Den analysen har varit den gängse gällande i ett års tid. Nu börjar den bilden dock skaka. Bernie Sanders är primärvalskandidaten alla talar om, som kandiderar som socialist i ett demokratiskt primärval. Därtill har en rad andra namn dykt upp, som måhända inte står sig lika bra mot Hillary som Sanders gör, men likväl har nischat in sig på falangerna i den demokratiska väljarkåren.
Här skriver Reuters mer ingående om dessa, om populister, idealister, progressiva och klassiska liberala. Bernie Sanders är en socialistisk idealist med en populistisk ekonomisk agenda som lockar den växande progressiva del av det demokratiska partiet. 1974 sa han så här: “Nobody should earn more than $1 million” - och även om siffran kanske ändrats är hans filosofi densamma. Det ironiska är dock att han lockar många relativt rika vita demokrater. Inte för att hans politik skulle gynna deras intressen, men för att hans politik när deras egen idealism. Reuters skriver:
Why is Sanders such a draw to white liberals? It’s not their populist economic interests. It’s their progressive economic values.
Jim Webb är en kalla-krigs-demokrat med fokus på den "bortglömda, vita arbetarklass" som numera nästan helt övergett det demokratiska partiet. Webb är den som talar om den omvända rasism, där anti-rasismen övergått att riktas mot marginaliserade vita. Reuters skriver:
Webb embodies an obsolete Democratic tradition that combines economic populism and cultural conservatism. How obsolete is it? When Webb won his Senate seat in Virginia, he lost white men by 24 points.
Var lämnar det Hillary Clinton?
2008 kandiderade hon som den klassiska liberala, vita arbetarklass-kandidaten. Då förlorade hon (relativt) stort mot Barack Obama som sög upp de progressivas röster (som alltid varit skeptiska till Clinton-familjen). I denna kampanj, konstaterar artikeln i Reuters, försöker hon ha en fot i båda läger:
Clinton is trying to straddle both traditions. She’s both a Clinton Democrat and an Obama Democrat
Vad innebär detta mer konkret?
Den frågan besvaras delvis i denna artikel i Politico, där man beskriver hur Hillary Clinton inte kan- och inte kommer att försöka ta avstånd från Obama (vilket te x Al Gore försökte göra mot Bill Clinton år 2000, vilket inte gynnade honom).
Det går inte att vinna om man är som Jim Webb (inte ens om man heter Hillary Clinton); svartas röster; progressivas röster - alla de här rösterna som slöt upp bakom Obama 2008 - kan man inte strunta i.
Hillary kommer istället att försöka beskriva sig själv som en slags Plus Meny - Barack Obama-kandidaten som har det lilla, men viktiga extra. Som har den erfarenhet Obama saknade (vilket hon försökte kampanja på redan 2008) och som är tuff, där Obama är osäker.
Ett exempel på skillnaden är avtalet med Iran. Vita Huset ringde upp Hillary-Clinton-staben för att informera om avtalet. Hillary gav sitt försiktiga men tydliga stöd. Hennes kampanj lägger dock inte full vikt vid själva avtalet (vilket Obamas anställda i Vita Huset gör) utan vid de tuffa sanktioner som Hillary var med om att driva igenom, som fick iranierna att ens komma till förhandlingsbordet.
Däri just det lilla extra som en bra president behöver.
En demokrat som arbetar nära Clinton-kampanjen, säger till Politico:
“There’s not a lot of daylight, but there are differences,” says a Democratic operative with ties to the Clinton camp. “The goal here is to accentuate the differences without causing a breach. It’s not easy. But half of her team are [former] Obama people, so that helps. Plus she has developed a genuine deep respect for [Obama] over the years.”
Så sammanfattningsvis: Demokraterna kommer också att få ett primärval. Ett primärval det mesta fortfarande tyder på att Hillary kommer att vinna - dock inte utan strid. Och med stor sannolikhet kommer att Bernie Sanders att kunna matcha henne helt ifråga om entusiasm. Därtill kommer de demokratiska debatterna att visa upp representanter för alla demokratiska fraktioner (dock ingen svart kandidat i år, som det ser ut just nu) även om somliga av dessa nu förtiden är mycket svaga.
Republikanernas primärval kommer fortfarande att bli det mest intressanta men vi kommer åtminstone att få två primärval, precis som det bör vara.
Källa: Reuters
Se även tidigare inlägg:
Podd 92: Presidentvalet 2016 - Del 11: Donald Trump och annalkande primärvalsdebatter 20150712
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar