Den Republikanske senatorn Arlen Specters avhopp och partibyte splittrar - kanske inte helt oväntat - Republikanerna. Somliga anser att Specter är och alltid varit en RINO (Republican in Clothes Only) och därför gör lika gott i att dra. Andra menar att detta visar hur snävt och extremt ideologiskt det Republikanska partiet håller på att bli.
Till dem som förkastade Arlen Specter var tex Andy Roth, från den ekonomiskt konservativa organisationen Club for Growth som sa:
"Arlen Specter is the epitome of everything voters have come to hate about the Republican Party."
"Arlen Specter makes case for term limits," sa Mike Huckabee.
På andra sidan, ställde sig de Republikaner som faktiskt ansåg att utvecklingen visade hur snett Republikanerna börjat gå. David Frum kommenterade saken med orden:
"For years, many in the conservative world have wished for an ideologically purer GOP. Their wish has been granted. Happy?"
Och den Republikanske senatorn Olympia Snowe från Maine sa:
"You haven't certainly heard warm, encouraging words about how [the GOP] views moderates."
Arlen Specter själv förklarar att han byter parti pg a att Gop inte längre representerar "Ronald Reagans breda tält" som fanns när han först blev senator 1980. Specter betraktas dock av många analytiker som en person som främst fattar sina beslut i förhållande till hur valvinden blåser. Och med ett alltmer ideologiserat Republikanskt parti, så var chanserna för honom att återväljas till en ny period i Senaten väldigt liten om det var de Republikanska rösterna han hoppades på. Ett nytt parti hoppas han ska ge honom större möjligheter.
För Republikanernas del är Arlens avhopp dock en enorm förlust - och Demokraterna närmar sig nu de 60 platser i Senaten de behöver för att göra sig själva immuna från Republikanska filibusters (dvs utdraget, oändligt schackande i Senaten som i värsta fall kan dra ut på omröstningar i det oändliga). I Minnesota fortgår den juridiska kampen mellan Demokraten Al Franken och Republikanen Norm Coleman, där allt dock (inklusive Minnesotas väljares åsikt om saken) tyder på att Coleman kommer att tvingas ge sig. Om/när så blir fallet, så har Demokraterna tillsammans med Specters plats - de 60 platser de behöver.
Källa: Wall Street Journal
Se även tidigare inlägg:
Republikansk senator byter parti 20090428
lördag 2 maj 2009
Obama lägger ut kriterier för ny HD-domare
President Obama förklarade igår att han hoppas kunna installera en ny domare i Högsta Domstolen i början av oktober. Innan dess måste Obama dock navigera i en debatt som riskerar att kasta fram frågor som abort, gay-äktenskap och immigrationsfrågor högt upp på dagordningen. Liberala kontra konservativa grupper vässar redan svärden, och även om det är president Obama som kommer att fatta beslutet, så tänker de inte låta bli att kämpa med varandra om hans presidentiella gunst.
"Obama's own record and rhetoric make clear that he will seek left-wing judicial activists who will indulge their passions, not justices who will make their rulings with dispassion," sa Ed Whelan, president för the conservative Ethics and Public Policy Center.
Nan Aron, president för the liberal Alliance for Justice hade dock en annan syn på saken:
"We're looking for President Obama to choose an eminently qualified candidate who is committed to the core constitutional values, who is committed to justice for all and not just a few,"
Obama själv har förklarat att han tänker utse en domare som kombinerar empati med förståelse, och med en oklanderlig juridisk bakgrund.
"I will seek someone who understands that justice isn't about some abstract legal theory or footnote in a case book. It is also about how our laws affect the daily realities of people's lives," sa president Obama till en grupp reportrar i torsdags. Han lovade också att konsultera med både Republikaner och Demokrater innan sitt beslut.
Den 69-årige David Souters beslut att gå i pension i juni månad, innebär förmodligen inte lika stora förändringar i Högsta Domstolens konstellation som om en konservativ domare hade gått i pension. Souter tillsattes 1990 av president George Herbert Walker Bush, men visade sig snart vara betydligt mindre konservativ än GOP hade hoppats. Obamas ersättare kan möjligtvis komma att bli ännu liberalare, men den kanske största förändring skulle kunna bli om en kvinna eller en domare från en etnisk minoritet utses. Högsta Domstolen har för närvarande en kvinna(Ruth Bader Ginsburg) och en svart domare(Clarence Thomas), men Domstolen har däremot aldrig hittills haft en latinamerikansk domare.
Källa: Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
David Souter lämnar Högsta Domstolen 20090501
"Obama's own record and rhetoric make clear that he will seek left-wing judicial activists who will indulge their passions, not justices who will make their rulings with dispassion," sa Ed Whelan, president för the conservative Ethics and Public Policy Center.
Nan Aron, president för the liberal Alliance for Justice hade dock en annan syn på saken:
"We're looking for President Obama to choose an eminently qualified candidate who is committed to the core constitutional values, who is committed to justice for all and not just a few,"
Obama själv har förklarat att han tänker utse en domare som kombinerar empati med förståelse, och med en oklanderlig juridisk bakgrund.
"I will seek someone who understands that justice isn't about some abstract legal theory or footnote in a case book. It is also about how our laws affect the daily realities of people's lives," sa president Obama till en grupp reportrar i torsdags. Han lovade också att konsultera med både Republikaner och Demokrater innan sitt beslut.
Den 69-årige David Souters beslut att gå i pension i juni månad, innebär förmodligen inte lika stora förändringar i Högsta Domstolens konstellation som om en konservativ domare hade gått i pension. Souter tillsattes 1990 av president George Herbert Walker Bush, men visade sig snart vara betydligt mindre konservativ än GOP hade hoppats. Obamas ersättare kan möjligtvis komma att bli ännu liberalare, men den kanske största förändring skulle kunna bli om en kvinna eller en domare från en etnisk minoritet utses. Högsta Domstolen har för närvarande en kvinna(Ruth Bader Ginsburg) och en svart domare(Clarence Thomas), men Domstolen har däremot aldrig hittills haft en latinamerikansk domare.
Källa: Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
David Souter lämnar Högsta Domstolen 20090501
fredag 1 maj 2009
David Souter lämnar Högsta Domstolen
David Souter som tillsattes av president George Herbert Walker Bush, och som tjänstgjort vid Högsta Domstolen sedan 1990, planerar nu att pensionera sig i slutet av juni, vid en ålder av 69 år. Souter är en av Högsta Domstolens liberala domare (vilket när det visade sig förvånade både konservativa och liberala - till de senare glädje). President Obama kommer nu att få i uppgift att nominera en ny domare - och eftersom det förväntas bli en liberal sådan så kommer förhållandena i Högsta Domstolen knappast att förändras i några större avseenden. Men en het diskussion lär likväl uppstå där de två politiska lägren kommer att göra vad de kan för att pressa Obama att tillätta någon som faller dem i smaken. MSNBC har här ett inslag om Souters beslut:
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Tortyrdebatten och Obamas Churchill-argument
På senaste presskonferens försvarade Obama sitt beslut att förbjuda waterboarding, och berättade att han läst om Churchills syn på tortyr. Obama sa:
"I was struck by an article that I was reading the other day talking about the fact that the British during World War II, when London was being bombed to smithereens, had 200 or so detainees. And Churchill said, "We don't torture," when the entire British -- all of the British people were being subjected to unimaginable risk and threat.
And then the reason was that Churchill understood, you start taking short-cuts, over time, that corrodes what's -- what's best in a people. It corrodes the character of a country."
Churchills ord skulle dock lika gärna kunna komma från president Bush, som ofta sa precis samma sak: att USA inte torterar. (Bush hade även Churchill som stor förebild).
Såväl Churchill som Bush sa att deras länder inte torterade. Obama tycks uppenbarligen ha trott på Churchill, men inte på Bush.
Så frågan är därför: torterade britterna?
Svaret på den frågan är att mycket indikerar att britterna torterade tyska krigsfångar. I följande artikel i The Guardian, förklarar författaren Michael Tomasky att Obama har fel: Storbritannien torterade faktiskt. Det kan mycket väl hända att Churchill gjort sitt uttalande (precis som Bush gjorde) - men britterna använde tortyr (eller tuffa förhörsmetoder - beroende på definition) på tyska krigsfångar. Tomasky refererar till Ian Cobain, som i en artikel från 2005 berättade om hemligheterna i "the London Cage".
Artikeln beskriver hur ett av dagens mest exklusiva områden i London - Kensington Palace Gardens, nu hem för multimiljonärer och världsdiplomater, under ett brinnande andra världskrig var tillhåll för "the London office of the Combined Services Detailed Interrogation Centre", enklare känt som "the London Cage".
"The London Cage" drevs av MI19 från och med juli 1940 till september 1948 (tre år efter att kriget slutat). Få utanför visste vad som förse gick bakom de taggtrådsbeklädda stängslen som separerade de tre husen från Londons övriga livliga gator.
The London Cage brukades dock dels som en tortyrkammare mot tyska officerare, och allt som allt passerade 3,573 fångar genom "the Cage". The Cage styrdes av Colonel Alexander Scotland - en britt som i början av 1900-talet själv tjänat de dåvarande tyska styrkorna i det som nu är Namibia, och som tilldelats pris för förhör av tyska krigsfångar under första världskriget. 1939, vid 57 års ålder kallades han än en gång in för tjänstgöring.
"The Cage" hade rum för 60 fångar åt gången, med 5 förhörsrum. Metoderna som brukades var bland annat följande: vakter beordrades att slå på fångarnas dörrar var 15:e minut för att beröva dem på sömn. En tysk SS-kapten vid namn Fritz Knoechlein beskriver enligt artikeln hur han togs till platsen 1946 och när han inte gav en önskad bekännelse blev avklädd till enbart unerkläder och berövad sömn och mat i fyra dagar. Varje gång han föll ihop slog vakterna till honom, och skröt om att det var mycket bättre än "Gestapo in Alexanderplatz". Han tvingades sedan att göra kroppsövningar till dess han kollapsade. Han överöstes av kallt vatten, nedsparkad för trappor och slagen. Somliga fångar blev, enligt hans vittnesbörd, slagna till dess de ropade om att få bli dödade.
Knoechlein åtalades för mordet på 124 brittiska som dödats av Knoechleins styrkor efter att ha kapitulerat Dunkirk 1940. Den tyske officerens vittnesbörd togs seriöst av en brittisk krigsämbetet som övervägde huruvida de skulle starta en utredning om saken. De sa dock nej till detta, eftersom det skulle innebära en uppskjutning av Knoechleins avrättning.
The Cage upptäcktes av Röda Korset, och fångarna skickades iväg till andra fångläger i te x Tyskland, där behandlingen många gånger blev ännu värre. En tysk journalist som blev fängslad där satt han tidigare varit fånge under Gestapo, men att de aldrig behandlat honom lika illa som britterna gjorde (han lär dock inte ha varit jude, kan kanske tilläggas).
Artikeln säger ingenting om huruvida Churchill kände till verksamheten, eller huruvida han beordrat den. Jag citerar:
"It is impossible to discern, from the War Office archives, whether Scotland was regarded by this time as a maverick whose methods were to be quietly overlooked, or whether he was acting with clear, official approval."
Förhörsverksamheten fortsatte efter kriget, och det var tydligen också då uppgifterna om behandlingen av krigsfångar kom ut. Det torde dock vara en rimlig gissning att man mitt under ett brinnande krig där brittiska fångar ständigt dödades av tyskarna, brydde sig betydligt mindre om sina egna tyska krigsfångar (ur vilka man sökte vinna information) än man skulle kunna påkosta sig att göra när kriget väl var vunnet.
Eftersom de flesta i efterhand anser att Churchill och britterna gjorde rätt (helt oavsett de saker som ur ett humanitärt perspektiv kan kritiseras - bombningarna av Dredsen, och "The Cage") - så kan det i diskussionen om Guantanamo, där de tuffa förhörsmetoderna brukades direkt efter att kriget mot terrorismen börjat, kanske vara värt att ta ett djupt andetag, och få lite perspektiv på saken. Ett perspektiv som man får genom att betrakta den brittiska historien lite mer övergripande, och inte bara rycka ett enstaka Churchill-citat ur sitt sammanhang: för om Obama ska ta Churchills uttalande på orden om att "Vi inte torterar" trots att historien visar på metoder som inte är helt olika dem på Guantanamo (metoderna på GITMO var förmodligen snällare) - så borde han i konsekvensens namn ta Bush lika mycket på orden när denne säger samma sak; "I've said to the people that we don't torture, and we don't.".
Källa: The secrets of the London Cage - av Ian Cobain
Se även tidigare inlägg:
Condolezza Rice försvarar Guantanamo 20090501
Obamas presskonferens (prime time 3) 20090430
"I was struck by an article that I was reading the other day talking about the fact that the British during World War II, when London was being bombed to smithereens, had 200 or so detainees. And Churchill said, "We don't torture," when the entire British -- all of the British people were being subjected to unimaginable risk and threat.
And then the reason was that Churchill understood, you start taking short-cuts, over time, that corrodes what's -- what's best in a people. It corrodes the character of a country."
Churchills ord skulle dock lika gärna kunna komma från president Bush, som ofta sa precis samma sak: att USA inte torterar. (Bush hade även Churchill som stor förebild).
Såväl Churchill som Bush sa att deras länder inte torterade. Obama tycks uppenbarligen ha trott på Churchill, men inte på Bush.
Så frågan är därför: torterade britterna?
Svaret på den frågan är att mycket indikerar att britterna torterade tyska krigsfångar. I följande artikel i The Guardian, förklarar författaren Michael Tomasky att Obama har fel: Storbritannien torterade faktiskt. Det kan mycket väl hända att Churchill gjort sitt uttalande (precis som Bush gjorde) - men britterna använde tortyr (eller tuffa förhörsmetoder - beroende på definition) på tyska krigsfångar. Tomasky refererar till Ian Cobain, som i en artikel från 2005 berättade om hemligheterna i "the London Cage".
Artikeln beskriver hur ett av dagens mest exklusiva områden i London - Kensington Palace Gardens, nu hem för multimiljonärer och världsdiplomater, under ett brinnande andra världskrig var tillhåll för "the London office of the Combined Services Detailed Interrogation Centre", enklare känt som "the London Cage".
"The London Cage" drevs av MI19 från och med juli 1940 till september 1948 (tre år efter att kriget slutat). Få utanför visste vad som förse gick bakom de taggtrådsbeklädda stängslen som separerade de tre husen från Londons övriga livliga gator.
The London Cage brukades dock dels som en tortyrkammare mot tyska officerare, och allt som allt passerade 3,573 fångar genom "the Cage". The Cage styrdes av Colonel Alexander Scotland - en britt som i början av 1900-talet själv tjänat de dåvarande tyska styrkorna i det som nu är Namibia, och som tilldelats pris för förhör av tyska krigsfångar under första världskriget. 1939, vid 57 års ålder kallades han än en gång in för tjänstgöring.
"The Cage" hade rum för 60 fångar åt gången, med 5 förhörsrum. Metoderna som brukades var bland annat följande: vakter beordrades att slå på fångarnas dörrar var 15:e minut för att beröva dem på sömn. En tysk SS-kapten vid namn Fritz Knoechlein beskriver enligt artikeln hur han togs till platsen 1946 och när han inte gav en önskad bekännelse blev avklädd till enbart unerkläder och berövad sömn och mat i fyra dagar. Varje gång han föll ihop slog vakterna till honom, och skröt om att det var mycket bättre än "Gestapo in Alexanderplatz". Han tvingades sedan att göra kroppsövningar till dess han kollapsade. Han överöstes av kallt vatten, nedsparkad för trappor och slagen. Somliga fångar blev, enligt hans vittnesbörd, slagna till dess de ropade om att få bli dödade.
Knoechlein åtalades för mordet på 124 brittiska som dödats av Knoechleins styrkor efter att ha kapitulerat Dunkirk 1940. Den tyske officerens vittnesbörd togs seriöst av en brittisk krigsämbetet som övervägde huruvida de skulle starta en utredning om saken. De sa dock nej till detta, eftersom det skulle innebära en uppskjutning av Knoechleins avrättning.
The Cage upptäcktes av Röda Korset, och fångarna skickades iväg till andra fångläger i te x Tyskland, där behandlingen många gånger blev ännu värre. En tysk journalist som blev fängslad där satt han tidigare varit fånge under Gestapo, men att de aldrig behandlat honom lika illa som britterna gjorde (han lär dock inte ha varit jude, kan kanske tilläggas).
Artikeln säger ingenting om huruvida Churchill kände till verksamheten, eller huruvida han beordrat den. Jag citerar:
"It is impossible to discern, from the War Office archives, whether Scotland was regarded by this time as a maverick whose methods were to be quietly overlooked, or whether he was acting with clear, official approval."
Förhörsverksamheten fortsatte efter kriget, och det var tydligen också då uppgifterna om behandlingen av krigsfångar kom ut. Det torde dock vara en rimlig gissning att man mitt under ett brinnande krig där brittiska fångar ständigt dödades av tyskarna, brydde sig betydligt mindre om sina egna tyska krigsfångar (ur vilka man sökte vinna information) än man skulle kunna påkosta sig att göra när kriget väl var vunnet.
Eftersom de flesta i efterhand anser att Churchill och britterna gjorde rätt (helt oavsett de saker som ur ett humanitärt perspektiv kan kritiseras - bombningarna av Dredsen, och "The Cage") - så kan det i diskussionen om Guantanamo, där de tuffa förhörsmetoderna brukades direkt efter att kriget mot terrorismen börjat, kanske vara värt att ta ett djupt andetag, och få lite perspektiv på saken. Ett perspektiv som man får genom att betrakta den brittiska historien lite mer övergripande, och inte bara rycka ett enstaka Churchill-citat ur sitt sammanhang: för om Obama ska ta Churchills uttalande på orden om att "Vi inte torterar" trots att historien visar på metoder som inte är helt olika dem på Guantanamo (metoderna på GITMO var förmodligen snällare) - så borde han i konsekvensens namn ta Bush lika mycket på orden när denne säger samma sak; "I've said to the people that we don't torture, and we don't.".
Källa: The secrets of the London Cage - av Ian Cobain
Se även tidigare inlägg:
Condolezza Rice försvarar Guantanamo 20090501
Obamas presskonferens (prime time 3) 20090430
Condolezza Rice försvarar Guantanamo
På väg till en middag med studenter vid Stanford University, försvarar tidigare utrikesminister Condolezza Rice beslutet om Guantanamo och de förhörsmetoder som noggrant utverkades för att inte bryta någon lag. Helt uppenbart är kritikerna både skeptiska och motståndare till hennes position, något som inte hindrar henne från att ta deras frågor seriöst. Det är en god och viktig egenskap hos en politiker:
Se även tidigare inlägg:
Obamas presskonferens (prime time 3) 20090430
De förvirrade tortyrkritikerna 20090427
Se även tidigare inlägg:
Obamas presskonferens (prime time 3) 20090430
De förvirrade tortyrkritikerna 20090427
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)