Kongressen röstade ner Paulsons soppkök

Igår beslutade den amerikanska kongressen att inte stödja den vansinniga bailout som föreslagits av såväl Bush som FED.

Motiveringen? Bailouten är för dyr är ett vanligt argument. Ändå täcker inte bailouten på långe vägar de förluster som skett. Att göra en minskning av bailouten gör den bara än mer patetisk och katastrofal: Ett brott mot den fria marknadens regler, som inte ens hjälper marknaden.

Republikanerna verkade rösta emot den mest av princip. Det är iallafall det intryck man får av att läsa tidningarna. McCain får en släng av sleven för att han inte lyckades ena det republikanska partiet, men personligen börjar jag fundera på hur mycket han försökte. Kongressrepublikanerna vill knappast sänka sitt eget partis presidentkandidat, istället tror jag att de är väl medvetna om att denna bailout är det som i längden skulle sänkt partiet: Republikanerna ska stå för den fria marknaden, och om man inte längre kan utpeka Demokraterna, eller enskilda demokratiska politiker, som någon form av "socialist light", så innebär det ett stort slag mot den klassiska amerikanska höger-retoriken. Republikanerna måste våga stå emot den allmänna opinionen och "hellre förlora ett val än förlora kapitalismen". Den enda omständighet då inskränkningar får göras är i praktiken vid krig - och det är knappast Irakkriget som är skuld till detta.

McCain är ingen helhjärtad förespråkare av sådant här - han vet att pratat om depression är överdrivet, något som för bara veckor sedan fick honom att säga att fundamenten i den amerikanska ekonomin är starka. Men han vet också att hyllningar av den självläkande fria marknaden och den osynliga handen som ordnar allting, inte är något en person som just tappat sitt hem vill höra. Hade McCain inte varit presidentkandidat är jag nästan säker på att han hade varit emot denna åtgärd.

Vidare så var förväntningarna på bailouten överdrivna, och detta skulle marknaden upptäckt med tiden. Somsagt så täcker den inte en bråkdel av förlusterna, och hade den gått igenom hade finansinstitutionerna i det närmaste tvingats agera som uteliggare vid frälsningsarméns soppkök: Ställa sig i kö och hoppas att de också kan få en slurk av soppan, bara så att de överlever. De få dropparna som blev över skulle sedan, i detta fall, gå till de före detta villaägare som verkligen råkat illa ut. Paulson hoppades väl att uteliggarna... förlåt, investmentbankerna, sedan av ren tacksamhet skulle stämma upp i lovsång till staten (kanske med Ben Bernanke som dirigent?).

"Men vi måste ju få bankerna att börja låna med varandra" ylar då soppkökstanterna i kör. Det de inte förstår är att det är högst olönsamt att inte låna ut till varandra i längden. Det är bara det att det är svårt att veta vilka banker man kan lita på - även för bankerna själva. Och om regeringen fångar upp banker som annars skulle gått i konkurs så blir det knappast lättare. Detta är i det närmaste ett mandomsprov för bankerna: Överlever de denna kris, då har de bevisat att de är män (=kreditvärdiga). De banker som överlever är de som varit försiktigast i sin utlåning och inte bara litat blint på något bristfälliga matematiska modeller. Om några månader är det dags för inte bara bankerna, utan alla företag, att redovisa resultat för fjärde kvartalet. De som då gått med god vinst, eller åtminstone mer vinst än förväntat, lär inte ha några problem med att få lån.

Kriser som denna leder alltså till att agnarna skiljs från vetet. Som en artikel på mises.org redan konstaterat, så har flera förbättringar gjorts: Nu när Merrill Lynch sålts till Bank of America kommer den nya ägaren givetvis att kasta bort det mesta av företaget, men de bästa delarna kommer att implementeras i Bank of America. Även särskilda delar av Lehman Brothers har sålts. Nu när AIG räddats - till ett högt pris för företaget ioförsig, men ändå - kommer företaget att fortsätta precis som vanligt, med alla dåliga komponenter som fick företaget att falla, fortfarande på plats. Staten har visserligen kontrollen, men staten är generellt sett inte så bra på att tala om för företag vad de ska och inte ska göra. Den extra kompetens som behövs för att få AIG på fötter finns inte inom byråkratin.

Om det ska riktas någon form av välgörenhet från statens sida bör denna vara direkt mot låntagarna, inte mot några banker. Men det finns ett allvarligt problem med att ge pengar direkt till låntagarna: Även detta är ett brott mot högerfilosofin, där människor faktiskt får klara sig själva och så gott som all hjälp är på frivillig basis. Om det nu är så att USA anser sig ha 4,6 biljoner över så bör dessa snarare gå till skattesänkningar. Med mer pengar i plånboken kan fler betala av sina lån, fler blir anställda, konsumtionen går upp på ett naturligt sätt (sänkt ränta leder bara till att människor tar lån som senare måste betalas tillbaka, vilket på sikt leder till mindre konsumtion) och människor skulle då åter börja vända sig till sig själva för att få hjälp i dessa kristider, istället för till staten. Ordningen återställd, med andra ord.

Men vad händer nu? Ja, inte lär soppkökstanterna se slaget som förlorat. Istället talas redan nu om att rösta igen, senare i veckan. Några smärre modifieringar som bara gör bailouten ännu mer patetisk lär göras och Nancy Pelosi kommer att hota att blänga på alla demokrater som röstar nej i fikarummet. McCain kommer troligen inte att göra ännu ett kampanjuppehåll, och Obama kommer snart dyka upp med en skadeglad annons om hur McCain splittrade Washington och inte ens lyckades få majoriteten i sitt eget parti att rösta för åtgärden. McCain kontrar med en annons som visar ett klipp ur Nancy Pelosis sista tal innan omröstningen, och på den grunden anklagas hon för att ha skrämt iväg republikanskt stöd.

Resultatet av gårdagens omröstning är givetvis värt att fira, men om du planerar att göra det så får du skynda dig: Till helgen kan det vara för sent.

/John G