Med Roberts godkännande av ObamaCare anser emellertid nu många konservativa att Roberts gjort exakt det den konservativa rörelsen anklagar liberala domare på olika nivåer för att göra: nämligen lagstifta från domarbänken.
Högsta Domstolens uppgift är att bedöma lagars förenlighet med Konstitutionen - inte att stifta dem. Dessa konservativa menar dock att Roberts gjorde det förstnämnda genom att pålysa att ObamaCares finansiering rörde sig om en skatt - något Obamas eget team och reformförespråkare själva inte ansåg och inte ansett.
Marc Thiessen - George W. Bushs fd talskrivare - förklarar här i Washington Post varför detta var skolboksexemplet på liberala domslut:
"...legislate from the bench is exactly what Roberts did last week. The law’s proponents consistently rejected the notion that the individual mandate was a tax. But Roberts effectively redrafted the statute, making the mandate a tax in order to declare it constitutional.
...That is the kind of sophistry we expect from liberals. The left sees the law as a tool of social justice — so they start with the desired outcome and then come up with legal reasoning to justify it. That is what Roberts did last week. He decided he wanted to uphold Obamacare and rewrote the statute to fit that outcome."
Thiessen förklarar också hur liberala tidningar och tyckare innan domen (när alla förväntade sig att HD skulle säga nej till ObamaCare) på förhand talade illa om Roberts, för att nu när han fattade ett beslut i linje med deras åsikter prisar honom som en hjälte.
En tidning som också prisar Roberts är Los Angeles Times, som i denna artikel förklarar hur Roberts med beslutet axlade en mantel av storhet. Man menar dock att Roberts inte övergav sin lojalitet till konservatismen, utan snarare befäste den, och skriver:
"Roberts' ruling placed new limits on Congress' commerce and spending clause powers, thereby promoting the conservative constitutional values that Roberts has always espoused. Moreover, the chief justice accomplished this in the context of an overall outcome that makes it hard for Obama and others who differ from Roberts' basic constitutional outlook to complain, and in a manner that enhances the credibility of the court as an independent, nonpartisan arbiter."
Själv är jag inte tillräckligt kunnig eller insatt för att fälla ett kvalificerat omdöme. Men överlag är jag negativt inställd till Roberts beslut av den enkla anledningen att Obama-administrationen aldrig själva argumenterade utifrån att ObamaCares "straffavgift" var en målinriktad skattehöjning. Om de hade gjort det hade man fortfarande på många goda konservativa skäl kunna argumentera mot ett godkännande - men det hade åtminstone funnits mer fog att bedöma reformen utifrån skattepremisserna. Nu argumenterade Obama-administrationen inte utifrån de utgångspunkterna och borde därför heller inte få sin reform bedömd efter de premisserna.
Det allra farligaste med Roberts beslut är dock en legitimering av den federala makten - vilket långsiktigt är mycket värre än beslutet om ObamaCare i sig. Den amerikanska konstitutionens själva syfte är att begränsa den federala makten, inte att legitimera den. Och det i synnerhet ifråga om inrikespolitiska program - i motsats till agerande under krigstid.
Källor: Washington Post, Los Angeles Times
Se även tidigare inlägg:
Om Chief Justice John Roberts resonemang om ObamaCare 20120702
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar