En guvernör som får de mest högljudda högerpratmakarna att verka sansade - något Politico Magazine i denna artikel redogör för. Ett av hans första beslut som guvernör var att inte delta på en Martin Luther King, Jr. Day-frukost, och när den svarta medborgarrättsrörelsen NAACP klagade, svarade han kort och gott: “kiss my butt”
Guvernören lät också avskaffa förbudet mot bisphenol A (BPA) i nappflaskor och bemötte kritik med att säga att det värsta som kunde hända var att; "some women may have little beards.”
LePage lät också avskaffa en väggmålning i Arbetsdepartementets byggnad i Augusta, över Maines arbetarrörelses historia; en målning som bland annat visade upp skomakare från kolonial-eran, timmerhuggare och annat - men en målning som LePage tyckte framstod alltför "fackföreningsvänlig" efter att ha fått ett anonymt faxmeddelande som tyckte att målningen påminde om -
“communist North Korea where they use these murals to brainwash the masses.”
Därtill är han skeptisk till vindkraft och saboterade en affär för 120 miljoner dollar mellan Maine och Statoil som hade tänkt investera i vindenergi. Under sin kampanj 2010 förklarade han att president Obama kunde "Dra åt helvete" och att Obama "hates white people”.
I juni sa han om den demokratisk delstatssenator att denne ville “give it to the people without Vaseline”; därtill har han jämfört skattemyndigheten IRS med Gestapo och förklarat att ObamaCare kommer att orsaka en ny Förintelse. Till en grupp skolbarn förklarade han att Maines tidningar (som inte alltid skriver gott om guvernören) är fulla av lögner och skojade sedan om att bomba de största av dem.
Den naturliga frågan är förstås hur Paul LePage ens kunde bli guvernör i en tämligen moderat delstat i New England?
Svaret består i att Maine, bortsett från sin långa (nu brutna) tradition av moderata, sansade politiker, också har en lång tradition av tredje-parts-kandidater. Och 2010 ställde inte bara en utan hela 3 sådana upp vilket gjorde att rösterna splittrade och LePage (efter löften om låga skatter, nedskärningar i välfärden och minskade regleringar etc) vann 38% av rösterna, vilket var 1,7% mer än den oberoende kandidaten Eliot Cutler.
Att han orsakat kontroverser råder dock föga tvekan om - 54% av väljarna är missnöjda med honom och nu är även republikaner skeptiska och de lät (när de styrde delstats-kongressen) te x stoppa guvernörens upphävande av förbudet mot bisphenol A.
I höst hålls omval och inget tyder på att Paul LePage tänker kasta in handduken. Men har han någon chans? Svaret är ja - trots de hårda politiska motvindar han själv rört upp. För faktum är nämligen att rösterna kan komma att splittras igen, på samma sätt som 2010. Eliot Cutler, den oberoende kandidat som förlorade med liten marginal 2010 kommer te x att ställa upp igen. Vänstersidans röster hotas således åter av splittring. Colin Woodward som skrivit artikeln i Politico Magazine avslutar:
"If LePage’s detractors fail to coalesce around a single candidate this November, the governor could be with them for a whole lot longer."
Här ett klipp från YouTube med några av guvernörens kontroversiella uttalanden:
Och här en mer positiv kampanj-ad från 2010:
Paul LePages omvalskampanj kommer att bli mycket intressant att följa...
Källa: Politico Magazine
Se även tidigare inlägg:
Karl Rove om GOP och 2014 20140109
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar