President Obama valde att hålla USA på distans till konflikten i Libyen. USA skulle "leda bakifrån" och istället för snabba regimskiften så skulle man stödja en NATO-operation som skulle stödja rebellerna.
Efter ett halvårs strider tycks detta ha fungerat. Fox News diskuterar här saken, där två personer - en demokrat och republikan - konstaterar att detta förmodligen kommer att hamna på Obamas pluskonto.
Många republikaner var kritiska - precis som jag själv varit på denna blogg - till Obamas operation. John McCain var- och är fortfarande den amerikanska politiker med klarast förståelse för situationen i Libyen. Och hans ståndpunkt om att Ghadaffi hade kunnat avsättas på väldigt kort tid om USA engagerat sig aktivt, är en ståndpunkt jag delar.
Det till trots verkar strategin mot Ghadaffi likväl ha lyckats. USA drog inte hela/eller det huvudsakliga lasset, och sparade därför en stor summa pengar - men lyckades ändå få se sitt mål uppnått om att stoppa folkmordet på den libyska befolkningen och även få Ghadaffi avsatt. Och det måste Obama naturligtvis berömmas för.
Det finns kritik som på goda ideologiska grunder fortfarande kan riktas mot Obamas wilsoniska utrikespolitik (och nej; operaitonen i Libyen var från USA:s sida inte en fortsättning på George W. Bushs neokonservatism. Något somliga hävdat från såväl en kritisk som positiv utgångspunkt) - och helt säkert hade McCain rätt i att allt hade kunnat göras mycket snabbare och mycket effektivare. Allt det har sin tillbörliga plats för att diskuteras. Men för stunden ter sig dock de sakerna inte aktuellt viktiga. Det väsentliga nu är att Ghadaffi faktiskt har fallit.
Nu återstår att se vad som händer härnäst. Men för närvarande bör samtliga vara nöjda med att den diktator Ronald Reagan beskrev som "mellanösterns galna hund" nu tycks ha burats in någonstans varifrån han inte vågar komma ut.
Se även tidigare inlägg:
Rebellerna intar Ghadaffis högkvarter 20110824
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar