Politiska konvertiter: Konservativ barnstjärna blir liberal

Jonathan Khron var 13 när han tilläts tala på CPAC 2009 - och han gav året senare ut en bok om konservatism. Khron är nu 17 och han är inte längre konservativ. Han kommer inte att hinna fylla 18 innan presidentvalet men om han gjort det skulle valet vara självklart - han skulle då rösta på Barack Obama. Här har MSNBC:s Hardball en intervju med den unge mannen:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Jonathan Khrons berättelse är knappast - eller borde i alla fall inte vara onormal. Vid 13 års ålder har man inte tydliga livsförankrade åsikter - man utforskar dem, och (och försvarar måhända sina för stunden specifika åsikter högljutt under utforskningsprocessen). Att låta en 13 åring tala på ett event i klass med CPAC ter sig smått som ett slags barnövergrepp. Det är annan sak att sjunga en sång - men att tydligt predika specifika åsikter, som med all sannolikhet inte har stötts och blötts på alla de sätt som de borde göras innan de med trovärdighet kan sägas vara en genuin del av en persons övergripande personlighet - och genuint kan framföras har man överlag inte vid 13 års ålder.

Det kan ingen kräva att en 13-åring mitt uppe i processen ska förstå - men de medelålders och äldre personer som formade CPAC-eventet borde ha vetat bättre. Och den enda anledning till att de helt uppenbarligen inte visste bättre, kan bara ha berott på att de själva aldrig gått igenom någon sådan process. Vilket i sig tyder på att en 17-årig Khron mognat mer på dryga 3 år än de som bjöd in honom till CPAC som 13-åring tycks ha gjort.

Med det sagt anser jag inte att de åsikter och det resonemang Khron nu för håller. Det är just filosofiska och ideologiska argument som gör att liberalismen, i princip i dess helhet faller - medan konservatismen består. Och de flesta liberala filosofer anser att man kan se saker på så många olika sätt att man inte kan dra någon "objektiv slutsats" om någonting alls. De blir sedan politiska liberaler inte pg a att de hittat det ultimata filosofiska svaret - utan snarare pg a att de i sitt myckna sökande inte hittat detta. De vet inte vad som är rätt, men däremot vet de att det är något man inte kan veta, varför de reagerar med ilska och bestörtning när konservativa som filosoferat och forskat mindre än de själva kommer med förenklade slutsatser och sanningsanspråk.

Konservatismen förstår givetvis att olika frågor går att se på olika sätt (även om alla konservativa personer, så som de som krönte Khron till en CPAC-stjärna, inte tycks förstå det), och att man beroende på utgångspunk kan få nästan vilket resonemang som helst allt låta logiskt. Men det betyder likväl inte att konservatismen anser att alla resonemang är de rätta. Inte heller betyder det att man som konservativ, likt liberalerna anser att alla resonemang bara för att de låter lika logiska - är jämlika i felaktighet, och en indikation på att någon objektiv sanning inte finns.

Något jag är övertygad om att Jonathan Khron med tiden också kommer att komma fram till - nu när den resonerande processen tycks ha börjat. Och eftersom han lyckades bryta sig ur den konservativa bubblan av dogmatiska låsta föreställningar så finns det gott hopp om att han en dag kommer att bryta sig ur också den liberala vänsterbubbla som visserligen inte är låst i dogmatik, men däremot har en ideologisk stoppskylt som säger "hit men inte längre" och som när man väl når dit blir minst lika tankeförtryckande som den anklagar konservatismen för att vara (och som konservativa individer kan vara, men som konservatismen i sig inte är).

Se även tidigare inlägg:

Barnsatir mot Mitt Romney 20120509

Suspekt GOP-senatkandidat och dennes 5-årige son 20120302