Den "konservative" Richard Nixon (som naturligtvis var konservativ bland republikanerna innan Reagan-eran varefter han skulle framstå som en vänsterrepublikan) refererade till den kända frasen "We are all keynesians now!" - i sin syn på statens roll i förhållande till marknaden.
Och även "Mr Conservative" Barry Goldwater backade 1964 i sin kritik mot the New Deal. Ronald Reagan själv förespråkade låga skatter i ett högskattesamhälle - men de federala välfärdsprogrammen växte även under Reagans tid.
I årets valcykel tycks det dock finnas utrymme för politisk gångbar kritik inte bara mot president Obamas vänsterliberalism, utan även mot det liberal-progressiva experiment USA sysselsatt sig med de senaste 70 åren. Här beskriver Michael Gerson hur Rick Perry driver en hård retorik mot arvet från the New Deal. Perry har bland annat sagt:
“I happen to think,” he said in an interview with Newsweek last fall , “that the Progressive movement was the beginning of the deterioration of our Constitution from the standpoint of it being abused and misused to do things that Congress wanted to do, and/or the Supreme Court wanted to implement. The New Deal was the launching pad for the Washington largesse as we know it today.”
Det finns förstås faror med en retorik som denna. Allmänheten vill få Medicare och Social Security att fungera - inte att försvinna. Kandidater som i grunden är fientligt inställda till dessa program brukar därför inte ges förtroendet att tillåtas reformera dem. Men de som menar att Perrys uttalanden i frågan kommer att knäcka honom kan möjligtvis underskatta det som nu sker. Nu är det inte längre bara Obamas politik som ifrågasätts, utan själva grunderna till den politiken - och i ett sådant klimat är Perrys kritik kanske inte så frånkopplat den allmänna opinionen som man skulle kunna frestas att tro. Gerson skriver:
...a continuing, sputtering failure of the American job-creation machine — might do more than call three years of Obama policies into question. It might call seven decades of accumulating entitlement commitments into question. Can a modern economy remain energetic and competitive when it transfers increasing amounts from the private to the public sector, from young to old, from the productive to the retired? Will America need to break decisively from the European social model to avoid Europe’s economic fate?
Han avslutar lite senare:
...Perry’s critics may find it is not sufficient to declare him outside the mainstream. The mainstream can change.
Social Security och Medicare måste båda reformeras - inte avskaffas. Men trots det så råder likväl idag ett klimat där grunderna till hela den amerikanska liberalismen ifrågasätts på sätt som aldrig gjorts tidigare. Reagan gjorde kritik mot dessa grunder legitima och politiskt gångbara. George W. Bush lade fram egna förslag och vägar för bemöta de samhällsbehov liberalismen syftade till att bemöta, fast han gjorde det på konservativa grunder istället för på liberala. Nu däremot ter sig kritiken inte bara legitim eller som en grund för att utveckla alternativa lösningar - nu riktar sig kritiken direkt in på att nedmontera grunderna i den amerikanska liberalismen: keynesianismen var en felaktig teori (om den sedan ska avskaffas snabbt och drastiskt eller långsamt och anpassat är en annan fråga), en växande statsmakt är lika farlig som författningsfäderna faktiskt sa, konstitutionen menar vad den faktiskt säger och trots att den är över 200 år gammal så går den fortfarande att följa bokstavligt.
Inga av de sakerna har tidigare sedan the New Deal varit helt politiskt gångbara. Nu indikerar dock mycket att det amerikanska folket är på väg att välja en president som helt köper anti-New Deal retoriken - och avskaffa en president som byggt upp hela sitt politiska koncept på arvet från FDR och LBJ. Om sedan Perry kommer att sätta handling bakom orden återstår att se. Men retoriken är onekligen här.
Källa: Washington Post
Se även tidigare inlägg:
Perry börjar profilera sin utrikespolitik 20110831
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar