Klasskampstanken har emellertid aldrig fått något riktigt fäste i USA som visserligen har starka fackföreningar men inte någon organiserad vänsterrörelse på samma sätt som i Europa.
I sitt tal för en dryg vecka sedan där Obama presenterade sitt krispaket för att rädda ekonomin och då föreslog skattehöjningar för rikaste sa han:
"It's only right we ask everyone to pay their fair share,"
Han konstaterade också:
"This is not class warfare. It's math."
Problemet är emellertid att alla inte ser saken riktigt på det sättet. Hot Air skriver här om entreprenören och multimiljonären Ted Leonsis som varit en trogen supporter av Barack Obama men som på sistone börjat störa sig på att Obama utmålar sådana som honom som skurkar, och i en artikel vid namn "Class Warfare - Yuck!" skriver han nu efter att först ha berättat hur han växt upp i enkla förhållanden:
I say this as I read all of the rhetoric about Class Warfare, the rift that is being created between economic middle and lower class and as the President said “those millionaires and billionaires.”
The real rift in philosophy though is do you want the Government to create jobs and stimulate the economy or do you want America’s small business to be the engine of growth?
Economic Success has somehow become the new boogie man; some in the Democratic party are now casting about for enemies and business leaders and anyone who has achieved success in terms of rank or fiscal success is being cast as a bad guy in a black hat. This is counter to the American Dream and is really turning off so many people that love American and basically carry our country on their back by paying taxes and by employing people and creating GDP.
Han fortsätter sedan:
I voted for our President. I have maxed out on personal donations to his re-election campaign. I forgot his campaign wants to raise $1 billion. THAT is a lot of money–money–money–money! Money still talks. It blows my mind when I am asked for money as a donation at the same time I am getting blasted as being a bad guy!
Someone needs to talk our President down off of this rhetoric about good vs. evil; about two classes and math.
The Economist har också här en artikel som beskriver hur den amerikanska vänstern under historien haft många framgångar ifråga om att skapa ett socialt jämlikt samhälle (jämlikhet för kvinnor, för svarta, för homosexuella etc) men att man till skillnad från i Europa aldrig strävat efter/eller lyckats åstadkomma ett ekonomiskt egalitärt samhälle:
American talk about class differs from Europe’s in another way. The country does not have a broad political movement on the left. Its trade unions never gave rise to a social-democratic party like Britain’s Labour, for example.
Artikeln fortsätter sedan med att beskriva vad vänstern lyckats- och inte lyckats med:
The New Left of the 1960s and 1970s assumed (times have changed) that growth would take care of economic needs and devoted its energies to racial and sexual equality instead. The left has contributed to terrific success in such areas—from the abolition of slavery to the formal end this week of the ban on gays serving openly in the military. But Mr Kazin concludes that it was far more successful when it sought to expand personal liberty than when it struggled to advance the collective might of workers and the poor.
Helt klassfritt, eller helt fritt från klasstänkande, är trots detta likväl USA inte, konstateras sedan också i artikeln. En ny Gallup-undersökning visar att 66% mot 32% är för att höja skatterna för de rikaste. Och demokraterna är generellt "de fattigas parti" medan republikanerna generellt är "de rikas parti". Klasskampsretorik har också funnits bland demokrater även tidigare (också på senare år) - Bill Clinton styrde bort från klasskampsretoriken och gick rejält mot mitten - men i presidentvalet 2000 före Al Gore tillbaka pratet om klasser. Den vita arbetarklassen röstade på 1980-talet för Reagan (och mot sina egna ekonomiska intressen, skulle man kunna argumentera) och gjorde i mellanårsvalet 2010 samma sak när de röstade emot Obama. De fattigaste inom denna grupp är emellertid tydliga demokrater. Och även de andra ligger inte säkert i den republikanska fållan.
Generellt går dock att säga om den vita arbetarklassen:
To put it simply, Mr Olsen concludes, “working-class voters believe in capitalism, but they also believe in the importance of a social safety net.”
Obama använder själv inte ordet "klasskamp" och han försöker få idén om att de rika bör ge lite mer att verka tilltalande. Vilket det kanske också kan vara. Men den retorik han använder är inte särskilt svår att beskriva som just klasskampsretorik - och det återstår att se vilken kampanjtaktik som nästa år utgår som segrare: den som försöker förespråka de principer som accepteras i samhällen där man tror på just klasskamper utan att nämna detta vid namn, eller den taktik som går ut på att förklara att den president som förespråkar dessa principer faktiskt förespråkar en icke-amerikansk klasskampstanke oavsett om han öppet säger detta eller ej. Vi får se.
Källor: The Economist, Hot Air
Se även tidigare inlägg:
Obama presenterar krispaket 20110919
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar