Boken är hans biografiska valmanifest, där han beskriver sin politiska resa - primärt formad av affärsvärlden - och hur han utifrån sina erfarenheter därifrån avser att göra USA till ett land som lever upp till sin fantastiska potential, något som enligt Trump inte kunnat göras under Obamas presidentskap.
Sociologi- och statsvetarstudenten Filip Lamperud har läst boken, och här följer hans recension.
--------------
Donald Trump vill genom hela sin bok framställa sig som en person som får saker gjorda. En hyperrationell affärsman som har en mycket lyckad karriär som fastighetsmagnat. En person som känner alla inflytelserika människor, har gjort affärer internationellt och som aldrig gör en dålig deal. Retoriken präglas av tydlighet och total avsaknad av krimskrams. Han menar att politisk korrekthet är ett slöseri med tid, vilket man ska ha i bakhuvudet om man läser boken. Han radar upp ett antal större problem som USA har, berättar hur dåligt landet sköts, och presenterar utan omsvep sina lösningar på samtliga. Och lösningarna är alltid enligt samma modell, han vill ha dom bästa personerna på varje position och åter göra USA till allting hon tidigare blivit känt för – stark industri, försvarsmakt, förhandlare i världen och så vidare. Infrastruktur, skolor, konstitutionella rättigheter, bekämpandet av ISIS, allt ingår i Trumps planer.
Det var ingen slump att Trump lyfte immigrationen som en huvudfråga tidigt i sin kampanj. Det finns två anledningar till det, där den första är den problematik som 10-15 miljoner illegala invandrare innebär för landet. Den andra är hur etablissemanget reagerar när en fråga som är så pass omgärdad av känslor lyfts in centralt i den mediala debatten. Att föreslå en mur mot Mexiko i tider när media bombarderar medborgarna med budskap om flyktingar är en del av strategin att få maximalt genomslag. Vilket också lyckats. Trump har siktat in sig på den etablissemangskritiska delen av väljarkåren och går all in på att vara allt som mainstream-media inte är.
Han gör en stor sak av att vara self funded, det finns inga utomstående intressen som påverkar honom. Detta är en given flört till den etablissemangskritiska och även konspiratoriska delen av befolkningen. Han finansierar sin kampanj helt själv och målar upp lobbyister och särintressen som sina självklara fiender. Trump fyller ett vakuum som mig veterligen ingen kandidat varit i närheten av tidigare. Han förvaltar samma missnöje som många partier i Europa gör, på gott och ont. Han har läst av sin samtid helt korrekt och pekar ut klara lösningar på problem. Boken saknar i princip helt diskussioner om minoriteters rättigheter, kvinnor generellt, genus, mångkultur och liknande. Trump beskriver amerikaner som medborgare främst och vill att folk ska jobba hårt och att nationen ska frodas. Nationen ska ha fasta bevakade gränser med kontrollerad legal invandring, annars kommer den till slut upplösas.
Kyrkan och gudstron har spelat en central del i Trumps liv, skriver han i ett ganska krystat kapitel av boken. Känslan är att han pliktskyldigt nämner sin kristna bakgrund, när hans egentliga religion är arbetet. Som ung var han med sin far och samlade in hyror i Brooklyns mer hårdföra kvarter och han säger att hans kärlek till arbetet kostat honom äktenskap, men framhåller att han alltid varit närvarande för sina barn. Han är i min mening ganska långt ifrån den kristna amerikanska miljön som präglar en stor del av främst centrala USA. Han nämner konstitutionella rättigheter och vapenlagar, men även dessa har en mer perifer roll i boken, där hans bakgrund som affärsman görs nästan löjligt övertydlig.
Jag skulle placera Trump som liberal-konservativ på en politisk skala. Han har stort fokus på att alla ska kunna jobba hårt och få lön för mödan. Han vill att USA ska blomstra ekonomiskt men har inga uttalade mål om att minska klassklyftor eller liknande, utan ger snarare ett eko från ett tidigare USA, där den amerikanska drömmen väntade runt hörnet. Dom konservativa bitarna är sådant som man måste ta i beaktande som amerikansk president, men inte något som ligger närmast Trumps hjärta.
Personer som är någorlunda pålästa om det politiska systemet undrar nog hur han i praktiken ska kunna genomföra sin politik. Han vill besegra ISIS, men inte som det långdragna kriget i Irak, utan bara snabbt gå in och göra jobbet och sedan dra sig tillbaka. Det borde i mångas öron låta för lätt för att vara sant. Man får bilden av en person som har förmågan att lyckas med precis allt och vill gå rakt fram där andra går i zick zack. Jag kan tänka mig att det lockar proteströstare som tröttnat på det politiska systemet. Det kan också säkert locka personer som aldrig haft något politiskt intresse men som faller för Trumps karisma. Trumps samtal med InfoWars konspiratoriska programledare Alex Jones på dennes Youtubekanal var en tydlig flört med väljare som är övertygade om att USAs ekonomiska system står inför en kollaps. Och att det bara är någon som Donald Trump, en man som förstått systemet och är helt självständig, som kan styra upp skutan.
Filip Lamperud är 30 år, uppvuxen och bor i Stockholm. Har studerat sociologi, statsvetenskap och historia. Intresset för politik har vuxit starkt senaste åren, i samband med utvecklingen i Europa och Mellanöstern. Läser både skönlitteratur och fackböcker.
