Del 1:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Del 2:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Del 3:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Del 4:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Del 5:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Del 6:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Kommentarer:
Chris Matthews anser jag vara en av de mer vettiga liberalerna på MSNBC (till skillnad från te x Keith Olbermann som i princip alltid vill se dolda motiv i motståndares argument och inte besitter någon förmåga att förstå att två personer med skilda åsikter likväl båda kan ha ädla motiv och utifrån olika utgångspunkter önska människors bästa) - den här dokumentären var dock en extremt förenklad och snedvinklad dokumentär. En slags dokumentär som säkert okritiskt skulle ha kunnat sändas i Sverige för att skildra te-party-rörelsen.
De stora felen med den här dokumentären är att den blandar ihop saker och ting - och begår det fel som för vår tids vänsterakademiker utgör en dödssynd - nämligen att slå ihop något till "en monolitisk enhet" (ett uttryck jag hört otaliga gånger att man inte ska och inte kan, och är något som bara "dumma" människor gör när det gäller te x islam).
Matthews gör emellertid just exakt detta genom att först skilda te-party-rörelsen och sedan i nästa andetag skildra milisgrupper (såväl legitima och illegitima sådana). Att en mängd (majoritet) av de konservativa amerikanerna förespråkar det andra konstitutionstillägget innebär inte att majoriteten av dessa sympatiserar med milisrörelserna (som oftast har en motkulturbild som inte överensstämmer med vare sig Sarah Palin eller någon annan konservativ politiker eller opinionsbildares åsikter). Att milisgrupperna hypar Don´t Thread on Me symboliken och är emot en stor regering innebär inte att de har speciellt mycket gemensamt med Mike Huckabees kristna höger (som också är emot en stor regering).
Matthews blandar också ihop de diverse interna motsättningarna inom anti-Obama-rörelsen. Det är sant att det finns en birther-rörelse i USA som är extremt anti-Obama på helt galna konspiratoriska grunder. Majoriteten av te-part-anhängarna tillhör dock inte denna rörelse - och tar även ofta avstånd ifrån dessa pinsamma sidospår från vad de anser vara den legitima kritiken mot Obama.
Det mest intressanta (och korrekta) i Matthews dokumentär är förstås libertarianernas uppsving inom det republikanska partiet - ett inflytande som inte går att förneka. Men också här är Matthews väldigt oärlig i sin skildring av dessa. Han nämner Rand Paul och dennes tabbe kring medborgarrättigheter. Det är sant att libertarianer av konstitutionella orsaker - inte rasistiska - i teorin motsätter sig federal jämlikhetslagar, men det pg a att de är emot den federala regeringens inflytande på delstaterna, inte pg a att de inte förespråkar jämlikhet (något libertarianer är för, oavsett om det gäller kvinnor, svarta eller homosexuella). Den distinktionen bemödar Matthews sig inte med att göra utan knyter istället en historisk koppling till Storm Thurmonds segregrationspolitik, och rasistiska predikanter på 1930-talet (som faktiskt använde konstitutionen till försvar för just rasism). Matthews hade kunnat nämna att Barry Goldwater togs i försvar av Martin Luther King Jr, som visste att Goldwater inte var rasist trots att denne motsatte sig federala anti-rasistlagar. Men det just pg a att de var federala. Men det gör han inte.
Matthews fortsätter med att visa likheter mellan den nuvarande te-party-rörelsen och den konservativa anti-kommuniströrelsen på 1950-talet i the John Birch Society etc. Men också här tar Matthews väldigt lätt på historien och tenderar att bara visa upp de mest extrema element i den konservativa anti-kommuniströrelsen. Robert Welch och the John Birch Society hade stort inflytande i Barry Goldwaters kampanj 1964 - denna grupp menade att i princip alla som stod till vänster om dem själva var kommunister (såldes var uppenbart varje liberal demokrat också kommunist, men de menade också att president Eisenhower var kommunist). De konservativa som skulle få verkligt inflytande och faktiskt forma den konservativa rörelsen var dock inte folket från John Birch Society, utan istället konservativa tänkare som William F Buckley Jr, som i en mängd artiklar kritiserade The John Birch Societys snäva syn på saker och ting. 1962 skrev Buckley följande om the John Birch Society och dess grundare Robert Welch:
[Robert Welch] is damaging the cause of anticommunism, [largley because] he persits in distorting reality and refuses to make the crucial moral and political distinction between an active pro-Communist and an ineffectually anticommunist Liberal."
Översatt till vår tid och situationen med Obama så kan vissa paralleller dras: somliga kritiker menade kring 2008 att Obama var muslim (dels pg a hans muslimska mellannamn härrörande från en av imam Alis söner) och dels pg a hans önskan att föra dialog med muslimvärlden "och sträcka ut sin hand" till muslimska länder som te x Iran. Jag är - som den här bloggen visat - av ideologiska och teologiska orsaker mycket kritisk till islam. Och jag anser att Obama (förmodligen pg a okunskap och en överönskan att absolut inte vara intolerant) är en tämligen dålig anti-islamist. Han vill bekämpa al Qaida men gör detta dåligt pg a att han är en ideologisk liberal. Men däremot är han i sig naturligtvis ingen islamist. Och att utmåla mig som om jag utmålade Obama som islamist vore tämligen fånigt. Lika fånigt som det vore att slå ihop de intellektuella anti-kommunisterna som Buckley med populistisika sådana som Robert Welch. Det är dock just det som Matthews gör.
Matthews gör heller ingen skillnad på andra motsättningar inom anti-Obama-rörelsen. Han förklarar hur media och inte minst Internet hjälpt te-party-rörelsen till makten, och hänvisar sedan till inflytelserika konservativa opinionsbildare som Rush Limbaugh och Glenn Beck - men nämner även konspirationsgurus som Alex Jones. Det är som tittare svårt att inte få intrycket av att dessa tillhör samma ideologiska anti-Obama-rörelse. Så är dock inte fallet, och vi som minns det republikanska guvernörsprimärvalet i Texas minns mycket väl när Glenn Beck gick i krig mot Alex Jones (som då endorsat te-party-kandidaten Debra Medina, som pressades av Glenn Beck på Fox News att säga om hon trodde på konpsirationsteorierna om att USA:s regering låg bakom 9/11 - där hon gav ett fumligt svar som Glenn Beck sedan helt vände emot henne. Någon sådan distinktion mellan de diverse parterna (som dock har det gemensamt att de motsätter sig Obamas agenda) gör dock inte Chris Matthews - istället ger han just bilden av en gigantisk monolitisk te-party-rörelse som älskar vapen, är smått rasistiska, uppmanar till revolution och tror på galna konspirationsteorier.
Jag har (på den här bloggen) följt te-party-rörelsen väldigt noga (för att vara svensk) och den bild Chris Matthews målar upp är en nidbild. Det är beklagligt.
För dem som vill ha en annan (och en enligt mig mer trovärdig) bild av te-party-rörelsen så rekommenderas följande intervju av David Letterman med den 66-åriga Pam Stout - som leder gruppen Sandpoint Idaho te-party patriots. Jämför bilden som ges av te-party-rörelsen i intervjun med henne med inslaget ovan av Chris Matthews. Det är två vitt skilda bilder som framkommer av denna rörelse. Och jag menar att Chris Matthews bild av rörelsen utgör den mycket förenklade - och felaktiga - nidbilden. Men se och gör en egen bedömning.
Se även tidigare inlägg:
Sarah Palin på te-party-möte i Boston 20100415
Letterman intervjuar kvinnlig te-party-ledare 20100401
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar