Det har i den liberala bloggosfären skrivits en hel del om hur en Rand Paul anhängare trampade på huvudet på en demonstrant från MoveOn.org. Inte helt oväntat så finns det dock flera filmer av händelsen - och även närgångna sådana, som visar att demonstranten inte var helt oskyldig. Först sprang hon fram till Rand Pauls inkommande bil och försökte trycka in en skylt på Paul (eller åtminstone in i bilen där han satt). Här är ett filmklipp om detta, där aktivisten är den rödklädde:
Och här är ett annat klipp (med pro-Paul-kommentarer) som visar när den unga MoveOn-aktivisten tas ner på marken av Rand Paul-anhängarna:
Liggandes på marken kan hon knappast sägas ha utgjort ett hot mot någon. Och mannen som satte sin fot mot hennes nacke agerade tämligen överilat - dels pg a att det knappast är det bästa av sätt att hålla någon nere, och dels pg a att hon redan låg på marken och knappast hade kunnat springa fram mot Paul igen. Likväl kan det inte betraktas som att han stampade på hennes huvud.
Te-party-rörelsens demonstrationer är ofta provokativa, men i princip aldrig våldsamma utan ganska snälla. Vilket står i skarp motsättning till många av vänsterns demonstrationer (ta anti-krigsdemonstrationerna mot Bush i USA och världen över). Te-party-rörelsen består dock till stor del av vuxna människor, inte av känsloladdade arga ungdomar. Men republikanerna har också ungdomar - och inte minst bland Rand (och Ron) Pauls libertarianska anhängare. Och i klippet ovan märktes tydligt en ganska påtaglig ungdomlig entusiasm för Rand Paul. Det till trots så agerar nästan alltid Rand Paul-anhängarna sansat och ordningsamt i jämförelse med vänstern.
Vad beror skillnaden på?
Förmodligen på att libertarianerna (och te-party-rörelsen) främst baserar sina demonstrationer på idéer. Det handlar inte i första hand om att Obama är någon ondskefull kommunist, utan primärt om att man har egna idéer som man faktiskt tror på. Vänsterns anhängare demonstrerar inte i första hand för sina egna idéer - deras främsta drivkraft är snarare att kunna måla en meningsmotståndare som elakheten personfierad, för att därmed kunna legitimera hämningslösa demonstrationer och upplopp. Om det bara handlade om en demonstration -för- keynesianismen och mot Rand Pauls laissez-faire-ideologi, så skulle de med största sannolikhet inte agera lika våldsamt.
Se även tidigare inlägg:
Rand Paul om Conways attacker 20101022
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar