Palin inledde med att beskriva hur CPAC började på 1970-talet för att man ville att det republikanska partiet skulle lyssna på de konservativas röster. 1975 stakade Ronald Reagan ut en vision för att återuppbygga det republikanska partiet i tydliga färger - och sedan dess har CPAC varit den huvudsakliga kanalen för konservativt engagemang. Och hon är därför väldigt glad för att få närvara.
Sällan har den konservativa gräsrotsrörelsen varit lika stark som nu, förklarar hon - även om den federala regeringen aldrig kastat en lika stor skugga som nu. Men just därför har man de senaste året burt fanan högt med texten "Don't thread on Me". Och till president Obama har man ett budskap: man har tröttnat på honom.
I tre år har man betalat för allt hans administration har gjort, och man har nu inte råd med mer. Obama lovade att förändra Amerika och det har han också gjort: han har förändrat landet från den skinande staden på kullen till att bli ett sjunkande skepp.
Obamas regering är inte "för stor för att misslyckas" - tvärtom är den för stor för att kunna lyckas. USA har nu massarbetslöshet i kombination med ett massberoende av statlig hjälp, och första gången anser amerikaner nu att framtiden ser sämre ut än historien. Det är dock inte det amerikanska folket som misslyckats utan det politiska ledarskapet. Det vet man dock hur man ska förändra.
"Yes we do, and o Yes We Can" - förklarade hon, och sa sedan "Hope and Change" - "Yeah you gotta hope things change"
Landet står nu på en svärdsegg där Obama försöker spendera nationen in i välfärd. Hur det fungerar kan man lätt se genom att jämföra den gamla världen (Europa) med den nya (Amerika). Vänstern vill nu göra USA till Europa - men det kommer konservativa aldrig att acceptera.
Obama tror på allvar att nationen är på väg i rätt riktning, trots att en tydlig majoritet av amerikaner tycker annorlunda. En riktig återhämtning kan inte börja förrän regeringen flyttar sig ur vägen.
Professor Obama må ha glömt konstitutionstilläggen - men det har de konservativa inte gjort, vare sig det om religionsfrihet eller det om rätten att bära vapen. Och till skillnad från Obama tror konservativa också att skattebetalare inte ska betala för aborter.
Hon inflikar också några kritiska ord om Obamas misslyckade utrikespolitik där han kör över vänner som Israel och fjäskar för fiender - för att sedan återvända till inrikespolitiken och konstaterar att Obama tar folkets välstånd - utan att skapa välfärd. Obama-administrationen har ingen koll på verkligheten även om Obama om några månader kommer att få gott om tid på sig att träffa vanligt folk igen.
Obama-administrationens och Washington DC:s crony-capitalism är roten till de ekonomiska problemen och har snabbat på utvigandet av regeringsmakten och frihetens begränsning. Regeringen växer utan att någonsin minska - vilket urgröper såväl de grunder USA baserats på som den arbetsetik man försöker lära sina barn.
USA är dock på väg tillbaka vilket inte minst märktes i segrarna 2010 - där folket uttryckte hur man inte längre vill ha liberalismens stora-stats-agenda. Det går ännu inte att veta vilken republikansk kandidat som kommer att ta sig an Obama under hösten - men det måste vara en passionerad fighter för de konservativa idéerna.
Hon förklarar också att hon anser att konkurrensen i det republikanska primärvalet bör fortsätta. De konservativa är arvtagare till de patrioter som gav USA frihet. Medan Obama saknar visionen för att kunna leda så kommer de konservativa kunna göra det, med en vision där regeringen arbetar för- inte emot folket, där man grundar sina idéer på författningsfäderna inte dagens politiska Washington DC-klass - och en vision där hårt arbete och personligt ansvar belönas, och en uthållig tro på USA och dess ideal.
Kort reflektion: Sarah Palins tal var CPAC:S mest energiska tal och hon visade tydligt att hon fortfarande - om hon bara vill - är en politisk faktor med enorm genomslagskraft, och som fortfarande ämnar spendera sin energi på att aggressivt gå i polemik mot president Obama.
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2012 - del 15: Scott Walker 20120212
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar