Detta offentliggörande är det största och förmodligen mest kontroversiella offentliggörande Wikileaks hittills har gjort och det tillhör förmodligen också en av de största läckor i amerikansk militärhistoria. Här har MSNBC en sammanfattning av innehållet av de nya Wiki-dokumenten:
Läckan och publiceringen fördöms också av Vita Huset, något Chuck Todd på MSNBC här förklarar:
Till de fördömande rösterna hör förstås också den amerikanska militären. General Stanley McChrystal - som tidigare var Obamas general i Afghanistan, och som tjänat aktivt också i Irak fördömde i en intervju också han läckan som följande:
Den här läckan, precis som tidigare läckor av Wikileaks är i de flesta avseenden skadliga och bör fördömas. Wikileaks har inget mandat att offentliggöra klassificerade amerikanska militärhemligheter. Med det sagt så har läckorna hittills inte gjort några häpnadsväckande avslöjanden. De har bara släppt information som USA:s militär av säkerhetsskäl förmodligen hade önskat hålla på lite längre. Tvärtom så har de snarare visat att USA inte bedriver något folkmord, eller utför några gigantiska hemliga operationer.
Läckan om Irak verkar inte heller den antyda något annat. Att tusentals civila dött i amerikanska vägspärrar är uppenbart (en bekant till mig var för en tid sedan i Baghdad och bevittnade där hur amerikanska soldater öppnade eld mot en civil bil som kom för nära utan att lyda varningar). Att USA inte gärna önskat flasha med sådana händelser är begripligt - även om -historiker- naturligtvis måste plocka fram allt som i alla aspekter hänt i ljuset. I ett aktivt krig är detta dock inte alltid det strategiska att göra - och i ett aktivt krig måste militären ta hänsyn till strategi, inte historia. New York Times noterar dock om wiki-dokumenten att de flesta civila irakier inte har dödats av amerikaner utan av andra irakier:
The reports make it clear that most civilians, by far, were killed by other Iraqis. Two of the worst days of the war came on Aug. 31, 2005, when a stampede on a bridge in Baghdad killed more than 950 people after several earlier attacks panicked a huge crowd, and on Aug. 14, 2007, when truck bombs killed more than 500 people in a rural area near the border with Syria.
But it was systematic sectarian cleansing that drove the killing to its most frenzied point, making December 2006 the worst month of the war, according to the reports, with about 3,800 civilians killed, roughly equal to the past seven years of murders in New York City. A total of about 1,300 police officers, insurgents and coalition soldiers were also killed in that month.
Att irakiska fångars rättigheter skulle minimeras när de föll i den irakiska regeringens händer (eller att dem som var i irakiskt istället för amerikanskt förvar skulle få det tuffare) var knappast oväntat. (Och något jag skrivit om i te x detta inlägg från den 13 september). SVD skriver här under rubriken: "Hemlig order: Låta övergrepp passera" om hur USA tillät tortyr ske i irakiska fängelser.
Att USA inte protesterat och lämnat Iraks fångpolitik till dem själva har förmodligen mer att göra med USA:s nödvändiga respekt för Iraks självstyre snarare än amerikanska sanktioner av Iraks fångpolitik (det intressanta i sammanhanget är naturligtvis att den irakiska regeringen förmodligen skulle ha protesterat högljutt om fångar behandlats lika dåligt i amerikanskt förvar). I mitt inlägg från den 13 september skrev jag bl a följande:
Kanske borde USA ha krävt hårdare garantier mot tortyr - men USA är i full färd med ett överlämnande (som omvärlden länge krävt) där makten över Irak ges till den irakiska regeringen. Och även om omvärlden säkert vill ha krav mot tortyr, så är det inte alls säkert att den irakiska regeringen skulle se på ett sådant amerikanskt krav med tillmötesgående. Och de anser förmodligen sig själva vara fullt kapabla att sköta sin egen fångpolitik. En omvärld som så länge kritiserat USA för att ha blandat sig i irakisk politik för mycket har således föga rätt att kritisera när USA blandar sig i "för lite".
Den tredje punkten om Irans inblandning i Iraks och USA:s affärer, tycks snarare styrka Bush-administrationens ståndpunkt om att Iran lade sig i Irak (något som många vid den tidpunkten avfärdade som amerikansk propaganda) - New York Times skriver dock om vad Wiki-dokumenten avslöjar:
During the administration of President George W. Bush, critics charged that the White House had exaggerated Iran’s role to deflect criticism of its handling of the war and build support for a tough policy toward Iran, including the possibility of military action.
But the field reports disclosed by WikiLeaks, which were never intended to be made public, underscore the seriousness with which Iran’s role has been seen by the American military.
Och vidare:
Citing the testimony of detainees, a captured militant’s diary and numerous uncovered weapons caches, among other intelligence, the field reports recount Iran’s role in providing Iraqi militia fighters with rockets, magnetic bombs that can be attached to the underside of cars, “explosively formed penetrators,” or E.F.P.’s, which are the most lethal type of roadside bomb in Iraq, and other weapons. Those include powerful .50-caliber rifles and the Misagh-1, an Iranian replica of a portable Chinese surface-to-air missile, which, according to the reports, was fired at American helicopters and downed one in east Baghdad in July 2007.
Iraqi militants went to Iran to be trained as snipers and in the use of explosives, the field reports assert, and Iran’s Quds Force collaborated with Iraqi extremists to encourage the assassination of Iraqi officials.
The reports make it clear that the lethal contest between Iranian-backed militias and American forces continued after President Obama sought to open a diplomatic dialogue with Iran’s leaders and reaffirmed the agreement between the United States and Iraq to withdraw American troops from Iraq by the end of 2011.
Rader som visar att Bush-administrationen således inte överdrev Irans inblandning i Iraks affärer. Att Bush-administrationen likväl inte offentliggjorde de dokument som nu kommit ut, trots att dessa styrkte deras ståndpunkter, styrker i sig sanningen i kritiken mot Iran. Och slutet i det citerade stycket från New York Times indikerar också att Iran inte ens från början verkar ha brytt sig nämnvärt mycket om "Obamas utsträckta hand". Vilket i sin tur förstås indikerar att vänsterns teorier för att förklara Irans beteende var felaktiga.
T o m DN (som jag på denna blogg varit en stark kritiker av för att ha rapporterat synnerligen felaktigt om George W. Bush) noterar detta, och skriver i en artikel författad av Ossi Carp med rubriken (hör och häpna) "Läckta dokument ger Bush rätt om Iran":
De dokument från Irakkriget som läckts via Wikileaks visar att Irans stöd till irakisk milis har varit omfattande. Det ger stöd åt George W Bush som kritiserades för att överdriva Irans inblandning i kriget.
Vidare skriver man:
Under sin tid som president hävdade George W Bush vid ett flertal tillfällen att Iran bland annat försåg irakisk milis med vapen, men blev kritiserad och ifrågasatt av såväl opposition som den egna militära ledningen. Dokumenten visar, enligt New York Times, att USA:s och Irans blodiga kamp i Irak har fortsatt även under Barack Obamas presidentskap. Det väcker ytterligare liv i frågor om Iraks framtid efter tillbakadragandet av de amerikanska trupperna vid slutet av nästa år.
Jag är positivt förvånad av DN:s artikel. Vilket visar att saker och ting inte alltid behöver vara statiska - vilket förstås är positivt det med.
Sammanfattningsvis kan två saker sägas om den nya läckan: dels att Wikileaks avslöjanden inte gynnar situationerna vare sig i Irak eller Afghanistan. Wikileaks har inte vare sig rätten eller kompetensen att bedöma huruvida dessa dokument bör eller inte bör offentliggöras eller ej.
Det andra är dock att eftersom några häpnadsväckande saker faktiskt -inte- har avslöjats som skulle slå USA:s rättfärdigande av krigen om ända, så visar det att krigen i Afghanistan och Irak verkar ha handlat om vad USA sa att de skulle handla om - inget annat som i hemlighet skulle ha framkommit vid sidan om. Således styrker Wiki-dokumenten snarare USA:s krigsinsatser genom att avväpna vänstern, som alltid vill hitta alternativa förklaringar till USA:s beteende snarare än de mål och avsikter USA öppet förklarar att de har.
Källa: New York Times
Se även tidigare inlägg:
Våldtäktsmisstanke mot Julian Assange läggs ner 20100821
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar