Den svenska vänsterfärgade akademiska eliten

Benjamin Katzeff Silberstein, student vid Stockholms univeristet, skriver här ett blogginlägg på Newsmill om hur lärare på universitetet bedriver anti-israelisk och anti-amerikansk propaganda. Han ger ett exempel på hur föreläsaren Merrick Tabor i en föreläsning om Iran säger att att det är att missförstånd att Irans president Mahmoud Ahmadinejad skulle ha förnekat förintelsen. Jag citerar Silbersteins egna ord:

"Under en föreläsning om Irans politiska system förklarar föreläsaren Merrick Tabor plötsligt - i kontrast till allmän känd fakta - att det är ett missförstånd att Mahmoud Ahmadinejad någonsin skulle ha förnekat Förintelsen. Den konferens som presidenten ordnade i Teheran förra året, dit hela världens antisemitiska elit bjöds in för att diskutera "falsariet kring Förintelsen", förklarar Tabor med att man "försökte visa på en poäng rörande de danska karikatyrerna av profeten Muhammed". Mot bättre vetande förklarar han också att citatet av Ahmadinejad om att "radera ut Israel från kartan" är en felöversättning. En student undrar om det citatet kanske kan vara avsiktligt "feltolkat av CIA i propagandasyfte". Svaret han får är kort och gott att "det är möjligt"."

Benjamin Silberstein beskriver vidare i sin blogg hur hans kompisar hört likande saker, och skriver hur en av hans bekanta hört en lärare säga att "USA och Kina verkar tävla om vilket land som kan avrätta flest människor".

Exemplen är givetvis skrämmande. Men de är inte ovanliga. Till lärarna på Stockholms universitet kan man förstås också lägga Mattias Gardell, som när Condolezza Rice besökte Sverige våren 2008 - kallade henne för en "folkmördare".

Själv har jag pluggat vid Umeå Universitet - och där hört ganska många föreläsare uttala sig högst ensidigt om såväl Bush som Israel. På föreläsning i samband med Mohammedkarikatyrerna - talade Ahmad Hussein, som undervisar på Universitetet och också avlagt sina examen där - om Palestinakonflikten och skildrade denna konflikt mycket ensidigt ur ett palestinskt perspektiv. Ahmad Hussein har även gett ut en bok vid namn "Den välkända konflikten och den eftertraktade freden" på förlaget Ord och Visor 2003. Boken utgår ungefär från perspektivet att det mesta skildras ur "Israels perspektiv" varpå han själv vill ge "en bredare och mer djupgående skildring av koknflikten". Boken är partipolitisk - likväl rekommenderade han den i samband med föreläsningen (en föreläsning som dock inte var del av någon kurs, kan tilläggas, utan var en fri- öppen föreläsning i samband med Mohammedkarikatyrerna).

På samma föreläsning talade Mohammed Fazlhashemi - verksam vid idéhistoriska institutionen i Umeå - och känd för sin bok "Vems islam" som handlar om olika syn på islam och som vill motverka bilden av en "sterotypiserad/monlitisk bild" av religionen och presentera den "moderna islamska teologin", som har föga att göra med militant form av jihad et c. En viktig disktinktion att lyfta fram. I boken tar Fazlhashemi dock i ett kapitel upp frågan om Mohammedteckningarna och menar där att dessa har stora likheter med nazisternas antisemtiska teckningar. En jämförelse som givetvis är absurd eftersom teckningarna i Nazityskland handlade om judar i allmänhet, inte om te x Moses eller Abraham. Mohammedteckningarna handlade däremot om en religionsstiftare, inte om idag levande muslimer. Och dagens situation för europeiska muslimer går heller inte att jämföra med judarnas situation i Nazityskland.

På föreläsningen i fråga antydde Fazlhashemi också det felaktiga i USA:s angrepp mot Irak - och gjorde det utan att lämna utrymme för att det kunde finnas något bra i detta - och gav också, som så ofta görs på svenska universitet, genom att förklara att USA gjort så otroligt fel med sin invasion - en väldigt ensidig stämning i föreläsningssalen som gjorde att det kändes smått obehagligt att höja rösten för någon annan åsikt. Ett retoriskt knep som nästan alltid förekommer i sekter - men som borde bannlysas från universitetsmiljöer värdiga namnet. Vilket lätt skulle kunna göras genom att lyfta fram föreläsningar där föreläsarna kan debattera olika perspektiv utifrån olika ideologiska utgångspunkter. Något sådant skedde dock inte under föreläsningen som väldigt ensidigt framhöll dumheten i Mohammedkarikatyrerna och Israels övergreppspolitik.

Att som ung student med oftast mindre kunskap än lärarna ifråga - dra egna eller andra slutsatser, är i sådana miljöer inte speciellt enkelt. Silbersteins inlägg visar dock att det är viktigt eftersom den akademiska miljön på svenska universitet inte verkar leva efter skolastikernas princip att lyfta fram bägge sidors perspektiv. Det kanske inte är något problem på teologiska lärosäten i Iran eller Saudiarabien eller bland Hamas propagandaministrar - men när så sker på svenska universitet så är detta ett problem.