Katastrofen i Louisiana är ett faktum med både våtmarks- och djurliv drabbat. Fiskeindustrin står stilla och guvernör Bobby Jindal som tagit sig an uppgiften att bekämpa katastrofen på största allvar kräver hårdare tag från Washington DC:
Politico har här en mycket intressant artikel om hur Obamas strategi inför höstens kongressval kommer att vara att titta tillbaka istället för att titta framåt genom att precis som 2008 försöka skylla allt på USA:s tidigare president George W. Bush. Artikeln förklarar dock att detta är en riskfylld strategi eftersom det var 16 månader sedan Bush lämnade Vita Huset.
Här kommenterar Newt Gingrich saken på Fox News och säger att eftersom Obamas egna politiska program helt enkelt är mycket impopulära så vill han hellre än att tala om dem återöppna fighten med George W. Bush.
Presidenter i USA har en historia av att skylla på varandra - åtminstone när det rör sig om partiskiften i Vita Huset (och alla som studerat amerikansk politik nu eller för 200 år sedan vet att den kan gå ganska hett till). Det är oftast tjafs som mjukas upp när historien löpt sitt lopp, när valrörelser och presidentperioder tagit slut.
Ett undantag till detta var dock George W. Bush - som visserligen drev en mycket hård anti-Clinton-kampanj år 2000 (där Al Gore gjorde vad han kunde för att inte förknippas med Bill Clinton) - men som när han tillträdde helt släppte kritiken och fokuserade på de bra saker Clinton gjort, och de mål Clinton eftersträvat. Den goda egenskapen kan Obama inte sägas ha - vars karaktär är så oändligt mycket mindre än den karaktär den president han ideligen kritiserar hade. Förhoppningsvis, och förmodligen, så kommer dock också i det här fallet historiens försonande skeenden mildra retorik och relationer.
Gällande Obamas skylla-ifrån-sig retorik, så citerar Erixon i följande inlägg från the Jay Leno Show, som noterat samma tendenser från Obamas sida, och skriver:
# President Obama sa att han var arg och frustrerad över oljeutsläppet i Mexikanska golfen och oljebolagen. Han sa att han är trött på att de skyller på varandra — sedan gav han George W Bush skulden för allt.
Den republikanske kandidaten Charles Djou vann igår fyllnadsvalet i Honolulus första kongressdistrikt och är den förste republikan på två årtionden att skickas till Washington DC för att representera Hawaii-öarna i kongressen. Trots republikanernas momentum det senaste året så har man inte lyckats vinna de fyllnadsval till kongressen som man haft möjlighet till. Förra året förlorade man ett fyllnadsval i New York och i tisdags förlorade man också chansen att knipa demokraten John Murthas plats i Pennsylvania. Segern i Hawaii är för republikansk del därför stor, och inte minst eftersom segern vann i det distrikt där president Obama växte upp.
Djous seger möjliggjordes dock eftersom demokraterna var splittrade i två kandidater som knep varandras röster. Hawaiis delstatssenats president, demokraten Colleen Hanabusa vann 30,8% av rösterna, den andre demokraten Ed Case, vann 27.6% - vilket innebar att republikanen Charles Djou som kammade hem 39.5 utgick med segern.
"This is a momentous day. We have sent a message to the United States Congress. We have sent a message to the national Democrats. We have sent a message to the machine," sa en entusiastisk Djou. "The congressional seat is not owned by one political party. This congressional seat is owned by the people."
Här är ett klipp från Charles Djous segertal. Jag har aldrig varit i Hawaii, men det är en ny upplevelse att se en samling icke-vita stillahavsasiater prata ungefär på samma sätt som Mitt Romney :)
President Obama talade idag inför examenseleverna vid West Point, där han talade om den amerikanska militärens uppgift och de utmaningar som låg framför:
Jag skrev i detta tidigare inlägg från idag om Obama-administrationens syn på Bagram-basen, som alltmer börjar lika Obamas egen version av "Guantanamo". Där skrev jag också att den amerikanska vänstern (till skillnad från svensk media) inte hade några problem med att se att Obama för samma politik som Bush, och också förklara att detta var hycklande av Obama. Något som här också mycket tydligt görs på The Rachel Maddow Show:
Jag håller med i mycket av analysen kring Obamas dubbla inställning till två så snarlika platser som Guantanamo och Bagram, men slutet av diskussionen i videoklippet visar också lite på vänsterns inställning till saker och ting: orsaken till att Obama och Bush för den politik de gör, är alltså enligt vänstern, pg a att man inte vill medge hur många oskyldiga det faktiskt är som sitter inspärrade. Det är en väldigt cynisk inställning till USA:s presidentämbete. Att de hade en sådan syn på Bush är inte svårt att föreställa sig, men däremot trodde jag faktiskt inte att de skulle ha samma cyniska inställning till Obama. Vilket gör att jag hamnar i den intressanta positionen att jag i egenskap av pro-republikan väljer att försvara Obama mot den vänster som säkert, till skillnad från vad jag skulle ha gjort om jag haft möjlighet, röstade på honom.
