John Gustavsson: Därför har ryssvännerna fel och bör inte romantisera Putin

I januari 2017 skrev John Gustavsson två texter på sajten Avpixlat i syfte att få svensk alternativmediamiljö att inte falla i fällan att bli putinister. Här repriseras de artiklarna med anledning av Rysslands nya aggression mot Ukraina i februari 2022.

 -----

Därför har Ryssvännerna fel 1: Omringningen av Ryssland

På Sverigevänliga hemsidor sprids numera ofta Ryssvänlig propaganda. Så har det inte alltid varit, men sedan 2014 och den Ryska invasionen av Ukraina har mainstream-media blivit mer ryssfientlig, och alternativ media har svarat genom att bli mer ryssvänlig. Vad detta beror på kan diskuteras, och många Ryssvänner är nog inte medvetna om att SD är ett ryssfientligt parti där ryssvänner ej är välkomna som partirepresentanter. Hursomhelst: Ett argument som använts för att rättfärdiga Rysk aggression är att NATO ”omringat” Ryssland med militärbaser i angränsande länder. 

Det största problemet med argumentet är att militärbaserna finns där för att länderna ifråga vill ha dem där. Lettland har lika stor rätt att tacka Ja till en Amerikansk militärbas som Ryssland har att tacka Nej. Just det här att länderna i öst faktiskt har en lika stor och lika legitim självständighet som Ryssland är något Ryssland aldrig på djupet accepterat – man ser fortfarande dessa länder som en ”buffertzon” vars affärer man har rätt att lägga sig i om de bestämmer sig för att närma sig väst. Ryssvänner accepterar indirekt denna propaganda där länderna i öst minsann inte har rätt att bestämma själva vilken väg de vill gå, utan ska hålla sig i skinnet. 

Tänk er att en kvinna är i ett förhållande med en man som misshandlar henne, men att hon efter 45 år äntligen lyckas lämna honom. När hon i framtiden måste träffa mannen (vilket tyvärr är oundvikligt), så tar hon med sig en kompis, en kille som är stark nog att spöa mannen om han skulle försöka någonting. Tycker ni att detta är förståeligt? Eller har mannen rätt att känna sig förolämpad över att hon tar med sig sin kompis när de träffas? Om vi nu tänker oss att mannen, när de träffas och han ser att hon har sin kompis med sig, drämmer till henne med motiveringen att ”du tog med din kompis”. Är det trovärdigt? Nej, antagligen planerade han att misshandla henne hela tiden, och kompisens närvaro är bara en ursäkt. Snarare så visar han genom att återigen misshandla henne att hon gjorde rätt i att ta med sig sin kompis. 

Ett sådant förhållande är det mellan Ryssland och övriga östeuropa. Ryssland – under Sovjetunionen – misshandlade, svälte och förtryckte de övriga länderna i 45 år. Länder som Lettland är logiskt nog rädda för att detta ska ske igen, och vill därför vara med i NATO (kompisen) som beskydd mot Rysk aggression. Att Ryssland då beter sig aggressivt med motiveringen att man gått med i NATO (tagit med sig kompisen) är bara skrattretande och visar att dessa länder gjorde rätt som gick med i NATO. 

Ryssvänner vill mena på att Ryssland förändrats och inte längre är det land man var under Sovjettiden. På sätt och vis är detta givetvis korrekt, men det finns många tecken – även om man helt ignorerar Rysslands beteende gentemot Ukraina och Georgien – som tyder på att Ryssland ändå har kvar Sovjetunionens imperialism i sitt DNA. Det största tecknet är hur Ryssland idag behandlar Sovjettiden i skolböcker, samt hur politiska ledare och statlig media beskriver Sovjetunionen. Man talar Sovjetunionen som en storhetstid och man nämner knappt alls de grova övergrepp som begicks inte minst mot de regioner som senare blev självständiga. Ryssland erkänner inte att man faktiskt ockuperade östeuropa, utan man låtsas än idag som att de länder som formade Sovjetunionen var med frivilligt och inte via militär ockupation. 

Om en man som tidigare misshandlat sina flickvänner hävdar att han omvänt sig och blivit en ny människa, men ändå pratar nostalgiskt om tiden då han satte den där tjejen på plats, då frugan inte vågade säga emot honom och om den där gången ett av hans ragg fick ett blåmärke... skulle ni lita på honom? Även om han inte misshandlat någon på länge så känns det ju som att han har hyfsat hög återfallsrisk, eller hur? 

Jämför detta med Tyskland. Idag finns det inga tyska politiker som ens i de mest försiktiga ordalag försvarar Nazityskland. Angela Merkel – trots alla sina fel och brister – står inte där och velar och säger att ”Ja alltså dom där koncentrationslägren var ju kanske ett steg över gränsen, men liksom vi uppfann ju Autobahn också”. I skolan ägnar man otroligt mycket tid (mer än något annat land) på att lära sig om Nazityskland och Förintelsen, och man lär sig precis som det var: Det var den mörkaste perioden i Tysklands historia, och det finns inga ursäkter. 

Jag kommer att lita på Ryssland när Ryssland behandlar Sovjetunionen på det sätt Tyskland behandlar Nazityskland. 

Men är då inte USA ett hot mot Ryssland? Nej. Så länge Ryssland inte hotar andra länder, så utgör USA inget hot mot Ryssland. Tanken att USA skulle använda sina militärbaser till att attackera Ryssland är helt absurd; Ryssland är inget Irak som man plöjer igenom på tre veckor. Kriget skulle kosta miljontals amerikanska soldaters liv, sannolikt kräva mobilisering av hela samhället av den typ som inte skett sedan Kalla kriget, kosta tusentals miljarder dollar och inte helt osannolikt leda till att Ryssland svarar med kärnvapen (Mutually Assured Destruction råder fortfarande). Ryssland är med andra ord tryggt, så länge man inte försöker expandera.

Som att de argumenten inte räckte så vet vi faktiskt hur USA skulle agera om de fick chansen att ockupera Ryssland: När Sovjetunionen föll ihop 1991 så hade USA ett gyllene läge att gå in i det fullkomligt o-organiserade Ryssland. Då, till skillnad från nu, hade antagligen en majoritet av amerikanerna stött invasionen, och man hade alla möjligheter att kunna ta Moskva innan Ryssland ens hunnit mobilisera något försvar. Dessutom hade USA den otroligt neokonservative George HW Bush som president. Så varför attackerade man inte? För att USA, och NATO, inte vill ha krig med Ryssland. NATO bildades på initiativ av de Europeiska länderna (nej, det var inte USAs idé) som ville ha USAs skydd mot Ryssland och de Ryska lydstater som formade Sovjetunionen, och det är än idag ett av NATOs huvudsyften. Men det handlar just om försvar, inte attack. 

Istället för att ockupera Ryssland, så svarade USA och övriga västvärlden med att donera miljarder i bistånd för att hjälpa bygga upp landet igen. Idag menar vissa Ryssvänner på fullt allvar att Rysslands aggression är rättfärdigad då västvärlden ”svek” Ryssland och inte hjälpte lika mycket som man hjälpte Västtyskland efter andra världskriget. Det säger dock sig självt att inget land har rätt till ett annat lands pengar, och att USA lika gärna hade kunnat låta sin gamla fiende svälta ihjäl. Att man inte gjorde det demonstrerar verkligen USAs moraliska överlägsenhet gentemot Ryssland. 

Och innan någon Ryssvän hävdar att USA ”tvingade på” Ryssland sin marknadsekonomi... nej, det var inte USA som gjorde det. Det råkar bara vara så att det bara är marknadsekonomi som kan skapa välstånd, och kommunismen som ekonomiskt system var en tidsinställd bomb som exploderade på 1980-talet. Det var inte USA som tvingade på Ryssland marknadsekonomin – det var verkligheten.

I nästa del kommer jag ta itu med mytbildningen kring Putin (spoiler alert; han räddade inte Rysslands ekonomi). Slutligen, som en del av min nya kommentarspolicy kommer jag endast att besvara kritik som är saklig och visar att kommentatorn faktiskt läst krönikan. Tack för att ni läste.

*****

Därför har Ryssvännerna fel - 2: Myten om Putin

I denna andra del av min krönikeserie om Ryssland är det dags för mig att ta itu med Putin: Mannen, myten, legenden. Putin är en man som på senare år skaffat sig en beundrarskara bland nationalistiskt sinnade människor – dock inte Sverigedemokraterna som parti: SD fördömer Ryssland i sitt utrikesprogram (sida 26) och både Mattias Karlsson (som kallat Putin för en mångkulturalistisk imperialist) och Jimmie Åkesson själv har tydligt tagit avstånd från Putin. Hursomhelst så brukar Ryssvänner motivera sin beundran av Putin med tre argument som jag tänker bemöta i den här krönikan: Han är tuff, han räddade Rysslands ekonomi, och viktigast av allt: Han står upp mot islam. 

Låt oss börja med det första påståendet: Putin är tuff. Han är minsann ingen vekling som Löfven, han står upp för sig. Putin är en sån man som man skulle kunna föreställa sig brotta ner en grizzlybjörn, eller rida på en tiger, eller nåt i den stilen. Självklart ser man upp till en sån hårding. Problemet är att Putin är tuff av en anledning: Han saknar ett demokratiskt mandat. Demokratiska ledare behöver inte vara tuffa eftersom deras makt utgår ifrån folket och därför inte kan ifrågasättas, hur mesiga de än må vara. 

Om man däremot är ledare utifrån den fascistiska principen ”might makes right”, så måste man odla en image som påminner folk om ens ”might”. Man måste, kort sagt, verka tuff och farlig så att ingen vågar mucka med en, då ens makt hänger på ens förmåga att avrätta den som gör det. Därför försöker diktatorer i allmänhet framstå som tuffa, medan demokratiska ledare försöker framstå som den sortens människor du skulle vilja ta en öl med. 

Demokrati bygger inte på tuffhet. Demokrati bygger på att människor samtalar med varandra, kompromissar och låter alla få komma till tals. Därför brukar demokratier i allmänhet välja ledare med de kvalitéerna, inte tuffa karlakarlar som Putin som kastar sina meningsmotståndare i fängelse. 

Utöver hans tuffa image så hävdar ryssvännerna att Putin räddade Rysslands ekonomi. Och Ja, Rysslands ekonomi har växt under Putins styre – men det är snarare trots Putin än på grund av honom. Rysslands ekonomi växer och krymper med oljan (och naturgasen). Ett högt oljepris innebär ekonomisk tillväxt, ett lågt oljepris innebär ekonomisk kris. Putins Ryssland är kort sagt en ekonomisk bananrepublik där bananerna är svarta och säljs i fat.

Det ekonomer brukar rekommendera länder som Ryssland är att använda de goda tiderna då priset på råvaran är högt till att investera i att diversifiera ekonomin, så att man kan komma ur beroendet. Detta har inte Ryssland gjort, och nu när oljepriset sjunkit så har problemen som fanns före Putin – med löner och pensioner som inte betalas ut etc – återvänt. Ryssland har kort sagt satsat hela sin ekonomi på en icke förnybar resurs, som dessutom kostar mer att producera i Ryssland än i mellanöstern (den största konkurrenten). Ryssvännerna här får gärna förklara hur detta är något annat än ren ekonomisk inkompetens. 

Vidare hävdas det att Putin krossat korruptionen i Ryssland. Detta är skrattretande: Rysslands system är uppbyggt så att det är omöjligt att bli rik – eller ens driva ett vanligt företag – utan att bryta mot lagen. Statsmakten ser mellan fingrarna så länge du inte kritiserar regeringen, men gör du det så sätter dom dit dig för brott som du visserligen har begått, men som du aldrig skulle åkt dit för om inte för din politiska aktivism. På så sätt kan Russia Today skriva tusentals tekniskt sett korrekta artiklar om korrupta affärsmän som tuffingen Putin satt dit, utan att nämna att tuffingen ifråga tillät korruptionen så länge affärsmännen stod på hans sida. Och till skillnad från vad Rysk propaganda hävdar, så har Putin aldrig egentligen stått upp mot oligarkin. Ja, Putin gjorde processen kort med vissa oligarker när han tog makten (de som motsatt sig honom), men deras tillgångar tog han antingen själv eller gav bort till de oligarker som var honom trogna. Att Ryssland än idag domineras av oligarker är ingen hemlighet, skillnaden är bara att dagens oligarker inte har samma politiska makt som de hade förr – men den makten har inte återgått till folket utan bara överförts till Putin själv. 

Slutligen, hur är det då med Putin och islam? Många nationalister, även de som erkänner att Ryssland är en korrupt diktatur, menar att vi måste stå ut med landets brister då Ryssland ändå är en viktig allierad mot islamismen. Detta är inte helt fel; även George W Bush hade inget emot att acceptera Rysk hjälp när det gällde att bekämpa terrornätverk. Samtidigt måste man förstå att Rysslands kamp mot islamismen är ganska lik Sovjets krig mot Nazityskland. Visserligen hatade Sovjet nazismen, men inte av samma skäl som västvärlden. Sovjet hatade nazismen för att nazismen hotade Sovjet. Man hade inget egentligen emot att nazismen var totalitär, att nazisterna utförde folkmord, att de var antisemiter etc – alla dom sakerna hade man ju gemensamt med Sovjet. Hade Tyskland inte hotat Sovjet hade man aldrig lagt sig i, och eftersom Sovjet egentligen inte hade något emot imperialism och totalitarism, så såg man inget fel i att behålla och förtrycka de territorier (som Polen och Östtyskland) som man ”befriade” från nazismen. Och om Ryssland mot alla odds skulle besegra islamismen, så skulle den på samma sätt bara ersättas med rysk fascism. 

Detta beror på att Putins motstånd mot islam har samma grund som Sovjets motstånd mot nazismen: Islamisterna är ett potentiellt hot mot hans makt, och genom att bekämpa dem så kan han utöka sitt inflytande, inte minst i Europa där hans hårda retorik mot islam gett honom en beundrarskara bland nationalister som nu i bland annat Frankrike kämpar för att lyfta sanktionerna mot Ryssland. Att plötsligt bli kritisk mot islam var det smartaste drag Putin någonsin gjort och har tillåtit honom att infiltrera de nationalistiska rörelser som är på frammarsch i Europa. Och ja, det är rätt nyligen som han blivit kritisk mot islam – vi snackar ju trots allt om killen som personligen invigt en jättestor moské och tillåtit 7500 andra att byggas, och som dessutom hävdar att islam inte kan kopplas till terrorism. Om Ryssland vill döda islamister så är de självklart mer än välkomna att göra det, men något närmare samarbete kan vi inte ha med Ryssland just på grund av den säkerhetsrisk de utgör och de motiv landet ändå i grunden har.

Avslutningsvis: I mångt och mycket påminner ryssvännerna väldigt mycket om en fjortistjej som faller för skolans värsting, han som vågar käfta emot lärarna och röka på skolgården och som har en ashäftig moped. Hon förbländas av killens image och smickras när han visar intresse för henne. Han ger henne en falsk känsla av trygghet, för i hennes huvud så är tuff och uppkäftig likamed stark och god. Hon förstår inte att killar som beter sig som värstingen gör, inte gör så för att de egentligen har något att erbjuda, utan tvärtom är otroligt osäkra barnungar på insidan som mest av allt bara vill ligga. Men om du som vuxen försöker förklara detta för fjortisen så bemöts du sannolikt av ”A-men han e ju ba så tuff liksom”. 

Kort sagt: Putin är killen dina föräldrar varnade dig för. En man som odlat en image av tuffhet för att få dig att bortse från hans idiotiska tilltag och det faktum att han under ytan inte har något att erbjuda. Detsamma kan förövrigt sägas om Trump, men det är en annan krönika. Och om du förälskar dig i Putin, så kommer du sluta precis som fjortistjejen: Pumpad och dumpad. Tack för att ni läste, vi hörs i kommentarsfältet (jag svarar dock endast på saklig kritik).

John Gustavsson