Den asiatiska jätten har ett komplicerat förhållande till USA. Sedan det kommunistiska maktövertagandet 1949 och Maos hjälp till Nordkorea under Koreakriget (vilket i praktiken gjorde att USA och de allierade inte lyckades befria Nordkorea från kommunismen) - har USA länge haft ett mycket kallt förhållande till Kina. En öppning skulle ske när Richard Nixon (som tyvärr mest är ihågkommen för Watergateskandalen) beslöt att besöka Kina 1972 och stämma träff med Ordförande Mao - genom besöket skulle den kil, som redan fanns mellan Kina och Sovjetunionen, slås in allt hårdare vilket i stor utsträckning gagnade väst och lade grunden till en tid av avspänning i ett annars mycket kallt krig. Efter träffen började Kina också sakta lämna sina utopiska idéer om "stora språng" och "kulturrevolutioner" bakom sig och smått öppna sig för omvärlden. Ett öppnande som de senaste årtiondena skett med blixtfart och som gjort att den tidigare kommuniststaten nu är en av de mest råkapitalistiska staterna i världen.
Förhållandet har dock varit komplicerat eftersom Kina i teorin aldrig övergett sina kommunistiska manifest, och eftersom demokratiseringsprocessen inte gått hand i hand med den ekonomiska utvecklingen på de sätt som helst hade varit önskvärda. Trots det är Kina i alla avseenden idag öppnare än någonsin - miljontals fattiga finns fortfarande som lever på svältens rand - men miljoner människor utgör nu också en välbärgad medelklass. Religiösa och andra dissidenter förföljs fortfarande - men Kina är idag betydligt öppnare än Nordkorea (för några årtionden sedan kan så inte sägas ha varit fallet).
Handeln mellan den kinesiska och amerikanska (och övriga världsmarknaden) har stärkt ekonomin i båda länderna - vilket gör att båda parter har stort utbyte av varandra, något som i sin tur gör att risken för krig länderna emellan minskar avsevärt (samma princip som EU är uppbyggd på - nämligen att handel parter emellan främjar fred). Så har heller inte alltid varit fallet och i samband med Koreakriget hade General Douglas MacArthur -krigshjälten från andra världskriget- förespråkat att USA inte skulle låta sig begränsas till Korea utan gå i öppet krig direkt mot Kina - något President Truman tillbakavisade med motiveringen att tillräckligt med blod redan hade spillts.
Den sortens diskussioner tillhör nu sedan länge historien. Det betyder dock inte nödvändigtvis att USA och Kina är vänner - de är varken vänner eller fiender, utan konkurrenter; konkurrenter om världsmarknaden, konkurrenter om resurserna och i längden också konkurrenter om vem som ska styra den globala världsagendan. Republikanerna - i synnerhet under George W. Bush - har varit mer tillmötesgående mot Kina än Demokraterna varit. Bush har betonat frihandel nationerna emellan, vilket ibland inte alltid gynnat USA bäst kortsiktigt, men definitivt gynnat den långsiktiga relationen länderna emellan. Och även om Bushadministrationen misstänkt att Kina manipulerat sin valuta, så har man aldrig öppet anklagat Kina för detta. Något Timothy Geithner, som Obama nominerat till Finansminister gjorde i torsdags när han förklarade under sitt Senatsförhör att President Obama "backed by the conclusions of a broad range of economists -- believes that China is manipulating its currency."
Ordet "manipulation" valde Bushadministrationen att inte använda för att inte förolämpa kineserna. I morse gav en talesman för det kinesiska handelsministeriet svar svar på anklagelsen och sa: "we never have used currency manipulation or exchange-rate manipulation as a mains to gain an advantage in international trade."
Kinesiska analytiker menar också att dessa "första kontakter" mellan USA:s nya administration och Kina inte bådar gott. Mycket indikerar därför att USA kommer att ta ett tydligare ställningstagande mot Kina under Obama-administrationen. När Bush var president gick han en viktig och högst icke-konfrontativ balansgång. Bush förklarade att USA skulle beskydda Taiwan mot en attack - samtidigt som Bush höll sig undan från att ställa sig bakom Taiwans rätt till självständighet från det kinesiska fastlandet (en het fråga i Kina). Det gjorde att en stabil relation mellan Taiwan och Kina kunde upprätthållas där USA på diplomatisk väg och genom viktiga relationer med båda parter kunde hålla dem båda i styr. Genom att behandla Kina som vän kunde USA således få Kina att agera inom av USA acceptabla ramar. Frågan är nu om Obama-administrationen kommer att behandla Kina som en vän eller fiende? Med den självklara följdfrågan vad som är bäst?
Svaret på den frågan är inte den lättaste. Men för europeiska politiker som gärna kritiserar Bush för att vara en utrikespolitisk hök - så indikerar redan nu mycket att Obama-administrationen kommer att konfrontera Kina betydligt mer hök-aktigt än Bushadministrationen någonsin gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar