Hillary Clinton fördömer våld och Mohammed-smädelser

USA:s utrikesminister Hillary Clinton höll igår ett tal om attackerna mot ambassaderna i Libyen, Egypten, Jemen och runtom i världen. Hon förklarade att hon hoppades att våld och eskalation av våldsamma protester skulle stoppas.

Hon kommenterade också den film som föranlett stora delar av protesterna. Och hon förklarade att den amerikanska regeringen inte hade något med filmen att göra, och att man tydligt tar avstånd från dess innehåll. USA grundades på principer av religionsfrihet och i USA finns bekännare av alla religioner. Inklusive miljoner muslimer.

Videon är avskyvärd och verkar ha haft det cyniska syftet att nedvärdera en världsreligion och provocera fram vrede.

Det finns dock inga sätt att rättfärdiga våld som respons på filmen, precis som hon påpekade redan dagen före. Våldet brukas fördömer USA i hårdaste ordalag, och man uppskattar att även muslimer tagit ton mot våldet. Våld har ingen plats i religion och är inget sätt att hedra religioner.

Islam, likt andra religioner, respekterar människors grundläggande värdighet. Och våld mot oskyldiga bryter mot den grundläggande saken. Så länge det finns människor som brukar våld i Guds namn, kommer världen aldrig att se fred. I synnerhet är det av allvar när våld riktas mot diplomatiska institutioner som syftar till just att mäkla fred. Att attackera en ambassad är att attackera idén om att det går att samarbeta för att bygga en bättre framtid.

Hon förklarar sedan att hon vet att somliga inte förstår varför USA inte förbjuder filmer som Mohammed-filmen. Det går inte att förbjuda med dagens IT-teknologi - men även om det gick, så har USA en lång tradition skriven i konstitutionen av yttrandefrihet. Om man förbjuder inte individer från att uttrycka sig oavsett hur vedervärdigt detta är. I världen finns olika åsikter om gränserna för yttrande- och uttrycksfrihet. Men däremot bör det inte råda någon tvekan om att våld som respons på yttrandefrihet inte är acceptabelt. Och linjen måste alltid dras vid våld.

Detta är ett kort, men i mitt tycke likväl ett av Hillary Clintons bästa tal någonsin. Hon är tydligare än både Obama och Romney om vad detta handlar om, och hur stater bör agera.



Detta tal visar att USA har lärt sig att -inte- ursäkta sig. Man agerade inte på detta tydliga sätt när Florida-pastorn Terry Jones brände (och innan dess hotade att bränna) koraner. Sverige agerade heller inte lika tydligt konsekvent ifråga om Lars Vilks - när fördömanden till stor del hamnade på honom. Trots att hans teckning var betydligt mer befogad än den här Mohammedfilmen ifråga, vars helt uppenbart enda syfte var att håna islam - inte att testa gränser för yttrandefrihet.

Hillary Clinton har, återigen, från första början också varit den som tydligast förstått hur denna sak ska hanteras. Romney agerade förhastat i sitt fördömande av Obama-administrationen och gjorde precis som kritiker påpekat, politik av något han inte borde ha gjort till kampanjpolitik. Och Obama trasslade in sig själv i en debatt där han på förhand borde ha tydliga svar, om vilken relation USA egentligen har till Egypten.

Den enda som hanterat den här situationen riktigt bra, är således Hillary Clinton. Och hon visade i och med denna händelse att när klockan väl ringer 3 på morgonen, så är det hon - inte Obama, som fortfarande spontant agerar mest korrekt.

UPPDATERING: YouTube verkar också ha lärt sig något, och kommer -inte- att ta bort Mohammed-filmen ifråga, vilket man under tidigare år ofta gjort när man fått kritik för att låta "kritiker av islam" komma till tals.

Se även tidigare inlägg:

Vänstern lovordar Bush i jämförelse med Romney 20120914

Henry Kissinger om ambassad-attackerna 20120913