SVT-agenda hade för några timmar sedan inför 10-årsminnet av 9/11-attacken en intervju med tidigare president George W. Bushs chefsrådgivare Karl Rove, som här intervjuas i en dryg kvart av den svenska reportern, som först frågar Rove om hur han själv upplevde 9/11 och vilken fiende man trodde hade anfallit dem, för att sedan naturligtvis gå in på Irakkriget och Saddam Husseins uteblivna massförstörelsevapen. Slutligen kommenterar Rove också frågan om USA:s inflytande i världen minskat de senaste tio åren. Se hela intervjun där Rove ger bra svar på i grunden bra frågor - men typiskt svenska sådana, där det märks att man inte hängt med i debatten kring dessa saker.
Här är intervjun i dess helhet.
Och här följer själva Agenda-programmet där Hans Blix och Katarina Engberg intervjuas och kommenterar saken, där frågan om "USA ljög" ältas på ett svenskt sätt där debatten om detta ämne inte varit nämnvärt ingående.
Därefter följer frågan vad detta inneburit, där Engberg bland annat talar om krigens kostnader på över 1000 miljarder dollar.
Blix' och Engbergs kommentarer är typiskt svenska sådana där kritiken enkelt presenteras från ett håll. Blix' framför lösa och smått konspiratoriska argument om att Bush-administrationen ville gå i krig och leker med begreppet "korståg" - ett begrepp Bush använde -en- gång och inte med Saddam Hussein i åtanke. Han får dessutom axis of evil-nationerna fel, när han inflikar Afghanistan i sammanhanget.
Engberg kopplar konsekvenserna av krigen till USA:s budgetunderskott när hon påpekar kostnaden på över 1000 miljarder dollar. Kostnaderna för krigen är dock utspridda på ca en tio års period och summan är bara aningen högre än det stimulanspaket på 986 miljarder dollar som Obama drev igenom våren 2009, något Mitt Romney för snart fyra år sedan ironiserade över genom att konstatera att demokraterna klagade på att Bush spenderat pengar på krig, men själva spenderade lika mycket som Bush spenderat på krigen under 10 år på 4 veckor.
Engberg avfärdar också USA:s inflytande på demokratiprocesserna som pågår i mellanöstern. Och man avfärdar nästan med ett skratt att störtandet av Saddam Hussein skulle kunna kopplas till de övriga demokratirörelserna i regionen - trots att störtande av Hussein onekligen inspirerade cederrevolutionen och till en början hämmade såväl Irans- som Libyens kärnvapenambitioner. Engberg säger istället att "det klart han (Karl Rove) har behov av att lägga till rätta i efterhand.") Hon påpekar sedan att han också har skrivit en bok där han försöker förklara sitt eget och administrationens agerande. En bok jag själv läst mycket noggrant och som också är en mycket bra sådan.
Hon säger sedan att det som idag händer är en revolution underifrån, inte en intervention utifrån. Det är sant, och det var också den strategin Bush-administrationen extremt tydligt förespråkade: Saddam Hussein avsattes och därefter stödde man lokala demokratirörelser överallt och i mellanöstern i synnerhet. Programmet tar dock inte Bushs frihetsagenda i övervägande överhuvudtaget trots att detta var Bushs centrala utrikespolitiska tema under sin andra presidentperiod. President Bush höll på sitt presidentcenter för några månader sedan en konferens om demokratin i mellanöstern, där en ung man som deltagit i den egyptiska frihetsrörelsen där Mubarak just lämnat makten tackade Bush för att denne- och dennes politik inspirerat till det som skett i Egypten, även om han ansåg att Bush-administrationen svek dem efter 2005. Men han erkände att Bush-administrationen påtvingade Mubarak de reformer som sedan låg till grund för vad som senare kom att ske.
Gällande USA:s inflytande i världen så nämner Rove kort PEPFAR - som onekligen bidragit till att ge USA enormt inflytande i Afrika på ett sätt USA tidigare helt enkelt inte haft. Det nämns inte alls. USA:s många humanitära insatser har dessutom stärkt banden till såväl gamla som nya allierade. Och banden med Japan är idag (dels efter vårens katastrofer när USA:s hjälpinsatser var enorma - och dels efter vänskapsbanden mellan Bush och fd premiärminister Junichiro Koizumi) mycket goda. De länder USA på allvar fick försämrade relationer med under Bush-administrationens tid var främst vissa länder i Västeuropa. I Östeuropa fick man nära relationer, relationen med Israel var mycket bra, relationen med Afrika utmärkt, relationen med Kina var tydlig (inte minst i fråga om mänskliga rättigheter) men likväl icke-konfrontativ (Bush åkte till OS 2008). Relationen med Indien tog ett enormt steg framåt. Och relationen med de fria länderna i Syd- och latinamerika utvecklades också. Relationen med Ryssland var överlag god även om situationen försämrades i samband med Rysslands invasion av Georgien 2008.
Inga av dessa saker nämns emellertid överhuvudtaget på SVT-Agenda som helt enkelt för en mycket oupplyst debatt där den svenska okunskapen lyser i neon. Även om de i sann svensk -vi-vet-bättre-anda givetvis själva inte förstår den saken.
Titta gärna på klippen ovan - först intervjun med Rove och därefter kommentarerna av Blix och Engberg. Därefter rekommenderas mina artiklar nedan om några dessa mycket intressanta ämnen som jag på allvar studerat i flera års tid.
Se även tidigare inlägg:
Irakkriget ur ett historiskt perspektiv 20081117
P1:s Konflikt om Tunisien och Bushs demokratiagenda 20110131
Recension: Decision Points - av George W. Bush 20110328
2 kommentarer:
Ganska intressant hur Engberg reflekterar kring hur USAs ställning försvagats pga Irakkriget, och tar upp att Hillary/Gates inte fick gehör i Saudi/Bahrain, och att Israel gör som de vill.
...som om detta inte skulle ha något alls med Obama och hans administrationen, och dess styrkor och svagheter, att göra..
Nä precis - det har väldigt lite med Bush att göra, men allt att göra med Obama.
Svensk media är minst sagt undermålig ifråga om amerikansk politik - men dess reportrar inte tillräckligt kunniga för att själva förstå den saken.
Skicka en kommentar