1978 dömdes Polanski efter eget erkännande för att ha berusat och haft sex med en 13-årig flicka i Los Angeles. Erkännandet gjorde att åklagaren gick med på att han skulle dömas till de 42 dagar han redan spenderat för psykisk utvärdering i ett delstatsfängelse. Därmed tycktes fallet vara avklarat. Domaren Laurence J. Rittenband förklarade dock att han inte ville gå med på den saken, utan sända ett "tufft budskap" - ställd inför risken att få 50 års fängelse flydde Polanski till Frankrike, där han kom att bli en ikon för det ociviliserade amerikanska rättssystemet.
Polanski har levt ett annorlunda liv kantat av svårigheter; hans mor mördades i tyskt koncentrationsläger 1942, och hans gravida hustru - skådespelerskan Sharon Tate mördades 1969 av Mansonfamiljen - ett år efter hans skräckklassiker Rosemary's Baby.
Incidenten 1978 är i alla avseenden -bortsett från en trög och outvecklad amerikansk juridik - ett avslutat kapitel. Den 13-åriga flickan - Samantha Geimer - som nu är 44 och bor på Hawaaii hyser inga agg mot Polanski och sa redan 1997 till People magazine:
"I don't carry any feelings of anger towards Polanski," she told People magazine in 1997. "I even have some sympathy for him, what with his mother dying in a concentration camp and then his wife Sharon Tate being murdered by Charles Manson's people and spending the last 20 years as a fugitive. Life was hard for him, just like it was for me.
He did something really gross to me, but it was the media that ruined my life."
Domaren Laurence J. Rittenband, som 1978 rev upp den initiala uppgörelsen, dog 1993 (och föddes 1905 kan tilläggas). Arresteringsordern kom dock från ett beslut av Los Angeles distriktsdomstol där åklagar fått nys om att Polanski tänkt delta i en filmfestival - vilket gav dem möjlighet att begära en häktningsorder pg a ett avtal med Schweiz - arresteringsbegäran passerade sedan via det amerikanska Justitiedepartementet (som leds av Eric Holder).
Hollywoodfilmskaparen Bill Flicker, som lärde känna Polanski 1992 när de arbetade tillsammans i Frankrike med filmen Bitter Moon anser att beslutet är idiotiskt:
"I think it's absolutely ridiculous. It's stupid and a waste of resources. I don't understand why they are doing it."
Flicker förklarar vidare att Polanski älskade USA och att Polanski "loved everything about the United States," och tillade: "He would jump at the chance to come back to the United States, but not under these circumstances."
I Frankrike vördas Roman Polanski som såväl filmskapare som martyr för puritansk amerikansk orättvisa. Den franske kulturministern Frederic Mitterrand sa att han "profoundly regrets that a new ordeal is being inflicted on someone who has already known so many during his life."
Såväl den franska som den polska regeringen har vädjat till Schweiz att släppa den 76-årige regissören. Och såväl den franska utrikesministern Bernard Kouchner och den polska utrikesministern Radoslaw Sikorski har vädjat till USA:s utrikesminister Hillary Clinton att intervenera.
Det är givetvis fall som dessa som gör vänsterns USA-kritik (och liberalismens nationalinterna självkritik) ytterst befogad: Roman Polanski hade 1978 sex med en då 13-årig flicka; men situationen var sådan att även åklagaren ansåg att det räckte med den 42-dagars fängelseundersökning Polanski redan avtjänat. Domaren rev upp beslutet. Polanski flydde - men han flydde inte från åklagaren, eller ens från den flicka han haft sex med - utan från en domare som alltså var 73 år gammal, och i sin barndom förmodligen hängde med och formades av folk födda på 1800-talet när kvinnor fortfarande inte fick rösta, när Ku Klux Klan härjade i södern, och när sex -inklusive rent reproduktivt kärnfamiljsvaniljesex - var extremt tabubelagt. Domaren, som alltså dog 1993 (vid minst sagt mogen ålder) finns inte kvar. Flickan - och det dåvarande offret i fråga - som nu är en kvinna, står på Polanskis sida. Kvar finns domarens kontor där alltså några jurister bemödat sig med att gräva fram en 31-år gammal arresteringsorder.
Situationer som dessa kräver en stunds besinning. Frankrikes kulturminister uttryckte dock saken balanserat och sakligt med orden:
"In the same way that there is a generous America that we like, there is also a scary America that has just shown its face,"
Nu återstår bara att hoppas att Polanski snarast möjligt sätts på fri fot. I det avseendet skulle Justitieminister Eric Holder faktiskt kunna göra lite nytta istället för att spendera dagarna med att utreda CIA:s förhörsmetoder av terroristdyrkande Al Qaida-medlemmar.
MSNBC har här ett inslag om Roman Polanskis öde:
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Källor: DN, Washington Post
Se även tidigare inlägg:
USA:s svaga rättsväsende 20090315
