Pawlentys kampanjteam, förklarar Gardner, räknade med att hans ekonomiska politik, hans lättsamma personlighet och förmåga att som republikan styra en liberal delstat i åtta år skulle framstå som tilltalande för väljare med önskan att besegra president Obama.
De beräknade dock fel. Vad väljarna visade sig vilja ha var en slagkraftig "te-party-konfrontation" med Obama, något Pawlenty inte erbjöd. Han var dessutom inte van vid ett sådant kampanjande, och de kampanjer han själv drivit i sin karriär var, enligt Gardner, ganska tama och hon citerar en källa som står nära Pawlenty-kampanjen:
“It’s not that he isn’t a fighter; he’s won more battles than anyone else on that stage,” said a source close to the campaign who spoke on the condition of anonymity. “The way he’s run his fights is through policy and legislative battles once he’s been elected. But the races were actually pretty tame. They weren’t bloody campaigns. They were bloody legislative battles.”
Gardner konstaterar också att Pawlenty gjorde saker värre när han för några veckor sedan beslöt sig för att försöka lyfta sin fallande status genom att "tuffa till sig" och skriver:
What made matters worse, some supporters said, was Pawlenty’s decision several weeks ago, in an effort to lift his low standings in the field, to try to fit into the firebrand mold that GOP voters were using to size up the candidates. It wasn’t who he was, supporters said, and so he either came across forced or he hesitated so much that he left the opposite impression than he intended.
Hur obekväm Pawlenty var med denna roll beskriver Gardner genom att hänvisa till debatten i New Hampshire där Pawlenty konfronterades med sin beskrivning av Romneys sjukvårdsreform i Massachusetts som "ObamNeyCare" - en beskrivning han då backade ifrån (men som han i den senaste debatten i Iowa försvarade).
Chris Healy, tidigare ordförande för republikanerna i Connecticut och Pawlenty-anhängare kommenterar och menar att Pawlentys stora problem var att han inte var sig själv:
"...if he just went back to being the Sam’s Club Republican that he is, he could have done very well.”
En strateg från Pawlenty-teamet konstaterar också att Pawlentys attacker mot Bachmann i den senaste debatten i Ames, Iowa var ansträngda, framstod som onaturliga och skapade en lite obekväm situation med en man som så tydligt angrep en kvinna - och Pawlenty var heller inte själv bekväm med situationen:
“He was uncomfortable with the attack,” said a Pawlenty strategist who spoke on the condition of anonymity to discuss the matter candidly. “It is not his style to attack another individual. He had been burned for not attacking Romney. But he looked uncomfortable doing it, and I think voters to this day are uncomfortable when a man attacks a woman.”
En annan faktor var pengar. Pawlenty hade förmodligen kunnat fortsätta sin kampanj ett tag till - men efter straw-poll förlusten förklarade han för sin kampanjmanager Nick Ayers att han inte ville dra ut på kampanjen i ytterligare några veckor och då dra på sig skulder som skulle göra det svårt för honom att betala sitt team.
Jag instämmer i Amy Gardners analys och anser att Pawlentys största problem var att han inte var sig själv. Och en person som inte klarar av att vara det, och därefter kan förmå väljarna att följa efter lämpar sig inte som den fria världens ledare, eller som ledare för världens enda supermakt. Barack Obama, George W. Bush, Bill Clinton, George Herbert Walker Bush, Ronald Reagan och faktiskt alla amerikanska presidenter jag satt mig in i blev presidenter pg a att de var sig själva. Kandidater som inte är sig själva inger inget förtroende och lämpar sig inte att leda.
Tim Pawlenty hade många faktorer av vikt för att vinna ett republikanskt primärval. Han hade på goda grunder kunnat argumentera för sin konservatism, för sin sunda syn på utrikespolitik och för sin evangelikala kristendom. Plus lång politisk erfarenhet. Alla viktiga kriterier i ett republikanskt primärval som många av de andra kandidaterna inte alls hade i samma utsträckning. Men inför 2012 söker republikanerna ett ledaralternativ till president Obama som de anser inte ha förmågan att leda (2008 sökte man någon som kunde leda i en annan riktning än Bush hade gjort, men man ifrågasatte knappast Bushs ledarförmågor - bara vart han ledde landet) - den grundläggande egenskapen hos en republikansk kandidat var därför just ledarförmågan. Och någon sådan var svår att se hos Tim Pawlenty.
Det till skillnad från såväl Mitt Romney, Michele Bachmann och Rick Perry. Av dessa tror jag att Perry kommer att vinna nomineringen (av orsaker jag ämnar utveckla vid annat tillfälle) - och precis som i fallet med Bush kommer det inte att råda några tvivel om att Perry faktiskt kan leda - bara, från vissa håll, skarp kritik mot vart han leder landet.
Källa: Washington Post
Se även tidigare inlägg:
ABC "This Week": Tim Pawlenty 20110814
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar