Det var för en månad sedan president Obama pålyste sin intention att hålla ett tal för att inspirera landets elever. Då en rolig idé av en kreativ ung president, som intervjuades av en ung rolig 11-årig kille.
Den här veckan tycks dock allt roligt med idén vara bortblåst. Kritiken som legat latent under nästan en månads tid, blossade denna vecka upp efter att de konservativa opinionsbildarna Glenn Beck och Michelle Malkin börjat kritisera idén. Michelle Malkin sa att Obama på ett otillbörligt sätt försökte influera eleverna - och Glenn Beck uppmanade föräldrarna att inte skicka sina barn till skolan på tisdag, i protest mot Obamas tal.
Skoldistrikt från Maryland till Texas har nu fått motta mängder av klagomål från arga föräldrar mot det uppkommande talet. Sex skoldistrikt som intervjuats av Politico har bestämt sig för att lämna beslutet till rektorer och skolstyrelser huruvida de vill visa Obamas tal eller ej. Men de ska också erbjuda alternativa aktiviteter till de elever vars föräldrar inte vill att de ska delta i Obamas tal.
Vita Huset har insett stormen som är på väg, och nu backat. Eleverna som av Vita Huset hade uppmuntrats att skriva brev om hur de bäst kunde hjälpa presidenten (något kritiker såg som indoktrinering) - fick igår nya instruktioner. Ursprungligen hade Vita Huset uppmanat att eleverna skulle: "Write letters to themselves about what they can do to help the president.” Något som ändrades till: “Write letters to themselves about how they can achieve their short-term and long-term education goals.”
Vita Huset tänker också offentliggöra talet på måndag, dvs dagen innan talet - för att på så vis ge skeptiska föräldrar möjlighet att bedöma vad det är presidenten tänker säga till deras barn.
Den här historien visar naturligtvis på när kritik går helt överstyr - och när legitim kritik i en fråga (sjukvårdsfrågan, stimulanspaketet, säkerhetspolitiken), skapar misstänksamhet i alla andra. Först och främst är Obamas intention knappast att indoktrinera eleverna i något alls. Däremot skulle förmodligen de flesta elever tycka att det var rätt häftigt att se sin president tala direkt till dem i sina klassrum. Det skulle förmodligen också kunna inspirera dem till att tro på att politik fungerar, och fungera som ett vaccin mot politisk cynism. För det andra så är frågan om föräldrar verkligen skulle behöva "beskydda" sina barn även om det vore så att Obama förespråkade någon specifik agenda. Eleverna är förmodligen tillräckligt gamla för att ha utvecklat någon form av kritiskt tänkande - något skolorna i annat fall bör hjälpa dem med. Exempelvis skulle varje klass efter Obamas tal diskutera huruvida presidenten hade rätt eller ej, och vad eleverna själva tyckte? Det hela hade kunnat hanteras betydligt mer avslappnat än vad som nu gjorts. Vad blir nästa steg? Att PP-rate:a presidentens interaktion med allmänheten på en presidential propagandaskala?
Vita Huset gjorde förstås ett misstag, och i det hätska klimat som nu råder (pg a saker presidenten tidigare gjort) så borde kritiken inte ha kommit som någon överraskning. Och att be elever skriva ett brev om hur de bäst skulle kunna hjälpa presidenten, borde vem som helst förstå skulle väcka stor kritik i rådande atmosfär. I det avseendet har de helt sig själva att skylla. Men de konservativa kritikerna borde inte bara för att det finns gott fog för arg kritik på vissa områden, automatiskt argt kritisera allt som presidenten gör. Det är högst ohälsosamt - för att inte tala om opatriotiskt.
John McCains definition av sin opposition mot Obama är den bästa jag hört - när han talade om en lojal opposition, som stöder presidenten där det går att stödja honom - men motsätter sig där han måste motsättas. Republikaner är generellt mycket mer patriotiska oppositionsledare än Demokrater. År 2000 så kampanjade George W. Bush på att införa integritet i Vita Huset, och han kampanjade nästan mer emot Bill Clinton än mot sin motståndare Al Gore. Likväl prisade han Clinton i dennes hantering av utrikespolitiska frågor och förklarade att nationen behövde tala med en röst. Något John McCain - såväl detta år som förra året förklarat. Så gör Demokraterna inte alls lika ofta. Den här gången gör dock de konservativa kritikerna det inte heller.
Michelle Malkin är en av de konservativa kvinnor som alltid ter sig arg och indoktrinerat självsäker: som inte kan se goda saker även i motståndares politik, men alltid hitta dåliga sådana. Mitt första intryck av henne var när hon för några år sedan intervjuade den konservative islamologen Robert Spencer på Hot Air - där jag fick intrycket av att hon var alldeles för självsäker kring sina åsikter för att det skulle kännas bekvämt. Därefter har jag inte tänkt på henne - tills jag för inte alltför längesen såg en intervju med henne (ta en titt) där hon propagerade för sin nya bok "Culture of Corruption: Obama and His Team of Tax Cheats, Crooks, and Cronies". Om alla Republikaner var lika korkade som hon, så vore det extremt svårt att hysa någon större sympati för Republikanerna. Så är naturligtvis inte fallet - men likväl: att kvinnor som Malkin ens ges utrymme på Fox News et c, säger nästan tillräckligt mycket. Republikanerna gör gott i att snabbast möjligt milt men bestämt fösa undan sådana som Michelle Malkin, och i viss mån även Ann Coulter och Laura Ingraham (även om de inte är tillnärmelsevis lika hemska) - och istället bereda plats för lite vettigare och smartare Republikanska kvinnor, så som Meghan McCain (som förövrigt här går i polemik mot Michelle Malkin-typerna i partiet).
Den debatten är förstås inte president Obamas att ta, men genom sitt skoltal har han inte lyckats undvika att indirekt drabbas av den.
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
Obamas planerade tal till elever möts av kritik 20090903
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar