Fox News politiske analytiker Peter Johnson Jr. kommenterar här gårdagens presidentdebatt och i synnerhet kampen mellan Romney och Perry.
Se även tidigare inlägg:
GOP-debatten i Kalifornien 20110908
torsdag 8 september 2011
GOP-debatten i Kalifornien
Igår hölls den fjärde primärvalsdebatten, denna gång i Kalifornien, närmare bestämt på Ronald Reagans presidentbibliotek i Simi Valley. Debatten anordnades av NBC News och Politico och debattmoderatorer var Brian Williams från NBC och John Harris från Politico. Deltagarna denna gång utgjordes av Rick Santorum, Newt Gingrich, Michele Bachmann, Mitt Romney, Rick Perry, Ron Paul, Herman Cain och Jon Huntsman. Här kan debatten ses, nedan följer en sammanfattning och några korta reflektioner:
Sammanfattning
Denna debatt hade inga öppnings- eller slutanföranden. Debattmoderatorn Brian Williams gick istället direkt över till frågorna där arbetslösheten blev första frågan, och den förste att få ordet var (naturligtvis) Texas guvernör Rick Perry som leder opinionsmätningarna men ännu inte visat vad han kan prestera i en debatt. Perry försvarade de jobb som skapats i Texas och förklarade kort att den amerikanska entreprenörsandan behövde släppas fri.
Mitt Romney - som för närvarande är Perry främsta konkurrent och som även han varit guvernör - gav responsen och svarade med att försvara sin tid som guvernör i Massachusetts, varpå han sedan kritiserade president Obama som han förklarade inte förstod ekonomin.
Perry kritiserade sedan Romneys jobbskapande något Romney försvarade sig mot genom att förklara att Massachusetts och Texas skilde sig åt. Texas hade inga inkomstskatter, styrdes av republikaner och hade naturresurser som olja. De sakerna var förutsättningar som Perry inte skapade - och om han sa att han skapat dem, så vore det som när Al Gore sa att han uppfunnit Internet. Ett uttalande som väckte publikens första skratt.
Perry gav sedan ett snabbt svar där han förklarade att Michael Dukakis (fd demokratisk Massachusetts-guvernör) skapade jobb snabbare än Romney hade gjort. Varpå Romney svarade att George W. Bush hade skapat jobb snabbare i Texas än vad Perry gjort (det bästa Romney sagt på länge :P).
Att Romney och Perry blev debattens centralfigurer framstod således tydligt. Rick Santorum och Herman Cain fick emellertid sedan ge sin respektive syn på saken. Varefter Jon Huntsman fick möjlighet att kritisera Mitt Romneys kritiska inställning till Kina.
Newt Gingrich förklarade också att Obama borde be människor som Mitt Romney, Rick Perry och Herman Cain om råd på hur man fixar ekonomin - och att Obama inte gör det visar att han är inställd på att driva ett klasskrig.
Debatten bytte därefter ämne och gick över till frågan om sjukvård. Mitt Romney fick frågan om sin numera omdebatterade sjukvårdsreform i Massachuetts. Frågan ställdes om någon annan kandidat ansåg att reformen i Massaschusetts fungerade, varpå Perry svarade att den visade vad som inte fungerade: nämligen att kräva av amerikanska medborgare att de måste köpa en sjukförsäkring.
Romney gavs sedan möjlighet att ge sin syn på saken och inledde med att förklara att det första han ämnar göra som president är att befria de amerikanska delstaterna från ObamaCare. Därefter försvarade han det han gjorde i Massachusetts, som han förklarade stod inför en annan situation än andra delstater.
Perry fick sedan tillfälle att kommentera det faktum att i Massaschuetts har människor nu sjukförsäkring, medan en mängd människor i Texas saknar detta. Perry förklarade att vad Texas inte ville var att regeringen skulle lägga sig i - och regeringen överlag behövde dra sig bort från sin inblandning i sjukvård och lämna frågan till delstaterna själva att lösa. Även han skulle därför på sin första dag som president avskaffa ObamaCare. Gällande de många i Texas som saknar sjukförsäkring så förklarade han att även det berodde på den federala regeringens inblandning, som förbjuder delstaten från att tillämpa ett flexibelt sjukförsäkringssystem. Om man tillåtits detta så skulle många fler vara försäkrade än vad som idag är fallet.
Jon Huntsman fick sedan frågan om en påtvingad sjukförsäkring var acceptabelt och sa att detta var förkastligt oavsett om det gjordes på federal eller delstatlig nivå. Han beskrev sedan vad han gjort som guvernör i Utah och varför detta är vad som borde göras nu.
Michele Bachmann förklarade sedan att det krävdes mer än att bara som president avskaffa ObamaCare. Man behövde också en Senat - och hon tänkte göra allt för att skapa en kongress som ville detsamma.
Newt Gingrich fick sedan frågan om vem av kandidaterna som hade bäst syn på sjukförsäkring, men svarade att han inte var intresserad av att besvara frågor som fick republikanska kandidater att slåss mot varandra. Det viktiga var att alla var emot ObamaCare och att Obama behövde besegras.
Lite senare fick Rick Santorum en fråga om sin katolicism - och hur han ställde sig till de fattiga, där en ny statistik visar att var sjunde amerikan nu betecknas som fattig. Han svarade att han gjort mycket för att hjälpa de fattiga under sin tid som senator. Han önskade också bryta beroende-kulturen - inte för att spara pengar, utan för att hjälpa människor.
Ron Paul förklarade att ett avskaffande av minimilönen var ett sätt att hjälpa fattiga (och inflikade att Perry som kritiserade RomneyCare, i ett brev en gång hade stött HillaryCare).
Rick Perry kontrade sedan och förklarade att det brev han skrev till Hillary Clinton skrev han när han var jordbruksminister och det handlade om att hon inte skulle överge jordbrukarna - men man visste inte då vad HillaryCare sedan skulle komma att utvecklas till. Han kritiserade sedan Paul och påminde om ett brev Paul skrivit till Ronald Reagan där han hotade med att lämna paritet eftersom han inte trodde på de saker Reagan gjorde. Något Paul givetvis var tvungen att bemöta och sa att han konsekvent stött Reagan sedan 1976 - men att man under 1980-talet spenderade för mycket, hade för höga skatter och byggde upp för höga statsskulder. Han stödde Regans budskap, men allt som politiskt hände stödde han inte.
Nästa fråga handlade om Rick Perrys bok "Fed up!" där Perry bland annat skriver att Social Security är det bästa exemplet på ett program som våldsamt begår övergrepp på delstatsrättigheterna. Social Secuirty har nu finansieringsproblem och moderatorn John Harris bad Perry att förklara sin ståndpunkt om att programmet var fel från dess första början, något Perry bemötte med att konstatera att progammet nu existerar och att det vore att sätta ribban för högt att försöka avskaffa det. Nu handlade det om hur man behövde göra för att fixa programmet. Vad man inte kunde göra var att lova yngre arbetare att programmet skulle fortsätta fungera - för så är helt enkelt inte fallet.
Moderatorn försökte sedan knyta Karl Rove till Rick Perry varpå Perry svarade att Rove sedan länge gått bortom all sans (way over the top) och att han själv inte längre var ansvarig för Rove. Han förklarade vidare att han stod för det han skrivit i boken.
Romney tog sedan upp tråden och förklarade att partiets kandidat behövde vara någon som inte förespråkade Social Securitys avskaffande utan att rädda programmet. Perry svarade igen och försvarade sitt tidigare uttalande om att ett löfte om ett fortsatt fungerande social security var ett pyramidspel - något alla vet om.
Herman Cain krävde sedan ordet och sa att det amerikanska folket ville höra en lösning, inte retorik och presenterade sedan sin lösning på problemet: man behövde göra som i Chile, där man ger ett personligt sparande-alternativ. Chile hade för 30 år sedan samma icke-fungerande system som man nu har i USA - man gav då yngre arbetare möjlighet att pensionsspara personligen - det behövde man göra i USA också.
Ron Paul kritiserade sedan Rick Perrys guvernörskap, bland annat hans exekutiva mandat om att vaccinera 12-åriga flickor mot könssjukdomar. Paul förklarade att i Texas har man traditionellt en svag guvernör, men att Perry utfärdat exekutvia ordrar, något Paul sa att han inte ens visste att man kunde göra i Texas. Som president, förklarade Paul, tänkte han inte använda sig av exekutiva ordrar alls.
Michele Bachmann förklarade i sin tur att vaccin etc var föräldrarnas ansvar - inte vare sig en delstats- eller den federala regeringens.
Perry försvarade vaccineringen och sa beslutet gjordes för att bemöta ett allvarligt sjukvårdsproblem - men att föräldrarna hade möjlighet att säga nej. Det handlade således inte om någon tvångsvaccinering. Kanske borde han ha gått till den lagstiftande församlingen först - men vad han ville var att rädda liv, och det stod han fast vid.
Rick Perry kritiserar i sin bok också Homeland Security - en departement Rick Santorum röstade för, som förklarade varför Homeland Security behövdes för att koordinera USA:s underrättelsetjänster. Och även Newt Gingrich, Herman Cain och Jon Huntsman ville se ett fungerande, inte ett avskaffat Homeland Security.
Rick Perry fick sedan en fråga om sina nedskärningar i utbildningssektorn i Texas. Han förklarade att hans nedskärningar var genomtänkta sådana och att 4-8-klassarna tillhörde några av de bästa i landet. Texas var dock en gränsstat med många barn från Mexiko, och situationen i Texas var unik. Och Texas har utbildad arbetskraft - vilket alla högteknologiska storföretag som nu flyttar till Texas vittnar om.
Debatten om utbildning fortsatte sedan. De gick inte in på No Child Left Behind men däremot på Obamas Race to the Top - ett program Rick Perry tackade nej till, men som Newt Gingrich aktivt stöder. Gingrich förklarade att han stödde programmet pg a dess stöd för friskolor. En av de få punkter där han håller med president Obama. Friskolorna var ett utmärkt komplement till de icke-fungerande allmänna skolorna och föräldrar och elever behövde få rätt att välja de skolor de vill gå till.
Nästa ämne blev immigrationsreform. Kandidaterna har tidigare konstaterat att vad som först måste ske är att gränsen säkras. Perry förklarade att första steget för att göra detta är att placera trupper vid gränsen. Den federala regeringen måste göra sin del i detta. När gränsen är säkrad kan man sedan debattera hur man ska reformera immigrationssystemet. Obamas förståelse för situationen är helt åt skogen.
Romney förklarade att man behövde ett stängsel, tillräckligt med vakter och stoppa de "magneter" som drar illegala invandrare till landet, nämligen de arbetsgivare som anställer illegalt.
Debatten gick sedan in på den tredje och avslutande delen där kandidaterna gavs en del snabba frågor att svara på. Bland annat förklarade Jon Huntsman att man behövde dra tillbaka trupperna från Afghanistan, vilket han ansåg vore ett utmärkt sätt att hedra tioårsminnet av 9/11-attacken. USA var en nation med skakat självförtroende och man behövde satsa på sitt eget land.
Rick Perry ombads lite senare att kommentera sitt uttalande om att USA inte borde falla för frestelsen att falla för äventyrlig interventionism. Han fick frågan om George W. Bush gick för långt i sin respons efter 9/11 - Perry svarade inte direkt på frågan men att USA behövde ha tydliga strategiska mål i sin utrikespolitik. Michele Bachmann spann vidare på samma tema och diskvalificerade av den anledningen president Obamas insats i Libyen, där några amerikanska strategiska mål inte fanns och där man inte visste vilka rebellerna man kämpade för var. Rick Santorum däremot tog ton mot de isolationistiska tendenserna han tyckte sig uppfatta och påminde om att Ronald Reagan, i vars presidentbibliotek man nu befann sig, var för att USA skulle vara en god kraft i världen. USA kunde sprida frihet i världen och som resultat av det också göra sitt eget land tryggare. USA är en god kraft i världen och hade kunnat vara det också i Libyen - Obama var dock ineffektivt obeslutsam från första början och gick bara med på att agera i Libyen pg a att FN bad honom göra det. USA måste gå i Reagans fotspår.
Jon Huntsman fick sedan en fråga vem han syftade på när han för en tid sedan sagt att somliga republikaner var anti-vetenskapliga - varpå han sa att man var det om man ifrågasatte majoritetssynen på global uppvärmning eller evolutionsteorin. Om republikanerna ska vinna, förklarade Huntsman, så kan man inte fly bort från vetenskap.
Rick Perry - som uttalat sig mest kritiskt av kandidaterna mot såväl den globala uppvärmningen som evolutionsteorin - fick sedan uppföljningsresponsen och sa att man inte borde basera politik på ett ämne som global uppvärmning där vetenskapsmännen tydligt inte har kommit fram till någon enhällig slutsats. Att sätta ekonomin på spel på otydligt vetenskapliga grunder vore inte rätt, konstaterade Perry. Han förklarade också att man i Texas har renat sina utsläpp.
Newt Gingrich kritiserade sedan Federal Reserves ordförande Ben Bernanke och förklarade att denne varit Feds sämsta ledare i historien. Mitt Romney förklarade också att han skulle vilja se en annan FED-ordförande och förklarade att den ekonomiska återhämtningsplan han själv föreslagit skilde sig avsevärt från den penningpolitik som förts.
Man kom sedan in på frågan om dödsstraff där Rick Perry givetvis fick frågan om de många avrättningar som utförts i Texas. Perry förklarade att Texas hade ett genomtänkt system som riktade sig mot de som begått de mest avskyvärda brott. Han förklarade också befolkningen i Texas stödde dödsstraff för dem som begått de värsta brotten.
Ron Paul fick sedan avsluta debatten och förklarade att de som trodde på frihet inte saknade medkänsla för utsatta medborgare. Däremot förstod de som trodde på frihet vad som var bäst för alla - nämligen marknadens principer och förmåga att sprida välstånd.
Några reflektioner:
Denna fjärde debatt var den bästa presidentdebatten hittills. Alla kandidater gjorde bra ifrån sig. Den person som utsattes för flest granskningar var av naturliga orsaker Rick Perry - som tidigare inte deltagit i något nationellt debattsammanhang och där det på förhand var svårt att veta vad man kunde förvänta sig. Min personliga bedömning är dock att Perry gjorde väldigt bra ifrån sig. Han uppträdde professionellt och svarade lugnt, sansat och genomtänkt på nästan alla frågor. Han hade heller inga problem med att ge respons på kritik och på ett skickligt sätt också ge kritik där han ansåg att det behövdes. Perrys bok "Fed up!" (Som jag snart ämnar recensera) - diskuterades flitigt och Perry lyckades skickligt försvara det han skrivit i boken.
Mitt Romney gjorde också en väldigt bra insats - och jag ansåg att han denna gång var bättre än i många tidigare debatter. Herman Cain gjorde också en strålande insats som presenterade konkreta lösningsförslag på svåra problem, och visade att han fortfarande är en kandidat att räkna med. Även Jon Huntsman lyckades med att hävda sig vid de tillfällen han gavs möjlighet och visade att han var en kandidat som i många avseenden stack ut bland kandidaterna. Rick Santorum, Newt Gingrich och Ron Paul agerade och argumenterade på de sätt de alltid gör - inte dåligt och alla skötte sig relativt bra - men numera förutsägbart och på ett sätt som visar att de visserligen verkar vara duktiga politiker, men utan att för den sakens skull höja sig över mängden. Med det sagt sa de likväl en mängd bra saker: Gingrich hade en utmärkt poäng i att republikanerna måste stå enade, Santorum hade en sund syn på USA:s utrikespolitik och Ron Paul är en kvicktänkt debattör - och dessa herrar kommer även fortsättningsvis att vara intressanta att lyssna till.
Vem vann då debatten?
Den frågan är inte helt lättbesvarad. Mitt Romney var duktig - men även om han var det så utklassade han inte Rick Perry - vilket i princip var vad han hade behövt göra för att vinna tillbaka sin förlorade frontrunner-status. Rick Perry behövde bara bevisa att han faktiskt kunde debattera och motbevisa kritikernas fördomar och svartmålningar av hans debattförmåga - det lyckades han med och därför anser jag också att Rick Perry vann debatten.
Vem förlorade?
Den stora förloraren måste sägas vara Michele Bachmann - hon var en av de mer tysta kandidaterna, och även om hon skötte sig bra de gånger hon yttrade sig så hävdade hon sig inte nämnvärt gentemot vare sig Romney eller Perry - och nu känns det inte som att hon längre har någon större möjlighet att komma ikapp Rick Perry som är hennes främsta konkurrent.
Här kan min bloggkollega John Gustavssons analys av debatten (som han såg och analyserade före mig) läsas. Våra analyser skiljer sig ganska avsevärt åt med undantag för vem som var den främste förloraren där vi håller med varandra.
Se även tidigare inlägg:
Kommentar till debatten: Vinnare och förlorare 20110908
-------------------
Debatten i Iowa 20110812
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Denna debatt hade inga öppnings- eller slutanföranden. Debattmoderatorn Brian Williams gick istället direkt över till frågorna där arbetslösheten blev första frågan, och den förste att få ordet var (naturligtvis) Texas guvernör Rick Perry som leder opinionsmätningarna men ännu inte visat vad han kan prestera i en debatt. Perry försvarade de jobb som skapats i Texas och förklarade kort att den amerikanska entreprenörsandan behövde släppas fri.
Mitt Romney - som för närvarande är Perry främsta konkurrent och som även han varit guvernör - gav responsen och svarade med att försvara sin tid som guvernör i Massachusetts, varpå han sedan kritiserade president Obama som han förklarade inte förstod ekonomin.
Perry kritiserade sedan Romneys jobbskapande något Romney försvarade sig mot genom att förklara att Massachusetts och Texas skilde sig åt. Texas hade inga inkomstskatter, styrdes av republikaner och hade naturresurser som olja. De sakerna var förutsättningar som Perry inte skapade - och om han sa att han skapat dem, så vore det som när Al Gore sa att han uppfunnit Internet. Ett uttalande som väckte publikens första skratt.
Perry gav sedan ett snabbt svar där han förklarade att Michael Dukakis (fd demokratisk Massachusetts-guvernör) skapade jobb snabbare än Romney hade gjort. Varpå Romney svarade att George W. Bush hade skapat jobb snabbare i Texas än vad Perry gjort (det bästa Romney sagt på länge :P).
Att Romney och Perry blev debattens centralfigurer framstod således tydligt. Rick Santorum och Herman Cain fick emellertid sedan ge sin respektive syn på saken. Varefter Jon Huntsman fick möjlighet att kritisera Mitt Romneys kritiska inställning till Kina.
Newt Gingrich förklarade också att Obama borde be människor som Mitt Romney, Rick Perry och Herman Cain om råd på hur man fixar ekonomin - och att Obama inte gör det visar att han är inställd på att driva ett klasskrig.
Debatten bytte därefter ämne och gick över till frågan om sjukvård. Mitt Romney fick frågan om sin numera omdebatterade sjukvårdsreform i Massachuetts. Frågan ställdes om någon annan kandidat ansåg att reformen i Massaschusetts fungerade, varpå Perry svarade att den visade vad som inte fungerade: nämligen att kräva av amerikanska medborgare att de måste köpa en sjukförsäkring.
Romney gavs sedan möjlighet att ge sin syn på saken och inledde med att förklara att det första han ämnar göra som president är att befria de amerikanska delstaterna från ObamaCare. Därefter försvarade han det han gjorde i Massachusetts, som han förklarade stod inför en annan situation än andra delstater.
Perry fick sedan tillfälle att kommentera det faktum att i Massaschuetts har människor nu sjukförsäkring, medan en mängd människor i Texas saknar detta. Perry förklarade att vad Texas inte ville var att regeringen skulle lägga sig i - och regeringen överlag behövde dra sig bort från sin inblandning i sjukvård och lämna frågan till delstaterna själva att lösa. Även han skulle därför på sin första dag som president avskaffa ObamaCare. Gällande de många i Texas som saknar sjukförsäkring så förklarade han att även det berodde på den federala regeringens inblandning, som förbjuder delstaten från att tillämpa ett flexibelt sjukförsäkringssystem. Om man tillåtits detta så skulle många fler vara försäkrade än vad som idag är fallet.
Jon Huntsman fick sedan frågan om en påtvingad sjukförsäkring var acceptabelt och sa att detta var förkastligt oavsett om det gjordes på federal eller delstatlig nivå. Han beskrev sedan vad han gjort som guvernör i Utah och varför detta är vad som borde göras nu.
Michele Bachmann förklarade sedan att det krävdes mer än att bara som president avskaffa ObamaCare. Man behövde också en Senat - och hon tänkte göra allt för att skapa en kongress som ville detsamma.
Newt Gingrich fick sedan frågan om vem av kandidaterna som hade bäst syn på sjukförsäkring, men svarade att han inte var intresserad av att besvara frågor som fick republikanska kandidater att slåss mot varandra. Det viktiga var att alla var emot ObamaCare och att Obama behövde besegras.
Lite senare fick Rick Santorum en fråga om sin katolicism - och hur han ställde sig till de fattiga, där en ny statistik visar att var sjunde amerikan nu betecknas som fattig. Han svarade att han gjort mycket för att hjälpa de fattiga under sin tid som senator. Han önskade också bryta beroende-kulturen - inte för att spara pengar, utan för att hjälpa människor.
Ron Paul förklarade att ett avskaffande av minimilönen var ett sätt att hjälpa fattiga (och inflikade att Perry som kritiserade RomneyCare, i ett brev en gång hade stött HillaryCare).
Rick Perry kontrade sedan och förklarade att det brev han skrev till Hillary Clinton skrev han när han var jordbruksminister och det handlade om att hon inte skulle överge jordbrukarna - men man visste inte då vad HillaryCare sedan skulle komma att utvecklas till. Han kritiserade sedan Paul och påminde om ett brev Paul skrivit till Ronald Reagan där han hotade med att lämna paritet eftersom han inte trodde på de saker Reagan gjorde. Något Paul givetvis var tvungen att bemöta och sa att han konsekvent stött Reagan sedan 1976 - men att man under 1980-talet spenderade för mycket, hade för höga skatter och byggde upp för höga statsskulder. Han stödde Regans budskap, men allt som politiskt hände stödde han inte.
Nästa fråga handlade om Rick Perrys bok "Fed up!" där Perry bland annat skriver att Social Security är det bästa exemplet på ett program som våldsamt begår övergrepp på delstatsrättigheterna. Social Secuirty har nu finansieringsproblem och moderatorn John Harris bad Perry att förklara sin ståndpunkt om att programmet var fel från dess första början, något Perry bemötte med att konstatera att progammet nu existerar och att det vore att sätta ribban för högt att försöka avskaffa det. Nu handlade det om hur man behövde göra för att fixa programmet. Vad man inte kunde göra var att lova yngre arbetare att programmet skulle fortsätta fungera - för så är helt enkelt inte fallet.
Moderatorn försökte sedan knyta Karl Rove till Rick Perry varpå Perry svarade att Rove sedan länge gått bortom all sans (way over the top) och att han själv inte längre var ansvarig för Rove. Han förklarade vidare att han stod för det han skrivit i boken.
Romney tog sedan upp tråden och förklarade att partiets kandidat behövde vara någon som inte förespråkade Social Securitys avskaffande utan att rädda programmet. Perry svarade igen och försvarade sitt tidigare uttalande om att ett löfte om ett fortsatt fungerande social security var ett pyramidspel - något alla vet om.
Herman Cain krävde sedan ordet och sa att det amerikanska folket ville höra en lösning, inte retorik och presenterade sedan sin lösning på problemet: man behövde göra som i Chile, där man ger ett personligt sparande-alternativ. Chile hade för 30 år sedan samma icke-fungerande system som man nu har i USA - man gav då yngre arbetare möjlighet att pensionsspara personligen - det behövde man göra i USA också.
Ron Paul kritiserade sedan Rick Perrys guvernörskap, bland annat hans exekutiva mandat om att vaccinera 12-åriga flickor mot könssjukdomar. Paul förklarade att i Texas har man traditionellt en svag guvernör, men att Perry utfärdat exekutvia ordrar, något Paul sa att han inte ens visste att man kunde göra i Texas. Som president, förklarade Paul, tänkte han inte använda sig av exekutiva ordrar alls.
Michele Bachmann förklarade i sin tur att vaccin etc var föräldrarnas ansvar - inte vare sig en delstats- eller den federala regeringens.
Perry försvarade vaccineringen och sa beslutet gjordes för att bemöta ett allvarligt sjukvårdsproblem - men att föräldrarna hade möjlighet att säga nej. Det handlade således inte om någon tvångsvaccinering. Kanske borde han ha gått till den lagstiftande församlingen först - men vad han ville var att rädda liv, och det stod han fast vid.
Rick Perry kritiserar i sin bok också Homeland Security - en departement Rick Santorum röstade för, som förklarade varför Homeland Security behövdes för att koordinera USA:s underrättelsetjänster. Och även Newt Gingrich, Herman Cain och Jon Huntsman ville se ett fungerande, inte ett avskaffat Homeland Security.
Rick Perry fick sedan en fråga om sina nedskärningar i utbildningssektorn i Texas. Han förklarade att hans nedskärningar var genomtänkta sådana och att 4-8-klassarna tillhörde några av de bästa i landet. Texas var dock en gränsstat med många barn från Mexiko, och situationen i Texas var unik. Och Texas har utbildad arbetskraft - vilket alla högteknologiska storföretag som nu flyttar till Texas vittnar om.
Debatten om utbildning fortsatte sedan. De gick inte in på No Child Left Behind men däremot på Obamas Race to the Top - ett program Rick Perry tackade nej till, men som Newt Gingrich aktivt stöder. Gingrich förklarade att han stödde programmet pg a dess stöd för friskolor. En av de få punkter där han håller med president Obama. Friskolorna var ett utmärkt komplement till de icke-fungerande allmänna skolorna och föräldrar och elever behövde få rätt att välja de skolor de vill gå till.
Nästa ämne blev immigrationsreform. Kandidaterna har tidigare konstaterat att vad som först måste ske är att gränsen säkras. Perry förklarade att första steget för att göra detta är att placera trupper vid gränsen. Den federala regeringen måste göra sin del i detta. När gränsen är säkrad kan man sedan debattera hur man ska reformera immigrationssystemet. Obamas förståelse för situationen är helt åt skogen.
Romney förklarade att man behövde ett stängsel, tillräckligt med vakter och stoppa de "magneter" som drar illegala invandrare till landet, nämligen de arbetsgivare som anställer illegalt.
Debatten gick sedan in på den tredje och avslutande delen där kandidaterna gavs en del snabba frågor att svara på. Bland annat förklarade Jon Huntsman att man behövde dra tillbaka trupperna från Afghanistan, vilket han ansåg vore ett utmärkt sätt att hedra tioårsminnet av 9/11-attacken. USA var en nation med skakat självförtroende och man behövde satsa på sitt eget land.
Rick Perry ombads lite senare att kommentera sitt uttalande om att USA inte borde falla för frestelsen att falla för äventyrlig interventionism. Han fick frågan om George W. Bush gick för långt i sin respons efter 9/11 - Perry svarade inte direkt på frågan men att USA behövde ha tydliga strategiska mål i sin utrikespolitik. Michele Bachmann spann vidare på samma tema och diskvalificerade av den anledningen president Obamas insats i Libyen, där några amerikanska strategiska mål inte fanns och där man inte visste vilka rebellerna man kämpade för var. Rick Santorum däremot tog ton mot de isolationistiska tendenserna han tyckte sig uppfatta och påminde om att Ronald Reagan, i vars presidentbibliotek man nu befann sig, var för att USA skulle vara en god kraft i världen. USA kunde sprida frihet i världen och som resultat av det också göra sitt eget land tryggare. USA är en god kraft i världen och hade kunnat vara det också i Libyen - Obama var dock ineffektivt obeslutsam från första början och gick bara med på att agera i Libyen pg a att FN bad honom göra det. USA måste gå i Reagans fotspår.
Jon Huntsman fick sedan en fråga vem han syftade på när han för en tid sedan sagt att somliga republikaner var anti-vetenskapliga - varpå han sa att man var det om man ifrågasatte majoritetssynen på global uppvärmning eller evolutionsteorin. Om republikanerna ska vinna, förklarade Huntsman, så kan man inte fly bort från vetenskap.
Rick Perry - som uttalat sig mest kritiskt av kandidaterna mot såväl den globala uppvärmningen som evolutionsteorin - fick sedan uppföljningsresponsen och sa att man inte borde basera politik på ett ämne som global uppvärmning där vetenskapsmännen tydligt inte har kommit fram till någon enhällig slutsats. Att sätta ekonomin på spel på otydligt vetenskapliga grunder vore inte rätt, konstaterade Perry. Han förklarade också att man i Texas har renat sina utsläpp.
Newt Gingrich kritiserade sedan Federal Reserves ordförande Ben Bernanke och förklarade att denne varit Feds sämsta ledare i historien. Mitt Romney förklarade också att han skulle vilja se en annan FED-ordförande och förklarade att den ekonomiska återhämtningsplan han själv föreslagit skilde sig avsevärt från den penningpolitik som förts.
Man kom sedan in på frågan om dödsstraff där Rick Perry givetvis fick frågan om de många avrättningar som utförts i Texas. Perry förklarade att Texas hade ett genomtänkt system som riktade sig mot de som begått de mest avskyvärda brott. Han förklarade också befolkningen i Texas stödde dödsstraff för dem som begått de värsta brotten.
Ron Paul fick sedan avsluta debatten och förklarade att de som trodde på frihet inte saknade medkänsla för utsatta medborgare. Däremot förstod de som trodde på frihet vad som var bäst för alla - nämligen marknadens principer och förmåga att sprida välstånd.
Denna fjärde debatt var den bästa presidentdebatten hittills. Alla kandidater gjorde bra ifrån sig. Den person som utsattes för flest granskningar var av naturliga orsaker Rick Perry - som tidigare inte deltagit i något nationellt debattsammanhang och där det på förhand var svårt att veta vad man kunde förvänta sig. Min personliga bedömning är dock att Perry gjorde väldigt bra ifrån sig. Han uppträdde professionellt och svarade lugnt, sansat och genomtänkt på nästan alla frågor. Han hade heller inga problem med att ge respons på kritik och på ett skickligt sätt också ge kritik där han ansåg att det behövdes. Perrys bok "Fed up!" (Som jag snart ämnar recensera) - diskuterades flitigt och Perry lyckades skickligt försvara det han skrivit i boken.
Mitt Romney gjorde också en väldigt bra insats - och jag ansåg att han denna gång var bättre än i många tidigare debatter. Herman Cain gjorde också en strålande insats som presenterade konkreta lösningsförslag på svåra problem, och visade att han fortfarande är en kandidat att räkna med. Även Jon Huntsman lyckades med att hävda sig vid de tillfällen han gavs möjlighet och visade att han var en kandidat som i många avseenden stack ut bland kandidaterna. Rick Santorum, Newt Gingrich och Ron Paul agerade och argumenterade på de sätt de alltid gör - inte dåligt och alla skötte sig relativt bra - men numera förutsägbart och på ett sätt som visar att de visserligen verkar vara duktiga politiker, men utan att för den sakens skull höja sig över mängden. Med det sagt sa de likväl en mängd bra saker: Gingrich hade en utmärkt poäng i att republikanerna måste stå enade, Santorum hade en sund syn på USA:s utrikespolitik och Ron Paul är en kvicktänkt debattör - och dessa herrar kommer även fortsättningsvis att vara intressanta att lyssna till.
Vem vann då debatten?
Den frågan är inte helt lättbesvarad. Mitt Romney var duktig - men även om han var det så utklassade han inte Rick Perry - vilket i princip var vad han hade behövt göra för att vinna tillbaka sin förlorade frontrunner-status. Rick Perry behövde bara bevisa att han faktiskt kunde debattera och motbevisa kritikernas fördomar och svartmålningar av hans debattförmåga - det lyckades han med och därför anser jag också att Rick Perry vann debatten.
Vem förlorade?
Den stora förloraren måste sägas vara Michele Bachmann - hon var en av de mer tysta kandidaterna, och även om hon skötte sig bra de gånger hon yttrade sig så hävdade hon sig inte nämnvärt gentemot vare sig Romney eller Perry - och nu känns det inte som att hon längre har någon större möjlighet att komma ikapp Rick Perry som är hennes främsta konkurrent.
Här kan min bloggkollega John Gustavssons analys av debatten (som han såg och analyserade före mig) läsas. Våra analyser skiljer sig ganska avsevärt åt med undantag för vem som var den främste förloraren där vi håller med varandra.
Se även tidigare inlägg:
Kommentar till debatten: Vinnare och förlorare 20110908
-------------------
Debatten i Iowa 20110812
Kommentar till debatten: Vinnare och förlorare
Jag har ikväll suttit uppe för att bevittna presidentvalsdebatten. Jag kommer inte skriva någon utdragen artikel (förhoppningsvis, man vet aldrig).
Så, här kommer istället en lista över vinnarna, förlorarna och kandidaterna i gråzonen mellan vinst och förlust.
Vinnare:
Newt Gingrich
Fick flera chanser att både mana till Republikansk enighet (och attackera moderatorerna - det verkar ha blivit något av en vana), prata om att avskeda Ben Bernanke, göra engelska till officiellt språk i USA och så vidare. Han fick visa sig stark och resolut, slapp frågor om sina tidigare äktenskap och otrohet och drog ner flera applåder. Jag tror inte att Gingrich kommer vinna (jag är tvärtom övertygad om motsatsen), men fortsätter han i den här stilen kan hans kampanj nog överleva i alla fall till nyår - och med tanke på att han för bara några månader sedan tappade hela sin kampanjstab så får det ändå anses vara imponerande.
Jon Huntsman
Medan Romney och Perry käbblade som bäst om jobbskapande så passade Huntsman på att inflika att han när han var guvernör av Utah slog dem båda två i den grenen. Huntsman tilltalade den moderata falangen. Han upprepade att han inte tänker ta några eder ("pledges"), han har svurit trohet till sitt land och sin fru, det räcker. Han påpekade också att han inte tog några eder när han ställde upp till guvernör av Utah, men ändå bedrev han konsistent konservativa skattepolitik. Det var bra att han nämnde det; många konservativa anar nog att han vill höja skatterna bara för att han inte svär att han inte ska göra det. Dessutom nämnde han att han genomdrev en sjukvårdsreform som till skillnad från Romney's var frimarknadsvänlig. Han gav inte så många detaljer, men det han sa var tillräckligt för att få Romney att framstå i dålig dager. Och eftersom Romney är Huntsmans huvudkonkurrent (då Huntsman måste vinna New Hampshire där Romney för närvarande leder stort), så räckte det gott och väl.
Rick Santorum
Han ligger långt ner i mätningarna, och behövde göra bra ifrån sig. Nu fick han inte så många frågor, men på de han fick gav han klart godkända svar och lyckades få in rak höger mot Perry angående obligatorisk vaccinering av barn mot HPV: Perry sa att föräldrar kunde välja att inte låta sina barn bli vaccinerade ("opt out"). Santorum kontrade med att ett bättre system vore ett där man istället kunde välja att få sitt barn vaccinerat ("opt in"), alltså ett system där man inte behövde göra någon aktiv gärning för att ens barn skulle slippa en vaccination. Han ansåg också att det var stötande att Perry genomdrev denna reform genom en exekutiv order istället för genom delstatskongressen. Han körde över de folkvalda ledamöterna, och det är oacceptabelt.
Varken vinnare eller förlorare:
Ron Paul
Ron Paul fick tuffa frågor, och han har ofta svårt att förklara sina idéer på kort tid. Perry konfronterade honom med att han varit emot Ronald Reagan, något Paul svarade att han inte alls varit utan att han bara varit kritisk mot att budgetunderskottet sköt i höjden under Reagans presidenttid - något som är sant och som Republikaner bör minnas. Likväl är det väldigt många inom Republikanerna som fullkomligt avgudar Reagan. Att Paul vågade yttra något som kan liknas vid kritik mot Reagan är för dem oacceptabelt, så Paul vann nog inga poäng i det replikskiftet (även om det kunde gått värre). Han fick en tuff fråga om huruvida regeringen ska hjälpa svältande barn, och han menade att den federal regeringen inte behövde vara inblandad (men lokala regeringar däremot bör vara det). Han har säkert en poäng, men det var en osjysst fråga som det var så gott som omöjligt att ge ett bra svar på. Han sa även att han är emot minimilön, vilket jag också är - dock fick han aldrig riktig förklara varför ett avskaffande av minimilönen skulle skapa mer jobb. Det bästa, politiskt sett, var att Paul tog ställning för att avskaffa TSA, den myndighet som är ansvarig för säkerheten på flygplatser (alltså för att visitera och röntga passagerare). Det är en fråga där han lär ha brett stöd. Sämsta repliken från Paul var när han sa att man borde avskaffa Air Condition i Afghanistan och Irak, som tydligen ska kosta 20 miljarder dollar om året. Det han menade såklart var att trupperna borde tas hem (då behövs ju ingre längre någon luftkonditionering), men det han sa kan lätt klippas ihop till en attack ad med budskapet att Ron Paul vill ge amerikanska soldater solsting. Paul behåller säkert sin bas av libertarianska republikaner, men kvällens debatt var inte bra nog för att attrahera nya väljare - och tiden börjar bli knapp nu.
Herman Cain
Cain spenderade en stor del av kvällen med att promota sin 9-9-9 plan: En 9 % inkomstskatt, en 9 % företagsskatt och en 9 % moms. Han skämtade och sa att om 10 % räcker åt Herren (syftande på givande av tiondet), så borde väl 9 % räcka åt regeringen. Populistisk retorik, men inte så mycket innehåll. Värst är att Cain från början av kampanjen förespråkade FairTax, ett skattesystem som går ut på att införa en moms på 23 % och helt sonika avskaffa alla andra skatter. Många Tea Party-aktivister flockades till honom just för att han var den ende kandidaten som stödde den här reformen (Huckabee, som också stöder FairTax, valde ju som bekant att inte ställa upp). När det går upp för dem att Cain inte längre stöder FairTax, så kan hans stöd falla ytterligare. Annars var detta en lättförståelig plan, som säkert kan attrahera en del väljare. Cain fortsätter med sin folkliga, trygga stil och jag tror inte att han gjorde någon nettoförlust av väljare. Problemet för honom var att han är i akut behov av att vinna väljare - med de siffror han har nu vinner han inte en enda delstat.
Förlorare:
Rick Perry
Perry gjorde precis det han inte skulle göra: Tjafsa med andra kandidater. Hans ledning är nu så stor i de flesta mätningar (inte sällan 10-15 %) att han utan problem skulle kunna fokusera på Obama och lämna de andra kandidaterna ifred. Istället kastar han sig huvudstupa i en diskussion om jobbskapande med Mitt Romney, där båda egentligen bara lyckades med att driva upp den andres unfavorables. Perry sa sig ha skapat fler jobb på tre månader än Romney lyckades med på fyra år, på vilket Romney replikerade att det var entreprenörer som skapade jobben och inte Perry själv - precis som Al Gore inte skapade internet (detta var ett listigt sätt att påminna människor om att Perry stödde Gore en gång i tiden). Just nu har Perry en "image" som en jobbskapare, och han skulle inte ha bjudit Romney på en så god chans att sticka hål på den bilden. Dessutom attackerade han Ron Paul, vilket var om möjligt ännu mer onödigt. Visst, Ron Paul har aldrig gillat Perry (och det är ömsesidigt), och visst, Ron Paul stödde och kampanjade för Debra Medina som ställde upp mot Perry i det Republikanska primärvalet till guvernörsposten förra året. Jag kan förstå om Perry inte gillar Paul, men det var helt enkelt oprofessionellt att attackera honom då Paul ändå inte har en chans att vinna. Paul sa att Perry tidigare stött HillaryCare (en föregångare till ObamaCare som inte gick igenom), Perry svarade då med att Paul inte stött Ronald Reagan som han påstår. Intressant nog gav Perry inget ordentligt svar på Pauls anklagelser kring HillaryCare, mer än något i stil med att han inte visste just då vad planen gick ut på. Perry får pluspoäng för att han kallade social security ett ponzi-bedrägeri, det kommer säkerligen uppskattas av mången Tea Party-aktivist. Överlag gick det ändå inte bra. Perry hade en enkel uppgift inför kvällens debatt: Håll huvudet kallt och undvik pajkastning. Han misslyckades.
Mitt Romney
Mitt Romney hade också en tuff kväll. I förra debatten undvek han att attackera andra kandidater, men ikväll kunde han inte låta bli. Han attackerade Rick Perry samtidigt som han frenetiskt försökte försvara det faktum att hans delstat kom på 47 plats i jobbskapande när han var guvernör. Han var även tvungen att förklara vad en riskkapitalist gör. Jag tror Romney hellre använt tiden till något annat; varje sekund han måste spendera med att förklara grunderna i den riskkapitalistiska investeringsmodellen, eller skillnaden mellan hans och Obamas sjukvårdsreform, eller hur hans relation med Tea Party-rörelsen ser ut, betyder en sekund mindre som han kan spendera med att förklara sin ekonomiska plan för framtiden. Och det är trots allt genom en plan för framtiden som man vinner val - inte genom en förklaring av det förflutna. Tidigare har det sagts att Romneys kampanj bara väntar på att Perrys bubbla ska spricka och att deras strategi därför går ut på att ignorera, inte attackera honom. Det verkar som att någon glömde berätta det för Mitt Romney. Därför förlorade han ikväll.
Michele Bachmann
Bachmann har verkligen tappat momentum de senaste veckorna. Hon fick ingen draghjälp av att vinna Ames, och därmed var alla de pengar hon spenderade där förgäves. I den här debatten skulle hon, genom att slå alla förväntningar, väcka liv i sin kampanj igen. Istället spottade hon mest klyschor, till exempel när hon pratade om ett bensinpris på under $2 dollar. Detta påminner mig lite om hur Tim Pawlenty lovade 5 % tillväxt - och vi vet ju hur det slutade för honom. Det Bachmann behövde var att framstå som intellektuell. Jag säger inte att hon inte skulle attackera andra kandidater - i hennes position har hon knappast något val - men hon skulle varit mer konkret. Istället pratade hon mest om hur Obama försvagat USA. Hon attackerade inte andra kandidater - kanske skulle hon bytt strategi med Perry/Romney. Överlag framstod hon som svag, falnande, och gav inte upphov till några riktigt minnesvärda citat eller replikskiften. Hon gav inte sin kampanj den vitamininjektion den så desperat behövde. Alltså förlorade hon.
Sammanfattning:
De tre stora kandidaterna förlorade alla ikväll. Jag tror dock inte det här betyder så mycket; det har gått så lång tid att ingen av de kandidater som nu endast har ensiffrigt stöd kommer kunna vinna primärvalet. Om Bachmann gjort väldigt bra ifrån sig hade hon möjligen kunnat stjäla en del momentum från Perry och därmed varit med i matchen igen. Nu blev det inte så.
Perry och Romney's bråk skadar inte någon av dems chans att vinna Republikanernas nominering, däremot skadar det deras chanser i det allmänna valet: Sådana här bråk kan leda till att båda kandidaterna uppfattas negativt av allmänheten, vilket ökar Obamas chanser att bli omvald.
Denna kommentar blev mycket längre än jag trodde. Nu orkar jag dock inte skriva mer just nu, så vi avslutar här. Tack för att du läste,
John Gustavsson
onsdag 7 september 2011
GOP-ad kritiserar Obamas jobbpolitik
President Obama ska imorgon presentera sin plan för att få igång jobben i USA. Problemet är bara att Obama utlovat sådana saker tidigare, många gånger tidigare. Något GOP här påminner om med följande ad:
Se även tidigare inlägg:
Ingen jobbtillväxt i USA - Obama skyller på Bush 20110902
Se även tidigare inlägg:
Ingen jobbtillväxt i USA - Obama skyller på Bush 20110902
Richard Trumka försvarar James Hoffas utspel
Fackföreningsledaren Richard Trumka försvarar på CNN sin kollega James Hoffas utspel om att te-party-rörelsen borde "tas ut". Han säger att han själv skulle ha valt andra ord men att Hoffa uttryckte den ilska som finns bland miljoner amerikaner.
Det är förmodligen en vettig förklaring. Och det finns ingen anledning att faktiskt tro att Hoffa manade till våld. Men med det sagt så bör påpekas att dessa vänsterkommentatorer inte alls är lika förklarande eller välvilligt inställda när konservativa (te x te-party-aktivister) driver samma slags retorik med anspelningar på våld utan att fördenskull faktiskt mana till eller ens önska våld. Och därför förtjänar Trumkas kommentar att kritiseras.
Här är Trumka:
Se även tidigare inlägg:
James Hoffas uttalande om kriget mot te-party-rörelsen 20110906
Det är förmodligen en vettig förklaring. Och det finns ingen anledning att faktiskt tro att Hoffa manade till våld. Men med det sagt så bör påpekas att dessa vänsterkommentatorer inte alls är lika förklarande eller välvilligt inställda när konservativa (te x te-party-aktivister) driver samma slags retorik med anspelningar på våld utan att fördenskull faktiskt mana till eller ens önska våld. Och därför förtjänar Trumkas kommentar att kritiseras.
Här är Trumka:
Se även tidigare inlägg:
James Hoffas uttalande om kriget mot te-party-rörelsen 20110906
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)