA måste agera preventivt mot de största hoten innan de materialiseras, så som skett under 9/11-attacken. Därför gick man in i Irak, som man såg som ett allvarligt hot.

Lina Makboul och SVT-redaktionen bakom henne framställer dock saken på ett helt annat sätt genom att i ljuset av de vinklade saker de redan visat, sedan klippa snävt än en gång i ännu ett tal av Bush för att få hans ord att bekräfta den tes de själva har byggt upp och som de vill förmedla till svenska folket på bekostnad av statliga tvångsavgifter.

Efter klippet med Bushs presskonferens avrundar Lina Makboul programmet med att - ackompanjerad av klipp från kriget (Och Neil Youngs "Love and War") - säger:

"Operation Iraks Frihet har kostat över en halv miljon irakiska människoliv och skapat ett land där våld, mord och terrordåd blivit vardag, och där vägen till det irakiska folkets frihet än idag känns oändligt lång."

Programmet avslutas sedan med blodiga klipp från kriget i Irak varvat med gladlynta bilder på en "synbart" obekymrad Bush, och Hans Blix förklarar avslutningsvis:

"...man brände fingrarna i Irak - det blev ingen demokrati, det blev anarki."

Så kan säkert en svensk se på saken. Och Irak har tveklöst många problem kvar. Men frihet i Irak har vunnits, och Irak är en demokrati - en demokrati i kamp mot islamistiska terrorister. 2006 talade Iraks premiärminister Nouiri Al-Maliki inför USA:s kongress där han tackade USA för vad dessa gjort för hans land (ett land som belv självständigt sommaren 2004 när USA:s ockupation officiellt upphörde och Irak fick ett självstyre med de amerikanska soldaterna kvar blott som gäster på den irakiska regeringens egen inbjudan) och sa så här:

"Thank you for your continued resolve in helping us fight the terrorists plaguing Iraq," Prime Minister Nouri al-Maliki told lawmakers.

"Many around the world underestimated the resolve of Iraq’s people and were sure that we would never reach this stage," he said. "Few believed in us. But you, the American people, did, and we are grateful for this."

Också detta ger alltså en helt annan bild av saken än vad Lina Makboul i "Världens händelser" förmedlar. Programmet kan som sagt ses här på SVT-Play. Det är bara 26 minuter långt, så ta gärna en titt och skriv sedan en kommentar här om i vilken utsträckning mina kommentarer kompletterar programmet.

För mer ingående, och mycket mer genomarbetad information om upptakten till Irakkriget rekommenderar jag min artikelserie i tre delar från 2008 om saken: "Irakkriget ur ett historiskt perspektiv" samt min recension av president George W. Bush bok "Decision Points" från i våras.

Se även tidigare inlägg:

SVT 2 förmedlar Bush-Hitler-Khomeini-parallell 20110408