Under gårdagens Labor Day talade president Obama inför tusentals fackanslutna arbetare i Detroit. Men Obama var inte den ende talaren. James Hoffa - ledare för den amerikanska fackföreningen Teamsters - talade också, och manade till kamp mot te-party-rörelsen, en kampmaning han avslutade med orden:
“Let's take these son-of-a-bitches out and give America back to America where we belong.”
CNN har här Hoffas uttalande:
Ett uttalande som väckte förargelse och te-party-anhängare krävde en ursäkt den militanta tonen. Tea Party Express-ordförande Amy Kremer kommenterade:
"Jimmy Hoffa's remarks are inexcusable and amount to a call for violence on peaceful tea party members, which include many Teamster members. We have called on President Obama to condemn this inappropriate and uncivil rhetoric, which has no place in the public forum."
Hoffa försvarades emellertid av Teamsters taleskvinna Leigh Strope, som sa att hans kommenterarer - “reflect the anger of workers under attack in this country.”
Hoffa manade naturligtvis lika lite till våld som Sarah Palin med sin kikarsikteskarta manade till våld i vintras. Men Hoffa bör ändå kritiseras, i synnerhet pg a att vänstern alltid kritiserar republikanerna när retorik likt denna brukas. Om reglerna ska tillämpas rättvist bör därför James Hoffa avkrävas just - om inte en ursäkt så likväl en förklaring om vad han menade och inte menade med sitt uttalande.
Texas har drabbats av den värsta torkan på 50 år. Det i sin tur har lett till omfattande skogsbränder som för närvarande härjar i delstaten. MSNBC har här ett inslag om saken:
Texas guvernör Rick Perry har tillfälligt lämnat sin presidentkampanj för att överse brandbekämpningen i sin delstat. Här uttalar sig Perry om situationen:
UPPDATERING: Här intervjuas Rick Perry också på Fox News om skogsbränderna och sin presidentkampanj:
De republikanska presidentkandidaterna deltog igår tillsammans på Palmetto Freedom Forum - ett forum i South Carolina anordnat av senatorn Jim DeMint som här talar inför den uppkommande händelsen om varför det är viktigt att välja rätt republikansk kandidat inför 2012:
Forumet är ingen debatt (den kommer på onsdag) utan en frågestund där respektive kandidat fick möjlighet att mer utförligt ge sin syn på saker och ting. Något för väljare både viktigt och intressant och en möjlighet de snabba debattfrågorna inte ger. Ett bakslag med gårdagens forum var dock att den för närvarande mest intressanta kandidaten Rick Perry inte deltog eftersom han i egenskap av Texas guvernör var tvungen att åka tillbaka till Texas för att överse kampen mot de bränder som härjar i delstaten. De andra kandidaterna som deltog var dock: Mitt Romney, Ron Paul, Newt Gingrich, Herman Cain och Michele Bachmann. Här har Fox News ett inslag inför eventet:
På länkarna nedan kan frågestunden ses.
Del 1 - här talar Michele Bachmann där hon förklarar sin syn på konstitutionen och beskriver vad hon som president utifrån sin syn på konstitutionen anser politiskt behöver göras. Bland annat måste ObamaCare återkallas. Bachmann framstår här mer sansad och seriös än hon vid andra tillfällen brukar göra och någon "raging queen" syns inte, vilket för henne är en fördel och ger en mer sansad image.
Del 2 - Bachmann fortsätter och förklarar här att grunden i den amerikanska exceptionalismen är att USA fortsätter förbli en oberoende suverän nation. Inte en nation där USA är en del av ett internationellt system där andra kan sätta sig över amerikaners rättigheter. Hon förklarar slutligen att USA utgör världshistoriens bästa kraft för att göra gott - och att USA måste fortsätta förvalta detta arv och vara den ledande makten i världen.
Näste kandidat att kallas in är Herman Cain - som i sin tre-minuters introduktion förklarar vad Frihetsdeklarationen handlar om och säger att "möjligheten att skapa sig lycka" står under attack. Han kandiderar pg a att han anser att nationen kommit fel och blivit en nation i kris och han vill styra nationen rätt.
Del 3 - Herman Cain får samma fråga som Bachmann om huruvida USA fortfarande är den skinande staden på kullen som Ronald Reagan talade om. På den frågan svarar Cain ja, och säger att senast han kollade försökte fortfarande folk ta sig in i USA - inte ut ur USA.
Del 4 - Herman Cain fortsätter att tala om sin syn på olika specifika sakfrågor. Han gör ett bra framträdande men talar på i princip samma sätt som han gjort vid många andra tillfällen - inte dåligt, men heller inte nytt.
Nästa kandidat är Newt Gingrich.
Del 5 - Gingrich fortsätter att beskriva sina prioriteringar och att hans främsta sak skulle vara att avskaffa ObamaCare.
Efter Gingrich intar Ron Paul scenen.
Del 6 - Ron Paul fortsätter att tala ekonomin och om att han önskar dra hem de amerikanska trupperna från utlandet.
Slutligen ges Mitt Romney tillfälle att tala och förklarar på sin inledande tre-minuters-presentation hur han alltmer förundras över författningsfäderna. De gjorde medborgarna till härskare och regeringen medborgarnas tjänare. Såväl politisk, ekonomisk och personlig frihet skulle också finnas. USA blev därför platsen på jorden dit alla innovativa människor ville komma. För närvarande råder dock synen på att Washington vet bättre än folket, och Obama vill nu göra regeringen till herre över folket istället för tvärtom. Därför måste ObamaCare och en mängd andra saker återkallas.
Palmetto Freedom Forum var mycket sevärt (jag såg hela utfrågningarna passivt) där kandidaterna gavs möjligheter att prata lite mer ingående om specifika frågor och om konstitutionen än vad de vanligen får tid till på presidentdebatterna. Alla kandidater gjorde bra ifrån sig men Michele Bachmann var seriösare än hon brukar vara medan de andra i princip var så som man är vana vid att de är. Att Rick Perry inte deltog var förståeligt men väldigt beklagligt eftersom det hade varit mycket intressant att höra honom prata om sin syn på konstitutionen och de politiska konsekvenserna av sin syn. Överlag var det hela dock intressant och ett mycket bra initiativ av senator Jim DeMint.
Libyen har påbörjat fas 2 - att bygga upp sin nation efter Ghadaffi. Somliga har befarat att detta kan komma att innebära en konfrontation mellan islamister inspirerade av Al Qaida som vill skapa en islamisk stat och sekulära rebeller som vill ha en västerländsk inspirerad demokrati i landet.
Nu tyder mycket på att de islamistiska elementen finns och kommer att bli en faktor att räkna med. Washington Times har här en artikel om hur libyska rebeller som vill se Libyen bli en islamisk stat styrd utifrån sharialagar och ett avståndstagande från väst börjat diskutera saken på diverse Internetforum. Och USA har ökat sin övervakning av dessa aktiviteter.
“Several forum participants have suggested that, following a transitional stage, the battle should turn against secularist rebels and members of the [rebels’] Transitional National Council,” konstaterar en amerikansk regeringsrapport som släpptes i tisdags.
Rapporten konstaterar vidare att jihadisternas verkliga styrka på marknivå förblir osäker men att planerna börjat smidas samtidigt som Abu Abdallah al-Sadiq (för närvarande känd som Abdel Hakim al-Khulidi Belhaj) ökat i anseende - en fd Al Qaida-ledare kopplad till Libyan Islamic Fighting Group (LIFG), som stridit för rebellerna och deltog i att driva ut Ghadaffis styrkor från basen i Tripoli.
LIFG har dock varit splittrade - somliga har stött Al Qaida och andra inte. Och hur det hela slutar återstår att se. Uppgifter från i mars menade dock att ca 1000 jihadister verkade i hemlighet i Libyen och på forumen som analyserats manar jihadisterna sina anhängare att förbereda fas 2 av kriget: att ta sig an de sekulära rebellerna och det överlag pro-demokratiska övergångsrådet, Transitional National Council i syfte att istället upprätta en islamisk stat styrd av sharia. På ett forum konstaterade en person:
“the real war will be fought after the fall of the tyrant [Col. Gadhafi] and after the establishment of a transitional democratic system.”
“After the awakening, we will fight those outside the [Islamic] law,”
En annan manade till att stänga ute icke-libyska aktörer i landet:
“The Libyan people must … turn their guns on the Crusader occupiers, along with collaborators and traitors,”
Washington Times konstaterar:
The comments reflect an increase in Islamist rhetoric since the fall of Tripoli, but the number of hard-line Islamist and the extent of their influence or control is not known, the report said.
Den libyska revolutionen har hittills lett åt rätt håll, och islamisternas roll bör inte överskattas, men heller inte underskattas. Västmakterna bör också förbereda sig för fas 2. Förhoppningsvis slipper Libyen ett inbördeskrig - men mellanöstern är inte Europa. Och islamismens skugga ruvar alltid över de muslimska länderna varför NATO bör förbereda sig för att om så behövs hjälpa de sekulära rebellerna vid ett eventuellt inbördeskrig. Det var Europa som i första hand förespråkade en NATO-insats mot Ghadaffi - och vid ett inbördeskrig är det förstås också i första hand Europa som bör ta det ansvar som USA tog, men vi inte tog i Irak.
Det här blogginlägget handlar om hur nedskärningar i de statliga utgifterna kan leda till hög arbetslöshet även fast det finns lediga jobb. Artikeln publicerades ursprungligen på Caffeinated Thoughts.
First, I’m sorry I haven’t blogged for a while. I’ve been quite busy lately and will probably continue to be so. Right now I’m about to move back to Ireland in one and a half week so I have a lot of planning and packing to do. Once I’m back, I’ll be able to blog more regularly.
On to the topic: Mismatching.
First let me explain the term: Mismatching in the labor market occurs when there are a lot of open positions, and a lot of unemployed, and yet the unemployment rate doesn’t fall. Why? Because the unemployed people don’t “match” the open positions.
Imagine there’s a great lack of engineers, but while there are a lot of unemployed people, very few of them have degrees in engineering. And so, they remain unemployed and the companies remain short of staff.
It’s a nightmare really – companies remain inefficient because they lack staff (or are forced to hire people without the right background), and millions remain unemployed. The unemployment rate in turn affects consumer confidence, bringing it down. With consumer confidence down, people spend less money in restaurants, hotels etc – and those are the low-skilled industries which has to be booming or else the uneducated unemployed people will never find jobs.
Another problem is that of discouraged workers. An unemployed person who reads thousands of jobs ads only to find he doesn’t fit the description to any single one of them is very likely to just stop looking for work, “accepting” that no-one wants him and that he’ll never get to work again. Every discouraged worker is a loss not only for the economy, but for society as a whole.
Truly a tragedy.
But, what does this have to do with cutting government spending?
If you happen to listen to conservative talk radio/talk shows, you know that cutting government spending is the solution to all evil. We don’t have Fox News in my country though, which is why I know reality is more complex.
The US has to cut government spending. The next president is going to have to tackle the unions and lay off federal employees.
But the picture of union members as lazy never-do-well’s is still misleading. Instead of mocking them, Republicans ought to take their concerns seriously. I bet most union members do not fit into the “stereotype”. They’re worried about one thing: That no-one will ever hire them again if they lose their jobs.
This goes in particular for those who have skills that aren’t really demanded by the private sector: Cops (there’s no private police force), firefighters (ditto) teachers (not enough private schools to hire all of them) etc.
Now you may argue that all these people surely have some skills that are demanded by the private sector, and I completely agree. Problem is, they don’t see that. Some of them do lack private sector skills, others just think they do – the effect is the same. Instead of trashing men and women who at the end of the day are just trying to provide for their families, let’s see if we can find some solution: After all, if we can help these people develop their skills and use them in the private sector, everybody wins.
I’m not suggesting dialogue with union bosses. They have their own interests in mind, not the interest of their members. I’m suggesting we reach out directly to the federal workers and talk to them. I’m suggesting we stop the name-calling for a second and realize that alienating federal workers is not a good idea. It’s not a politically smart thing to do, and it’s unworthy of christians to stage witch hunts anyway.
How can we convince federal employees to vote for us even though we may cut their jobs? Here are four ways:
1) Re-education efforts. Yes, I know some conservatives will say that the free market will fix everything eventually. When unemployment goes up, wages go down, and employers start hiring again – that’s conservative dogma 101. While it’s true, you can’t win elections by teaching economics. If you actually want to win (you know, that thing you have to do in order to change something), you have to offer solutions which goes against your ideological dogmas – this goes for both liberal and conservative candidates. Firing public sector employees and telling them “you’re on your own” is simply nothing they will ever accept. Taking a “softer” path and sending them back to school on the other hand is something they just might accept. Instead of telling them that they are worthless, lazy no-good parasites living on taxpayer money, we should tell them that they got outstanding potential that is wasted in the public sector. Scholarships and other subsidies would be very helpful, and actually profitable – if these former public sector employees don’t find jobs, that means taxpayers have to pay unemployment benefits. Why not pay tuition fees instead? That will give a return on investment – unemployment benefits won’t.
2) Be clear about who will get laid off. There are, after all, some federal employees who are absolutely vital. Yet, when Republicans talk about cutting government spending, these employees (who in reality have absolutely no risk of being laid off) may start fearing for their jobs too. And so, they’ll be much less likely to vote Republican. If 100 % of the public sector worries about being laid off if Republicans take back the White House, 100 % of them will be less likely to vote Republican. If we could pinpoint 20 % (or something) of federal employees that we will lay off once we’re back in power, and at the same time promise the other 80 % that they got nothing to worry about, the number of lost votes would probably be smaller. Yes, very few of those 20 % will vote Republican, but provided we can convince the other 80 % that we’re serious about not cutting their jobs, there is absolutely no reason why they’d be less likely to vote for us than the other guys. We need to start handing out pink slips before the election. Even if we can’t tell exactly which individuals who will be laid off, at least we can to be specific about where we will cut and how much, and how exactly we want to make the public sector more efficient.
3) Emphasize the benefits for remaining employees. Layoffs typically mean a fewer number of people will have to do the work that was previously done by a larger number of people. That’s one of many reasons why they’re unpopular – even if you get to keep your job, it now includes more stress and overtime work than before. However, with the public sector, this is not necessarily the case: No-one likes battling with bureaucracy and dealing with administration. A leaner organisation is a better organisation for employees as well. Flexibility (something the public sector currently doesn’t have) is important for a good work environment. Layoffs which cuts out unnecessary middlemen etc. can help accomplish that.
4) Take mismatching into account when you decide who to lay off. Who’s skills can be most easily transfered to the private sector? This should not be the only factor of course, but it should definitely be taken into account.
These are just some thoughts. Now it’s your turn: How do we gain the trust of federal employees? How do we cut spending in a way that doesn’t cause more mismatching than what’s absolutely necessary? Leave a comment below.
