Några ljusglimtar

De senaste veckorna har inneburit många ljusglimtar för McCain och alla hans anhängare. Men det är inte bara valet av Palin och allt positivt det har inneburit, och det - Orkanen Gustav till trots - lyckade RNC-konventet som går McCains väg. Nu tycks även pengarna gå hans väg - men inte hans egna pengar, utan Obamas.

Barack Obama som i primärvalet håvade in mer pengar än någon annan kandidat ens kunde föreställa sig, beslöt när han insåg hur rik han var att förbigå de 84-statliga miljoner som varje presidentkandidat av staten får till sitt förfogande inför det allmänna presidentvalet, och istället lita på sina privata donatorer för att på så vis slippa de många begränsningar det innebär att ansluta sig till det statliga finansieringssystemet (bland annat får ens privat insamlade pengar inte användas efter den officiella nomineringen på partiernas konvent om man sen vill ha det statliga stödet). I en artikel i New York Times säger Tad Devine, som arbetade för John Kerry 2004:

“It’s not just the limitation of dollars when you accept public financing, it’s the limitations that go with that spending,” said Tad Devine, a senior strategist for Senator John Kerry’s presidential campaign in 2004. Mr. Devine added that choosing to accept public financing was the Kerry campaign’s single biggest mistake because it limited the campaign’s resources.

Av dessa anledningar valde Obama alltså att sätta sin tillit på sin egen personliga kollektförmåga, och många menade att han under det allmänna valet skulle vara betydligt rikare än McCain. Artikeln i NY Times beskriver dock att Obama-kampanjen stött på problem. Jag citerar några valda spalter ur artikeln:

After months of record-breaking fund-raising, a new sense of urgency in Senator Barack Obama’s fund-raising team is palpable as the full weight of the campaign’s decision to bypass public financing for the general election is suddenly upon it.

The signs of concern have become evident in recent weeks as early fund-raising totals have suggested that Mr. Obama’s decision to bypass public financing may not necessarily afford him the commanding financing advantage over Senator John McCain that many had originally predicted.

[The] Obama campaign officials had calculated that with its vaunted fund-raising machine, driven by both small contributors over the Internet and a powerful high-dollar donor network, it made more sense to forgo public financing so they could raise and spend unlimited sums.

But the campaign is struggling to meet ambitious fund-raising goals it set for the campaign and the party. It collected in June and July far less from Senator Hillary Rodham Clinton’s donors than originally projected. Moreover, Mr. McCain, unlike Mr. Obama, will have the luxury of concentrating almost entirely on campaigning instead of raising money, as Mr. Obama must do.

It is not yet clear whether the Obama campaign will be able to ratchet up its fund-raising enough in the final two months of the campaign to make up the difference.

Even Mr. Obama’s fund-raisers in Illinois were admonished in an e-mail message last Thursday to step up their efforts to “show the other regions that his home state still has it.”

I en annan artikel av Ed Rollins från CNN skriver författaren att det var dumt av Obama att välja Biden istället för Hillary. Hillary hade förmodligen tvingat McCain att välja någon annan än Palin (då Hillary inom amerikansk politik trots allt är, och ett bra tag till kommer att förbli kvinnan med stort K) och om McCain hade valt någon annan så hade GOP-konventet blivit på sin höjd uthärdligt. Dessutom hade Clintonfamiljen enat det Demokratiska partiet på ett sätt Biden inte på långa vägar skulle kunna göra. Artikeln förklarar senare:

"If Obama had done the smart thing, he would have picked Sen. Hillary Clinton for vice president. If he had, he would have united his party for sure and energized his base. He just couldn't do it and maybe thought he didn't need to do it. He was wrong... This is turning out to be another election the Democrats were convinced they couldn't lose."

Man bör nu inte ropa hej för tidigt. Obama har fortfarande övertaget i ett kampanjår där allt talar för Demokraterna (eller i alla fall hittills har gjort). Trots McCains allmänna ledning så leder Obama fortfarande i många nyckelstater och har fler elektorsröster än McCain. Men... Har Obama varit övermodig i sin tilltro på sina egna inkassomöjligheter, och sitt mod att våga förbigå Hillary Clinton och den familj som trots allt regerat det Demokratiska partiet i 16 år? Mycket tyder nu på den saken. Och Obama-kampanjen börjar förmodligen inse att detta kan komma att stå dem mycket dyrt.