En analys av den rådande marknadskrisen

Den ekonomiska krisen i USA har nu fått världsmarknaden att råka i rejäl gungning. Tidigare i höst krestade den ekonomiska krisen till stora till de två stora bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac - en övervärderad ekonomisk bolånebubbla - som sprack på ett snarlikt sätt som internetbubblan gjorde i slutet av 1990- och början av 2000-talet. Fannie och Freddie "räddades" dock (eller åtminstone räddades spararna) av att regeringen intervenerade i marknaden och helt enkelt övertog styret av instituten för att på så vis rädda de många sparare som var knutna till dem.

Ett sådant handlande var måhända nödvändigt, men däremot var det inte speciellt amerikanskt - eftersom USA ideologiskt ger marknaden betydligt friare händer än vi gör i Europa.

Nu när nästa kris uppstod på Wall street, i och med Lehman Brothers, AIG och Merill Lynch - fanns tankarna att regeringen kanske skulle gå in än en gång, och rädda situationen. Men denna gång satte dock Finansminister Henry Paulson ner foten, och sa tydligt nej, med motiveringen att den privata sektorn måste lära sig att ta ansvar. Det handlandet var betydligt mer amerikanskt än europeiskt.

I USA råder (i viss mån) en ideologisk debatt om USA ska följa samma väg som Europa, med en till stor del statligt styrd ekonomi (som räddar saker kortsiktigt, men långsiktigt hämmar den ekonomiska tillväxten) - med sitt handlande har Paulson, denna kris till trots, visat att den rådande situationen likväl inte kommer att få USA att gå samma väg som sina europeiska allierade.

I denna artikel vid namn "Paulson's Courageous Action" kommenterar författaren Larry Kudlow situationen/regeringens (dvs Bushadministrationens) ansvar och finansministerns handlande ur ett skarpsynt, läsvärt men väldigt icke-europeiskt perspektiv:

http://www.realclearmarkets.com/articles/2008/09/paulsons_courageous_action.html