Musiklegenden Stevie Wonder tilldelades Library of Congress' Gershwin Prize, och prisades också av President Obama, som förklarade hur mycket Stevie Wonders musik betytt för honom personligen. Det var en ära för Stevie Wonder, men tycks ha varit en lika stor ära för president Obama som trots allt lät spela Stevie Wonders musik på sitt eget bröllop:
torsdag 26 februari 2009
Obamas jättebudget
President Obama lade idag fram sin budget - en budget som räknar med ett underskott på 1,75 biljarder dollar, vilket utgör 12,3% av USA:s BNP. Översatt i någon form av begripliga siffror så är det ca 1.750.000.000.000 dollar, eller 15 biljoner svenska kronor, eller 15 000 svenska miljarder om det föredras. Det kommer att utgöra USA:s största budgetunderskott sedan andra världskriget.
En del av budgetunderskottet är ärvt från Bushadministrationen. Men en stor del utgörs också av Obamas eget stimulanspaket på 787 miljarder dollar. Obama ökar således budgetunderskottet för att snabbt kunna stimulera ekonomin, samt förändra sjukvårdssystemet för att hjälpa också de miljontals oförsäkrade medborgarna. Men Obama som förstår att en historiens största statsskuld inte vore något bra arv att lämna efter sig - har också satt som mål att halvera denna statsskuld ungefär vid samma tidpunkt som hans första ämbetsperiod tar slut kring 2013.
Vad innehåller då Obamas jättebudget?
Där finns först och främst stimulanspaketet på 787 miljarder dollar. Därtill finns också ytterligare 250 tänkbara miljarder i stöd till amerikanska industrier, utöver de 700 miljarder som redan givits. Där finns också 634 miljarder dollar för att expandera sjukvården och delvis täcka de 48 miljoner amerikaner som saknar sjukförsäkring. 75 miljarder dollar kommer också att begäras för krigen i Afghanistan och Irak - vilket kommer att bli pengar utöver de 40 miljarder kongressen redan godkänt till krigen.
Mer ingående granskning av budgeten kommer senare. Här offentliggör Obama budgeten:
Källor: Los Angeles Times, DN
En del av budgetunderskottet är ärvt från Bushadministrationen. Men en stor del utgörs också av Obamas eget stimulanspaket på 787 miljarder dollar. Obama ökar således budgetunderskottet för att snabbt kunna stimulera ekonomin, samt förändra sjukvårdssystemet för att hjälpa också de miljontals oförsäkrade medborgarna. Men Obama som förstår att en historiens största statsskuld inte vore något bra arv att lämna efter sig - har också satt som mål att halvera denna statsskuld ungefär vid samma tidpunkt som hans första ämbetsperiod tar slut kring 2013.
Vad innehåller då Obamas jättebudget?
Där finns först och främst stimulanspaketet på 787 miljarder dollar. Därtill finns också ytterligare 250 tänkbara miljarder i stöd till amerikanska industrier, utöver de 700 miljarder som redan givits. Där finns också 634 miljarder dollar för att expandera sjukvården och delvis täcka de 48 miljoner amerikaner som saknar sjukförsäkring. 75 miljarder dollar kommer också att begäras för krigen i Afghanistan och Irak - vilket kommer att bli pengar utöver de 40 miljarder kongressen redan godkänt till krigen.
Mer ingående granskning av budgeten kommer senare. Här offentliggör Obama budgeten:
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Källor: Los Angeles Times, DN
Karl Rove ger Obama svar på tal
Bobby Jindals Republikanska respons på Obamas kongresstal, var på sin höjd en mycket tam och intetsägande respons. Och Obamas tal var ett mycket skickligt sådant, som fick hans idéer att framstå som den mest sunda lösning på alla de problem han talade om. Därför var det heller ingen lätt uppgift för Jindal att bemöta presidentens kongresstal.
Jag skrev i gårdagens inlägg "Responsen på Obama och Jindal" följande:
"Analytiker har tidigare skrivit om att Obama besitter samma förmåga som Ronald Reagan; att själv alltid framstå som the good guy, och hans motståndare alltid att framstå skurken i dramat (helt oavsett om så är fallet eller ej). Jag håller med i den analysen. Det finns mängder av frågetecken och saklig kritik mot Obamas stimulanspaket - men i - eller i alla fall under Obamas tal, så faller sig den kritiken tämligen platt. Det fastnar helt enkelt inte på Obama, som genom att ta itu också med invändningarna mot hans politik lyckas få sig själv att framstå i god dager."
Den analysen stämmer. Men den kan tas itu med - genom att ge en annan sorts svar på de retoriska frågor Obama ställer och själv besvarar. En som gör detta väldigt konkret i sin respons på Obamas kongresstal är president Bushs fd rådgivare Karl Rove, som i en artikel i Wall Street Journal skriver:
"... Mr. Obama ...routinely ascribes to others views they don't espouse and says opposition to his policies is grounded in views no one really advocates.
On Tuesday night, Mr. Obama told Congress and the nation, "I reject the view that . . . says government has no role in laying the foundation for our common prosperity." Who exactly has that view? Certainly not congressional Republicans, who believe that through reasonable tax cuts, fiscal restraint, and prudent monetary policies government contributes to prosperity.
Rove kommenterar lite senare ett stycke ur ett annat tal där Obama använde liknande taktik:
"Even in an ostensibly nonpartisan speech marking Lincoln's 200th birthday, Mr. Obama used a straw-man argument, decrying "a philosophy that says every problem can be solved if only government would step out of the way; that if government were just dismantled, divvied up into tax breaks, and handed out to the wealthiest among us, it would somehow benefit us all. Such knee-jerk disdain for government -- this constant rejection of any common endeavor -- cannot rebuild our levees or our roads or our bridges."
Whose philosophy is this? Many Americans justifiably believe that government is too big and often acts in counterproductive ways. But that's a far cry from believing that in "every" case government is the problem or that government should be "dismantled" root and branch. Who -- other than an anarchist -- "constantly rejects any common endeavor" like building levees, roads or bridges?"
Och lite längre fram:
"Then there's Mr. Obama's description of the Bush-era tax cuts. "A surplus became an excuse to transfer wealth to the wealthy," he explained in his Tuesday speech, after earlier saying, "tax cuts alone can't solve all of our economic problems -- especially tax cuts that are targeted to the wealthiest few."
The Bush tax cuts were not targeted to "the wealthiest few." Everyone who paid federal income taxes received a tax cut, with the largest percentage of reductions going to those at the bottom. Last year, a family of four making $40,000 saved an average of $2,053 because of the Bush tax cuts. The tax code became more progressive as the share paid by the top 10% increased to 46.4% from 46% -- and the nation experienced 52 straight months of job growth after the cuts took effect. And since when is giving back some of what people pay in taxes "transferring wealth?"
Karl Rove skriver sedan på slutet av sin artikel:
"Mr. Obama portrays himself as a nonideological, bipartisan voice of reason. Everyone resorts to straw men occasionally, but Mr. Obama's persistent use of the device is troubling. Continually characterizing those who disagree with you in a fundamentally dishonest way can be the sign of a person who lacks confidence in the merits of his ideas."
Allt Obama gör är inte dumt - men allt är heller inte bra (eller tvärtom - beroende på vid vilken åsikt man startar). Detsamma torde gälla oppositionen. Karl Rove sätter dock fingret på en sak som definitivt är fel med Obama (och i mina ögon med Demokraterna överlag) - nämligen den att de i betydligt högre utsträckning än Republikanerna (åtminstone under Bushs tid) attackerar en skenbild av Republikanerna som de själva skapat, marknadsfört och sålt (såväl inrikes som internationellt) men som inte reflekterar verkligheten. Bobby Jindal borde ha gjort som Karl Rove - nämligen att visa vad Republikanerna verkligen står för, och inte låta Obama och Demokraterna upplysa allmänheten om det.
Jag skrev i gårdagens inlägg "Responsen på Obama och Jindal" följande:
"Analytiker har tidigare skrivit om att Obama besitter samma förmåga som Ronald Reagan; att själv alltid framstå som the good guy, och hans motståndare alltid att framstå skurken i dramat (helt oavsett om så är fallet eller ej). Jag håller med i den analysen. Det finns mängder av frågetecken och saklig kritik mot Obamas stimulanspaket - men i - eller i alla fall under Obamas tal, så faller sig den kritiken tämligen platt. Det fastnar helt enkelt inte på Obama, som genom att ta itu också med invändningarna mot hans politik lyckas få sig själv att framstå i god dager."
Den analysen stämmer. Men den kan tas itu med - genom att ge en annan sorts svar på de retoriska frågor Obama ställer och själv besvarar. En som gör detta väldigt konkret i sin respons på Obamas kongresstal är president Bushs fd rådgivare Karl Rove, som i en artikel i Wall Street Journal skriver:
"... Mr. Obama ...routinely ascribes to others views they don't espouse and says opposition to his policies is grounded in views no one really advocates.
On Tuesday night, Mr. Obama told Congress and the nation, "I reject the view that . . . says government has no role in laying the foundation for our common prosperity." Who exactly has that view? Certainly not congressional Republicans, who believe that through reasonable tax cuts, fiscal restraint, and prudent monetary policies government contributes to prosperity.
Rove kommenterar lite senare ett stycke ur ett annat tal där Obama använde liknande taktik:
"Even in an ostensibly nonpartisan speech marking Lincoln's 200th birthday, Mr. Obama used a straw-man argument, decrying "a philosophy that says every problem can be solved if only government would step out of the way; that if government were just dismantled, divvied up into tax breaks, and handed out to the wealthiest among us, it would somehow benefit us all. Such knee-jerk disdain for government -- this constant rejection of any common endeavor -- cannot rebuild our levees or our roads or our bridges."
Whose philosophy is this? Many Americans justifiably believe that government is too big and often acts in counterproductive ways. But that's a far cry from believing that in "every" case government is the problem or that government should be "dismantled" root and branch. Who -- other than an anarchist -- "constantly rejects any common endeavor" like building levees, roads or bridges?"
Och lite längre fram:
"Then there's Mr. Obama's description of the Bush-era tax cuts. "A surplus became an excuse to transfer wealth to the wealthy," he explained in his Tuesday speech, after earlier saying, "tax cuts alone can't solve all of our economic problems -- especially tax cuts that are targeted to the wealthiest few."
The Bush tax cuts were not targeted to "the wealthiest few." Everyone who paid federal income taxes received a tax cut, with the largest percentage of reductions going to those at the bottom. Last year, a family of four making $40,000 saved an average of $2,053 because of the Bush tax cuts. The tax code became more progressive as the share paid by the top 10% increased to 46.4% from 46% -- and the nation experienced 52 straight months of job growth after the cuts took effect. And since when is giving back some of what people pay in taxes "transferring wealth?"
Karl Rove skriver sedan på slutet av sin artikel:
"Mr. Obama portrays himself as a nonideological, bipartisan voice of reason. Everyone resorts to straw men occasionally, but Mr. Obama's persistent use of the device is troubling. Continually characterizing those who disagree with you in a fundamentally dishonest way can be the sign of a person who lacks confidence in the merits of his ideas."
Allt Obama gör är inte dumt - men allt är heller inte bra (eller tvärtom - beroende på vid vilken åsikt man startar). Detsamma torde gälla oppositionen. Karl Rove sätter dock fingret på en sak som definitivt är fel med Obama (och i mina ögon med Demokraterna överlag) - nämligen den att de i betydligt högre utsträckning än Republikanerna (åtminstone under Bushs tid) attackerar en skenbild av Republikanerna som de själva skapat, marknadsfört och sålt (såväl inrikes som internationellt) men som inte reflekterar verkligheten. Bobby Jindal borde ha gjort som Karl Rove - nämligen att visa vad Republikanerna verkligen står för, och inte låta Obama och Demokraterna upplysa allmänheten om det.
onsdag 25 februari 2009
Birgitta Ohlson på pro-Israeldemonstration
Folkpartiets Birgitta Ohlson, som jag tidigare hyst en viss skepsis mot, pg a hennes övertydliga fascination för Demokraterna och Obama-administrationen, och i alla fall utåt sett kategoriska avfärdande av Republikanerna - håller här ett utmärkt tal på en pro-Israel demonstration i Malmö i början av februari, där hon på ett tydligt sätt förklarar att Israel har en grundläggande rätt att existera. Jag håller inte alltid med om allt som hon säger, men det här talet är hon värd all heder för, och gör att jag plötsligt får betydligt större respekt för henne. Ta en titt:
Se även tidigare inlägg:
Problematiskt att stänga Guantanamobasen 20090123
Se även tidigare inlägg:
Problematiskt att stänga Guantanamobasen 20090123
Responsen på Obama och Jindal
UPPDATERAD 20080226
Färska opinionsmätningar visar att 68& av dem som såg Obamas tal till Kongressen reagerade väldigt positivt, och 24% ganska positivt. Och hela 85% säger att talet gör dem mer optimistiska gällande vart nationen är på väg. Bara 11% sa att talet gjorde dem pessimistiska. Jag instämmer med skaran som reagerade positivt. Obamas tal var väldigt bra - det var välstrukturerat samtidigt som han fortfarande kopplade med den närvarande politiken på ett väldigt varmt sätt. Något Obamas föregångare Bush också alltid brukade göra, utom just i sina state of the union tal, där Bush alltid talade utan någon direkt interaktion med publiken. Obama drog sig inte för att skämta, och säga bl a att "Nobody messes with Joe" med anspelning på sin vice-president som satt alldeles bakom honom med Nancy Pelosi vid sin sida. Obamas tal var dessutom väldigt hoppfullt - han tog utmaningarna som ligger framför nationen på allvar, samtidigt som han förklarade att USA hade gått igenom oändligt mycket svårare tider än denna. Majoriteten av talet handlade - som väntat - om ekonomin, men han berörde också kriget mot terrorismen där han förklarade att USA inte kunde tillåta grupper så som al-Qaida att vinna. Analytiker har tidigare skrivit om att Obama besitter samma förmåga som Ronald Reagan; att själv alltid framstå som the good guy, och hans motståndare alltid att framstå skurken i dramat (helt oavsett om så är fallet eller ej). Jag håller med i den analysen. Det finns mängder av frågetecken och saklig kritik mot Obamas stimulanspaket - men i - eller i alla fall under Obamas tal, så faller sig den kritiken tämligen platt. Det fastnar helt enkelt inte på Obama, som genom att ta itu också med invändningarna mot hans politik lyckas få sig själv att framstå i god dager.
Det var således inga lätta förväntningar Bobby Jindal hade att leva upp till. Och somliga analytiker menade att han sumpade chansen att ge ett verkligt starkt första intryck på den amerikanska allmänheten. I början av talet såg han uppenbart nervös ut, och även om det blev bättre så pratade han för länge, och för utdraget. Det hade förmodligen varit bättre om han varit mer kort och koncis och om han tydligt betonat både vad han tyckte var bra med Obama - och vad han inte tyckte var bra. Och nöjt sig med detta. Jindal har en häftig bakgrundshistoria, som son till två indiska immigranter, och en konvertering från hinduism till kristendom - en historia inte helt olik Obamas. Men i det här talet pressades den in lite alltför krystat. Det här är ingen valkampanj och Jindal hade inte behövt försöka dra hela sin livshistoria på 10 minuter i ett tal som främst skulle vara en respons på Obamas Kongresstal.
Politico skriver i en artikel:
"Gov. Bobby Jindal (R-La.) hoped to step into the national spotlight Tuesday night to sound a hopeful yet defiant note in countering President Barack Obama as the GOP’s fresh and exciting face.
Instead, he got panned.
“I think he had a really poor performance tonight, I’m sorry to say,” National Public Radio’s Juan Williams said on a Fox News panel immediately following Jindal’s remarks. Williams went on to call the governor’s remarks “sing-songy” and said Jindal looked “childish” compared to Obama."
En analys jag tyvärr förmodligen måste instämma i. Men Jindal är bra, han har hållit många bra tal i sina dagar - och det här talet kommer inte att förändra det. Han kommer också att få fler chanser att visa upp sig - och det här måste förstås ses som en start. Under valkampanjen i höstas gjorde Sarah Palin en rivstart - men en rivstart som alltefter att tiden gick förlorade i kraft. Jindal gjorde måhända ingen nationell rivstart - men han är i alla avseenden tillräckligt duktig för att bara bli bättre och kommer aldrig tvärt att få slut på politisk bensin.
Källor: CNN, Politico
Se även tidigare inlägg:
Guvernör Jindals respons på Obamas Kongresstal 20090225
President Obamas tal till Kongressen 20090225
Färska opinionsmätningar visar att 68& av dem som såg Obamas tal till Kongressen reagerade väldigt positivt, och 24% ganska positivt. Och hela 85% säger att talet gör dem mer optimistiska gällande vart nationen är på väg. Bara 11% sa att talet gjorde dem pessimistiska. Jag instämmer med skaran som reagerade positivt. Obamas tal var väldigt bra - det var välstrukturerat samtidigt som han fortfarande kopplade med den närvarande politiken på ett väldigt varmt sätt. Något Obamas föregångare Bush också alltid brukade göra, utom just i sina state of the union tal, där Bush alltid talade utan någon direkt interaktion med publiken. Obama drog sig inte för att skämta, och säga bl a att "Nobody messes with Joe" med anspelning på sin vice-president som satt alldeles bakom honom med Nancy Pelosi vid sin sida. Obamas tal var dessutom väldigt hoppfullt - han tog utmaningarna som ligger framför nationen på allvar, samtidigt som han förklarade att USA hade gått igenom oändligt mycket svårare tider än denna. Majoriteten av talet handlade - som väntat - om ekonomin, men han berörde också kriget mot terrorismen där han förklarade att USA inte kunde tillåta grupper så som al-Qaida att vinna. Analytiker har tidigare skrivit om att Obama besitter samma förmåga som Ronald Reagan; att själv alltid framstå som the good guy, och hans motståndare alltid att framstå skurken i dramat (helt oavsett om så är fallet eller ej). Jag håller med i den analysen. Det finns mängder av frågetecken och saklig kritik mot Obamas stimulanspaket - men i - eller i alla fall under Obamas tal, så faller sig den kritiken tämligen platt. Det fastnar helt enkelt inte på Obama, som genom att ta itu också med invändningarna mot hans politik lyckas få sig själv att framstå i god dager.
Det var således inga lätta förväntningar Bobby Jindal hade att leva upp till. Och somliga analytiker menade att han sumpade chansen att ge ett verkligt starkt första intryck på den amerikanska allmänheten. I början av talet såg han uppenbart nervös ut, och även om det blev bättre så pratade han för länge, och för utdraget. Det hade förmodligen varit bättre om han varit mer kort och koncis och om han tydligt betonat både vad han tyckte var bra med Obama - och vad han inte tyckte var bra. Och nöjt sig med detta. Jindal har en häftig bakgrundshistoria, som son till två indiska immigranter, och en konvertering från hinduism till kristendom - en historia inte helt olik Obamas. Men i det här talet pressades den in lite alltför krystat. Det här är ingen valkampanj och Jindal hade inte behövt försöka dra hela sin livshistoria på 10 minuter i ett tal som främst skulle vara en respons på Obamas Kongresstal.
Politico skriver i en artikel:
"Gov. Bobby Jindal (R-La.) hoped to step into the national spotlight Tuesday night to sound a hopeful yet defiant note in countering President Barack Obama as the GOP’s fresh and exciting face.
Instead, he got panned.
“I think he had a really poor performance tonight, I’m sorry to say,” National Public Radio’s Juan Williams said on a Fox News panel immediately following Jindal’s remarks. Williams went on to call the governor’s remarks “sing-songy” and said Jindal looked “childish” compared to Obama."
En analys jag tyvärr förmodligen måste instämma i. Men Jindal är bra, han har hållit många bra tal i sina dagar - och det här talet kommer inte att förändra det. Han kommer också att få fler chanser att visa upp sig - och det här måste förstås ses som en start. Under valkampanjen i höstas gjorde Sarah Palin en rivstart - men en rivstart som alltefter att tiden gick förlorade i kraft. Jindal gjorde måhända ingen nationell rivstart - men han är i alla avseenden tillräckligt duktig för att bara bli bättre och kommer aldrig tvärt att få slut på politisk bensin.
Källor: CNN, Politico
Se även tidigare inlägg:
Guvernör Jindals respons på Obamas Kongresstal 20090225
President Obamas tal till Kongressen 20090225
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)