Nordkoreas regering har börjat skicka människor till koncentrationsläger som inte grät och sörjde tillräckligt mycket för den avlidne ledaren Kim Jong il:
Diskussionen om huruvida tårarna efter "den store ledaren" var äkta eller ej, tycks sig således tämligen avklarad. De som faktiskt grät kan man dock också ha viss förståelse för eftersom de alla växt upp hjärntvättade att betrakta diktatorn som en kommunistisk gud. Samma fenomen gick att skönja i Sovjetunionen där åhörarna efter Stalins tal var rädda för att sluta jubla och applådera i rädsla för att säkerhetsvakterna då skulle arrestera dem som illojala och skicka dem till Sibirien.
Istället för att hålla tysta minuter i FN för Kim Jong il, som man måste vara ytterst hjärntvättad för att från hjärtat sörja, så bör världen ta läget i akt och på bred front gå hårt ut i att pressa Nordkorea till reformer. Ett nytt ledarskap innebär en viss svaghet, och istället för att välkomna en ny totalitär regim i landet bör omvärlden avkräva denna regim de reformer Kim Jong il förvägrade dem.
Se även tidigare inlägg:
Vittnesmål från Nordkoreas hemliga fångläger 20111227
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar