En annan jag på förhand förväntade skulle bli en av CPAC:s mer intressanta talare, var Wisconsins guvernör Scott Walker - vars kollektivförhandlingsreform för att sanera delstatens ekonomi förra året, var revolutionerande - men också kontroversiell och som nu gjort att vänstern lyckats genomdriva ett omval som inom några månader kommer att hållas, där Walker måste kämpa för att få behålla guvernörskapet. Här är hans tal på CPAC där han berör det och mycket annat:
Walker (vars namn ända sedan jag hörde det i kombination med hans "tuffa" reformer fått mig att associera till Fantomen) började med att beskriva något av det intensiva hat han stött på från meningsmotståndare som protesterar utanför hans privata hem, skrikit åt hans 70-åriga mamma etc - men förklarar att han står ut med det pg a alla han träffat som säger att de ber för honom.
Han säger sedan något intressant - dels att han tillhör samma generation som delstatens kongressman Paul Ryan, men också att de tillhör den generation som verkligen inspirerades av Ronald Reagan (som jag själv uppmärksammade i höstas). De äldre än hans generation inspirerades av andra (i USA av "the greatest generation", dvs andra-världskrigs-generationen) och de yngre (de i 30 års åldern och neråt) minns knappt Reagan).
Reagan var, konstaterar Walker, en vanlig man som gjorde ovanliga saker och var trogen till sina övertygelser. Walker förklarar att han själv bara är en bråkdel av vad Reagan var. Reagan trodde på begränsad regering, låga skatter och ett starkt försvar - och var en av världens bästa ledare, och en stor inspiration både när han själv växte upp som nu när han är guvernör.
Walker förklarar vidare hur han ämnade vara Wisconsin CEO över delstatens regering. I den processen beskrev han inför delstatens alla grupper vilken ekonomisk kris man befann sig i - och förklarade vad han ämnade göra. Och när han tillträdde som guvernör satte han igång dag 1 med att försöka förändra situationen.
Hans reformer har också fungerat. Det senaste året har tusentals nya jobb skapats i Wisconsin, och arbetslösheten är den lägsta sedan 2008. 2010 gjordes en undersökning bland Wisconsins arbetsgivare om de ansåg att delstaten var på väg åt rätt håll - bara 10% ansåg då detta. För en månad sedan hölls en undersökning med samma fråga - och siffran hade nu gått upp till hela 94% av arbetsgivare (i den privata sektorn) som ansåg att saker och ting var på väg åt rätt håll.
Det man gjorde i Wisconsin förändrade också delstatens ställning i nationen. I flera år låg Wisconsin i botten på de rankinglistor över vilka delstater det var bäst att driva närningsverksamhet i - nu har man gått från plats 41 till plats 24 - vilket är den snabbaste ökning i hela landet.
Vidare förklarar Walker att de dåliga effekterna av de saker han kämpar mot inte visar sig tydligare någon annanstans än hos delstatens södra granne Illinois - som har alla de problem Wisconsin befriat sig ifrån. Förra året sa Illinois guvernör Pat Quinn att han tänkte balansera den delstatens budget, men inte göra det man gjorde i Wisconsin. Helt uppenbart gjorde han heller inte det. De höjde skatter för såväl individer som företag - och en mängd individer och företag lämnade delstaten. Illinois föll i rank 40 snäpp på samma mätning som höjde Wisconsin med 17.
I kontrast har Wisconsin en budget som Moodys kallade kredit-positiv - och Walker noterar att det var längesedan någon budget fick den benämningen. Pensionssystemet är finansierat och arbetslösheten har sjunkit till 7,1%.
Inte heller löste Wisconsin sin kris genom att massavskeda statsanställda, så som andra delstater gjort. Han ville begränsa sin regering genom reformer - inte genom avskedanden.
Man balanserade inte heller budgeten genom diverse bokföringstrick - utan gjorde en riktig, äkta reform. Något han tror att de flesta runtom i landet som väljer sina politiker vill ska göra och tänka på nästa generation mer än på nästa val. Det gjorde man i Wisconsin.
Man ville också att delstatens regering skulle hjälpa enskilda skattebetalar - inte lönsamma fackföreningsbossar. Det gjorde dock de sistnämnda upprörda. Och även president Obama lade sig i saken och sa förra året och attackerade honom för att han hade attackerat statsanställda (vilket han inte gjort).
Han förklarar också tydligt sin syn på saken: kollektivförhandlingar i den offentliga sektorn är ingen rättighet - utan bara ett dyrt statsfinansierat välfärdsprogram. Och det man gjorde i Wisconsin var att säga att skattebetalarna borde ha något att säga till om gällande detta, och inte bara välbetalda fackföreningsbossar.
De reformer man genomdrivit skyddar medelklassen - för det är de som betalar för de saker regeringen spenderat. Innan han tillträdde ökade skatterna i ca fem år i rad med 220 miljoner dollar per år. Nu har skatterna gått ner.
Man verkade också för en effektivare regering inom de områden där regeringen faktiskt har uppgifter att fylla. Inte minst inom skolpolitiken. Under flera år tvingades skolor i Wisconsin att köpa sjukförsäkringar från ett enda företag - ett företag kopplat till lärarfacken. Nu kan skolorna köpa sjukförsäkringar från vilka de vill - vilket sparat tiotals miljoner dollar, pengar som går direkt in i klassrummen. Det är att vara för skolor utan att vara för skolutgifter.
Hans reform innebar också en annan sak. För 2,5 år sedan tilldelades en ung lärarinna priset som Wisconsins bästa lärare. Bara en kort tid därefter fick hon sparken, inte för att hon var okvalificerad utan pg a att den offentliga sektorns kollektivförhandlingar innebar att den som börjat senast kunde sparkas först. Det förändrade man, så att man nu arbetar (kvar) pg a meriter - inte pg a hur länge man innehaft jobbet. Vilket innebär att det är de bästa man kan låta finnas i klassrummen.
Han uppmanade också till friskolor och effektivt stöd till allmänna skolor för att barn, snarare än statsanställda ska få en trygg miljö.
Alla dessa saker har gjort Wisconsin bättre, förklarar Walker. Trots det står han nu inför att förmodligen tvingas gå mot ett tidigare-lagt omval i sin delstat. Varför?
Jo, enkelt sagt pg a pengar. Det han gjorde är till arbetarnas fördel. Han tillät alla statsanställda att välja om de ville vara med i en offentlig fackförening eller ej - det skulle inte längre vara tvingande. Det har gett arbetare möjlighet att avsätta de pengarna till andra saker, som sjukförsäkringar, pensionsbesparingar, eller barnens college-avgifter. Men det har också fått fackföreningsledarna att gå i taket eftersom de är rädda att det ska få arbetare att välja att behålla pengarna för sig själva. Och därför satsade federala fackföreningar stora pengar på att försöka återkalla Wisconsins delstatssenatorer förra året.
Man tror nu att ca 70 miljoner dollar kommer att spenderas för att få honom själv avsatt i omvalet fram mot våren/sommaren. Fackföreningsbossarna förstår nämligen att det som händer i Wisconsin handlar om något mycket större - nämligen om att stoppa liknande förändringar i hela landet. Det är dock förändringar som nationen behöver - förändrar som handlar om frihet och landets framtida öde.
Walker manar slutligen alla att hjälpa till att sprida sanningen om vad som faktiskt händer och har hänt i Wisconsin. Antingen kan man gå tillbaka till en delstat i kris eller så kan man välja att fortsätta röra sig framåt. Därtill behöver man hjälp inför omvalet med volontärer. De nationella fackföreningarna pumpar in folk i Wisconsin - och konservativa behöver göra samma sak. Slutligen behövs också ekonomiskt kampanjstöd. Man har tusentals donatörer redan - men även här pumpar fackföreningarna nationellt in miljoner i delstaten för att få honom avsatt. 76% av de intäkter han hittills fått har kommit från människor som gett 50 dollar eller mindre. Vilket visar att stödet för honom är en gräsrotsrörelse. Men all hjälp behövs - och valet handlar inte om honom personligen utan om huruvida man vågar ta tuffa och modiga beslut nu, eller skjuta dem på framtiden. Han vet dock att det går att fatta besluten idag om man arbetar tillsammans - och har sett hur detta gjorts också tidigare i historien. Författningsfäderna är måhända mytomspunna, men de var vanliga människor som tog stora risker för att ge framtida generationer den frihet man nu har.
I mer än 200 år har i tider av kris, modiga män och kvinnor som brytt sig mer om sina barns framtid än sin egen, ställt sig upp och agerat - det är också vad som gjort USA till världshistoriens bästa nation. Och det behövs nu göras än en gång.
Kort reflektion: Precis som förväntat höll Scott Walker en av konferensens mest intressanta tal, också det om ett ämne många inte är nämnvärt bekanta med - men som är av högsta vikt inte bara för Wisconsins utan för hela nationens framtid. Scott Walker har inspirerat många republikanska politiker som önskat sanera sina delstatsbudgetar och på CPAC lyckades han hålla den inspirationen vid liv.
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2012 - del 14: Daniel Hannan 20120212
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar