Om några dagar släpps Rod Blagojevichs självbiografiska bok "The Governor". Politico har dock här en recension av boken och förklarar att den lika gärna skulle kunnat heta "The Victim" eftersom det är 264-sidor av skuldbeläggande.
Blagojevich förklarar att han hamnat i sin nuvarande svåra situation pg a vad andra har gjort - inte pg a vad han själv gjort. Skuldbördan får delas av hans svärfar Richard Mell, Illionois Representanthus ledare Michael Madigan och dennes dotter - Illinois chefsåklagare Lisa Madigan.
Blagojevich skriver:
“I believe that I wouldn’t be facing criminal charges today if my father-in-law didn’t do the things he did to me. If I wasn’t so preoccupied worrying about his efforts to use me to get his ‘big score’ as he would call it, my judgment in other people would have been better. And I would have seen things and learned things about them sooner than I did. And I would have made changes. And I wouldn’t be where I am now.”
Politico förklarar vidare att boken är fylld av "tänk-om-situationer", där Blagojevich resonerar kring vad som hade hänt om han faktiskt "sänkt sig lite lägre" och handlat, inte för delstatens eget bästa, utan för sitt eget bästa. Då hade han kanske varit fri - men eftersom han valde att sätta sig själv åt sidan för att göra det rätta så har han hamnat i den sits han nu befinner sig i. Recensenten ger ett exempel:
“Had I appointed myself to the United States Senate, or even appointed my wife – which again, I could have legally done – our lives would in all probability be a lot different than they are today. A lot of people advised and encouraged me to appoint myself senator. Deep down, it didn’t feel right to me.”
Och enligt en kort beskrivning av boken i Los Angeles Times, så återges att en av Blagojevichs, enligt boken, vägledande tankar i valet av ny senator var: "How much do I love the people of Illinois?"
Blagojevich förklarar sedan vilka namn han övervägde att utse till senatplatsen (som han menar sig aldrig tänkt "sälja") - och varför valet slutligen föll på Roland Burris. Burris var en man som inte skulle ge efter för det yttre tryck som oundvikligen skulle komma i samband med att utnämningen skulle fingranskas av media och kritiseras pg a Blagojevichs egen situation: “Here was a man who was not going to back down,” skriver han.
Han berättar vidare om hur det var att arresteras och skriver att det var som en scen ur filmen Gudfadern - däremot var han tacksam till FBI-agenterna för att de höll sig tysta och inte väckte hans döttrar.
Blagojevich nämner inte särskilt ofta Barack Obama, men drar sig till minnes hur Obama tillsammans med Illionis-senaten 2002 stod uppradade för att gratulera sin nye guvernör, när han själv vunnit valet. Han skriver sedan hur lite han då kunde ana vilka olika politiska öden de skulle gå till mötes 6 år senare.
Det finns olika sätt att betrakta självbiografier: antingen att betrakta dem som ytterst uppriktiga där en röst hörs utifrån personens eget ärliga perspektiv, eller att betrakta självbiografier som författarens försök att i efterhand rättfärdiga sina egna kontroversiella handlingar och åsikter. Uppfattningen om en självbiografi skapas därför delvis av den uppfattning man redan innan har- och den bedömning man redan innan har gjort av personen i fråga. Min bedömning av Blagojevich är dock att han inte kan räkna sig till själv till den ärliga och uppriktiga skaran.
Källor: Politico, Los Angeles Times
Se även tidigare inlägg:
Jon Stewart skämtar om Blagojevich 20090817
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar