Så, här kommer istället en lista över vinnarna, förlorarna och kandidaterna i gråzonen mellan vinst och förlust.
Vinnare:
Newt Gingrich
Fick flera chanser att både mana till Republikansk enighet (och attackera moderatorerna - det verkar ha blivit något av en vana), prata om att avskeda Ben Bernanke, göra engelska till officiellt språk i USA och så vidare. Han fick visa sig stark och resolut, slapp frågor om sina tidigare äktenskap och otrohet och drog ner flera applåder. Jag tror inte att Gingrich kommer vinna (jag är tvärtom övertygad om motsatsen), men fortsätter han i den här stilen kan hans kampanj nog överleva i alla fall till nyår - och med tanke på att han för bara några månader sedan tappade hela sin kampanjstab så får det ändå anses vara imponerande.
Jon Huntsman
Medan Romney och Perry käbblade som bäst om jobbskapande så passade Huntsman på att inflika att han när han var guvernör av Utah slog dem båda två i den grenen. Huntsman tilltalade den moderata falangen. Han upprepade att han inte tänker ta några eder ("pledges"), han har svurit trohet till sitt land och sin fru, det räcker. Han påpekade också att han inte tog några eder när han ställde upp till guvernör av Utah, men ändå bedrev han konsistent konservativa skattepolitik. Det var bra att han nämnde det; många konservativa anar nog att han vill höja skatterna bara för att han inte svär att han inte ska göra det. Dessutom nämnde han att han genomdrev en sjukvårdsreform som till skillnad från Romney's var frimarknadsvänlig. Han gav inte så många detaljer, men det han sa var tillräckligt för att få Romney att framstå i dålig dager. Och eftersom Romney är Huntsmans huvudkonkurrent (då Huntsman måste vinna New Hampshire där Romney för närvarande leder stort), så räckte det gott och väl.
Rick Santorum
Han ligger långt ner i mätningarna, och behövde göra bra ifrån sig. Nu fick han inte så många frågor, men på de han fick gav han klart godkända svar och lyckades få in rak höger mot Perry angående obligatorisk vaccinering av barn mot HPV: Perry sa att föräldrar kunde välja att inte låta sina barn bli vaccinerade ("opt out"). Santorum kontrade med att ett bättre system vore ett där man istället kunde välja att få sitt barn vaccinerat ("opt in"), alltså ett system där man inte behövde göra någon aktiv gärning för att ens barn skulle slippa en vaccination. Han ansåg också att det var stötande att Perry genomdrev denna reform genom en exekutiv order istället för genom delstatskongressen. Han körde över de folkvalda ledamöterna, och det är oacceptabelt.
Varken vinnare eller förlorare:
Ron Paul
Ron Paul fick tuffa frågor, och han har ofta svårt att förklara sina idéer på kort tid. Perry konfronterade honom med att han varit emot Ronald Reagan, något Paul svarade att han inte alls varit utan att han bara varit kritisk mot att budgetunderskottet sköt i höjden under Reagans presidenttid - något som är sant och som Republikaner bör minnas. Likväl är det väldigt många inom Republikanerna som fullkomligt avgudar Reagan. Att Paul vågade yttra något som kan liknas vid kritik mot Reagan är för dem oacceptabelt, så Paul vann nog inga poäng i det replikskiftet (även om det kunde gått värre). Han fick en tuff fråga om huruvida regeringen ska hjälpa svältande barn, och han menade att den federal regeringen inte behövde vara inblandad (men lokala regeringar däremot bör vara det). Han har säkert en poäng, men det var en osjysst fråga som det var så gott som omöjligt att ge ett bra svar på. Han sa även att han är emot minimilön, vilket jag också är - dock fick han aldrig riktig förklara varför ett avskaffande av minimilönen skulle skapa mer jobb. Det bästa, politiskt sett, var att Paul tog ställning för att avskaffa TSA, den myndighet som är ansvarig för säkerheten på flygplatser (alltså för att visitera och röntga passagerare). Det är en fråga där han lär ha brett stöd. Sämsta repliken från Paul var när han sa att man borde avskaffa Air Condition i Afghanistan och Irak, som tydligen ska kosta 20 miljarder dollar om året. Det han menade såklart var att trupperna borde tas hem (då behövs ju ingre längre någon luftkonditionering), men det han sa kan lätt klippas ihop till en attack ad med budskapet att Ron Paul vill ge amerikanska soldater solsting. Paul behåller säkert sin bas av libertarianska republikaner, men kvällens debatt var inte bra nog för att attrahera nya väljare - och tiden börjar bli knapp nu.
Herman Cain
Cain spenderade en stor del av kvällen med att promota sin 9-9-9 plan: En 9 % inkomstskatt, en 9 % företagsskatt och en 9 % moms. Han skämtade och sa att om 10 % räcker åt Herren (syftande på givande av tiondet), så borde väl 9 % räcka åt regeringen. Populistisk retorik, men inte så mycket innehåll. Värst är att Cain från början av kampanjen förespråkade FairTax, ett skattesystem som går ut på att införa en moms på 23 % och helt sonika avskaffa alla andra skatter. Många Tea Party-aktivister flockades till honom just för att han var den ende kandidaten som stödde den här reformen (Huckabee, som också stöder FairTax, valde ju som bekant att inte ställa upp). När det går upp för dem att Cain inte längre stöder FairTax, så kan hans stöd falla ytterligare. Annars var detta en lättförståelig plan, som säkert kan attrahera en del väljare. Cain fortsätter med sin folkliga, trygga stil och jag tror inte att han gjorde någon nettoförlust av väljare. Problemet för honom var att han är i akut behov av att vinna väljare - med de siffror han har nu vinner han inte en enda delstat.
Förlorare:
Rick Perry
Perry gjorde precis det han inte skulle göra: Tjafsa med andra kandidater. Hans ledning är nu så stor i de flesta mätningar (inte sällan 10-15 %) att han utan problem skulle kunna fokusera på Obama och lämna de andra kandidaterna ifred. Istället kastar han sig huvudstupa i en diskussion om jobbskapande med Mitt Romney, där båda egentligen bara lyckades med att driva upp den andres unfavorables. Perry sa sig ha skapat fler jobb på tre månader än Romney lyckades med på fyra år, på vilket Romney replikerade att det var entreprenörer som skapade jobben och inte Perry själv - precis som Al Gore inte skapade internet (detta var ett listigt sätt att påminna människor om att Perry stödde Gore en gång i tiden). Just nu har Perry en "image" som en jobbskapare, och han skulle inte ha bjudit Romney på en så god chans att sticka hål på den bilden. Dessutom attackerade han Ron Paul, vilket var om möjligt ännu mer onödigt. Visst, Ron Paul har aldrig gillat Perry (och det är ömsesidigt), och visst, Ron Paul stödde och kampanjade för Debra Medina som ställde upp mot Perry i det Republikanska primärvalet till guvernörsposten förra året. Jag kan förstå om Perry inte gillar Paul, men det var helt enkelt oprofessionellt att attackera honom då Paul ändå inte har en chans att vinna. Paul sa att Perry tidigare stött HillaryCare (en föregångare till ObamaCare som inte gick igenom), Perry svarade då med att Paul inte stött Ronald Reagan som han påstår. Intressant nog gav Perry inget ordentligt svar på Pauls anklagelser kring HillaryCare, mer än något i stil med att han inte visste just då vad planen gick ut på. Perry får pluspoäng för att han kallade social security ett ponzi-bedrägeri, det kommer säkerligen uppskattas av mången Tea Party-aktivist. Överlag gick det ändå inte bra. Perry hade en enkel uppgift inför kvällens debatt: Håll huvudet kallt och undvik pajkastning. Han misslyckades.
Mitt Romney
Mitt Romney hade också en tuff kväll. I förra debatten undvek han att attackera andra kandidater, men ikväll kunde han inte låta bli. Han attackerade Rick Perry samtidigt som han frenetiskt försökte försvara det faktum att hans delstat kom på 47 plats i jobbskapande när han var guvernör. Han var även tvungen att förklara vad en riskkapitalist gör. Jag tror Romney hellre använt tiden till något annat; varje sekund han måste spendera med att förklara grunderna i den riskkapitalistiska investeringsmodellen, eller skillnaden mellan hans och Obamas sjukvårdsreform, eller hur hans relation med Tea Party-rörelsen ser ut, betyder en sekund mindre som han kan spendera med att förklara sin ekonomiska plan för framtiden. Och det är trots allt genom en plan för framtiden som man vinner val - inte genom en förklaring av det förflutna. Tidigare har det sagts att Romneys kampanj bara väntar på att Perrys bubbla ska spricka och att deras strategi därför går ut på att ignorera, inte attackera honom. Det verkar som att någon glömde berätta det för Mitt Romney. Därför förlorade han ikväll.
Michele Bachmann
Bachmann har verkligen tappat momentum de senaste veckorna. Hon fick ingen draghjälp av att vinna Ames, och därmed var alla de pengar hon spenderade där förgäves. I den här debatten skulle hon, genom att slå alla förväntningar, väcka liv i sin kampanj igen. Istället spottade hon mest klyschor, till exempel när hon pratade om ett bensinpris på under $2 dollar. Detta påminner mig lite om hur Tim Pawlenty lovade 5 % tillväxt - och vi vet ju hur det slutade för honom. Det Bachmann behövde var att framstå som intellektuell. Jag säger inte att hon inte skulle attackera andra kandidater - i hennes position har hon knappast något val - men hon skulle varit mer konkret. Istället pratade hon mest om hur Obama försvagat USA. Hon attackerade inte andra kandidater - kanske skulle hon bytt strategi med Perry/Romney. Överlag framstod hon som svag, falnande, och gav inte upphov till några riktigt minnesvärda citat eller replikskiften. Hon gav inte sin kampanj den vitamininjektion den så desperat behövde. Alltså förlorade hon.
Sammanfattning:
De tre stora kandidaterna förlorade alla ikväll. Jag tror dock inte det här betyder så mycket; det har gått så lång tid att ingen av de kandidater som nu endast har ensiffrigt stöd kommer kunna vinna primärvalet. Om Bachmann gjort väldigt bra ifrån sig hade hon möjligen kunnat stjäla en del momentum från Perry och därmed varit med i matchen igen. Nu blev det inte så.
Perry och Romney's bråk skadar inte någon av dems chans att vinna Republikanernas nominering, däremot skadar det deras chanser i det allmänna valet: Sådana här bråk kan leda till att båda kandidaterna uppfattas negativt av allmänheten, vilket ökar Obamas chanser att bli omvald.
Denna kommentar blev mycket längre än jag trodde. Nu orkar jag dock inte skriva mer just nu, så vi avslutar här. Tack för att du läste,
John Gustavsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar