Obama är tydligt för ett avskaffande av DADT men vill göra detta genom en lag i kongressen, inte via federala domares tolkningar av konstitutionen. I slutet av september sade Senaten nej till ett tilläggsförslag till försvarsbudgeten om att avskaffa DADT. Domare Phillips beslut är därför en seger för gay-rättsförespråkare i ljuset av förlusten i Senaten - däremot är det ställer beslutet Obama-administrationen i ett problematiskt dilemma.
Om kongressen ska avskaffa lagen, så måste beslutet fattas där, och inte av en domare - vars beslut kan överklagas och så småningom hamna i Högsta Domstolen för ett slutgiltigt avgörande. Och om domare Phillips beslut träder i kraft med omedelbar verkan så skulle det skapa en mängd omedelbara praktiska problem för Pentagon som för närvarande arbetar med en rapport om hur DADT skulle kunna avskaffas.
Obama har därför låtit sitt Justitiedepartement överklaga domarens beslut, och begära att lagen inte implementeras under överklagningsprocessen. På ett town-hall-möte under gårdagen förklarade Obama varför DADT - trots att han ville avskaffa den - likväl var en lag som för närvarande måste följas:
“Congress explicitly passed a law that took away the power of the executive branch to end this policy unilaterally,” Obama said in response to a question about why he had not lifted the ban. "So, this is not a situation in which, with a stroke of a pen, I can simply end the policy.”
However, Obama vowed that “don’t ask” will soon be a thing of the past.
"This policy will end, and it will end on my watch,” he said. “But I do have an obligation to make sure I’m following some of the rules. I can’t simply ignore laws that are out there.”
Time förklarar här mer ingående varför Obama-administrationen kände sig nödgade att överklaga domarens beslut, och skriver bl a:
Choosing not to appeal carries big risks, and not just for the President. It's true that most Americans support ending the military's discrimination against gays. And it's true that the House has already passed a bill repealing "Don't ask, don't tell" (though the Senate has so far refused to follow suit). And yes, appealing would mean going to court to defend a law the President has himself denounced as unfair and wrong. But if Obama does not appeal, it's likely that no one else will have the standing to do so. The result: a single trial judge would then set policy for the entire country on a question of fundamental importance — a situation that the Administration perceives would be an uncomfortable one for a substantial number of Americans.
I sammanhanget kan noteras att domare Virginia Phillips beslut fattades efter att den republikanska gay-gruppen Log Cabin Republicans - och Obamas beslut att överklaga domen gav tillfälle för den republikanska gay-gruppen att kritisera administrationen:
“We are not surprised by the government’s action, as it repeats the broken promises and empty words from President Obama avowing to end ‘Don’t Ask, Don’t Tell’ while at the same directing his Justice Department to defend this unconstitutional policy,” sa Log Cabin Republicans advokat Dan Woods. “Now that the government has filed a request for a stay, we will oppose it vigorously because brave, patriotic gays and lesbians are serving in our armed forces to fight for all of our constitutional rights while the government is denying them theirs.”
Situationen har således satt Obama i den obekväma sitsen att tvingas skydda en lag han själv vill avskaffa. Något som kan hota hans ställning bland gay-rörelsen i stort, där många önskar att domarens beslut helt enkelt inte överklagades. Hur det hela fortsätter återstår att se, men frågan har tveklöst blivit brännande.
DADT bör avskaffas, men inte utan att ta i akt de religiösa gruppernas farhågor kring lagens avskaffande. USA skriver här om de amerikanska fältprästernas farhågor om DADT avskaffas. Alla fältpräster är inte emot DADT:s avskaffande, men somliga har stora farhågor om att ett avskaffande av lagen i längden kommer att leda till diskriminering mot dem som av teologiska orsaker helt enkelt inte accepterar homosexualitet. Fader Alexander Webster, ortodox fältpräst som pensionerades i somras säger:
A "nondiscrimination" policy would surely mutate into approval and celebration of the "gay" lifestyle, followed by "affirmative action" recruitment of homosexuals, politically correct ideological indoctrination throughout the armed forces including family members, and, finally, active discrimination against -- and persecution of -- those who dare to express a dissenting opinion...
Specifically, chaplains from the morally conservative faith groups and denominations -- significantly, the vast majority at present -- might be cowed into silence on the issue to preserve their chosen vocations or to avoid clashing with official policies or the commander in chief himself.
Pastor John Gundlach, från the United Church of Christ, håller dock inte med och säger istället:
To say that conservative chaplains' ministries will be threatened if "don't ask, don't tell" is no longer official policy is somewhat disingenuous. These chaplains, like every other chaplain, will continue to have the same rights they've always had to preach, teach, counsel, marry and conduct religious matters according to the tenets of their faith. They will also continue to have the responsibility to refer service members to other chaplains when their own theology or conscience will not allow them to perform the services to which a service member is entitled. That is what chaplains have always been expected to do, and that will not change. Any chaplain who can't fulfill this expectation should find somewhere else to do ministry.
Svaren på dessa frågor måste redas ut. Och USA idag är förvirrade gällande saken i fråga - något som inte bara gäller hur religiösa inom militären (inte bara katoliker eller högerkristna, även om dessa utgör en majoritet) ser på homosexualitet, utan också dess rätt att be offentligt i enlighet med sin egen specifika tro. Här råder det en debatt kring hur konstitutionen bör tolkas: bör de ha rätt be precis hur de vill, eller bör de inte ha rätt att be alls? Hur bör frågan om separationen mellan kyrka och stat tolkas - i synnerhet när det idag finns så många religiösa (och icke-religiösa) grupper som idag är mycket mer olikartade syn på tron än vad som fanns i USA på författningsfädernas dagar när alla var fundamentalistiska protestanter (i otaliga protestantiska variationer, men likväl protestanter).
Homosexuella bör tveklöst få tjäna öppet inom militären på precis samma sätt som alla andra, men på samma sätt bör även katolska präster etc ha full rätt att inte viga homosexuella eller att dela ut nattvard till människor man anser lever i dödssynder. Katolska kyrkan kommer inte att ändra uppfattning om homosexualitet (eller sex generellt) - detsamma gäller otaliga högerprotestantiska grupper - och dessa gruppers betydelse för den amerikanska militären är svår att överskatta. USA är till skillnad från Sverige ett multikulturellt land på riktigt, där det inte handlar om att stöpa alla i samma fålla, utan att få människor med helt olika världsuppfattningar att likväl kunna leva tillsammans utan att för den sakens skull ge avkall på sin egen identitet.
För närvarande har man dock stora problem med att göra detta - vilket gäller såväl i debatten om hur man ska förhålla sig till islam (där amerikaner är ambivalenta: man tror på religionsfrihet men är likväl ytterst skeptiska till huruvida islam verkligen är en sådan slags religion som författningsfäderna hade i åtanke när de talade om religionsfrihet) - som i debatten om homosexualitet (där tanken präglas mer av ett kulturkrig där somliga religiösa vill förbjuda homosexualitet överallt och där somliga homosexuella vill ha full rätt att låta sig vigas i vilken sydstatsbaptistkyrka som helst - något som helt enkelt är orealistiskt). Som i förhållandet till religion i offentligheten (hänvisning till Gud i allmänhet är acceptabelt men en specifik hänvisning till Jesus, tolkas numera - i ett mycket mer religionspluralistiskt samhälle än för 200 år sedan - som ett brott mot tanken om separation mellan kyrka och stat).
Inga av de här frågorna är enkla - och framför allt är inga av frågorna lösta - vilket gör att man heller inte kan tillämpa drastiska och enkla lösningar på problem som i själva verket är mycket komplexa.
USA måste här hitta sin amerikanska identitet - en identitet som till skillnad från här Europa sällan har handlat om att få alla att tycka samma saker (vilket är Europas tämligen värdelösa väg för att försöka uppnå integration) - utan om att just få folk som tycker olika att likväl kunna bygga ett -gemensamt- samhälle. Det måste man nu lyckas med också när det gäller medborgarrättigheter för homosexuella och religionsfrihet och islam.
Här har USA många svar som måste sökas. Vad man däremot inte bör göra är att likrikta samhället på samma sätt som görs te x i Sverige. Vad som gör USA coolt är nämligen dess många olika livsstilar - som i många avseenden för länge sedan borde ha satt landet på kollisionskurs med sig själv - men som likväl inte gjort det, utan övergripande tagit sig uttryck i ett tämligen strukturerat och fungerande samhällsbygge.
Källor: New York Times, MSNBC, Time, Politico, USA Today
Se även tidigare inlägg:
Federal domare förbjuder DADT 20101013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar