“Some countries thought the Libya operation could be over quickly,” said a senior NATO ambassador. “But no military commander thinks so.”
USA:s president Barack Obama har också godkänt att USA skickar utrustning till rebellerna för 25 miljoner dollar - dock inte vapen.
En viss friktion har dock börjat märkas mellan NATO och USA. Obama beslöt tidigt att USA inte skulle sätta in marktrupper och att NATO snabbt skulle överta ansvaret. Så skedde, men det försvagade också fronten mot Ghaddafi, skriver Washington Post.
Nu har Obama dock godkänt användning av predator droner mot Ghaddafis styrkor i Libyen - obemannade plan som man använt i stor utsträckning mot Al Qaida i Pakistan. Vilket naturligtvis är ett sätt att undvika att använda sig av amerikanska soldater men samtidigt bidra till krigsinsatsen. Försvarsminister Robert Gates säger dock att dronerna är begränsade och att detta inte kommer att innebära att USA dras in i kriget igen:
“This is a very limited addition on our part, but it does provide some additional capabilities to NATO,” Gates said. “I don’t think there’s mission creep at all….The primary strike role has been turned over to our allies, our friends.”
Samtidigt står det alltmer tydligt att Pentagon och Vita Huset inte kommer överens ifråga om Libyen. Där Pentagon önskat se ett militärt krig för att avsätta Ghaddafi, medan Obama utstakade en utifrån politiska - inte militära - förhållanden, operation i Libyen som han hoppades skulle avsätta Ghaddafi, vilket militären förklarade inte skulle gå utan markstyrkor. Huffington Post skriver:
One recent example of this dynamic at work is the Obama administration's tentative, half-way intervention in the Libyan uprising.
"It's a mess," lamented a senior U.S. official. Washington took the bold step of committing military force, but not enough to win. The administration waited to apply very limited military force until it was almost too late, and now, the official says, it has painted the U.S. "into a corner." In the resulting stalemate, Libyan rebels and civilians are being ruthlessly pursued and killed while the United States, in effect, stands helplessly by.
The White House wanted the Pentagon to come up with a low-cost regime-change plan for Libya. Ideally, this strategy would have toppled Col. Muammar Gaddafi without bogging the U.S. down in another inconclusive foreign adventure. And by no means could the plan have included young American infantrymen advancing under fire across the sand.
The military kept insisting that no such option existed. A real regime-change operation, some officers argued, requires "boots on the ground." That was a cost the White House, given rising domestic pressure to bring the troops home from Afghanistan and Iraq, was unwilling to consider.
Den dåliga förbindelsen mellan Pentagon och Vita Huset beräknas dessutom bli sämre, inte bättre, när den medlande försvarsministern Robert Gates - som har såväl militärens som Vita Husets förtroende - lämnar sitt uppdrag.
Helt uppenbart har Obama kastat sig in i ett krig han inte förstått eller tänkt igenom - vilket får allt han någonsin sa om Bushs krig i Afghanistan och Irak att framstå synnerligen löjligt. Obama är en dålig överbefälhavare. En bra överbefälhavare vet vilket mål han har i sikte och leder sedan de andra att nå målet. Det gör inte Obama, han har istället bara sagt vad han skulle vilja (att Ghaddafi försvinner) och sedan skickat in sitt gäng på spelplanen, men utan de resurser, den befogenhet och det ledarskap som behövs för att fullborda uppdraget. Det är ungefär som att skicka in ett fotbollslag på spelplanen och be dem spela så gott de kan men låta bli att göra mål.
Det behöver knappast sägas att USA:s förre president hade ett helt annat krigsledarskap. Och med tanke på att Obama fortfarande har kvar Bushs militära toppmän (Robert Gates och David Petraeus) i den högsta ledningen, så vilar ansvaret på Obama själv, ingen annan.
Se även tidigare inlägg:
John Bolton om Obamas problem i Libyen 20110421
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar