Del 1:
Del 2:
Del 3:
Del 4:
Del 5:
Del 6:
Del 7:
Del 8:
Debatten inleddes med frågor om det ämne mest aktuellt - nämligen ekonomin. Michele Bachmann inledde med att förklara att hon ansåg att ekonomin kunde börja vända inom 3 månader, om rätt steg togs. Romney sa att USA måste se till att landets företagsskatter är konkurrenskraftiga gentemot omvärlden (dvs inte alltför höga) - och förklarade också senare att han själv och Herman Cain var de enda med affärslivserfarenhet. Ron Paul sa att man måste vara beredd att skära ner också på militären. Herman Cain att man behövde göra skattesänkningarna permanenta. Jon Huntsman förklarade att han som president tänkte göra samma sak som han gjort som guvernör i Utah - skapa ett företagsvänligt klimat. Gingrich förklarade att det gick att samarbeta trots en splittrad kongress och att det gjorts under Reagans ledarskap. Rick Santorum ansåg att produktionsskatten borde sänkas till 0.
Därefter följde frågor om saker de gjort under sina tidigare karriärer. Jon Huntsman - som inte deltagit i de tidigare primärvalsdebatterna utan gjorde sin debut med denna - fick frågan om han inte ställde upp som kandidat i fel parti med tanke på att han dels varit Obamas ambassadör i Kina och dels var moderat i vissa frågor. Varpå Huntsman svarade att han trodde på att tjäna sin nation, och att det var en tro han skulle ta med sig till sin grav.
En annan fråga som diskuterades var illegal invandring. Där många betonade att det primära var att säkra gränsen. Ron Paul förklarade dock lite mer specifikt hur han såg på saker och ting. Han ansåg inte att företag skulle behöva kräva status av sina anställda eftersom företagen inte skulle behöva agera poliser. På samma sätt skulle man inte skuldlägga kyrkor för att hjälpa illegala invandrare. Med de sagt borde dessa inte ges amnesty och gränsen måste säkras, och i sedvanlig ordning drog Paul in utrikespolitiken och konstaterade att man borde lägga fler resurser på att säkra sina egna gränser än att säkra Afghanistans gränser.
Framåt slutet av debatten kom de in på sociala frågor som gay-äktenskap där Rick Santorum var den tydligaste kandidaten. Han förklarade att de andra kandidaterna (Bachmann i synnerhet) lekte med det tionde konstitutionstillägget som det passade genom att säga att den federala regeringen inte bör lägga sig i sjukvård samt att delstaterna heller inte borde implementera påtvingade sjukförsäkringar (så som Romney gjorde i Massachusetts) men däremot anser att den federala regeringen bör förbjuda gay-äktenskap. Ron Paul anser däremot att delstaterna helt kan göra som de vill. Santorum förklarade sedan att USA var grundat på moraliska principer och citerade Abraham Lincolns ord om att "delstaterna inte har rätt att handla fel". Santorum var också tydlig i sitt motstånd mot aborter och ansåg att abortläkare borde kunna åtalas.
De fick också en fråga om Rick Perry - som väntas pålysa sin presidentkandidatur på lördag - varpå de alla välkomnade denne till valkampen. Newt Gingrich var den som var mest välkomnande och sa att Perry hade goda arbetsskaparmeriter från Texas och var en bra person.
De kom också in på utrikespolitik där Pawlenty förklarade att alla kort låg på bordet ifråga om Iran, men där Ron Paul menade att Sovjet på sin tid var ett mycket större hot än Iran men att man aldrig övervägde att invadera Sovjetunionen. Santorum förklarade att Iran hade legat i krig med USA sedan 1979 och att det också utgjorde ett existentiellt hot mot Israel.
Det var överlag en bra debatt. Jon Huntsman fick tillfälle att visa upp sig på allvar och gjorde ett seriöst intryck. Han särskilde sig också från de andra genom att förklara att han var den ende som stött John Boehners skuldavtalskompromiss. Ron Paul debatterade på samma sätt som han alltid gör, vilket innebar att han skötte sig bra (oavsett hans libertarianska utrikespolitiska åsikter). Paul gladde sig också över att Newt Gingrich också kritiserade Federal Reserve och var nöjd med att dessa åsikter nu blivit mer mainstream. Newt Gingrich gjorde också ok ifrån sig. Han är överlag en ganska trygg kandidat som det märks är van att debattera och redogöra sina åsikter. Gingrich förklarade att han förkastade idén om en skuldkommitté i Kongressen. Han betonade att han varit ordförande i Representanthuset och därför visste hur saker och ting där fungerade och förklarade att det bästa vore om de diverse underkommittéerna fick i uppgift att se över sina områden och där hitta ställen att skära ner på - inte att en extra kommitté med folk tillsatta av politiska orsaker försöker göra detta. Herman Cain var också han avslappnad, med en smula humor. Han gjorde inte bort sig utan höll ungefär samma klass som i tidigare debatter. Något som förmodligen gav honom plus i kanten och visade att han inte bara hade tur i den första (och andra) debatten utan faktiskt är en debattör av kaliber. Däremot hade han förmodligen behövt lägga in en extra växel för att kunna hävda sig på riktigt och det skedde inte.
De mest intressanta debattörerna var dock Michele Bachmann och Tim Pawlenty. Inte för att de två var de bästa debattörerna utan pg a att de två var de mest konkurrerande. Tim Pawlenty visade redan i början av debatten att han ämnade konfrontera inte bara Obama utan även de andra kandidaterna.
Innan han angrep Michele Bachmann riktade han dock en pik mot Mitt Romney. När frågan om vad som kunde göras åt ekonomin dök upp så undrade Pawlenty var Obama höll hus ifråga om de stora frågorna, så som Social Security och Medicare? Ingenstans blev hans svar. Han sa sen att om någon hittade en plan för dessa dyra program hos Obama så skulle han åka hem till denne och laga middag, eller klippa dennes gräsmatta - varefter han sedan inflikade en pik mot Romney och sa att om denne vinner (dvs hittar en vettig plan hos Barack Obama) så skulle han dock begränsa klippandet till ett tunnland (acre) - vilket utgjorde en indirekt men tydlig kritik mot Romneys rikedom - en pik Romney med ett leende valde att inte bemöta. Det var dock en pik som inte direkt kändes nödvändig och framstod mer som ett desperat angrepp snarare än ett specifikt argument.
Pawlenty fick sedan en fråga kring ett uttalande om att han kritiserat Michele Bachmanns bristande erfarenhet och anmärkt på hennes migränproblem. Det bemötte Pawlenty lite mer roligt med att förklara att hennes migrän inte var något han klagat på - det han hade problem med var den huvudvärk Obama gav det amerikanska folket (vilket var en ganska rolig twist på frågan). Ifråga om Bachmanns erfarenhet så konstaterade han dock att Bachmann inte gjort något nämnvärt i Kongressen medan han själv hade åstadkommit mycket som Minnesotas guvernör.
Det gav emellertid Bachmann svar på tal mot och påminde åhörarna om att en av de saker Pawlenty gjort var att införa Cap and Trade, krävt att alla ska köpa sjukförsäkring samt sagt att "eran av liten regering nu är över" - vilket mer liknade Obama. Hon själv hade däremot bekämpat alla de sakerna i Kongressen.
Pawlenty angrep därefter Bachmann med debattens förmodligen sämsta motargument, och sa att Bachmann utgav sig för att vara emot TARP, ObamaCare etc, ändå existerar alla de sakerna. En anklagelse Bachmann förstås väldigt enkelt bemötte genom att konstatera att det faktiskt var så att Washington DC styrdes av Obama, Peolsi och Reid - men att hon åtminstone bekämpat dessa demokraters agenda.
Lite senare i debatten hamnade Pawlenty och Bachmann åter i luven på varandra. Ämnet som diskuterades var en cigarettskatt som Pawlenty infört i Minnesota. En skatt Bachmann sagt att hon var emot men till slut likväl röstade för. På det svarade Bachmann att när lagen sedan sattes samman så gjorde guvernör Pawlenty en uppgörelse med specialintressen som innebar att Pawlenty i omröstningen om cigarettskatt också bakade in en omröstning som skulle kunna ge ofödda barn färre rättigheter. Hon ansåg därför att hon behövde rösta i frågan eftersom de ofödda barnen var viktigare än cigarettskatter.
Pawlenty kontrar med att säga att hon bara använde pro-life-argumentet som ursäkt till varför hon röstade för lagen, varpå Bachmann åter replikerar och säger att guvernören gav dem ett val: att om de inte röstade för cigarettskatten så skulle de heller inte rösta för det som bäst skyddade ofödda, varpå hon valde att rösta för saken.
Det är svårt att som utomstående säga vems argument som var mest sant. Däremot framstod Bachmann i debatten mer konsekvent och mer trovärdig än Pawlenty - och bara bedömt utifrån debatten i sig, så var förstås det också det viktigaste.
Pawlenty riktade också mer kritik mot Mitt Romney och försvarade denna gång sitt tidigare begrepp "ObamNey-Care" för att beskriva likheten mellan Romneys och Obamas sjukvårdsreform. Men det framstod mest som en desperat och negativ kritik och den fäste aldrig på Romney som utan större problem förklarade sig bra (helt oavsett om man sedan håller med honom eller ej). Den riktiga kampen stod därför mellan Pawlenty och Bachmann.
Det är svårt att säga vem som vann debatten i dess helhet. Någon tydlig vinnare överlag fanns förmodligen inte. Alla kandidater gjorde ganska bra ifrån sig. Någon vinnare eller förlorare bland debattörerna i allmänhet var därför svår att urskilja. I den lilla kampen mellan Bachmann och Pawlenty vann emellertid Bachmann. Hon förde ett ideologiskt resonemang som framstod som konsekvent - medan Pawlenty drev en negativ kritik som ibland framstod som rent dum (som i exemplet med TARP, ObamaCare etc ovan). Om Bachmann var vinnaren så måste därför Pawlenty också betraktas som förloraren - och i en debatt där alla andra kandidater överlag skötte sig ganska bra, måste Pawlenty också betraktas som debattens förlorare. Om detta kommer att visa sig i Ames straw poll på lördag återstår att se. Om retoriken och argumenten som användes i denna debatt blir en faktor så borde Pawlenty förlora stort. Om man däremot anser att hans "tilltuffade retorik" var något positivt (vilket inte jag tyckte, då det var en tuffhet baserat på personliga motangrepp som hade föga med ideologi eller specifika sakfrågor att göra) så kanske han däremot kan få några poäng. Själv tror jag dock att Tim Pawlenty nu på allvar börjar gå ner för räkning. Och om/när Rick Perry ger sig in i leken så ska det mycket till för att Pawlenty alls ska kunna hävda sig.
Se även tidigare inlägg:
Fox Special inför debatten i Iowa 20110811
Inför primärvalsdebatten i Iowa 20110810
----------------
Republikanernas Twitter-debatt 20110721
Sammanfattning av GOP-debatten i New Hampshire 20110621
Debatten i New Hampshire 20110615
Inför debatten i New Hampshire 20110610
Den första republikanska primärvalsdebatten 20110506
Inför republikanernas första primärvalsdebatt 20110505
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar