UPPDATERAD 20080226
Färska opinionsmätningar visar att 68& av dem som såg Obamas tal till Kongressen reagerade väldigt positivt, och 24% ganska positivt. Och hela 85% säger att talet gör dem mer optimistiska gällande vart nationen är på väg. Bara 11% sa att talet gjorde dem pessimistiska. Jag instämmer med skaran som reagerade positivt. Obamas tal var väldigt bra - det var välstrukturerat samtidigt som han fortfarande kopplade med den närvarande politiken på ett väldigt varmt sätt. Något Obamas föregångare Bush också alltid brukade göra, utom just i sina state of the union tal, där Bush alltid talade utan någon direkt interaktion med publiken. Obama drog sig inte för att skämta, och säga bl a att "Nobody messes with Joe" med anspelning på sin vice-president som satt alldeles bakom honom med Nancy Pelosi vid sin sida. Obamas tal var dessutom väldigt hoppfullt - han tog utmaningarna som ligger framför nationen på allvar, samtidigt som han förklarade att USA hade gått igenom oändligt mycket svårare tider än denna. Majoriteten av talet handlade - som väntat - om ekonomin, men han berörde också kriget mot terrorismen där han förklarade att USA inte kunde tillåta grupper så som al-Qaida att vinna. Analytiker har tidigare skrivit om att Obama besitter samma förmåga som Ronald Reagan; att själv alltid framstå som the good guy, och hans motståndare alltid att framstå skurken i dramat (helt oavsett om så är fallet eller ej). Jag håller med i den analysen. Det finns mängder av frågetecken och saklig kritik mot Obamas stimulanspaket - men i - eller i alla fall under Obamas tal, så faller sig den kritiken tämligen platt. Det fastnar helt enkelt inte på Obama, som genom att ta itu också med invändningarna mot hans politik lyckas få sig själv att framstå i god dager.
Det var således inga lätta förväntningar Bobby Jindal hade att leva upp till. Och somliga analytiker menade att han sumpade chansen att ge ett verkligt starkt första intryck på den amerikanska allmänheten. I början av talet såg han uppenbart nervös ut, och även om det blev bättre så pratade han för länge, och för utdraget. Det hade förmodligen varit bättre om han varit mer kort och koncis och om han tydligt betonat både vad han tyckte var bra med Obama - och vad han inte tyckte var bra. Och nöjt sig med detta. Jindal har en häftig bakgrundshistoria, som son till två indiska immigranter, och en konvertering från hinduism till kristendom - en historia inte helt olik Obamas. Men i det här talet pressades den in lite alltför krystat. Det här är ingen valkampanj och Jindal hade inte behövt försöka dra hela sin livshistoria på 10 minuter i ett tal som främst skulle vara en respons på Obamas Kongresstal.
Politico skriver i en artikel:
"Gov. Bobby Jindal (R-La.) hoped to step into the national spotlight Tuesday night to sound a hopeful yet defiant note in countering President Barack Obama as the GOP’s fresh and exciting face.
Instead, he got panned.
“I think he had a really poor performance tonight, I’m sorry to say,” National Public Radio’s Juan Williams said on a Fox News panel immediately following Jindal’s remarks. Williams went on to call the governor’s remarks “sing-songy” and said Jindal looked “childish” compared to Obama."
En analys jag tyvärr förmodligen måste instämma i. Men Jindal är bra, han har hållit många bra tal i sina dagar - och det här talet kommer inte att förändra det. Han kommer också att få fler chanser att visa upp sig - och det här måste förstås ses som en start. Under valkampanjen i höstas gjorde Sarah Palin en rivstart - men en rivstart som alltefter att tiden gick förlorade i kraft. Jindal gjorde måhända ingen nationell rivstart - men han är i alla avseenden tillräckligt duktig för att bara bli bättre och kommer aldrig tvärt att få slut på politisk bensin.
Källor: CNN, Politico
Se även tidigare inlägg:
Guvernör Jindals respons på Obamas Kongresstal 20090225
President Obamas tal till Kongressen 20090225
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar