Idag tillkännagav Obama i TV-programmet Today att hans ambitiösa planer för till exempel sjukvården, energipolitiken, infrastrukturen och utbildningen kan komma att måsta ses över på grund av det program för att rädda Wallstreet som han stöder. Programmet kommer kosta motsvarande 4,6 biljoner kronor, vilket inte är småsummor ens för ett sådant land som USA. Försvarsbudgeten är somsagt på mindre än så - 3,8 biljoner får försvaret varje år, för att vara exakt.
Måste detta vara så farligt då? Från svensk synvinkel, nej. Amerikanerna borde väl göra vad som helst för att slippa Republikanerna och få tillbaks sitt anseende i världen? Sen i vilken takt förändringen sker, det är väl mindre viktigt? Huvudsaken är ju att det går åt rätt håll.
Men så ser inte amerikanerna det. Flipflopers är det värsta som finns. Om du är man nog att ändra dig, så är du inte man nog att bli president. Det är dock ännu värre för Obama: Hans kampanj bygger på förändring. Om han tvingas skära ner på antalet förändringar, takten på dem eller något annat, så kommer hela hans varumärke att förstöras. Han står då inte längre för något nytt, iallafall inte mer än demokraterna gör i vanliga fall. Låt gå att han har en bra ursäkt för att inte göra det, men skadan på kampanjen blir ändå med största sannolikhet oläklig.
Vicepresidenten är tänkt att agera attackhund i kampanjen, och därför är det märkligt att Obama valt en cockel spaniel med löständer. Joe Biden står inte för förändring, han attackerar inte (han fördömde en annons där McCain anklagades för att vara data-analfabetiker), utan står istället för erfarenhet. Visst kanske Obama kommer behöva Biden om han blir vald till president - precis som Biden själv sagt, så kan man inte få utbildning på arbetsplatsen som president - men det gäller ju att bli vald först, innan det kan bli aktuellt. Här, i valet, är Biden definitivt en börda, åtminstone så här långt. Obama fick gå ut i samma program som jag nämnde ovan och mer eller mindre be om ursäkt för att Biden uttryckt sig något negativt om bailout-planen - en kommentar av Biden som kom väldigt olägligt, då Obama just börjat med sin massiva kritik mot McCain för att han förblir skeptisk, även om han nu i huvudsak verkar ha accepterat att staten måste ingripa.
Wallstreet gillar inte planen så mycket som man kunde tro. Igår, måndag, sjönk börsen med drygt 4 %, och den ser ut att sjunka även idag (i skrivandets stund ligger Nasdaq på -0,77). På torsdag, om inte redan imorgon, kan hela fredagens uppgång vara borta. Varför gillar man då inte planen? Till att börja med så innebär en sådan här stor plan att finansvärlden kommer hållas i koppel 20-30 år framåt, minst. Dessutom är planen för liten. Förlusterna är betydligt mycket större, och troligen skulle det dubbla beloppet behövas. Detta låtsas dock inte USA om, och det kan få allvarliga effekter, då det inte kommer bli så bra som man förväntat sig. Detta tycks dock Wallstreet ha upptäckt, därav de sjunkande kurserna.
Obama kommer troligen att få ett antal kritiska frågor framöver, främst kanske om hur det blir med skattesänkningarna för medelklassen. Tvingas han dra tillbaka dem så är hans kampanj i fara, det räcker ju tyvärr inte med stöd från underklassen för att vinna ett val. Obama har svårt som det är att få folk att gå och rösta, och nog skulle mången medelklassmänniska tänka både en gånger innan de gick och röstade på en person som troligen är mer benägen att höja deras skatter, än sänka dem. Det faktum att Obama röstat för skattehöjningar förr talar för att de skattesänkningar han stöder nu mest är valfläsk, som han kan få svårt att försvara - han lär knappast kunna hålla ett passionerat tal kring varför de människor som redan under Bush fått sänkta skatter, ska få dem sänkta ännu mer, nu när det är kris och staten måste spara.
Men McCain då? Kommer inte han att få stå till svars, och kanske ändra något av sina vallöften? Till att börja med är det Obama som har de riktigt kostsamma grejerna, som statliga ingripanden i sjukvården och snabbare omställning till ett miljövänligare samhälle. McCain har skattesänkningar som främst är riktade till småföretagare - de är lätta att motivera även i kristider, med typ att vi inte ska straffa de små företagen för att jättarna på Wall Street förstört för sig. Många småföretagare har troligen redan idag problem med lånen, så denna skattesänkning kan ses som ett kompliment till de övriga åtgärder som staten tar mot finanskrisen. Det vore dessutom betydligt mycket lättare för McCain att dra till med att man måste öka statsskulden eller något i den stilen, då McCain - trots sina ansträngningar - inte sammanknippas lika starkt med förändring.
Det vore en klassisk lösning, och det kan McCain kosta på sig, det skulle mest få folk att rycka på axlarna. McCain har inte heller sagt att han är sådär jätteduktig på ekonomi, istället har han erkänt raka motsatsen. Snart kanske Obama måste stämma in - han har ju somsagt ingen utbildning i ekonomi - och den dagen han måste det, så kommer inte hans kampanj vara i motvind... det kommer att vara full storm.
McCain har dessutom inte gett något fullt stöd åt Bailouten, vilket gör att han, om detta skulle visa sig misslyckat redan före valet är över, kan stå och säga något i stil med "Vad var det jag sa?". Hans något mer restriktiva syn på det hela kommer troligen i längden att tilltala väljare, medan Obamas gränslösa nåd gentemot bankerna lär skrämma bort: Obama verkar inte ha några problem med att satsa mer pengar på klantiga banker än man gör på försvaret - tänk vilka TV-annonser McCain rätt snart lär göra om Obamas prioriteringar. Jag kan se slakten framför mig.
Obama måste dra ner på sina förändringar, McCain kan sitta lugnt i båten. McCains "Reform, prosperity, peace" står oförändrat, men vilken förändring är det nu Obama vill att vi ska tro på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar