Det har sedan debatten i förrgår skrivits en mängd opinionsartiklar som med den ena och andra formuleringen diskvalificerar Rick Perrys framträdande. Här är några exempel.
McClatchy skriver här under rubriken "Will Perry's halting debate style produce a faltering campaign?" följande:
The Texas governor turned in a weak performance in a debate Thursday, raising questions about how ready he is for the rigors of a tough campaign and how much Republicans really know about the man.
At the same time, chief rival Mitt Romney scored with a sharp performance. And others shined in the eyes of Republican voters as well, including Herman Cain, Newt Gingrich and Rick Santorum. Combined, the results heading out of the debate in Orlando suggest a party far from ready to coalesce behind Perry.
Och Politico skriver här en av de tydligaste sågningarna av Perry:
The conservative commentariat spoke with near-unanimity Friday on Rick Perry’s debate performance: The Texas governor didn’t just lose, he bombed.
...With almost no one willing to defend a performance marked by meandering or inaccurate answers, botched canned lines and the damaging adoption of the left’s critique of conservatives on immigration, it’s hard to imagine how things could have gone much worse for Perry Thursday night.
Artikeln citerar sedan några olika konservativa röster om Perry:
Bill Kristol, the Weekly Standard editor, summed it up with one word: “yikes.”
“Reading the reactions of thoughtful commentators after the stage emptied, talking with conservative policy types and GOP political operatives later last evening and this morning, we know we’re not alone. Most won’t express publicly just how horrified—or at least how demoralized—they are,” Kristol wrote.
Och vidare:
National Review editor Rich Lowry offered a crippling assessment of Perry’s performance, pointing to “a handful of notably bad answers.”
“A few weeks ago, the question was how far and how fast [Perry] would ascend; now, after his third debate, it’s how much he’ll drop,” Lowry wrote.”His weak performance will stoke more speculation about New Jersey Republican Gov. Chris Christie possibly entering the race.”
Och vidare:
“People from Texas often say that, while they don’t dislike Perry, he’s not the sharpest knife in the drawer,” wrote Ross Kaminsky. “With every debate, that criticism has been validated, with Thursday night the most egregious example of Perry’s intellect simply not being at the level of others on the stage.”
Exemplen kan mångfaldigas. Den specifika kritiken riktar sedan in sig på Rick Perrys uttalanden om immigration, HPV-vaccinsordern och hans fakta bakom kritiken mot Mitt Romney.
Perrys utspel om att de som motsatte sig att barn till illegala invandrare tilläts utbildas var hjärtlösa, var ett uttalande de flesta kommentatorer menar att man inte fäller om sina kärnväljare.
Perrys fumliga försök att utmåla Mitt Romney som en flip-flopper (med i princip samma retorik som användes mot John Kerry 2004) gick dåligt, och fick mer Perry att framstå som fumlig än Romney som en flip-flopper.
Och Perrys påpekande om att Romneys bok innehöll två budskap (ett i hårdpärmsutgåvan och ett annat i pocketutgåvan) där han i den första förespråkade en federal sjukvårdsreform byggd på Massachusetts men sedan strök detta sin pocketversion, stämmer inte, enligt denna artikel.
Man har också påpekat att Perry också uppgav rena faktafel ifråga om somliga saker: Mitt Romneys bok är redigerad inför pocketutgåvan, men han förespråkar inte en federal sjukvårdsreform likt ObamaCare - ej eller föreskriver han Massachusetts koncept för hela nationen.
Kritik har också riktats mot ett av Perrys mer lyckade uttalanden, när han förklarade att hans vaccinering mot livmodershalscancer skedde pg a att han blivit "lobbad" av bl a en 30-årig cancersjuk kvinna. En kvinna kommentatorer menar att han träffade först efter att han utfärdat ordern. Förmodligen hörde han dock talas om kvinnan under processen när frågan diskuterades - och även om han träffade henne först i efterhand så lär hon förmodligen ha bidragit till hans syn på saken, och i efterhand även stärkt honom i ståndpunkten att han faktiskt fattat rätt beslut.
Men som citaten ovan visar har kritiken mot Perry alltså varit skarp - såväl från kandidaterna på scen (Romney, Santorum, Bachmann) som från de diverse kommentatorerna i efterhand. Jag själv håller emellertid inte alls med dessa Perry-kritiker - av orsaker jag nu ämnar förklara.
Själv gillar jag Perry av ungefär de anledningar dessa konservativa kommentatorer börjar ogilla honom. Jag anser att Rick Perry verkar vara såväl en ärligare som en mer verklighetsförankrad kandidat än de andra toppkandidaterna som utmanar honom (dvs främst Bachmann och Romney).
Den minst verklighetsförankrade är Michele Bachmann som alltså gjort en gigantisk sak av att Rick Perry 2007 lät beordra vaccinering av unga flickor mot HPV-viruset som kan orsaka livmoderhalscancer. Ett vaccin vi i Sverige nu gör allt för att komma igång med så snabbt som möjligt. I princip allt tyder på att vaccinet gör nytta. I USA (precis som i Sverige) är vaccineringen dessutom frivillig (i Texas hade Perry med en opt-out - dvs en möjlighet att helt enkelt tacka nej till vaccineringen). Trots detta pressade Bachmann på det mest skumma saker: dels att Perry skulle ha begått något slags barnarov genom att föreskriva vaccineringen och på så sätt frånta föräldrar vad som borde vara deras ansvar. Och dels att en bieffekt av vaccineringen skulle vara mentala störningar. Det sistnämnda försökte Bachmann i debatten i Orlando ta avstånd ifrån genom att säga att hon bara berättad vad en upprörd mamma berättat för henne - men oavsett hur det ligger till med den saken så var det hon själv som lät idén om bieffekterna komma upp för att därigenom vinna politiska poäng. Det gör att Bachmann vare sig är verklighetsankrad eller trovärdig.
Rick Perry var menar jag däremot ärlig: han förklarade (i den förra debatten) att tillvägagångssättet var något han ångrade (den exekutiva ordern framför en stiftad lag) - men han ångrade inte konsekvensen av sitt beslut: att försöka rädda så många flickor som möjligt från framtida cancer och konstaterade att han som guvernör gjort precis det han skulle göra om han blev president: ställa sig på livets sida. Något som kan återspegla president Bushs tal om "A Culture of Life" - vilket i sin tur åsyftar påve Johannes Paulus II.
I dagens republikanska klimat är statsintervention inte överdrivet populärt: oavsett om det görs av den federala eller delstatliga regeringen. Det är däremot populärt att vara emot regeringsinsatser i alla dess former: en populism Bachmann helt spelar på.
Rick Perry som faktiskt lett en delstat i tio år - och har mer politisk exekutiv erfarenhet än någon av de andra kandidaterna - är i det avseendet inte populist. Han är realist. Bachmanns populism är tudelad: den är helt acceptabel när hon pratar om frågor där hon grundläggande har rätt: som te x i sin syn på ObamaCare, sin syn på skatter och sin syn på regleringar. Men den blir besvärande när hon talar om frågor där det märks att hon i första hand är populist - inte ideolog.
Mitt Romney (och Rick Santorum) kritiserade i sin tur Perrys syn på immigration. Och även här återfanns många drag av konservativ populism. Rick Perry är inte mjuk i immigrationsfrågan - en anklagelse som måste kännas ganska ny för honom (Rick Perry är en av de främsta kritikerna av Obamas gränspolitik mot Mexiko - något han var långt innan han blev presidentkandidat). Däremot är han även i detta avseende realist. Till skillnad från såväl Santorum som Romney som båda kommer från delstater där illegal invandring från Mexiko inte är något överdrivet stort problem, så har Rick Perry i tio år varit guvernör i en delstat med en gigantisk gräns mot Mexiko. Till skillnad från Romney och Santorum har Perry upplevt allt från drogkarteller, gängvåld och förstörda människoliv på mycket nära håll. Därav den förståelse för att konservatism måste förenas med medkänsla. Något Bush (som också var guvernör i Texas innan Perry) också kampanjade på ifråga om immigrationsfrågan.
Det mesta tyder på att Rick Perry lyckats med detta: han har lyckats med att driva en konservativ gränspolitik utan att för den saken blunda inför att även de illegala immigranterna dels är människor och dels överlag inte är vare sig mexikanska knarklangare eller Al Qaida krigare - utan desperata människor med oftast mycket tragiska livsöden. Något som märks inte minst för situationen hos de hundratusentals barn som räknas som illegala pg a att de följt med sina föräldrar till USA där de sedan växt upp och funnit sin identitet men utan att fördenskull bli accepterade.
Det finns en falang inom det republikanska partiet som faktiskt förstår detta: till denna skara hör George W. Bush, Jeb Bush, John McCain, Marco Rubio och mängd andra politiker (däribland även Rick Perry) - som har erfarenhet av såväl gränspolitik som immigrationsfrågan och därav driver en verklighetsförankrad politik om dessa saker, medan Santorum och Romney helt driver anti-immigrationspopulism. Om situationen varit annorlunda, och det inte hade varit inne att ha tydliga åsikter om denna fråga så hade förmodligen Romney och Santorum inte varit lika hårda. Vilket visar att även de i denna fråga främst är populister - medan Perry är realist.
Man kan förstås kritisera visheten i Perrys avfärdande av konservativa anti-immigrations-retoriker som "hjärtlösa". Men det felet var ett kampanjpolitiskt fel - det var inte ett stort sakpolitiskt sådant. Och det måste sägas vara värre att likt Romney och Santorum helt blunda för komplexiteten i immigrationsfrågan än att av bristande debatterfarenhet tala öppet och använda dåligt valda ord, som Perry gjorde.
Jag var innan Perry ställde upp skeptisk till denne - till stor del pg a den skepsis som funnits mellan Bush-teamet och Perry-teamet - där jag haft och har betydligt större förtroende för Karl Rove (som jag faktiskt följt i en hel massa år och kan en hel del om) än för Rick Perrys för mig diverse anonyma rådgivare. Efter att han pålyste sin kandidatur har min stora fråga dock varit om han är trovärdig: om han är en person som säger saker han faktiskt tror på - eller någon som bara säger saker som han tror att folk vill höra. Jag har under de veckor som gått blivit mer och mer övertygad om att Perry faktiskt säger vad han faktiskt tror, och inget annat. Han är kanske inte lika ärlig och konsekvent som George W. Bush (som enligt mig är den mest konsekvente presidenten i amerikansk historia, med möjligt undantag för James K Polk) - men han är ärlig och konsekvent - och realistisk - på ett sätt Bachmann och Romney inte är. Och hans uppträdande även i den senaste, enligt många misslyckade, debatten stärker den synen.
Min syn på saken är därför att den Rick Perry vi nu ser kommer att förbli samma person när han väl blir president. Det i likhet med George W. Bush - men till skillnad från te x Barack Obama, som gick mycket mer åt höger än hans kärnväljare hade trott och önskat. Mitt Romney har under sin karriär inte varit konsekvent - vare sig i fråga om sin syn på saker och ting eller i fråga om retorik kring saker och ting. Romney har emellertid en grundläggande bra ideologisk syn på det mesta, och jag tror att även han skulle göra bra ifrån sig som president och vara ungefär samma person som han nu är. Men likväl anser jag inte att han är lika konsekvent eller realistisk som Rick Perry - han är bara en bättre debattör, men det är inte samma sak (vilket Barack Obama är det ultimata beviset på).
Hur Michele Bachmann skulle bli som president är helt omöjligt att veta. Eftersom hon är populist (till skillnad från Ron Paul som är ideolog - och som det pg a hans ideologiska konsekvens är lätt att veta och tro på att han som president skulle göra) så är det svårt att veta hur hon kommer att agera när hon har ett faktiskt ansvar och när det börjar sjunka in att populistisk retorik inte är samma sak som att kunna fatta ansvarsfulla beslut. För Rick Perrys del - som trots allt har lång exekutiv erfarenhet - så kommer en sådan situation inte att utgöra någon nyhet. Och hans icke-populistiska framträdanden i debatterna visar att han redan vet detta. Det gör honom till en mer mogen kandidat än alla andra - och enligt mig också inklusive Mitt Romney. Och det gör också att Perry, debatten till trots, fortfarande är kvalificerad för att bli republikanernas presidentkandidat 2012.
Se även tidigare inlägg:
Karl Rove om debatten i Orlando 20110923
GOP-debatten i Orlando, Florida 20110923
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar