Europa står inför en mängd gemensamma utmaningar förklarar de, alltifrån klimatförändringar till finanskris- arbetslöshet och eurozonens fortlevnad. Problemen visar tydligt, menar de, att det är ett djupare samarbete som behövs. Samtidigt har de många problem som existerar snarare lett till motsatt effekt med en ökad nationalism i Europa med en medföljande skepsis mot invandring, motstånd mot EU och misstro mot "etablissemanget".
Efter att ha beskrivit denna, enligt dem destruktiva utveckling i Europa konstaterar de:
"Sorgligt nog har också många av de etablerade partierna räddhågset anslutit sig till denna destruktiva dans."
De sammanfattar också lite senare sin syn på nationalism och skriver:
Nationalismen kan generera gemenskap, men den riktar sig inåt och skapar gränser mellan människor och länder. Det är en ideologi som kan ge upphov till ett missriktat raseri, som skördat miljontals människoliv på Europas slagfält. Att nationalismen idag ändå kan framstå som ett attraktivt politiskt alternativ beror på att den uppfattas som en naturlig del av den mänskliga historien. Inget kunde vara mer fel. Först så sent som på 1800-talet fick idén om ett folk och en stat rejält genomslag. Nya stater uppstod och den industriella revolutionen, med modernisering och urbanisering som följd, skapade behov av starkare social sammanhållning över stora avstånd. Forskare, författare och lärare fyllde tjänstvilligt och fantasirikt de nya gemenskaperna med ett legitimerande innehåll, lika ursprung, språk och kultur. Så föddes de föreställda gemenskaperna, så fick nationalismen sin kraft.
Här uttrycker författarna såväl en stark skepsis mot nationalismen, som en bristande förståelse för dess funktion. Och deras historiska redogörelse andas okunskap snarare än kunskap. I slutet av artikeln konstaterar de också vad som verkligen behövs inför framtiden:
En sak vet vi med säkerhet. Vi behöver mer samarbete och öppenhet. Snävare definierade nationer och högre murar är inte lösningen på globaliseringens utmaningar.
Därför manar de till en debatt om nationalismen i en globaliserad värld. En utmärkt debatt som onekligen behöver föras. Och den behöver föras just för att bemöta nationalistkritiker som SVD-debattörerna ifråga.
De många globala utmaningar världen har att konfrontera kräver onekligen ett djupare internationellt samarbete - inte isolationism eller protektionism. Men heller inte internationalism och överstatlighet. De kräver ett djupare samarbete oberoende nationalstater emellan. Något som länge varit ett ideologiskt tema för denna blogg.
Nedan följer två artiklar om mitt perspektiv på nationalism i vår tid. Den första (den längst ned) om den historiskt viktiga roll nationalstaten fyller, och som det är av synnerligen stor vikt att bevara även i tider av globala prövningar. Den andra artikeln följer sedan som ett exempel på hur ett nationalistiskt internationellt samarbete skulle kunna te sig för att tackla en av de många utmaningar som världen bara kan lösa genom samarbete.
Dessa artiklar är en del av en artikelserie om positiv nationalism i en global värld. Nästa del kommer att handla om nationalstater och den globala världsekonomin. För er med ett intresse av att inte bara läsa kritiska analyser av nationalstaterna - som den i SVD-artikeln ifråga - så rekommenderas mina två artiklar nedan.
Det behövs en debatt om nationalism i vår tid, och det behövs en sådan ur en positiv synvinkel. Något Amerikanska nyhetsanalysers artikelserie "Realistisk internationalism" önskar bidra med.
Källa: SVD
Se även tidigare inlägg:
Realistisk internationalism – del 2: Vägen framåt för den globala miljöpolitiken 20110622
Realistisk internationalism – del 1: Nationsbaserad maktfördelning 20090513
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar