Ett nigeriabrev från Wallstreet

Ju mer jag tänker på det, desto mer börjar den föreslagna bailouten på 4,6 biljoner att likna ett Nigeriabrev.

För er som inte är bekanta med nigeriabrev så innebär det att man får ett erbjudande via e-post, som går ut på att om man bara betalar en mindre summa till ett visst konto - oftast ett konto i Nigeria, därav namnet. Normalt sett så är det någon som hävdar sig ha 10 miljoner på kontot, men han kan inte få tag på pengarna eftersom han är motarbetad av regeringen, och nu behöver han din ekonomiska hjälp för att typ stämma någon, muta någon eller något sådant. I utbyte mot detta ska du få halva summan, när han väl fått tag på pengarna. Första gången ber personen om 50 kronor, nästa gång 100, därefter 1000 och så vidare. Många människor har fått se sina liv slagna i spillror på grund av dessa nigeriabrev, de har bara gett mer och mer eftersom "pengarna kommer ju nästa månad".
En annan variant är ett mejl där offret informeras om att denne vunnit pengar, och bara måste betala en serviceavgift på några hundra. Det blir mer och mer pengar som måste betalas på grund av något krångel med utbetalningen. Och så en vacker dag slutar "lotterirörelsen" att höra av sig - du har blivit blåst.

Detta nigeriabrev är dock lite speciellt - det är till att börja med inte från Nigeria, utan från Wallstreet. Den ekonomiska hjälp man behöver är inte på femtio spänn eller nåt, utan istället är 700 000 000 000 USD minimisumman, och inte ens då kan man garantera att det kommer att ordna sig - man lyckas inte ens låta någorlunda övertygande. Det är inte en fattig änka efter en politisk rebell som vill ha pengarna - det är ett gäng förvuxna brats som troligen föddes med kostymen på.

De flesta människor har idag lärt sig att nigeriabrev är falska, men när ska vi lära oss att genomskåda detta nigeriabrev? Wallstreet lovar framgång - som givetvis kommer gynna oss också, det enda skattebetalarna måste göra är att ge dom 4,6 biljoner. Dessvärre verkar många inte förstå att 4,6 biljoner bara är början. Nästa gång är det 9 biljoner (något vissa redan hintat om kan behövas), ännu nästa gång kanske 15.

Om det är så att det behövs statlig intervenering för att rädda oss från en finansiell krasch, då är den finansiella kraschen redan här. För i längden kommer staten inte att ha råd att subventionera Wallstreets snedsteg, och då kraschen bara blir större ju längre vi låter det gå - varför inte ta den redan nu? Det är som med tandläkarbesök: Det blir bara mer ont i tänderna om man väntar.

Definitionen på en finansiell krasch borde vara att det behövs statliga ingripanden - sådana ska inte behöva i en marknadsekonomi, och det är bara löjligt att tala om statliga ingripanden för att förhindra en krasch - en sådan har ju redan skett, annars hade inte ingripanden behövts.

Vi måste inse att vi i dagsläget är cirka 6-8 år från nästa bubbla. IT-bubblan sprack år 2000, och den nuvarande krisen, till större delen orsakad av bostadsbubblan, började år 2007. Att låta bankerna falla nu (och, som jag lite konstnärligt uttryckte det i en tidigare artikel; "hänga upp liken till offentlig beskådan) handlar om att ta ett ansvar inför framtiden, ungefär som att sopsortera: Vi måste ge våra barn en värld värdig att växa upp i, utan klantiga centralbanker som sänker räntan till under inflationsnivån och banker som i ena stunden snackar om vikten av att de ska få behålla sina vinster, och i nästa stund står med huvudet på sne och ber oss att rädda dem med våra pengar.

Hur vill du att investerarna ska tänka år 2015? Nästa bubbla förespås vara vindkraft/alternativ energi, som övervärderas dels av marknaden, och dels av politikerna: Vill du att denna bubbla ska bli större än bostadsbubblan? Då ska du stödja bailouten i USA, och alla liknande initiativ som kan komma att göras i Sverige om krisen sprider sig hit. Inom finansvärlden finns det nämligen två stora drivande krafter: Girighet och rädsla. Girigheten får oss att investera, rädslan får oss att investera mer försiktigt än vi hade gjort om bara girigheten hade styrt. Dessa krafter bör vara lika stora för att en perfekt marknad skall uppstå. Det är de dock aldrig, därför skapas bubblor, som beror på att girigheten får överhanden (mer komplicerade förklaringar finns).

Om staten nu griper in så kommer rädslan i framtiden utgöra högst en halv procent av girigheten. Klart man vågar investera även när en bubbla pågått några år, staten fångar ju alltid upp en om man bara ber vackert.

Vi bör även ta med den etiska aspekten i det hela: Är det rätt att använda skötsamma skattebetalares pengar för att rädda bankerna? De flesta har trots allt inte tagit några oförståndiga lån. Majoriteten tvingas ge mer än en försvarsbudget för att rädda minoriteten. En bailout kan göra att den ekonomiska moralen försämras avsevärt, och det kommer helt plötsligt att vara okey att profitera på det allmänna. Den svenska, socialistiska moralen lär alltså erövra USA.

Vilka alternativ finns? Ett Wallstreet i konkurs känns inte alls så farligt för min del - det innebär knappast finansens död, utan bara att man måste börja om på nytt. En nystart är välbehövlig, det är alla överens om, och nystartande, kreativitet och entreprenörskap kommer inte från statligt håll och genom statliga åtgärder - det är iallafall varje amerikan överens om.

Om någon form av statlig undsättning ska bli aktuell måste först och främst alla banker gå ut i ljuset och släppa den berömda devisen "Att vara utan att synas". Man kan tänka att alla VD:ar får gå ut i TV och inför tittarnas ögon be om förlåtelse och tigga om pengar - något förnedrande, ett personligt straff mot personerna som orsakat katastrofen. Helst skulle jag vilja föreslå ett återinförande av medeltidens skampåle, men det är väl och förblir en dröm. En annan som skulle behöva få sig en hård känga är Bill Clinton, som genom ett program för att öka husägandet bland (fattiga, ej kreditvärdiga) minoriteter kan ha råkat starta hela karusellen så tidigt som 1994. Som ett extra steg kanske bankirerna personligen bör tvingas bidra till en eventuell bailout. Givetvis har de inte 4,6 biljoner på lager, men någon form av ekonomiskt straff borde väl bita. Det är ju trots allt där, i plånboken, som smärtan känns mest för vissa människor. Ett "yrkesförbud" som förbjuder de skyldiga - givetvis inte alla, men de i toppen - att utöva något yrke inom finansvärlden känns också lämpligt.

Bushadministrationen skulle på detta sätt slippa skuld i frågan, samtidigt som ett antal bankirer inte lär kunna visa sig ute på ett tag. Med andra ord: Rättvisa. Vågar man hoppas på att få se Ben Bernanke sitta på sina bara knän live på CNN inom kort?

Det finns mycket mer att säga, men jag är en strängt upptagen person: I äkta Wallstreet-manér måste jag nu skynda iväg och hjälpa "Mrs Mary Williams" som behöver hjälp med en banköverföring. 50 spänn är ju inte så mycket ändå...

John Gustavsson