Mike Huckabee intervjuas här på Fox News om sin syn på den immigrationsreform som nu bollats vidare till det betydligt mer skeptiska Representanthuset. Huckabee själv är skeptisk och menar att reformförslaget innehåller mängder av öronmärkt pork-barrell-spending - och alldeles för mycket som inte har med just immigration att göra:
Huckabee har förmodligen rätt, men inga stora reformer i amerikansk politik kommer till stånd utan öronmärkta pengar till diverse skeptiskt envisa kongressmän, vilket inte minst bevisades i förhandlingarna om ObamaCare. Immigrationsreformen kommer inte att bli perfekt men innehålla de två viktiga komponenter man i efterhand kan finjustera: säkrad gräns och ett humant hanterande av USA:s idag miljoner illegala invandrare, som det inte finns någon annan möjlighet att göra något annat med än att just integrera. Den här reformen är mycket bättre och mycket viktigare än ObamaCare, och i motsats till Obamas försök till galna vänstervridna reformer som te x federala vapenförbud så är detta en reform republikaner och demokrater har alla möjligheter i världen att vara överens om. 2007 punkterades immigrationsreformen av demokraterna, vilket var ett rejält misstag (till stor del Harry Reids fel). Förhoppningsvis kommer republikanerna inte att punktera detta försök - i synnerhet inte för saker som pork-barell-spending (som McCain ivrigt kampanjade mot 2008, men som han förstår är en mindre fråga än att få igenom denna reform).
Se även tidigare inlägg:
Senaten godkänner Immigrationsreformen 20130627
söndag 30 juni 2013
Porr och kristendom i USA
USA är med all sannolikhet den enda riktiga, och den enda fungerande multikulturella nation på jorden, med sitt smältdegelsideal om att alla amerikaner oavsett livsstil och skilda trosuppfattningar likväl ska kunna sluta samman i gemensam tro på det amerikanska statsbygget och de möjligheter som i detta statsbygge erbjuds alla.
I ett land där så många kulturer stöts och blöts sker också många intressanta möten. Ett sådant är mötet med USA:s tydligt sexuella kultur och dess historiskt konservativ kristna majoritetskultur. Porrindustrin stödde överväldigande Barack Obama framför Mitt Romney i förra års presidentval. ABC News rapporterar dock här om att den konservativa och den sexualliberala kulturen också kan mötas utan att ge avkall på sina respektive ståndpunkter och skildrar vänskapen med porrindustristjärnan Ron Jeremy och den kristne ledaren för XXX Church Craig Gross.
ABC Entertainment News | ABC Business News
Här har Melissa Harris-Perry på NBC också ett inslag från förra året om pornografins historia i USA:
Del 1:
Del 2:
Här också Shelley Hitz, om kvinnlig porrkonsumtion, och hennes egen kamp mot detta, som kristen kvinna inom en miljö där sex är väldigt tabubelagt:
Se även tidigare inlägg:
Svart och vit vapen- och porr-statistik 20130401
Jenna Jameson och Clint Eastwood endorsar Romney 20120804
I ett land där så många kulturer stöts och blöts sker också många intressanta möten. Ett sådant är mötet med USA:s tydligt sexuella kultur och dess historiskt konservativ kristna majoritetskultur. Porrindustrin stödde överväldigande Barack Obama framför Mitt Romney i förra års presidentval. ABC News rapporterar dock här om att den konservativa och den sexualliberala kulturen också kan mötas utan att ge avkall på sina respektive ståndpunkter och skildrar vänskapen med porrindustristjärnan Ron Jeremy och den kristne ledaren för XXX Church Craig Gross.
ABC Entertainment News | ABC Business News
Här har Melissa Harris-Perry på NBC också ett inslag från förra året om pornografins historia i USA:
Del 1:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Del 2:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Här också Shelley Hitz, om kvinnlig porrkonsumtion, och hennes egen kamp mot detta, som kristen kvinna inom en miljö där sex är väldigt tabubelagt:
Se även tidigare inlägg:
Svart och vit vapen- och porr-statistik 20130401
Jenna Jameson och Clint Eastwood endorsar Romney 20120804
USA:s första ateist-monument
The American Atheist Organisation har rest USA:s första monument för ateism i Starke, nära Jacksonville i Florida. Organisationen har tidigare försökt röja undan kristna uttryck i det offentliga rummet - något man överlag misslyckats med. Den nya strategin är dock att istället låta resa monument för ateism, något många kristna dock protesterar mot. Här rapporterar Fox News om saken:
Vad detta visar är att ateismen fortfarande är betydligt mer provocerande i USA än här i Sverige och Europa. En stor del av de nya ateisternas argument och kritik mot kristendomen i det offentliga rummet är dock felaktig. De religionskritiska citat från USA:s författningsfäder USA:s ateister så varmt förfäktar - missar poängen: vad författningsfäderna kritiserade var statlig religion, däremot hade i princip alla, även de minst religiösa av författningsfäderna, en grundmurad tro på kristendom som USA:s civilreligion - då de, inklusive Paine, Jefferson och Franklin, kunde bevittna dess positiva samhällseffekter överallt.
Grundaren till American Atheist Organisation var förövrigt Madalyn Murray O’Hair, vars son uppfostrades i militant ateism men numera är kristen.
Källa: Time
Se även tidigare inlägg:
Thomas Jefferson: Author of America - Christopher Hitchens 20130413
Toleransen för ateister ökar 20120728
Sonen till känd amerikansk ateist om sin väg till kristendom 20120612
Indonesisk ateist riskerar fängelse 20120120
Religionsidentitetens betydelse inför 2012 20110601
Ateister besöker Vita Huset 20100304
Ateist (nästan) bannlyst från politiskt ämbete 20091211
Politik och de mest ogillade religionerna i USA 20090218
Vad detta visar är att ateismen fortfarande är betydligt mer provocerande i USA än här i Sverige och Europa. En stor del av de nya ateisternas argument och kritik mot kristendomen i det offentliga rummet är dock felaktig. De religionskritiska citat från USA:s författningsfäder USA:s ateister så varmt förfäktar - missar poängen: vad författningsfäderna kritiserade var statlig religion, däremot hade i princip alla, även de minst religiösa av författningsfäderna, en grundmurad tro på kristendom som USA:s civilreligion - då de, inklusive Paine, Jefferson och Franklin, kunde bevittna dess positiva samhällseffekter överallt.
Grundaren till American Atheist Organisation var förövrigt Madalyn Murray O’Hair, vars son uppfostrades i militant ateism men numera är kristen.
Källa: Time
Se även tidigare inlägg:
Thomas Jefferson: Author of America - Christopher Hitchens 20130413
Toleransen för ateister ökar 20120728
Sonen till känd amerikansk ateist om sin väg till kristendom 20120612
Indonesisk ateist riskerar fängelse 20120120
Religionsidentitetens betydelse inför 2012 20110601
Ateister besöker Vita Huset 20100304
Ateist (nästan) bannlyst från politiskt ämbete 20091211
Politik och de mest ogillade religionerna i USA 20090218
Amerikan dödad i Egypten
I de pågående protesterna mot Egyptens president Mohamed Morsi har en en amerikansk student också dödats, något NBC här rapporterar om:
Och här ett annat inslag:
Se även tidigare inlägg:
Rand Paul om Morsi, Egypten och Israel 20130125
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Och här ett annat inslag:
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Rand Paul om Morsi, Egypten och Israel 20130125
lördag 29 juni 2013
Bilderna från Gulag-lägren
De sovjetiska Gulag-lägren blev en av de mest konkreta symbolerna för grymheten i det kommunistiska systemet i "ondskans imperium", som president Reagan beskrev Sovjetunionen. Läger som blev internationellt kända inte minst genom Aleksandr Solzhenitsyns tre volymer från 1970-talet.
Det sägs dock att en bild kan förmedla tusen ord, och en mindre känd men lika viktig person för att förmedla Gulag-lägrens fasor var konstnären Nikolai Getman. Han föddes under fattiga förhållanden i Kharkov, Ukraina 1917. 1945 satt han i sällskap med ett par andra artister och samtalade, när en av dessa målade en nidbild av Stalin på baksidan av ett cigarettpaket. Någon tjallade till säkerhetspolisen som arresterade dem allihopa, inklusive Nikolai Getman, som året därpå dömdes till arbetsläger där han skulle vistas mellan 1946 och 1953.
Han överlevde lägren, och efter sitt frigivande målade han i största hemlighet tavlor över sina upplevelser, som via den amerikanska organisationen Jamestown Foundation finns tillgängliga för allmänheten. 1997 anordnade man också en utställning för den amerikanska Kongressen vid namn "The Gulag in the Eyes of an Artist". Jag såg bilderna på Internet i slutet av 1990-talet (under en tid när jag läste mängder av böcker om sovjetisk förföljelse av i synnerhet kristna dissidenter) och stötte på dem igen ganska nyligen - varför jag här önskar uppmärksamma dem, då de utgör en viktig del av både historien och konsthistorien.
Här ett inslag från Reason TV där Lee Edwards från "Victims of Communism Memorial Foundation" berättar om Gulag-lägren och Nikolai Getman:
Här ett annat klipp med Lee Edwards:
För mer om Nikolai Getman rekommenderas Jamestown Foundations hemsida. Historien om Gulag-lägren är idag vida omskrivna, men likväl en historia många yngre inte känner till. Avslutningsvis, Tjajkovskijs Svansjön:
Se även tidigare inlägg:
USA:s kristna anti-kommunism och dagens anti-islamism 20101210
1960-talets västerländska Mao-romantik 20101123
-------------------
Podd 20: Nordkorea - Folket bakom fasaden 20130421
Det sägs dock att en bild kan förmedla tusen ord, och en mindre känd men lika viktig person för att förmedla Gulag-lägrens fasor var konstnären Nikolai Getman. Han föddes under fattiga förhållanden i Kharkov, Ukraina 1917. 1945 satt han i sällskap med ett par andra artister och samtalade, när en av dessa målade en nidbild av Stalin på baksidan av ett cigarettpaket. Någon tjallade till säkerhetspolisen som arresterade dem allihopa, inklusive Nikolai Getman, som året därpå dömdes till arbetsläger där han skulle vistas mellan 1946 och 1953.
Han överlevde lägren, och efter sitt frigivande målade han i största hemlighet tavlor över sina upplevelser, som via den amerikanska organisationen Jamestown Foundation finns tillgängliga för allmänheten. 1997 anordnade man också en utställning för den amerikanska Kongressen vid namn "The Gulag in the Eyes of an Artist". Jag såg bilderna på Internet i slutet av 1990-talet (under en tid när jag läste mängder av böcker om sovjetisk förföljelse av i synnerhet kristna dissidenter) och stötte på dem igen ganska nyligen - varför jag här önskar uppmärksamma dem, då de utgör en viktig del av både historien och konsthistorien.
Här ett inslag från Reason TV där Lee Edwards från "Victims of Communism Memorial Foundation" berättar om Gulag-lägren och Nikolai Getman:
Här ett annat klipp med Lee Edwards:
För mer om Nikolai Getman rekommenderas Jamestown Foundations hemsida. Historien om Gulag-lägren är idag vida omskrivna, men likväl en historia många yngre inte känner till. Avslutningsvis, Tjajkovskijs Svansjön:
Se även tidigare inlägg:
USA:s kristna anti-kommunism och dagens anti-islamism 20101210
1960-talets västerländska Mao-romantik 20101123
-------------------
Podd 20: Nordkorea - Folket bakom fasaden 20130421
Obama - videovecka 231
Obama talar detta om vikten av att agerat mot klimatförändringarna innan det är försent:
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 230 20130622
Obama pålyser skarpare klimatpolitik 20130625
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 230 20130622
Obama pålyser skarpare klimatpolitik 20130625
Snowden innebär vändpunkt för Obamas internationella ledarskap
Fox News mycket kompetenta säkerhetsanalytiker K.T Mcfarland har här en opinionsartikel där hon konstaterar att NSA-läckan och Edward Snowden innebär en vändpunkt för Obama-administrationen.
Snowdens flykt och Kinas, respektive Rysslands ovilja att överlämna denne till USA visar på att den respekt Obama försökt bygga upp, och det mjuka samarbete han önskat få till stånd, inte har lyckats. Kina har tack vare Snowden kunnat kontra USA:s anklagelser om cyberattacker med att USA gör likadant, och Putin anser sig inte behöva foga sig efter den amerikanske presidentens önskan, trots att Ryssland med all säkerhet hade kunnat haffa Snowden närhelst de så själva önskade.
Snowden själv, förklarar hon, är heller ingen hjälte eller den visselblåsare han önskar vara. Det program han avslöjande kan den amerikanska allmänheten ha behövt få vetskap om - men när Snowden tar sin tillflykt till länder som är USA:s fiender, så mottas han av dessa enbart för att de önskar få information om USA, vilket innebär att Snowdens hjältegloria falnar.
Det innebär också att länder som Kina, Ryssland, Kuba, Iran och kanske Ecuador inte behöver ta en amerikansk president på särskilt stort allvar. Obama har uttryckt sitt missnöje, men inte särskilt mycket mer. Istället för att fokusera på detta har han hållit stora tal om klimatreformer och nedrustning. Vad han dock i själva verket visat är att hans ledarskap bakifrån inte har fungerat. Och nu börjar världen också sluta snegla mot baksätet för att få instruktioner.
Här intervjuas Mcfarland om sin artikel:
Källa: Fox News
Se även tidigare inlägg:
FNS: Gabriel Gomez, Snowden, Immigration 20130623
Snowdens flykt och Kinas, respektive Rysslands ovilja att överlämna denne till USA visar på att den respekt Obama försökt bygga upp, och det mjuka samarbete han önskat få till stånd, inte har lyckats. Kina har tack vare Snowden kunnat kontra USA:s anklagelser om cyberattacker med att USA gör likadant, och Putin anser sig inte behöva foga sig efter den amerikanske presidentens önskan, trots att Ryssland med all säkerhet hade kunnat haffa Snowden närhelst de så själva önskade.
Snowden själv, förklarar hon, är heller ingen hjälte eller den visselblåsare han önskar vara. Det program han avslöjande kan den amerikanska allmänheten ha behövt få vetskap om - men när Snowden tar sin tillflykt till länder som är USA:s fiender, så mottas han av dessa enbart för att de önskar få information om USA, vilket innebär att Snowdens hjältegloria falnar.
Det innebär också att länder som Kina, Ryssland, Kuba, Iran och kanske Ecuador inte behöver ta en amerikansk president på särskilt stort allvar. Obama har uttryckt sitt missnöje, men inte särskilt mycket mer. Istället för att fokusera på detta har han hållit stora tal om klimatreformer och nedrustning. Vad han dock i själva verket visat är att hans ledarskap bakifrån inte har fungerat. Och nu börjar världen också sluta snegla mot baksätet för att få instruktioner.
Här intervjuas Mcfarland om sin artikel:
Källa: Fox News
Se även tidigare inlägg:
FNS: Gabriel Gomez, Snowden, Immigration 20130623
Obama i Sydafrika
President Obama har rest vidare och är nu Sydafrika. Den stora frågan är förstås om han kommer att träffa den svårt sjuke Nelson Mandela. Här rapporterar NBC om saken:
Och här ett annat inslag man diskuterar Nelson Mandela men också USA:s försök att återvinna det amerikanska inflytandet över Afrika som Kina nu börjat konkurrera om:
Se även tidigare inlägg:
Bush och Obama i Afrika 20130627
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Och här ett annat inslag man diskuterar Nelson Mandela men också USA:s försök att återvinna det amerikanska inflytandet över Afrika som Kina nu börjat konkurrera om:
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Bush och Obama i Afrika 20130627
fredag 28 juni 2013
"Why America must not follow Europe" - Daniel Hannan
Den brittiske konservative EU-parlamentarikern (MEP) Daniel Hannan har på senare år blivit känd dels för sin skarpa EU-kritik, och dels för sin lika starka lojalitet med USA:s konservativa frihetsideal - ideal han själv ofta påminner om i grunden härrör från Storbritannien, även om idéerna skulle komma att förverkligas på riktigt i USA.
2010 skrev han boken ”The New Road to Serfdom: A letter of warning to America”, i vilken han varnade USA för att slå in på samma väg som Europa. Han blev därefter inbjuden till intervjuer på Fox News och talare på CPAC och andra konservativa amerikanska konferenser där han fick möjlighet att ge amerikanerna en utomståendes positiva reflektion över den amerikanska konservatismen.
2011 skrev han också en kort uppföljare på samma tema: "Why America must not follow Europe", här är min recension.
Why America Must Not Follow Europe
Hannan inleder boken med att förklara att konservativa i USA ofta försökt definiera Barack Obama och dennes liberala vänsterpolitik utifrån ett amerikanskt perspektiv: Är han född i USA? Är han en socialist? Är han påverkad av sin frånvarande faders anti-kolonialism? Är han en New-Deal-slösare?
Frågor kritiker i USA gärna ställer. Daniel Hannan konstaterar dock lite humoristiskt att om Obama är född någon annanstans än i USA, så är det i så fall i Bryssel. Och ifråga om de andra ställda frågorna så ser han saken på ett annat sätt; vad Obama i första hand försöker göra med USA är att "europeisera det amerikanska statsbygget".
Det finns en falang amerikaner, som i all välvilja verkligen tror att Europa och EU fungerar bättre än USA gör, och som köper den myt som friskt odlas och sprids inte minst från EU-byråkratiskt håll på denna sida av Atlanten. Det är en myt även Barack Obama tror på och också vill efterlikna, konstaterar Hannan. På sin första resa till Europa som president, sa Obama så här:
Att Obama är en sådan fan av EU bör inte komma som någon överraskning, konstaterar Hannan, eftersom Obama själv försöker bygga en snarlik superstat på sin egen hemmaplan, och därmed också "europeisera USA".
EU:s och USA:s skilda ideologiska grunder:
Det som i första hand skiljer EU från USA, förklarar Hannan, är kontinenternas skilda ideologiska grunder. USA:s författningsfäder byggde en kontinent där makten skulle vara decentraliserad - eftersom man sett det maktmissbruk centraliserad makt alltid medför. EU bygger däremot på precis motsatt princip: EU:s visionära fäder, formades helt av sina upplevelser av andra världskriget och var beslutna att slå samman nationerna och centralisera makten.
Dessa två ideologiska skillnader syns än idag i den politiska debatt som förs på respektive kontinent. USA:s konstitution fokuserar på individuell frihet, medan EU:s konstitution centrerar kring kraftfullare maktcentralisering. USA:s konstitution fokuserar på ett styrelseskicks breda principer om maktfördelning, medan EU ger sig in i fingerpekande centralstyrd detaljpolitik. Hannan skriver:
Varför USA inte bör följa Europa:
Hannan förklarar sedan att många amerikaner kan lockas av Europa, och tro att USA skulle bli ett litet bättre, mänskligare samhälle om man följde den europeiska modellen. Hannan berättar dock att han suttit mer än ett decennium i EU-parlamentet och vet därför att så inte är fallet, och hur kontinenternas olika politik också har påverkat deras folk.
Amerikaner är idag överlag rikare än européer. Mellan 1945 och 1974 var dock den europeiska tillväxten större än den amerikanska. Orsaken till detta har många idag glömt bort: Europa efter kriget hade kvar en stark arbetskraft, och mängder av jobb som behövde utföras för att få Europa på fötter igen. Människor flyttade i massvis från landsbygden för att arbeta i städer, och Europa fick under de kritiska åren mellan 1948 och 1952 12 miljarder dollar i stimulanspengar från USA. Inte heller behövde Europa ta något större militärt ansvar för sitt eget försvar (med undantag för Storbritannien och Frankrike som ville behålla sin militära styrka).
EU:s ekonomiska svaghet:
Den Europeiska tillväxten efter kriget var inget "mirakel" utan en naturlig påföljd av omständigheterna. Allt annat än tillväxt hade efter kriget varit förvånande. Likväl började europeiska politiker prata om den magiska tredje vägen mellan amerikansk kapitalism och sovjetisk kommunism. De trodde på fria marknader, men reglerade sådana, och ville ha system där kapitalägare, fackföreningar och regeringar arbetade gemensamt. Vilket ledde till politiska system där partierna alltmer förenades och lämnade den klassiska höger-vänsterdebatten. Resultatet av detta blev dock en alltmer växande byråkrati, högre skatter och utgifter och högre arbetslöshet. En generation har också växt upp som tror att den europeiska modellen är överlägsen den amerikanska, och även om man är öppen och inser att den amerikanska modellen utgör en starkare ekonomisk motor, så menar många européer likväl att den euroepiska vägen är moraliskt överlägsen med sina utbyggda välfärdssystem, långa semestrar och annat. Problemet med det europeiska systemet är dock att det har satt hela Europa i skuld. Och vad USA de senaste åren gjort är att börja slå in på samma väg.
Europeisk kontra amerikansk sjukvård:
Hannan kritiserar sedan president Obamas sjukvårdsreform "ObamaCare" och konstaterar att när regeringen väl får in en fot i systemet, så är det sedan nästan omöjligt att få regeringen därifrån. Så är fallet i Europa och inte minst hans hemland England, där den statliga sjukvården är allenarådande och fungerar mycket dåligt. Vilket lett till den absurda situation att människor alltid klagar över allt som inte fungerar, samtidigt som någon kritik mot att dessa brister kan bero på problematiken med själva systemet inte får höjas.
Det amerikanska systemet har också stora brister, med försäkringsproblem, stämningar och mycket annat, konstaterar Hannan - men lösningen för USA är inte en sakta europeisering av amerikansk sjukvård, utan reformer i linje med den amerikanska Konstitutionen, där makten ges till medborgare inte till den federala regeringen, och där delstaterna får rätt att utforma sina egna system.
Amerikanskt kontra europeiskt ansvarstagande:
En av de största och mest tydliga konsekvenserna av de olika systemen, är dock hur Europas befolkning förlorat känslan för individuellt ansvar - för sig själva såväl som för andra. I takt med att skatterna ökat, har frivilligdonationer minskat: en medeleuropé ger 80 dollar om året till välgörenhet, en medelamerikan 300 dollar om året. Likväl ser européer sig själva och sitt eget system som överlägset. Och man går ofta efter tesen om att ett samhälle kan bedömas utifrån hur man behandlar sina allra fattigaste och svagaste.
Ett bättre sätt att se på saken, är dock huruvida man lyckas lyfta dem som är fattiga från fattigdom till välstånd. Och där har Europa stagnerat medan USA lyckats. I grunden gick givetvis även den europeiska välfärden ut på att människor i svåra livssituationer skulle få temporär hjälp under sin sjukdoms/kris-tid för att sedan kunna stå på egna ben igen. Det har dock glömts bort i dagens Europa och beroendet har numera blivit strukturellt och välfärdsberoenden permanenta. Och vad som hänt är att de europeiska välfärdsstaterna betalat människor för att fortsätta vara fattiga, genom ett fortsatt bidragsberoende, vilket i sin tur lett till fler och fler fattiga.
I USA är situationen annorlunda, och även om USA också haft tider där människor levt sina liv i ett fattigt statsbidragsberoende, så har man i USA faktiskt lyckats reformera sådana system - med väldigt goda påföljder. Den mest omfattande reformen genomdrevs 1996 i samarbete mellan president Bill Clinton och en republikansk kongress. Det är den enda stora effektiva omdaningen av ett socialt välfärdssystem i historien, där man tydligt kan se hur fattigdom och arbetslöshet minskat - såväl som de statliga kostnaderna för försörjningsstöd. Välfärdsberoendet föll från 5 till 2 miljoner människor, och 1,6 miljoner barn lyftes ur fattigdom. Detta gjordes genom att Bill Clinton betonade det delstatliga och individuella ansvaret.
Och däri ligger en ideologisk skillnad mellan USA och Europa - en skillnad som kan spåras ända tillbaka till kontinenternas respektive ideologiska grunder.
Vad som dock hänt under Barack Obama, är dock att den federala regeringen börjat krypa tillbaka och återta sin tidigare maktposition. Hannan skriver:
Europas demografiska förfall:
Hannan konstaterar sedan att den europeiska politiken lett till försvagade familjer, och då menar han inte bara eroderingen av kärnfamiljerna, utan att Europas befolkning minskar i en takt som borde vara oroväckande, men något som likväl inte debatteras i Europa. Dagens Europa (inklusive den ryska delen av kontinenten) har ca 720 miljoner innevånare. År 2050 kommer denna siffra ha fallit till 600 miljoner. Albaninen är det enda landet i Europa där befolkningstillväxten ligger på det stabila 2,1 barn per kvinna. Orsakerna till detta går det att spekulera i - men vad som står helt tydligt, är att denna trend inte påverkat USA i samma utsträckning.
I USA föds 2,1 barn per kvinna (den siffra som anses behövas för att hålla en befolkning stabil) och där går det också att se tydliga trender: säga vad man vill om högerkristna amerikaner, men republikanerna föder fler barn än demokraterna, och mega-kyrkorna har gott om barn på sina söndagsgudstjänster. Religionen i USA är också levande på ett helt annat sätt än i Europa. Författaningsfäderna skapade ett system av religiös pluralism och konkurrens, medan statskyrkorna i Europa i stor utsträckning i vår tid bara är formella tillställningar som ofta saknar aktiviteter och levande engagemang.
Invandring och försvagade nationalstater:
Hannan diskuterar sedan diverse islamistiska våldsdåd i väst, där immigranter med jihadistiska motiv dödat människor de betraktat som meningsmotståndare (som te x Theo Van Gogh som 2004 mördades av islamisten Mohammed Bouyeri). Ett av många exempel på andra- inte första - generationens invandrare som inte önskat anpassa sig till de västerländska nationer som välkomnat dem. I USA har dock integrationen, inklusive integrationen av miljoner muslimer, fungerat mycket bättre. Vad beror det på?
Hannan konstaterar att här i Europa ges allt gratis, utan några speciella krav på personen ifråga, medan så inte är fallet i USA. I USA ges varje immigrant något att tro på: den nation de kommer till, och deras möjligheter att där kunna lyckas om de verkligen vill.
Någon liknande välkomnande och öppen patriotism existerar inte i Europa. De unga muslimer som växer upp i euroepiska förorter lever ofta på välfärd med problematiska kontakter med myndighetsföreträdare, och ges aldrig någon trovärdig anledning att tro på den nation som härbärgar dem. Hannan förklarar att om de unga muslimerna i England ens lär sig någon brittisk historia alls, så är det vänsterteorier om att britterna är en rasistisk, förtryckande kolonialmakt man har all rätt att avsky. Att de lär sig detta har dock en orsak. Hannan skriver:
Han betonar sedan att denna bristande lojalitet i första hand gäller de politiska och intellektuella ledargestalter som de senaste 40 åren arbetat frenetiskt för att få folk att ringakta nationell patriotism.
USA - den brittiska frihetens främsta utpost:
Hannan ger sedan en historielektion från ett brittiskt perspektiv och konstaterar att många av de friheter som kännetecknar USA i grunden handlade om att få samma rättigheter som engelsmännen själva hade hemma i England. Och även om skillnader fanns i nationernas respektive frihetsideal så är det först på senare tid som den stora brytningen skett. Den stora förändringen har skett i takt med att makten i Storbritannien förskjutits från parlamentet till permanenta byråkratier, från lokala kommunråd och liknande till centralministerier - och mest förödande av allt, från Westminister till EU, en union som mer än något annat koncentrerat makten i ett fåtal händer.
Hannan avslutar sedan med att konstaterar att han själv under hela sin politiska karriär arbetat för att implementera USA:s frihetsideal på sin egen hemmaplan, och att han därför med förskräckelse bevittnar hur USA nu tycks göra det motsatta genom att härma efter ett misslyckat Europa. Något han med sin bok, för allas bästa, alltså vill mana amerikanerna att lägga av med.
Slutreflektion:
Daniel Hannan är en av Europas idag viktigaste röster. Hans artiklar bör läsas, hans böcker bör köpas, och än viktigare: hans idéer bör implementeras i alla länder i Europa, för att få ett fredligt Europa baserat på nationell frihet, demokrati och vänskaplig handel framför EU-byråkratisk centralmakt som baserat hela sitt projektbygge på just de principer USA en gång utkämpade en revolution för att kasta ifrån sig.
Se även tidigare inlägg:
Daniel Hannan om EU och USA 20130414
Nyhetspodd 8: En jämförelse mellan EU och USA 20120625
CPAC 2012 - del 14: Daniel Hannan 20120212
"The New Road to Serfdom" av Daniel Hannan 20101208
2010 skrev han boken ”The New Road to Serfdom: A letter of warning to America”, i vilken han varnade USA för att slå in på samma väg som Europa. Han blev därefter inbjuden till intervjuer på Fox News och talare på CPAC och andra konservativa amerikanska konferenser där han fick möjlighet att ge amerikanerna en utomståendes positiva reflektion över den amerikanska konservatismen.
2011 skrev han också en kort uppföljare på samma tema: "Why America must not follow Europe", här är min recension.
Hannan inleder boken med att förklara att konservativa i USA ofta försökt definiera Barack Obama och dennes liberala vänsterpolitik utifrån ett amerikanskt perspektiv: Är han född i USA? Är han en socialist? Är han påverkad av sin frånvarande faders anti-kolonialism? Är han en New-Deal-slösare?
Det finns en falang amerikaner, som i all välvilja verkligen tror att Europa och EU fungerar bättre än USA gör, och som köper den myt som friskt odlas och sprids inte minst från EU-byråkratiskt håll på denna sida av Atlanten. Det är en myt även Barack Obama tror på och också vill efterlikna, konstaterar Hannan. På sin första resa till Europa som president, sa Obama så här:
"In my view, there is no Old Europe or New Europe. There is a United Europe." Och vidare: "I believe in a strong Europe, and a strong European Union, and my administration is committed to doing everything we can to support you."
Att Obama är en sådan fan av EU bör inte komma som någon överraskning, konstaterar Hannan, eftersom Obama själv försöker bygga en snarlik superstat på sin egen hemmaplan, och därmed också "europeisera USA".
EU:s och USA:s skilda ideologiska grunder:
Det som i första hand skiljer EU från USA, förklarar Hannan, är kontinenternas skilda ideologiska grunder. USA:s författningsfäder byggde en kontinent där makten skulle vara decentraliserad - eftersom man sett det maktmissbruk centraliserad makt alltid medför. EU bygger däremot på precis motsatt princip: EU:s visionära fäder, formades helt av sina upplevelser av andra världskriget och var beslutna att slå samman nationerna och centralisera makten.
Dessa två ideologiska skillnader syns än idag i den politiska debatt som förs på respektive kontinent. USA:s konstitution fokuserar på individuell frihet, medan EU:s konstitution centrerar kring kraftfullare maktcentralisering. USA:s konstitution fokuserar på ett styrelseskicks breda principer om maktfördelning, medan EU ger sig in i fingerpekande centralstyrd detaljpolitik. Hannan skriver:
"The U.S. Constitution is mainly about the liberty of the individual. The EU Constitution is mainly about the power of the state."
Hannan förklarar sedan att många amerikaner kan lockas av Europa, och tro att USA skulle bli ett litet bättre, mänskligare samhälle om man följde den europeiska modellen. Hannan berättar dock att han suttit mer än ett decennium i EU-parlamentet och vet därför att så inte är fallet, och hur kontinenternas olika politik också har påverkat deras folk.
Amerikaner är idag överlag rikare än européer. Mellan 1945 och 1974 var dock den europeiska tillväxten större än den amerikanska. Orsaken till detta har många idag glömt bort: Europa efter kriget hade kvar en stark arbetskraft, och mängder av jobb som behövde utföras för att få Europa på fötter igen. Människor flyttade i massvis från landsbygden för att arbeta i städer, och Europa fick under de kritiska åren mellan 1948 och 1952 12 miljarder dollar i stimulanspengar från USA. Inte heller behövde Europa ta något större militärt ansvar för sitt eget försvar (med undantag för Storbritannien och Frankrike som ville behålla sin militära styrka).
EU:s ekonomiska svaghet:
Den Europeiska tillväxten efter kriget var inget "mirakel" utan en naturlig påföljd av omständigheterna. Allt annat än tillväxt hade efter kriget varit förvånande. Likväl började europeiska politiker prata om den magiska tredje vägen mellan amerikansk kapitalism och sovjetisk kommunism. De trodde på fria marknader, men reglerade sådana, och ville ha system där kapitalägare, fackföreningar och regeringar arbetade gemensamt. Vilket ledde till politiska system där partierna alltmer förenades och lämnade den klassiska höger-vänsterdebatten. Resultatet av detta blev dock en alltmer växande byråkrati, högre skatter och utgifter och högre arbetslöshet. En generation har också växt upp som tror att den europeiska modellen är överlägsen den amerikanska, och även om man är öppen och inser att den amerikanska modellen utgör en starkare ekonomisk motor, så menar många européer likväl att den euroepiska vägen är moraliskt överlägsen med sina utbyggda välfärdssystem, långa semestrar och annat. Problemet med det europeiska systemet är dock att det har satt hela Europa i skuld. Och vad USA de senaste åren gjort är att börja slå in på samma väg.
Europeisk kontra amerikansk sjukvård:
Hannan kritiserar sedan president Obamas sjukvårdsreform "ObamaCare" och konstaterar att när regeringen väl får in en fot i systemet, så är det sedan nästan omöjligt att få regeringen därifrån. Så är fallet i Europa och inte minst hans hemland England, där den statliga sjukvården är allenarådande och fungerar mycket dåligt. Vilket lett till den absurda situation att människor alltid klagar över allt som inte fungerar, samtidigt som någon kritik mot att dessa brister kan bero på problematiken med själva systemet inte får höjas.
Det amerikanska systemet har också stora brister, med försäkringsproblem, stämningar och mycket annat, konstaterar Hannan - men lösningen för USA är inte en sakta europeisering av amerikansk sjukvård, utan reformer i linje med den amerikanska Konstitutionen, där makten ges till medborgare inte till den federala regeringen, och där delstaterna får rätt att utforma sina egna system.
Amerikanskt kontra europeiskt ansvarstagande:
En av de största och mest tydliga konsekvenserna av de olika systemen, är dock hur Europas befolkning förlorat känslan för individuellt ansvar - för sig själva såväl som för andra. I takt med att skatterna ökat, har frivilligdonationer minskat: en medeleuropé ger 80 dollar om året till välgörenhet, en medelamerikan 300 dollar om året. Likväl ser européer sig själva och sitt eget system som överlägset. Och man går ofta efter tesen om att ett samhälle kan bedömas utifrån hur man behandlar sina allra fattigaste och svagaste.
Ett bättre sätt att se på saken, är dock huruvida man lyckas lyfta dem som är fattiga från fattigdom till välstånd. Och där har Europa stagnerat medan USA lyckats. I grunden gick givetvis även den europeiska välfärden ut på att människor i svåra livssituationer skulle få temporär hjälp under sin sjukdoms/kris-tid för att sedan kunna stå på egna ben igen. Det har dock glömts bort i dagens Europa och beroendet har numera blivit strukturellt och välfärdsberoenden permanenta. Och vad som hänt är att de europeiska välfärdsstaterna betalat människor för att fortsätta vara fattiga, genom ett fortsatt bidragsberoende, vilket i sin tur lett till fler och fler fattiga.
I USA är situationen annorlunda, och även om USA också haft tider där människor levt sina liv i ett fattigt statsbidragsberoende, så har man i USA faktiskt lyckats reformera sådana system - med väldigt goda påföljder. Den mest omfattande reformen genomdrevs 1996 i samarbete mellan president Bill Clinton och en republikansk kongress. Det är den enda stora effektiva omdaningen av ett socialt välfärdssystem i historien, där man tydligt kan se hur fattigdom och arbetslöshet minskat - såväl som de statliga kostnaderna för försörjningsstöd. Välfärdsberoendet föll från 5 till 2 miljoner människor, och 1,6 miljoner barn lyftes ur fattigdom. Detta gjordes genom att Bill Clinton betonade det delstatliga och individuella ansvaret.
Och däri ligger en ideologisk skillnad mellan USA och Europa - en skillnad som kan spåras ända tillbaka till kontinenternas respektive ideologiska grunder.
Vad som dock hänt under Barack Obama, är dock att den federala regeringen börjat krypa tillbaka och återta sin tidigare maktposition. Hannan skriver:
"...it is sich a pity to see the that the 1996 legislation has now been eclipsed. In all the fuss about the stimulus package of February 2009, its most damaging provisions were barely reported. Under the guise of contingency, Washington has causally reassumed control of welfare spending. The reforms are over. America is drifting back to dependency."
Europas demografiska förfall:
Hannan konstaterar sedan att den europeiska politiken lett till försvagade familjer, och då menar han inte bara eroderingen av kärnfamiljerna, utan att Europas befolkning minskar i en takt som borde vara oroväckande, men något som likväl inte debatteras i Europa. Dagens Europa (inklusive den ryska delen av kontinenten) har ca 720 miljoner innevånare. År 2050 kommer denna siffra ha fallit till 600 miljoner. Albaninen är det enda landet i Europa där befolkningstillväxten ligger på det stabila 2,1 barn per kvinna. Orsakerna till detta går det att spekulera i - men vad som står helt tydligt, är att denna trend inte påverkat USA i samma utsträckning.
I USA föds 2,1 barn per kvinna (den siffra som anses behövas för att hålla en befolkning stabil) och där går det också att se tydliga trender: säga vad man vill om högerkristna amerikaner, men republikanerna föder fler barn än demokraterna, och mega-kyrkorna har gott om barn på sina söndagsgudstjänster. Religionen i USA är också levande på ett helt annat sätt än i Europa. Författaningsfäderna skapade ett system av religiös pluralism och konkurrens, medan statskyrkorna i Europa i stor utsträckning i vår tid bara är formella tillställningar som ofta saknar aktiviteter och levande engagemang.
Invandring och försvagade nationalstater:
Hannan diskuterar sedan diverse islamistiska våldsdåd i väst, där immigranter med jihadistiska motiv dödat människor de betraktat som meningsmotståndare (som te x Theo Van Gogh som 2004 mördades av islamisten Mohammed Bouyeri). Ett av många exempel på andra- inte första - generationens invandrare som inte önskat anpassa sig till de västerländska nationer som välkomnat dem. I USA har dock integrationen, inklusive integrationen av miljoner muslimer, fungerat mycket bättre. Vad beror det på?
Hannan konstaterar att här i Europa ges allt gratis, utan några speciella krav på personen ifråga, medan så inte är fallet i USA. I USA ges varje immigrant något att tro på: den nation de kommer till, och deras möjligheter att där kunna lyckas om de verkligen vill.
Någon liknande välkomnande och öppen patriotism existerar inte i Europa. De unga muslimer som växer upp i euroepiska förorter lever ofta på välfärd med problematiska kontakter med myndighetsföreträdare, och ges aldrig någon trovärdig anledning att tro på den nation som härbärgar dem. Hannan förklarar att om de unga muslimerna i England ens lär sig någon brittisk historia alls, så är det vänsterteorier om att britterna är en rasistisk, förtryckande kolonialmakt man har all rätt att avsky. Att de lär sig detta har dock en orsak. Hannan skriver:
"European countries make little effort to inculcate national loyalty in their immigrant communities, because they feel no such loyalty themselves."
Han betonar sedan att denna bristande lojalitet i första hand gäller de politiska och intellektuella ledargestalter som de senaste 40 åren arbetat frenetiskt för att få folk att ringakta nationell patriotism.
USA - den brittiska frihetens främsta utpost:
Hannan ger sedan en historielektion från ett brittiskt perspektiv och konstaterar att många av de friheter som kännetecknar USA i grunden handlade om att få samma rättigheter som engelsmännen själva hade hemma i England. Och även om skillnader fanns i nationernas respektive frihetsideal så är det först på senare tid som den stora brytningen skett. Den stora förändringen har skett i takt med att makten i Storbritannien förskjutits från parlamentet till permanenta byråkratier, från lokala kommunråd och liknande till centralministerier - och mest förödande av allt, från Westminister till EU, en union som mer än något annat koncentrerat makten i ett fåtal händer.
Hannan avslutar sedan med att konstaterar att han själv under hela sin politiska karriär arbetat för att implementera USA:s frihetsideal på sin egen hemmaplan, och att han därför med förskräckelse bevittnar hur USA nu tycks göra det motsatta genom att härma efter ett misslyckat Europa. Något han med sin bok, för allas bästa, alltså vill mana amerikanerna att lägga av med.
Daniel Hannan är en av Europas idag viktigaste röster. Hans artiklar bör läsas, hans böcker bör köpas, och än viktigare: hans idéer bör implementeras i alla länder i Europa, för att få ett fredligt Europa baserat på nationell frihet, demokrati och vänskaplig handel framför EU-byråkratisk centralmakt som baserat hela sitt projektbygge på just de principer USA en gång utkämpade en revolution för att kasta ifrån sig.
Se även tidigare inlägg:
Daniel Hannan om EU och USA 20130414
Nyhetspodd 8: En jämförelse mellan EU och USA 20120625
CPAC 2012 - del 14: Daniel Hannan 20120212
"The New Road to Serfdom" av Daniel Hannan 20101208
Capitalism: Why Behavioral Economics Supports It
I det här inlägget återvänder jag till ett av mina favoritämnen: Beteendeekonomi och dess relation till ekonomisk politik. Jag förklarar hur upptäckter inom detta fält - ett fält som traditionellt klassas som vänster - kan användas för att förespråka kapitalism och avregleringar.
---------------------
In this post I return to one of my favorite topics: Behavioral economics, and how we can use it to argue against leftist policies and in favor of a small government.
A while ago I read an excellent book – “The upside of irrationality” by Dan Ariely, a behavioral economist at Duke University who pretty much alone is the reason why so many non-academicians today are familiar with behavioral economics (though I’m doing my best to help him spread the word).
As usual, I admired Prof Ariely’s research. Reading a book by Dan Ariely really feels more like reading a detective story than a research paper – I always feel tempted to skip a few pages to find out what the result of the experiment he just described turned out to be.
However – and not for the first time – I didn’t really interpret the results the same way.
In chapter 6, Ariely writes about adaptation – how it is pretty much impossible to get permanently happier by buying something. Sure, buying a new car may make you happy for a while, but once the novelty wears off, your “everyday happiness” will return to its former level. If you want to be happier, Ariely tells us, you have to “surprise” yourself – once you get used to something, it can no longer make you happier. So, if you buy a new, better phone – keep your old phone and use it every once in a while, just to remind yourself of how much better your new one is. That way, your new phone can increase your happiness for longer than it otherwise would. I personally think that’s a great idea.
But there is another implication that Ariely doesn’t really talk about – in order to increase our level of happiness in the long term, we need improvements. A new, improved phone, for example. And in order for these (material – the others are outside the realm of economics) improvements to happen, we need growth. More specifically, we need technological growth – the type of growth that gives us iPhones, iPads, sliced bread and dishwashers.
And here’s the thing about technological growth: It doesn’t just happen. Sure, standard economic (Solow-swan) theory assumes that technological growth is “exogenous” (ie. it just happens for no particular reason) for the sake of simplicity, but it’s quite obvious that technological improvements are not going to happen at the same rate in every country – there is a reason why the iPhone was invented in the US, not Somalia.
Without technological improvements, we cannot grow at all in the long term. Sure, we can get short-term growth by printing money, or medium-term growth by raising our savings rate – but in the long term, it all comes down to innovation.
Do you know what makes capitalism so awesome? It’s really really good at the whole “producing innovations that increase our living standard” thing.
And, it does so continously, every year. Therefore, we got to enjoy new innovations that – while none one of them will make us happier forever – will definitely make us happier for a while and will make our lives easier. Without these innovations, our average lifetime level of happiness would be significantly lower.
Most people would agree that having a market economy is better (from an innovation point of view) than having a controlled, planned economy. But studies (Acemoglu et al, 2012) actually show that “hard” capitalism is better than “soft” capitalism when it comes to producing innovations: Hard capitalism – meaning capitalism without the huge safety nets and overburdening regulations seen in much of Europe (and increasingly the US) – for some reason appears to be more efficient when it comes to encouraging people to take chances and innovate.
Basically, what this means is that the US is creating a disproportionate share of the world’s technological growth, which the rest of the world is then allowed to free-ride on: When something is invented, that innovation most likely won’t stay in the country it was invented in. So when America with it’s “hard” capitalism invents the iPhone, the iPhone won’t just stay in the US – in today’s global world, it only takes a few months or a year at most for an invention like the iPhone to travel around the globe. It goes even faster if the invention is a piece of software rather than a physical product. Hence, technological growth in one country (the one that invested and paid for it) turns into technological growth for EVERY country.
The technological growth in the free-riding countries (those in Europe) will then increase tax revenue. In other words, America’s hard capitalism is paying for Europe’s welfare states. Now that’s an irony if I’ve ever seen one.
OK, so this is unfair, but the worst part is that as the US moves towards a softer, European-style capitalism, that means that technological growth – and hence overall growth – will slow down GLOBALLY.
Is this too complicated to follow? Let’s just say that innovations make us happy, fewer innovations means we’re less happy, the US is producing a disproportionate share of the world’s innovation due to having an economic system that encourages innovation, but it is now slowly switching to another system with less innovation that will lead to everyone becoming less happy. Oh, and this switch will also hasten the demise of the European welfare states as they won’t be subsidized by American innovation any longer (so I guess something good may come out of it…).
If our happiness was determined merely by the level of wealth that we had, this wouldn’t really be a huge issue – our level of wealth in the western world is so high that the marginal utility (the additional happiness caused by a 1-unit increase or decrease) of money is really really low anyway. But, since we know from behavioral economics that what really matters is CHANGES in wealth, a decrease in the annual growth rate and the number of new innovations each year can have a serious impact on our overall level of happiness.
Moving on to another topic: Regulation – and why Behavioral economics doesn’t (necessarily) support that either
I could write an entirely separate post about this, but I figure I’m on a roll so why not just keep going…
How many of you have heard of the Rebound effect? Go ahead and google it if you like, otherwise it can best be explained by an example: You know how some (all?) people who buy a “green” car suddenly starts to drive a lot more than they used to? The car may go twice as many miles/gallon, but if you more than double the number of miles that you drive, then from an environmental point of view it would have been better if you hadn’t bought the car in the first place.
Essentially, when we do something good (buy a green car), we “compensate” by doing something bad (drive more). Similar things happen when we quit smoking (those who quit smoking are known to be prone to take up over-eating; replacing one bad habit with another), try to lose weight (taking up other unhealthy habits like smoking) or put on a safety belt (driving at higher speed, leading to the overall risk of dying from a car accident increasing).
What does this have to do with regulation?
See, regulation can also induce rebound effects – they may prevent us from conducting one type of destructive behavior, but there is really no way of predicting what other destructive behavior may occur as a result of the regulation that stopped us from conducting the first type of destructive behavior.
Seatbelt laws make us drive faster. Laws mandating bike helmets make us less careful when we cycle. Diets that force us to cut out one food group (carbs, fat) make us increase our intake of unhealthy foods from other food groups (ie those on low-carb diets often start eating extreme amounts of fat).
That’s how the rebound effect works, and that’s why nearly all regulations that try and prevent individuals from hurting themselves fail.
Take the recent (now overturned) ban on large sodas in NYC. Those who supported the ban pointed to studies that showed that consumption is sensitive to context: We eat more from large plates, we eat more when given a big spoon/fork, and we drink more from large bottles. I definitely agree with these studies – preferences are volatile and not nearly as neat and stable as neoclassical economics assumes them to be.
However, what these studies do not show, is what effect preventing somebody who is used to drinking from large sodas from doing so will have on their overall consumption. The question on whether and in that case how they will end up “rebounding” is left unanswered. Perhaps, in a favorable scenario, these individuals would have simply bought two 16-oz sodas instead of one 32-oz. But more likely, a lot of obese new yorkers were going to think that “Since I’m no longer able to buy those 32-oz soda bottles, I definitely deserve an 8-oz bar of chocolate”. The problem, of course, is that an 8-oz bar of chocolate contains more sugar and calories than 16 oz of soda. And so, to stop this type of “rebounding”, NYC would soon have had to ban large chocolate bars, and then once the chocolate lovers decided to “rebound” by consuming something else unhealthy (potato chips?), they would have had to ban that product too. Unhealthy individuals who do not care about their bodies will always find a way to hurt themselves, with or without supersized sodas.
What it boils down to essentially is that if you’re stupid, you’ll always find a way to be stupid, and if the government prevents you from expressing your stupidity through one way, you’ll just find another way (that may be a lot worse).
The same can be applied to many other areas of regulation as well. Obesity is caused by a behavior that isn’t going away just because 32-oz sodas go away, just like sociopathic bankers aren’t going away just because the subprime mortgage market gets regulated (which isn’t to say that we don’t need any financial regulation, I’ve writtenabout that before).
I could go on about how these types of regulations also breed a type of mentality where citizens begin to think that everything that is legal is healthy (because they expect the government to ban everything that is unhealthy), but this post is long enough as it is so I’ll have to return to that topic another time.
Thanks for reading.
John Gustavsson
--------------
John intervjuade också professor Dan Ariely i januari för vår 16:e podcast om beteendevetenskaplig ekonomi och Arielys bok "Predictably Irrational", lyssna gärna på podden som utgör ett utmärkt komplement till artikeln.
--------------
---------------------
In this post I return to one of my favorite topics: Behavioral economics, and how we can use it to argue against leftist policies and in favor of a small government.
A while ago I read an excellent book – “The upside of irrationality” by Dan Ariely, a behavioral economist at Duke University who pretty much alone is the reason why so many non-academicians today are familiar with behavioral economics (though I’m doing my best to help him spread the word).
As usual, I admired Prof Ariely’s research. Reading a book by Dan Ariely really feels more like reading a detective story than a research paper – I always feel tempted to skip a few pages to find out what the result of the experiment he just described turned out to be.
However – and not for the first time – I didn’t really interpret the results the same way.
In chapter 6, Ariely writes about adaptation – how it is pretty much impossible to get permanently happier by buying something. Sure, buying a new car may make you happy for a while, but once the novelty wears off, your “everyday happiness” will return to its former level. If you want to be happier, Ariely tells us, you have to “surprise” yourself – once you get used to something, it can no longer make you happier. So, if you buy a new, better phone – keep your old phone and use it every once in a while, just to remind yourself of how much better your new one is. That way, your new phone can increase your happiness for longer than it otherwise would. I personally think that’s a great idea.
But there is another implication that Ariely doesn’t really talk about – in order to increase our level of happiness in the long term, we need improvements. A new, improved phone, for example. And in order for these (material – the others are outside the realm of economics) improvements to happen, we need growth. More specifically, we need technological growth – the type of growth that gives us iPhones, iPads, sliced bread and dishwashers.
And here’s the thing about technological growth: It doesn’t just happen. Sure, standard economic (Solow-swan) theory assumes that technological growth is “exogenous” (ie. it just happens for no particular reason) for the sake of simplicity, but it’s quite obvious that technological improvements are not going to happen at the same rate in every country – there is a reason why the iPhone was invented in the US, not Somalia.
Without technological improvements, we cannot grow at all in the long term. Sure, we can get short-term growth by printing money, or medium-term growth by raising our savings rate – but in the long term, it all comes down to innovation.
Do you know what makes capitalism so awesome? It’s really really good at the whole “producing innovations that increase our living standard” thing.
And, it does so continously, every year. Therefore, we got to enjoy new innovations that – while none one of them will make us happier forever – will definitely make us happier for a while and will make our lives easier. Without these innovations, our average lifetime level of happiness would be significantly lower.
Most people would agree that having a market economy is better (from an innovation point of view) than having a controlled, planned economy. But studies (Acemoglu et al, 2012) actually show that “hard” capitalism is better than “soft” capitalism when it comes to producing innovations: Hard capitalism – meaning capitalism without the huge safety nets and overburdening regulations seen in much of Europe (and increasingly the US) – for some reason appears to be more efficient when it comes to encouraging people to take chances and innovate.
Basically, what this means is that the US is creating a disproportionate share of the world’s technological growth, which the rest of the world is then allowed to free-ride on: When something is invented, that innovation most likely won’t stay in the country it was invented in. So when America with it’s “hard” capitalism invents the iPhone, the iPhone won’t just stay in the US – in today’s global world, it only takes a few months or a year at most for an invention like the iPhone to travel around the globe. It goes even faster if the invention is a piece of software rather than a physical product. Hence, technological growth in one country (the one that invested and paid for it) turns into technological growth for EVERY country.
The technological growth in the free-riding countries (those in Europe) will then increase tax revenue. In other words, America’s hard capitalism is paying for Europe’s welfare states. Now that’s an irony if I’ve ever seen one.
OK, so this is unfair, but the worst part is that as the US moves towards a softer, European-style capitalism, that means that technological growth – and hence overall growth – will slow down GLOBALLY.
Is this too complicated to follow? Let’s just say that innovations make us happy, fewer innovations means we’re less happy, the US is producing a disproportionate share of the world’s innovation due to having an economic system that encourages innovation, but it is now slowly switching to another system with less innovation that will lead to everyone becoming less happy. Oh, and this switch will also hasten the demise of the European welfare states as they won’t be subsidized by American innovation any longer (so I guess something good may come out of it…).
If our happiness was determined merely by the level of wealth that we had, this wouldn’t really be a huge issue – our level of wealth in the western world is so high that the marginal utility (the additional happiness caused by a 1-unit increase or decrease) of money is really really low anyway. But, since we know from behavioral economics that what really matters is CHANGES in wealth, a decrease in the annual growth rate and the number of new innovations each year can have a serious impact on our overall level of happiness.
Moving on to another topic: Regulation – and why Behavioral economics doesn’t (necessarily) support that either
I could write an entirely separate post about this, but I figure I’m on a roll so why not just keep going…
How many of you have heard of the Rebound effect? Go ahead and google it if you like, otherwise it can best be explained by an example: You know how some (all?) people who buy a “green” car suddenly starts to drive a lot more than they used to? The car may go twice as many miles/gallon, but if you more than double the number of miles that you drive, then from an environmental point of view it would have been better if you hadn’t bought the car in the first place.
Essentially, when we do something good (buy a green car), we “compensate” by doing something bad (drive more). Similar things happen when we quit smoking (those who quit smoking are known to be prone to take up over-eating; replacing one bad habit with another), try to lose weight (taking up other unhealthy habits like smoking) or put on a safety belt (driving at higher speed, leading to the overall risk of dying from a car accident increasing).
What does this have to do with regulation?
See, regulation can also induce rebound effects – they may prevent us from conducting one type of destructive behavior, but there is really no way of predicting what other destructive behavior may occur as a result of the regulation that stopped us from conducting the first type of destructive behavior.
Seatbelt laws make us drive faster. Laws mandating bike helmets make us less careful when we cycle. Diets that force us to cut out one food group (carbs, fat) make us increase our intake of unhealthy foods from other food groups (ie those on low-carb diets often start eating extreme amounts of fat).
That’s how the rebound effect works, and that’s why nearly all regulations that try and prevent individuals from hurting themselves fail.
Take the recent (now overturned) ban on large sodas in NYC. Those who supported the ban pointed to studies that showed that consumption is sensitive to context: We eat more from large plates, we eat more when given a big spoon/fork, and we drink more from large bottles. I definitely agree with these studies – preferences are volatile and not nearly as neat and stable as neoclassical economics assumes them to be.
However, what these studies do not show, is what effect preventing somebody who is used to drinking from large sodas from doing so will have on their overall consumption. The question on whether and in that case how they will end up “rebounding” is left unanswered. Perhaps, in a favorable scenario, these individuals would have simply bought two 16-oz sodas instead of one 32-oz. But more likely, a lot of obese new yorkers were going to think that “Since I’m no longer able to buy those 32-oz soda bottles, I definitely deserve an 8-oz bar of chocolate”. The problem, of course, is that an 8-oz bar of chocolate contains more sugar and calories than 16 oz of soda. And so, to stop this type of “rebounding”, NYC would soon have had to ban large chocolate bars, and then once the chocolate lovers decided to “rebound” by consuming something else unhealthy (potato chips?), they would have had to ban that product too. Unhealthy individuals who do not care about their bodies will always find a way to hurt themselves, with or without supersized sodas.
What it boils down to essentially is that if you’re stupid, you’ll always find a way to be stupid, and if the government prevents you from expressing your stupidity through one way, you’ll just find another way (that may be a lot worse).
The same can be applied to many other areas of regulation as well. Obesity is caused by a behavior that isn’t going away just because 32-oz sodas go away, just like sociopathic bankers aren’t going away just because the subprime mortgage market gets regulated (which isn’t to say that we don’t need any financial regulation, I’ve writtenabout that before).
I could go on about how these types of regulations also breed a type of mentality where citizens begin to think that everything that is legal is healthy (because they expect the government to ban everything that is unhealthy), but this post is long enough as it is so I’ll have to return to that topic another time.
Thanks for reading.
John Gustavsson
--------------
John intervjuade också professor Dan Ariely i januari för vår 16:e podcast om beteendevetenskaplig ekonomi och Arielys bok "Predictably Irrational", lyssna gärna på podden som utgör ett utmärkt komplement till artikeln.
--------------
Se även tidigare inlägg:
Budgetunderskottet: En beteendeekonomisk analys 20130301
A behavioral economic case against keynesianism 201205226
----------------
Podd 16: Om boken "Predictably Irrational" av Dan Ariely 20130129
torsdag 27 juni 2013
Senaten godkänner Immigrationsreformen
Senaten godkände ikväll den föreslagna immigrationsreformen med 68 mot 32 röster. Reformförslaget kommer att stärka säkerheten vid gränsen och samtidigt ge miljoner illegala invandrare möjlighet till legalt uppehållstillstånd och en väg mot medborgarskap.
14 republikaner röstade tillsammans med demokraterna för reformen. Men fortfarande kvarstår en väldigt tuff fajt i det av republikanerna kontrollerade Representanthuset. Likväl är detta ett stort steg på vägen, och första gången på sex år som USA försökt ta sig an denna viktiga fråga. George W. Bush försökte 2006 och klarade också då av att vinna i Senaten, men ej i Representanthuset. Vid ett nytt försök 2007 föll reformen redan i Senaten.
Att detta reformförslag, som övergripande ser bra ut nu är godkänt, är mycket välkommet. Reformen som godkänts utlovar de två viktiga sakerna: hårdare gränskontroll i kombination med en humanare inställning till de miljoner människor som finns i landet, där miljoner av dessa räknas som illegala trots att många av dem växt upp i USA och helt saknar minnen från sitt gamla hemland.
Här har NBC ett inslag:
UPPDATERINGAR FÖLJER...
Källor: NBC, SVD
Se även tidigare inlägg:
Bush-institutet endorsar immigrationsreform 20130627
14 republikaner röstade tillsammans med demokraterna för reformen. Men fortfarande kvarstår en väldigt tuff fajt i det av republikanerna kontrollerade Representanthuset. Likväl är detta ett stort steg på vägen, och första gången på sex år som USA försökt ta sig an denna viktiga fråga. George W. Bush försökte 2006 och klarade också då av att vinna i Senaten, men ej i Representanthuset. Vid ett nytt försök 2007 föll reformen redan i Senaten.
Att detta reformförslag, som övergripande ser bra ut nu är godkänt, är mycket välkommet. Reformen som godkänts utlovar de två viktiga sakerna: hårdare gränskontroll i kombination med en humanare inställning till de miljoner människor som finns i landet, där miljoner av dessa räknas som illegala trots att många av dem växt upp i USA och helt saknar minnen från sitt gamla hemland.
Här har NBC ett inslag:
UPPDATERINGAR FÖLJER...
Källor: NBC, SVD
Se även tidigare inlägg:
Bush-institutet endorsar immigrationsreform 20130627
Bush och Obama i Afrika
Obama har idag anlänt till Senegal, den första anhalten på hans Afrika-resa till Senegal, Sydafrika och Tanzania. Det är Obamas första stora resa till Afrika sedan han blev president. Här rapporterar Chuck Todd på NBC om Obama ankomst till Senegal:
Och här ett inslag hos CNN om Senegals beryktade slavhus, som Obama kommer att besöka:
Obamas besök i Afrika är viktigt för relationen mellan USA och den afrikanska kontinenten. I Afrika har dock många blivit besvikna på Obama för att inte ha ägnat dem lika mycket uppmärksamhet som man hade hoppats, eller lika mycket uppmärksamhet som George W. Bushs gjorde, som idag också han har anlänt till Afrika - i hans fall till Zambia för att renovera ett vårdcenter hans presidentinstitut sponsrat i kampen mot bröst- och livmodershalscancer. Och även om Obamas besök denna gång kommer att toppa nyhetsrubrikerna, så tycks Bush vara presidenten afrikaner föredrar.
BBC har här en artikel där man ställer frågan om Obamas Afrika-besök kanske inte kommer lite försent? Och Steven Friedman, demokratiexpert från University of Johannesburg, säger i The Telegraph:
Efter besöket i Zambia kommer Bush att resa vidare till Tanzania - det återstår att se om Bush och Obama där kommer att sluta upp tillsammans.
UPPDATERING: George W. Bush och Barack Obama har inget möte inbokat, däremot kommer Michelle Obama att delta tillsammans med Bush-paret på ett afrikanskt First Ladies-möte, anordnat av Laura Bush, i Tanzania den 2-3 juli.
Källor: BBC, NBC, SVD, DN
Se även tidigare inlägg:
Inför Obamas Afrika-resa 20130625
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Och här ett inslag hos CNN om Senegals beryktade slavhus, som Obama kommer att besöka:
Obamas besök i Afrika är viktigt för relationen mellan USA och den afrikanska kontinenten. I Afrika har dock många blivit besvikna på Obama för att inte ha ägnat dem lika mycket uppmärksamhet som man hade hoppats, eller lika mycket uppmärksamhet som George W. Bushs gjorde, som idag också han har anlänt till Afrika - i hans fall till Zambia för att renovera ett vårdcenter hans presidentinstitut sponsrat i kampen mot bröst- och livmodershalscancer. Och även om Obamas besök denna gång kommer att toppa nyhetsrubrikerna, så tycks Bush vara presidenten afrikaner föredrar.
BBC har här en artikel där man ställer frågan om Obamas Afrika-besök kanske inte kommer lite försent? Och Steven Friedman, demokratiexpert från University of Johannesburg, säger i The Telegraph:
"It would not be wrong to say that George W Bush probably did more for this continent. There's a growing realisation here that Obama has no desire to be some kind of saviour for Africa, despite some people expecting him to be when he came to office."
Efter besöket i Zambia kommer Bush att resa vidare till Tanzania - det återstår att se om Bush och Obama där kommer att sluta upp tillsammans.
UPPDATERING: George W. Bush och Barack Obama har inget möte inbokat, däremot kommer Michelle Obama att delta tillsammans med Bush-paret på ett afrikanskt First Ladies-möte, anordnat av Laura Bush, i Tanzania den 2-3 juli.
Källor: BBC, NBC, SVD, DN
Se även tidigare inlägg:
Inför Obamas Afrika-resa 20130625
Robert Spencer och Pamela Geller portade från Storbritannien
Storbritannien har gjort något ytterst besynnerligt: portat de amerikanska islamkritikerna Robert Spencer och Pamela Geller från landet.
Spencer och Geller hade tänkt resa till Storbritannien för att på lördag den 29 juni delta i en manifestation anordnad av brittiska EDL, för att hedra Drummer Lee Rigby - den brittiske soldat som i maj mördades brutalt av en jihadist på öppen gata i staden Woolwich.
En brittisk regeringstalesman motiverade nekandet:
Keith Vaz, ordförande för the Home Affairs Select Committee, som begärde att de två bloggarna skulle nekas inträde kommenterar:
På Pamela Gellers blogg Atlas Shrugs, går här brevet att läsa som den brittiska regeringen skickade till henne för att motivera hennes inreseförbud. Ett brev hon på sin blogg kommenterar med orden:
Robert Spencer och Pamela Geller som jag följt sedan 2006 (i synnerhet Spencer) är inte rasister - bara islamkritiker. Förvisso hårdföra sådana, som visserligen hyser stor tolerans mot -muslimer- (om de inte gjort det, hade det givetvis inte gått att sympatisera med dem) men inte anser att det finns speciellt mycket hopp för framväxt av något slags moderat/västvänligt islam. En sådan inställning borde dock knappast betraktas som särskilt kontroversiell. Richard Dawkins och alla av den nya ateismens radikala företrädare hyser exakt samma hopplösa inställning gentemot inte minst kristendomen. Och de har inga problem alls med att resa runt i Europa och predika sina budskap. Att särbehandla Spencer och Geller, vilka inte på något sätt predikar eller viglar till våld är givetvis en rejäl kränkning av yttrandefriheten. Och vad detta om något visar, är hur viktig denna debatt verkligen är att föra.
Förra året var Robert Spencer här i Sverige, och jag intervjuade honom då om yttrandefrihet, det stängda debattklimat som råder i väst, och hur han ser på situationen och den offentliga debatten om islam här i Sverige. En intervju väl värd att lyssna på, där även den svenske islamologen Mattias Gardell intervjuas.
Källa: BBC
Se även tidigare inlägg:
Recension: "Not Peace but a Sword" - Robert Spencer 20130514
Podd 15: Islamofobi och Militant Islam 20121214 (Vår 15:e podcast där Robert Spencer intervjuas)
Spencer och Geller hade tänkt resa till Storbritannien för att på lördag den 29 juni delta i en manifestation anordnad av brittiska EDL, för att hedra Drummer Lee Rigby - den brittiske soldat som i maj mördades brutalt av en jihadist på öppen gata i staden Woolwich.
En brittisk regeringstalesman motiverade nekandet:
"We condemn all those whose behaviours and views run counter to our shared values and will not stand for extremism in any form."
Keith Vaz, ordförande för the Home Affairs Select Committee, som begärde att de två bloggarna skulle nekas inträde kommenterar:
"I welcome the home secretary's ban on Pamela Geller and Robert Spencer from entering the country. This is the right decision. The UK should never become a stage for inflammatory speakers who promote hate."
På Pamela Gellers blogg Atlas Shrugs, går här brevet att läsa som den brittiska regeringen skickade till henne för att motivera hennes inreseförbud. Ett brev hon på sin blogg kommenterar med orden:
In a striking blow against freedom, the British government has banned us from entering the country. Muhammad al-Arifi, who has advocated Jew-hatred, wife-beating, and jihad violence, entered the U.K. recently with no difficulty. In not allowing us into the country solely because of our true and accurate statements about Islam, the British government is behaving like a de facto Islamic state. The nation that gave the world the Magna Carta is dead.
Robert Spencer och Pamela Geller som jag följt sedan 2006 (i synnerhet Spencer) är inte rasister - bara islamkritiker. Förvisso hårdföra sådana, som visserligen hyser stor tolerans mot -muslimer- (om de inte gjort det, hade det givetvis inte gått att sympatisera med dem) men inte anser att det finns speciellt mycket hopp för framväxt av något slags moderat/västvänligt islam. En sådan inställning borde dock knappast betraktas som särskilt kontroversiell. Richard Dawkins och alla av den nya ateismens radikala företrädare hyser exakt samma hopplösa inställning gentemot inte minst kristendomen. Och de har inga problem alls med att resa runt i Europa och predika sina budskap. Att särbehandla Spencer och Geller, vilka inte på något sätt predikar eller viglar till våld är givetvis en rejäl kränkning av yttrandefriheten. Och vad detta om något visar, är hur viktig denna debatt verkligen är att föra.
Förra året var Robert Spencer här i Sverige, och jag intervjuade honom då om yttrandefrihet, det stängda debattklimat som råder i väst, och hur han ser på situationen och den offentliga debatten om islam här i Sverige. En intervju väl värd att lyssna på, där även den svenske islamologen Mattias Gardell intervjuas.
Källa: BBC
Se även tidigare inlägg:
Recension: "Not Peace but a Sword" - Robert Spencer 20130514
Podd 15: Islamofobi och Militant Islam 20121214 (Vår 15:e podcast där Robert Spencer intervjuas)
Texas verkställer sin 500:e avrättning
Delstaten Texas verkställde igår sin 500:e avrättning sedan dödsstraffet återinfördes 1976. Den avrättade var en kvinna, 52-åriga Kimberly McCarthy, som 1997 dömdes till döden för mordet på sin 71-åriga granne. Grannen hittades slagen och knivhuggen och hade fått ett finger avskuret och en ring borttagen. McCarthy hittades sedan med sin grannes kreditkort och en lång kniv med sin grannes blod på.
Inför gårdagens avrättning sa McCarthy:
Utanför hade somliga demonstranter samlats för att protestera mot dödsstraffet, med skyltar med texter som: "Don't kill for me" och "End executions in Texas."
Källor: CNN, SVD
Se även tidigare inlägg:
Prop 34 om dödsstraffets avskaffande i Kalifornien 20121025
Inför gårdagens avrättning sa McCarthy:
"Thank you everybody. This is not a loss, this is a win. You know where I am going. I am going home to be with Jesus. Keep the faith. I love y'all,"
Utanför hade somliga demonstranter samlats för att protestera mot dödsstraffet, med skyltar med texter som: "Don't kill for me" och "End executions in Texas."
Källor: CNN, SVD
Se även tidigare inlägg:
Prop 34 om dödsstraffets avskaffande i Kalifornien 20121025
AFRICOM-ledare om Benghazi-attacken
De skandaler som toppade de amerikanska nyhetsrubrikerna innan Edward Snowden intog nyheternas förstaplats har förstås inte försvunnit. Utredningen - och fler upptäckanden - i IRS-skandalen har fortsatt, så också utredningen om attacken i Benghazi, som Obama-administrationen helst önskar glömma bort. Igår vittnade AFRICOM:s dåvarande ledare Carter Ham om attacken i ett stängt kongressmöte, något Fox News här rapporterar om:
Se även tidigare inlägg:
John Kerry avkrävs mer information om Benghazi 20130529
Se även tidigare inlägg:
John Kerry avkrävs mer information om Benghazi 20130529
Bush-institutet endorsar immigrationsreform
George W. Bush var före Barack Obama ifråga om att försöka driva igenom en övergripande immigrationsreform. Han var också en republikan som i tidigt skede förstod vikten av att nå ut till latinamerikanska väljare. George W. Bushs presidentinstitut har nu också endorsat den immigrationsreform som nu behandlas i Kongressen.
I tisdags släppte Bush-Institutet i samarbete med The United States Hispanic Chamber of Commerce (USHCC) - som grundades 1979 - boken "Growth and Immigration: A Handbook of Vital Immigration and Economic Growth Statistics" - där de ekonomiska fördelarna med ökad immigrations förklaras. Bland annat konstateras att 40% av Fortune 500-företagen grundats av immigranter eller av barn till sådana. Att immigranter i större utsträckning arbetar (60,7% av amerikanerna som är födda utomlands och över 16 år har jobb). Immigranter är innovativa, och 2006 stod invandrade amerikaner för 24,2% av landets patentansökningar.
Jim Glassman, direktör för George W. Bushs institut, släppte följande meddelande:
Bush-institutets endorsement av en immigrationsreform är inte oväntad. Och även om de republikanska krafterna för en reform har fått en välkommen uppsving, så finns fortfarande också ett starkt reformmotstånd inom partiet. Här har New York Magazine en artikel som beskriver hur arvet efter George W. Bush fortfarande splittrar republikanerna i denna fråga.
Källor: ABC News, Ny Mag, Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
FNS: Gabriel Gomez, Snowden, Immigration 20130625
I tisdags släppte Bush-Institutet i samarbete med The United States Hispanic Chamber of Commerce (USHCC) - som grundades 1979 - boken "Growth and Immigration: A Handbook of Vital Immigration and Economic Growth Statistics" - där de ekonomiska fördelarna med ökad immigrations förklaras. Bland annat konstateras att 40% av Fortune 500-företagen grundats av immigranter eller av barn till sådana. Att immigranter i större utsträckning arbetar (60,7% av amerikanerna som är födda utomlands och över 16 år har jobb). Immigranter är innovativa, och 2006 stod invandrade amerikaner för 24,2% av landets patentansökningar.
Jim Glassman, direktör för George W. Bushs institut, släppte följande meddelande:
"At the George W. Bush Institute we believe economic growth should be at the forefront of the national conversation. The evidence shows that immigration is one of the most promising ways to achieve faster growth. As Americans debate immigration reform, it is important they understand the economic facts of the issue. The Bush Institute is proud to partner with the U.S. Hispanic Chamber of Commerce to release this important book which highlights the facts and shows that immigrants are a solution for faster economic growth,"
Bush-institutets endorsement av en immigrationsreform är inte oväntad. Och även om de republikanska krafterna för en reform har fått en välkommen uppsving, så finns fortfarande också ett starkt reformmotstånd inom partiet. Här har New York Magazine en artikel som beskriver hur arvet efter George W. Bush fortfarande splittrar republikanerna i denna fråga.
Källor: ABC News, Ny Mag, Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
FNS: Gabriel Gomez, Snowden, Immigration 20130625
onsdag 26 juni 2013
Kim Jong Un reser runt med lyx-yacht
Nordkoreas diktator Kim Jong Un har färdats kring den nordkoreanska kusten på en 7 miljoner dollars lyx-yacht. Frågan är dock hur diktatorn fått tag i lyx-yachten, då FN förbjudit import av lyxartiklar till Nordkorea, något CNN här rapporterar om:
Se även tidigare inlägg:
Nordkoreas hemlösa barn 20130519
------------
Podd 20: Nordkorea - Folket bakom fasaden 20130421
Se även tidigare inlägg:
Nordkoreas hemlösa barn 20130519
------------
Podd 20: Nordkorea - Folket bakom fasaden 20130421
HD avskaffar Defense of Marriage Act
Högsta Domstolen har idag tagit sig an två viktiga gay-rättsfrågor. Dels beslutat att inte fälla någon dom ifråga om Proposition 8 - lagen i Kalifornien som förbjuder gay-äktenskap - men därtill har man också med 5 mot 4 röster förklarat att the Defense of Marriage Act från 1996, inte är förenlig med Konstitutionen. Och man konstaterar att den federala regeringen nu måste erkänna de homosexuella äktenskap som ingåtts i delstater där detta är lagligt också på federal nivå - att inte göra detta är annars diskriminerande. Ett otroligt viktigt beslut för gay-rättsrörelsen. Här rapporterar NBC om saken:
Här också ett inslag om hur den federala regeringen nu måste anpassa sig för att behandla gifta-gay-par likadant som heterosexuella par:
Här rapporterar Fox News också om beslutet om Proposition 8:
Här också ett inslag på NBC om utslaget om Proposition 8 i Kalifornien:
Uppdateringar följer...
Källor: NBC, Washington Post, SVD
Se även tidigare inlägg:
HD avskaffar en del av Voting Rights Act 20130625
-----------------
Dag 2 i HD om gay-äktenskap och Defense of Marriage Act 20130327
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Här också ett inslag om hur den federala regeringen nu måste anpassa sig för att behandla gifta-gay-par likadant som heterosexuella par:
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Här rapporterar Fox News också om beslutet om Proposition 8:
Här också ett inslag på NBC om utslaget om Proposition 8 i Kalifornien:
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Uppdateringar följer...
Källor: NBC, Washington Post, SVD
Se även tidigare inlägg:
HD avskaffar en del av Voting Rights Act 20130625
-----------------
Dag 2 i HD om gay-äktenskap och Defense of Marriage Act 20130327
Demokraterna håller John Kerrys senatsplats
Massachusetts höll igår ett fyllnadsval efter sin fd senator John Kerry som av Obama valdes till utrikesminister. Somliga förhoppningar hade funnits om att republikanerna skulle upprepa skrällen från 2010 när republikanen Scott Brown vann "Ted Kennedys" efterlämnade senatsplats. Så blev dock inte fallet då demokraten Ed Markey besegrade republikanen Gabriel Gomez med 54 mot 46%. Här rapporterar Rachel Maddow om Markeys seger:
Ed Markey kommer nu att ta över efter William ´Mo´ Cowan som Massachusetts guvernör Deval Patrick temporärt tillsatte som senator efter att Kerry lämnat platsen.
Källor: NBC, Politico
Se även tidigare inlägg:
FNS: Gabriel Gomez, Snowden, Immigration 20130603
William ´Mo´ Cowan tar temporärt John Kerrys senatsplats 20130203
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Ed Markey kommer nu att ta över efter William ´Mo´ Cowan som Massachusetts guvernör Deval Patrick temporärt tillsatte som senator efter att Kerry lämnat platsen.
Källor: NBC, Politico
Se även tidigare inlägg:
FNS: Gabriel Gomez, Snowden, Immigration 20130603
William ´Mo´ Cowan tar temporärt John Kerrys senatsplats 20130203
Amerikanska vapen når snart Syrien
USA:s utlovade stöd av vapen till de syriska rebellerna kommer snart att nå Syrien, något NBC här rapporterar om:
Se även tidigare inlägg:
Obamas misslyckade Syrien-politik 20130626
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Obamas misslyckade Syrien-politik 20130626
Obamas misslyckade Syrien-politik
Bill Clinton fick efter sitt presidentskap leva med skuggan från Rwanda, när USA inte agerade för att stoppa det nu välkända folkmordet. Mycket tyder på att president Obama är på väg att få erfarenhet från Syrien. Här reflekterar den konservativa kommentatorn S.E Cupp över Obamas misslyckade Syrien-politik och det folkmord som där pågår:
Se även tidigare inlägg:
ABC TW: Syrien, Immigration och farsdag 20130617
MtP: Syrien, NSA 20130617
Obama pålyser intervention i Syrien 20130614
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
ABC TW: Syrien, Immigration och farsdag 20130617
MtP: Syrien, NSA 20130617
Obama pålyser intervention i Syrien 20130614
tisdag 25 juni 2013
Obama pålyser skarpare klimatpolitik
President Obama försökte inför klimatkonferensen i Köpenhamn 2009 få till stånd en klimatlagstiftning hemma i USA, något som då misslyckades. Köpenhamn-konferensen blev inte heller den särskilt lyckad och sedan dess har Obama tonat ner frågan. Efter sin valseger i höstas lovade han dock att ta itu med frågan igen, och idag talade han vid Georgetown University med konkreta förslag på vad han ämnade göra för att bekämpa orsakerna till global uppvärmning genom en rad exekutiva beslut. Här är Obamas tal om ett ämne där USA fortfarande är väldigt polariserat:
Källor: NBC, DN
Se även tidigare inlägg:
Vetenskapsmän varnar för klimatalarmism 20120127
----------------
Svaga klimatlöften i Köpenhamn 20091219
---------------
Realistisk internationalism – del 2: Vägen framåt för den globala miljöpolitiken 20110622
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Källor: NBC, DN
Se även tidigare inlägg:
Vetenskapsmän varnar för klimatalarmism 20120127
----------------
Svaga klimatlöften i Köpenhamn 20091219
---------------
Realistisk internationalism – del 2: Vägen framåt för den globala miljöpolitiken 20110622
Talibanerna attackerar Afghanistans presidentpalats
Talibanerna attackerade i morse Afghanistans presidentpalats, något som kan komma att påverka planerna på de fredssamtal med talibanerna Obama-administrationen och Afghanistans president Hamid Karzai önskar driva. Här rapporterar NBC om attacken:
Här diskuteras attacken och fredsförhandlingarnas framtid också på Fox News:
Källor: Yahoo News, Reuters
Se även tidigare inlägg:
USA och talibanerna inleder samtal 20130619
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Här diskuteras attacken och fredsförhandlingarnas framtid också på Fox News:
Källor: Yahoo News, Reuters
Se även tidigare inlägg:
USA och talibanerna inleder samtal 20130619
HD avskaffar en del av Voting Rights Act
Högsta Domstolen avskaffade idag en del av the Voting Rights Act - lagen från 1965 som syftade till att svarta inte skulle vid valurnorna i södern. HD konstaterar dock att somliga delar av lagen är förlegad och att dagens amerikanska Sydstater är annorlunda än de var innan 1965. Här rapporterar Pete Williams om saken på NBC:
Här har NBC också ett gammalt klipp när president Lyndon B. Johnson undertecknar The Voting Rights Act 1965:
Uppdateringar följer...
Källor: Politico, Washington Post
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Här har NBC också ett gammalt klipp när president Lyndon B. Johnson undertecknar The Voting Rights Act 1965:
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Uppdateringar följer...
Källor: Politico, Washington Post
Inför Obamas Afrika-resa
På onsdag kommer president Obama att göra sin första omfattande resa till Afrika (hans senaste resa som president var innan dess Ghana 2009) - en kontinent hans företrädare George W. Bush satsade stora resurser och stort personlighetskapital på. Resan för Obamas del kommer att gå till Senegal, Sydafrika och Tanzania. Här diskuteras resan av NFL-stjärnan Anquan Boldin, som nyligen själv var i Senegal:
Se även tidigare inlägg:
Obama talar i Ghana 20090711
Obama-mania i Ghana 20090710
Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Obama talar i Ghana 20090711
Obama-mania i Ghana 20090710
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)