Susanne Olsson, docent i religionsvetenskap vid Södertörns högskola och Simon Sorgenfrei, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet invänder i artikeln (som är en respons på debatten som uppstått efter Kulturhusets tidigare beslut att ställa in en föreställning pg a att någon kritiserade att man citerade Koranen) mot dem som menar att det inte går att kritisera islam utan att klassificeras som "islamofob".
De två akademikerna förklarar att man pratar om islamofobi pg a att islam oftast är den religion som kritiker gillar att ge stereotypa föreställningar. Sverigedemokrater och Humanister envisas med att "definiera" islam. Smarta akademiker som de själva vet förstås att det finns miljoner utövare av islam och att islam utövats på otaliga sätt genom historien, varför det inte går att "definiera" religionen så som dessa grupper gör för att sedan utifrån den föreställning de tillskrivit religionen sedan kritisera.
De förklarar hur kritiker av islam ofta bara lyfter upp de negativa aspekterna:
Mer än någon annan religion är det just islam som görs till ett handlande subjekt av såväl Humanister som Sverigedemokrater. Vi tror att anledningen till detta ligger i att båda dessa grupper fokuserar på uttryck för religion som känns främmande och skrämmande, medan positiva eller neutrala uttryck faller utanför definitionen. Därigenom blir patriarkala eller förtryckande religionstolkningar och praktiker som förknippas med islam tydliga, medan svenskkyrklig religiositet flyger under radarn. När man vill förpassa religion från det offentliga rummet lyfter man fram burkan som exempel, men tänker inte på att man då också måste förbjuda folk att bära vigselring på jobbet.
Läs gärna det där en gång till.
Ett sådant resonemang bortser helt och hållet från den faktiska skillnaden mellan att bära en vigselring och att bära en burka. Bara om alla religioner betraktas som jämlika där alla är lika bra (vilket förmodligen är vad de tycker) eller lika dåliga (vilket Humanisterna och förespråkarna av den nya ateismen tycker) blir ett resonemang som det där vettigt. Gällande att kritiker av religion (i detta fall islam) bara fokuserar på det negativa så är det förstås högst begripligt: det är det negativa i religionen man stör sig på. Det på samma sätt som att det är det negativa bland fotbollshuliganer man stör sig på. Alla instämmer i att det inte är fel att skrika och tjoa och hoppa och dansa på fotbollsmatcher - och de flesta fans, huliganer som icke-huliganer gör det. Men fotbollsvåldet går förstås inte att ta itu med genom att resonera som så att huliganerna i alla falla tjoar och skriker och har kul, och att man borde fokusera på det istället för på det negativa.
Ett sådant resonemang förstår vem som helst är helt åt skogen verklighetsfrånvänt - åtminstone om det handlar om en så enkel sak som fotboll. Handlar det om en religion (som te x islam) så blir det dock helt andra saker. Akademiker som de ovan skulle förstås hävda att det "blir andra saker" därför att religion -är- en helt annan sak än fotboll (det går nog att diskuteras, skulle jag gissa - och huliganerna skulle säkert invända).
Men låt oss ta samma exempel när det gäller ideologier: nazismen (nationalsocialismen) hade många saker vi idag skulle betrakta som positiva: de förespråkade disciplin, lojalitet, en relativ blandekonomi, de förespråkade barnafödande och värnade kvinnors (ariska kvinnors) rätt till trygghet. Likt alla andra människor så gillade de flesta nazister att äta god mat, skratta och ha trevligt i vänner sällskap. Helt uppenbart var de inga utomjordingar från någon annan galax. Många av dem var säkert också hyggligt folk (faktum är att många nazister -var- hyggligt folk). Och ett annat obestridbart faktum var förstås att nazisterna kunde agera väldigt olika: väldigt få nazister arbetade som vakter i koncentrationsläger, väldigt få nazister mördade judar - faktum är att alla hemskheter som intoleranta typer som vill "definiera en ideologi" försöker tillskriva nazismen begicks av en liten minoritet. Den stora massan av nazister spetsade inte judiska barn på bajonett.
Trots allt det där så kan vi likväl säga vissa saker om nazismen. Det utifrån vad de nazistiska lärorna faktiskt lärde ut, och utifrån hur en majoritet (såväl ledare som gräsrötter) tolkade sin ideologiska tro. Och vad vi då kommer fram till är att nazismen var en synnerligen otrevlig ideologi (trots att nazisterna gillade god mat och förespråkade motion och sunt leverne). Därför är det naturligtvis de negativa aspekterna av nazismen vi åsyftar när vi talar nedsättande om denna ideologi. Enligt resonemanget som det akademiska paret ovan framför så går det dock inte säga att nazismen som ideologi är dålig - i så fall är liberalismen lika dåligt, och folkpartiet eller socialdemokraterna lika dåliga som nationalsocialisterna.
Eftersom få akademiker idag dock skulle ta nazismen i försvar så skulle de dock mena att man -visst- kan "definiera" nazismen. Men i så fall är man förstås inkonsekvent.
De skriver vidare att om man skyller kritiken mot föreställningen på fryshuset på "islam" så -
"lyfter vi ansvaret från den eller de individer som faktiskt kritiserat föreställningen. Om vi istället förstår religion som mänskliga aktiviteter innebär det att handlingar som legitimeras i religiösa termer kan utsättas för samma kritiska granskning som alla andra mänskliga handlingar. De muslimska individer som eventuellt hotar Kulturhuset kan då kritiseras, utan att man riskerar att stigmatisera alla världens muslimer genom att härleda skulden till något så abstrakt som ”islam.”
I slutet av artikeln hamrar man fast den sistnämnda poängen:
Man får, vad Sverigedemokraterna än säger, visst prata om islam. Man får också kritisera religion. Men det är viktigt att förklara vad man menar med dessa begrepp, och se att det faktiskt är människor, inte någon gud eller ”religion” som handlar och därför kan hållas ansvariga för sina handlingar.
Enkelt sagt: det är individer som begår "onda" handlingar inte religionen. Tänk om den principen skulle applicerats på nazismen. Det är människor som dödar inte nazismen. Det skulle innebära att vem som helst skulle kunna begå en stereotypisk "nazistisk handling" (som att gasa en jude eller hänga en bolsjevik). Naturligtvis skulle man kunna kritisera de enskilda individer som begår sådana handlingar, men utifrån deras sätt att resonera så borde man då göra det utan att stigmatisera världens alla nazister (varav majoriteten som sagt aldrig gjorde något sådant) genom att härleda skulden till något så abstrakt som "nationalsocialism".
Gällande det sistnämnda så tar det ena inte ut det andra. Att en person är motiverad av en ideologi eller religion som grund för sitt "onda" handlande fråntar inte individen dess individuella ansvar. Lika lite som en alkoholpåverkad förare kan undgå straff när den kör ihjäl en unge bara för att den var påverkad, lika lite kan en nazist undgå straff för att ha mördat en jude bara för att personen ifråga var påverkad av nazistiska läror.
Deras argument är helt enkelt värdelösa. Och att man tycker det innebär inte att man inte förstår att muslimer kan tolka islam på en mängd olika sätt. För det både kan och gör förstås muslimer (mitt eget intresse i frågan är att studera skillnaderna i uttolkning av religionen mellan ummayaderna och abbasiderna), på samma sätt som alla andra utövare av olika religioner eller ideologier tolkar sin respektive tro på olika sätt i olika tider och olika sammanhang.
Med det sagt har religioner, precis som ideologier, vissa kännetecken - annars vore det ingen vits att ens ge dem ett namn. Och islam (hur man än vrider och vänder på religionen) har en mängd problem som bara en teoretiskt insnöad akademiker lyckas med konsten att undgå att se.
Med deras argument om att det inte går att säga något om islam så visar de dock att alla som kritiserar islam faktiskt är islamofober - eftersom man måste definiera en sak om man vill kunna kritisera den. Deras rubrik är således fortfarande missledande. De menar bara att man kan kritisera en enskild muslim och dennes handlingar eller enskilda tro - men inte att man kan kritisera något så abstrakt som "islam". Så om man gör felet att faktiskt kritisera "islam" så blir man per automatik just en islamofob. Enda sättet att inte bli det, enligt det resonemang som författarna för, är att inte kritisera "islam" överhuvudtaget.
En mer passande rubrik än att det går utmärkt att kritisera religion vore alltså därför: "Man får visst -inte- kritisera islam." Det vore inte en lika check rubrik, men en mycket mer korrekt sådan.
Här på Allehanda.se kan förövrigt en insändare skriven av mig läsas, där jag förklarar problematiken med svenska akademikers väldigt enkla syn på detta ämne.
Källa: SVD
Se även tidigare inlägg:
Den "jihadistiska" skolskjutningen i Rio de Janeiro 20110417
Hedersmördande far dömd till 34 års fängelse 20110416
------------------------
Islamofobi – Mattias Gardell 20110108
1 kommentar:
Det här var mycket mycket bra skrivet! Tack!
Skicka en kommentar