2014 började med Vladimir Putin. Vid nyår 2013 utförde sjävmordsbombare från en dagestansk islamistgrupp terrorattacker mot en tågstation i ryska Volgograd i vilket 34 människor dödades, och på nyårsafton lovade Putin att tillintetgöra terrorismen.
Världen visade givetvis sin sympati men oroades aningen över huruvida säkerheten kring de i ryska Sotji, uppkommande Olympska Spelen skulle vara tillräckligt bra. Det visade den sig vara, och Vladimir Putin blev snabbt populär bland Team America, när han gästade de amerikanska OS-deltagarna vilka var snabba med att twittra ut selfies tillsammans med den ryske presidenten.
Direkt efter de olympiska spelen skulle det dock visa sig att Putins verkliga "säkerhetsintressen" inte primärt var inriktat mot militanta islamister. Det hot han föreställde sig kom från Väst. Direkt efter OS började ryska trupper rusta upp vid gränsen mot Ukraina, där kaos länge rått sedan pro-EU-demonstrationerna brutit ut året dessförinnan och där deras pro-ryske president Viktor Yanukovych tvingats ta sin tillflykt till Ryssland.
Och i en operation som tog väst (både EU och det Obama-ledda USA) med överraskning lät Putin i mars månad helt enkelt annektera den ukrainska Krim-halvön genom en operation som med största sannolikhet planerats under flera år. Där fick man sedan den ryska befolkningen och Krims parlament att rösta för en anslutning till Ryssland och man såg inga moraliska problem alls med att ta över en del av en annan nations land.
Därefter fortsatte ett proxy-krig i östra Ukraina, parallellt med en alltmer internationellt provokativ rysk militärupptrappning, som så småningom även skulle dra in Sverige med en stor och internationellt omtalad ubåtsjakt på Östersjön.
Putins drömmar om ett nytt ryskt imperium gick inte längre att förneka, och även västerländska Rysslands-kännare som tidigare avfärdat varningar om ett nytt imperialistiskt Ryssland började nu anse att Putin och dennes ideologer som Alexander Dugin utgjorde ett hot som man kanske hade underskattat.
Men Väst stod inte lamslaget. NATO började på nytt mobilisera i Europa och såväl EU och USA införde steg för steg sanktioner för att straffa Ryssland för övertagandet av Krim.
Under hösten började sanktionerna bita och i december rasade den ryska rubeln till följd av sänkta oljepriser. Ryssland drabbades hårt och Putin lade felaktigt skulden på väst. Hans militära storambitioner hade fått en oväntad smäll, men inget i hans eller den ryska regimens retorik antydde att de ens övervägde att ändra kurs.
Tvärtom. Bara dagen innan årets sista dag kastades Putin-kritikern Aleksej Navalnyj in i en skåpbil och fördes sedan bort av rysk polis. Metoder som påminner om en annan, och en mörkare era av den ryska historien.
2014 blev således året när Väst hamnade i konflikt med Ryssland på ett sätt som inte varit fallet sedan kalla kriget - en konflikt som beklagligt nog lär fortsätta även 2015.
Årets andra stora politiska händelse var ISIS / Islamiska Statens övertagande av stora delar av Syrien och Irak. ISIS hade sedan tidigare etablerat sig i Syrien och sedan länge varit den mest militanta islamistgruppen i kampen mot Assad-regimens diktatorvälde.
Under våren hade man emellertid även gått in i Irak, men det var först i samband med staden Mosuls fall i början av juni som internationell media på allvar började rapportera. Mosul föll när de av USA tränade irakiska soldaterna flydde hals över huvud och ISIS därefter tog över den irakiska arméns vapen.
Sedan gick allt snabbt och rapporter började strömma ut om en intensiv förföljelse av kristna, och därefter om folkmord på kurdiska yazidier.
Obama-adminstrationen som gjort mycket för att dra ut USA ur Irak och på så vis också uppfylla Obamas eget kampanjlöfte kom till slut fram till att man var tvungna att än en gång agera för att bromsa de militanta islamisternas framfart i det land man nyss lämnat, och i början av augusti pålyste Obama att USA ämnade påbörja flyganfall mot ISIS - anfall som pågått ända sedan dess och sakta även kombinerats med amerikanska markstyrkor, som komplement till de kurdiska och irakiska styrkorna.
Framgångar har också börjat skönjas i kampen mot ISIS, men att kampen skulle pågå under lång tid fastslog Army Lieutenant General James Terry när han vid en presskonferens i Pentagon den 18 december konstaterade att kriget mot ISIS skulle kunna ta upp emot 3 år att vinna.
Men 2014 blev inte bara året när världen hotades av krig, utan också året när skräcken för en ebola-epidemi spreds över världen och i synnerhet västra Afrika.
Ebola - den smitta som härrörde från Afrika och fått uppmärksamhet för 20 år sedan - hade gjort comeback, efter att en tvåårig pojke förmodligen smittats av en fladdermus. Till en början trodde man att utbrottet skulle kunna begränsas, men så blev inte fallet. Smittan spreds och tusentals drabbades i västra Afrika, och när även västerländska hjälparbetare smittades och sedan återvände hem började paniken spridas.
I skrivande stund har nästan 8 000 människor dött i ebola, men någon storskalig epidemi blev det inte i Västvärlden, trots de många misstag som på olika håll begicks. Och världen har nu fått en mycket större vaksamhet för risken med epidemiutbrott.
Men 2014 var också ett stort politiskt valår. Med val i Indien, Brasilien och många andra stora länder. Här i Europa handlade året främst om EU-parlamentsvalen i maj - val när en mängd EU- och immigrationsskeptiska partier gick framåt i hela Europa.
Något som skedde parallellt med att EU:s byråkrater fortsatte arbetet med ytterligare centralisering och toppstyre av Europa. Därtill hölls i Barcelona ett referendum om katalanskt självstyre och i Skottland hölls folkomröstning om eventuell självständighet från Storbritannien (något skottarna emellertid röstade nej till).
Här i Sverige hölls så klart riksdagsval med regeringsskifte, där socialdemokraten Stefan Löfvén tog över statsministerposten från moderaternas Fredrik Reinfeldt. Men riksdagsvalet blev likväl ett val där Sverigedemokraterna blev de enda riktiga vinnarna.
I USA hölls mellanårsval, med omval för en mängd såväl kongress- som senatsplatser. Republikanerna vann stort, och ökade sin majoritet i Representanthuset i kombination med att man också tog över Senaten från demokraterna.
President Obama kommer således att vara politiskt isolerad i Washington D.C under de kommande två åren. Det har emellertid inte hindrat honom från att agera på egen hand - och strax innan jul pålyste han att USA ämnar bryta det 50 åriga långa embargo man haft mot Kuba.
För Amerikanska Nyhetsanalysers del har 2014 varit ett mycket bra bloggår. Dels pg a alla, inte alltid roliga, men likväl spännande- och framför allt viktiga ämnen det funnits att rapportera om.
Militant Islam har som bekant intresserat mig under en längre tid. Ett intresse som grundläggande tagit sin utgångspunkt i USA:s krig mot terrorismen och synen på militant islam som ett "nytt kallt krig" som med nödvändighet behöver utkämpas och vinnas - ett krig där USA går i spetsen. Jag har därför följt ISIS' uppgång noga, och har här sammanställt vad som förmodligen är ett av Sveriges främsta informationsarkiv om ISIS/Islamiska Staten.
Därtill har jag även publicerat en artikelserie i sex delar om den militanta islamismens rötter: Västvärldens möte med Militant Islam.
Vår podcast-verksamhet har också tagit ett ytterligare steg. Jag producerar nu poddarna helt på egen hand, vilket gjort att avsnitten blivit betydligt fler och där syftet varit att på egen hand eller tillsammans med gäster/medpratare relativt snabbt komplettera aktuella nyhetshändelser med mer djuplodade analyser eller förbisedda historiska perspektiv. I somras nådde vi också avsnitt 50 - ett avsnitt som övergripande beskriver hur Amerikanska Nyhetsanalyser började.
Under 2015 kommer poddverksamheten att fortsätta, och med valåret 2014 undanstökat kommer nu också betydligt mer uppmärksamhet att riktas mot det amerikanska presidentvalet 2016. 2012 gjorde vi ett podcast-special i 16 avsnitt om det presidentvalet, och en liknande podd-serie inför 2016 har nyligen påbörjats och kommer under 2015 att komma igång på allvar i syfte att göra oss till Sveriges mest intressanta bevakare av presidentvalet 2016.
Jag hoppas således att ni som läst och lyssnat så här långt fortsätter att hänga med även på uppkommande års resa!
Och precis som jag skrev förra året, så är ni som läser och lyssnar och skulle vara intresserade av att hjälpa till genom att skriva gästartiklar, göra intervjuer, medverka i poddar etc, varmt välkomna att höra av er. Vi är inte politiskt neutrala, men däremot välkomnar vi så gott som alla med ett genuint och brinnande USA-intresse.
Med det sagt önskas ett riktigt gott nytt år. Vi hörs igen 2015!
/ Ronie Berggren
Se även tidigare inlägg:
Bloggåret 2013 och vad som väntar 2014 20131231
