Ett år efter Utøya - vad vi bör lära oss

Det är idag ett år sedan Anders Behring Breiviks bombdåd i Oslo och massaker av SSU-ungdomar på Utøya i Norge.

Under sommaren har vi också kunnat följa rättegången mot denne man, och höra röster som presenterat psykiska diagnoser och satt hans handling och manifest i idéhistoriska sammanhang.

Det kommer idag att hållas en minnesceremoni som SVT kommer att sända live i 7 timmar, ungefär som man gjorde i höstas på 10-årsdagen av 9/11-attacken. Den sistnämnda sändningen var fylld av journalistiska brister och ensidig propaganda. Det återstår att se vilken kvalité dagens minnessändning kommer att hålla.

Massakern på Utøya utfördes av en ung man som enkelt sammanfattat betraktade islam som ett hot mot Europa och som betraktade Norges socialdemokratiska regeringsparti och en intellektuell vänster överlag som "islams" medlöpare. Och dådet har därför av naturliga orsaker väckt en ny debatt om anti-islamism, Europas kontra-jihadistiska och islamofobiska rörelse.

En debatt av lika stor vikt idag, som debatten om islam var för 10 år sedan efter 9/11-attacken. För 10 år sedan axlade USA ett stort ansvar i att föra den debatten i rätt riktning genom att betona att sann islam var en fredsreligion, att muslimer som grupp inte utgjorde fienden och att demokrati i den muslimska världen var det bästa sätt att långsiktigt avväpna den militanta islamismen.

Idag vilar det på europeiska ledares, och europeisk medias ansvar att föra debatten om islamfobi i rätt riktning - genom att förmå att göra den enorma och mycket viktiga distinktionen mellan Breivik och dennes agerande, och alla tusentals fredliga demokrativänner som är kritiska till islam, men inte i något avseende - vare sig öppet eller underförstått - stöder, förespråkar eller önskar våld. Den distinktionen klarade USA av att göra efter 9/11 - det ska nu bli mycket intressant att se i vilken utsträckning SVT klarar den balansgången.

Men morgondagen i sig är i första hand givetvis en minnes- och en samlingsstund. En stund att minnas den enorma tragedi som utspelades för ett år sedan, de unga människor som dödades och deras anhöriga. Men också en stund att samlas, där politiska partier och ideologer oavsett politisk kant, givetvis kan stå tillsammans enade om att göra allt för att bygga upp, inte bryta ner, människors liv och tillvaro: oavsett om dessa är politiska meningsmotståndare, religiösa minoriteter eller ideologiska polemiker.

Olika politiska åsikter, skild religionstillhörighet och skilda ideologiska spektrum inom demokratins gemensamma ram, utgör själva innebörden av det öppna samhälle vi demokratiska nationer förespråkar. Vår form av samhällskick handlar inte om politisk, ideologisk eller religiös likriktning, utan om att vi alla - trots olika politiska åsikter, ideologier eller religioner likväl ska kunna leva i fred och frihet tillsammans. Och för alla som förespråkar sådana samhällen är våld mot meningsmotståndare givetvis aldrig någonsin acceptabelt.

De sakerna är förhoppningsvis vad den här dagen, de politiker som talar, och de reportrar och tyckare som kommenterar, kommer att påminna oss om.

UPPDATERING: SVT återsänder norska NRK:s minnessändning, något jag inte insåg igår.