Här är ett klipp där Wisconsins delstatssenator Glenn Grothman förföljs av en hop häcklande demonstranter - till slut pressas han in vid en vägg, där han räddas av den demokratiske kongressmannen Brett Hulsey (händelsen inträffar ca 2,5 min in i klippet) som till slut får en mikrofon och talar till folkhopen.
Denna och andra händelser visar två saker: dels att de protesterande pro-fackföreningsaktivisterna är hätska, både i sin retorik med Hitler-Mubarak-paralleller till guvernör Walker, som till de sätt de här uppträder på.
Samtidigt är de överlag också fredliga. Av det jag sett och läst om demonstrationerna så har inga direkta våldsamheter utbrutit, inga fönster har slagits sönder, inga gatstenar kastats. Jämför det med socialistiska vänsterdemonstrationer i Sverige och Europa där demonstrationer ofta kan kännas mycket mer otrevliga till sin natur.
Jag håller inte med demonstranterna i Wisconsin och anser att guvernör Walker har och gör helt rätt. Men demonstrationerna verkar rent praktiskt fungera sansat, fredligt och bra. Precis som te-party-demonstrationerna brukar göra. (Och det kan noteras att i samband med att det blev allt mer uppenbart att senatorn pressats in i ett hörn så ropar folk "Peaceful!" och gör fredstecken). Vilket åter kan jämföras med demonstrationer på andra håll i världen: ingen jude skulle vilja vandra in bland demonstrerande palestinier, och förmodligen få högerpolitiker skulle vilja vandra in i en demonstration med AFA.
I USA är det dock ingen större fara för en högerpolitiker att vandra in bland vänsteraktivister eller vice-versa. Folk kommer att uttrycka sina åsikter högljutt men inte mer än så. Vilket återigen är ett exempel på vitaliteten i den amerikanska demokratin.
Se även tidigare inlägg:
Bill O Reilly - amerikaner splittrade gällande fackföreningarna 20110302
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar